My little sweetheart- Kapitel 39

Jag gick med stora steg in till köket, tog ut ett paket mjölk och oboy.
När jag lagt in andra skeden stanna jag, Vad håller jag på med, jag vill ju inte ens ha oboy.
Jag slängde glaset i diskbänken, samtidigt som galset trillar i diskbänken hör hur min telefon i soffan börjar att spela sin gamla vanlig signal svagt men tydligt så att jag hör det..
Jag började att halv springa nervöst till soffan och tog med ett ryck och hopp på att det var Justin som ringde.
Jag titta svagt men längde på displayen och reagerar snabbt när jag ser att det är ett ’J’ i början, det är Justin.
Glädjen steg i kroppen och jag kände hur en rysning gick rakt igenom kroppen av glädje.
Så snabbt jag kunde tryckte jag på den gröna luren och svara glatt.
-Samtal pågår-
- Hej, sa jag glatt och log för mig själv.
- Hejsan gumman, hör jag hur Justin säger lika glatt fast lite tystar.
- Du har vaknat! Sa jag glatt och nästan hoppa till av glädje.
- Ja, sa han och skratta till tys.
- Varför viskar du ? Frågade jag honom medans jag satt mig i soffan.
- Mamma är här och jag vill inte att hon hör allt, Sa han och sucka lätt.
- Okej, men baby är allt OK med dig? Frågade jag honom.
- Ja min bebis, allt är helt okej och jag blir utskriven ut detta trista rummet om tre timmar.
- Vad bra! Sa jag och luta mig bak mot soffan av lättnad.
- Du, kan vi messa istället mamma hör allt vi pratar om, Viska han i andra ändan.
- Okej, Sa jag och la snabbt på så att jag kunde skriva till honom.
-Samtal slut-
Jag hade precis börjat skriva på sms när jag hör hur min mobil piper till och det ploppar upp en ruta på mobilen.
”Nytt meddelande från Justin” Jag klicka upp meddelande och läste det långsamt.
* Jag saknar dina underbara läppar mot mina, dina händer som tar på mig så att jag får rysningar  och ditt leende som gör satt att min trista dag blir till den bästa <3*
Jag läste meddelandet om och om igen med ett leende på läpparna som inte ville sluta.
Justin’s Perspektiv
Jag hade fått ut mina prover och allt var bra, bara att min ena hand va svullen men det va inget farligt jag skulle bara ta en Alvedon om det gör enu mera ont.
Jag satt och sms:a med Gaby och skrev ut alla mina känslor till henne, allt jag skrev var sant och jag saknar verkligen hennes mjuka läppar, hennes händer som tar på min kropp och hennes leende.
Det tog inte så lång tid innan jag fick tillbaka ett sms. Jag rikta telefonen mot mig så att mamma inte skulle se vad det stod i sms:et.
* Justin, Jag vet inte var jag ska börja.. Jag saknar dina läppar som är magneter för mina, dina händer som tar mig på min midja, när du kommer bakifrån mig, karmar om mig och sedan kysser mig längde på nacken och när du leker med mitt hår när vi sitter och myser<3*
Jag log till mig själv och såg i ögonvrån hur mamma försökte att sträcka sig för att de vad det stod.
- Vi borde bjuda Gaby på en middag hemma hos oss när du kommer hem, Sa mamma när hon såg att jag titta på henne.
- Ja, mumla jag. – Idag när jag kommer hem? Frågade jag och titta glatt på mamma.
Jag såg hur hon vände huvudet mot klockan och börja räkna tre timmar fram.
- Klockan är fem när vi kommer hem och till vi fixar allt kan klockan bli halv sju, Sa han och log mot mig.
- Så det går?
Mamma nicka till svars och jag kände på en gång hur jag bara ville hoppa upp ur sängen och skrika.
Jag tog min mobil jag hade lagt bredvid mig medans jag parata med mamma och börja skriva till Gaby.
*Gaby, Kan du komma över till mig idag på middag? Mamma vill att jag bjuder hem dig.*
Gaby’s Perspektiv
Jag läste meddelandet om och om igen för att verkligen se om det var sant.
Jag flög snabbt upp ur soffan och började att hoppa runt de bruna trä bordet i vardagsrummet.
Medans jag hoppa runt svarade jag Justin,
* Klart! Men vilken tid?*
Det tog inte lång tid innan jag fick svaret.
*Kvart i sju min bebis (: *
Jag log för mig själv och sedan vände huvudet mot klockan.
Jag gick med stora steg in till köket, tog ut ett paket mjölk och oboy.
När jag lagt in andra skeden stanna jag, Vad håller jag på med, jag vill ju inte ens ha oboy.
Jag slängde glaset i diskbänken, samtidigt som galset trillar i diskbänken hör hur min telefon i soffan börjar att spela sin gamla vanlig signal svagt men tydligt så att jag hör det..



Jag började att halv springa nervöst till soffan och tog mobilen med ett ryck och hopp på att det var Justin som ringde.
Jag titta svagt men längde på displayen och reagerar snabbt när jag såg att det är ett ’J’ i början, det är Justin!
Glädjen steg i kroppen och jag kände hur en rysning gick rakt igenom kroppen av glädje.
Så snabbt jag kunde tryckte jag på den gröna luren och svara glatt.
-Samtal pågår-
- Hej, sa jag glatt och log för mig själv.
- Hejsan gumman, hör jag hur Justin säger lika glatt fast lite tystar.
- Du har vaknat! Sa jag glatt och nästan hoppa till av glädje.
- Ja, sa han och skratta till tyst.
- Varför viskar du ? Frågade jag honom medans jag satt mig i soffan.
- Mamma är här och jag vill inte att hon hör allt, Sa han och sucka lätt.
- Okej, men baby är allt OK med dig? Frågade jag honom.
- Ja min bebis, allt är helt okej och jag blir utskriven ur detta trista vita rummet om tre timmar.
- Vad bra! Sa jag och luta mig bak mot soffan av lättnad.
- Du, kan vi messa istället mamma hör allt vi pratar om, Viska han i andra ändan.
- Okej, Sa jag och la snabbt på så att jag kunde skriva till honom.
-Samtal slut-
Jag hade precis börjat skriva på sms när jag hör hur min mobil piper till och det ploppar upp en ruta på mobilen.
”Nytt meddelande från Justin” Jag klicka upp meddelande och läste det långsamt.
* Jag saknar dina underbara läppar mot mina, dina händer som tar på mig så att jag får rysningar och ditt leende som gör satt att min trista dag blir till den bästa <3*
Jag läste meddelandet om och om igen med ett leende på läpparna som inte ville sluta le.
Justin’s Perspektiv
Jag hade fått ut mina prover och allt var bra, bara att min ena hand var svullen men det va inget farligt jag skulle bara ta en Alvedon om det gör enu mera ont.
Jag satt och sms:a med Gaby och skrev ut alla mina känslor till henne, allt jag skrev var sant och jag saknar verkligen hennes mjuka läppar, hennes händer som tar på min kropp och hennes leende.
Det tog inte så lång tid innan jag fick tillbaka ett sms. Jag rikta telefonen mot mig så att mamma inte skulle se vad det stod i sms:et.
* Justin, Jag vet inte var jag ska börja.. Jag saknar dina läppar som är magneter för mina, dina händer som tar mig på min midja, när du kommer bakifrån mig, kramar om mig och sedan kysser mig längde på nacken och när du leker med mitt hår när vi sitter och myser<3*
Jag log och såg i ögonvrån hur mamma försökte att sträcka sig för att de vad det stod.
- Vi borde bjuda den fina tjejen, Gaby på en middag hemma hos oss när du kommer hem, Sa mamma när hon såg att jag titta på henne.
- Ja, mumla jag. – Idag när jag kommer hem? Frågade jag och titta glatt på mamma.
Jag såg hur hon vände huvudet mot klockan och börja räkna tre timmar fram.
- Klockan är fem när vi kommer hem och tills vi fixar allt kan klockan bli halv sju, Sa hon och log mot mig.
- Så det går?
Mamma nicka till svars och jag kände på en gång hur jag bara ville hoppa upp ur sängen och skrika av glädje.
Jag tog min mobil jag hade lagt bredvid mig i sängen medans jag parata med mamma.
*Gaby, Kan du komma över till mig idag på middag? Mamma vill att jag bjuder hem dig. Och då betyder det att vi träffas! ;)*
Gaby’s Perspektiv
Jag läste meddelandet om och om igen för att verkligen se om det var sant.
Jag flög snabbt upp ur soffan och började att hoppa runt de bruna trä bordet i vardagsrummet.
Medans jag hoppa runt svarade jag Justin,
* Klart! Men vilken tid? OMB! Längtar :D*
Det tog inte lång tid innan jag fick svaret.
*Kvart i sju min bebis (: *
Jag log för mig själv och sedan vände huvudet mot klockan.

KOOOMMENTEERA! 

Förlåt för ett kanske dåligt och tråkigt inlägg? :(

Kommentarer
Postat av: Bettan<3

Jättebra<3

Man ler så fort man läser det :D

Meeeeeeeeeeer!!

2011-04-22 @ 00:32:44
Postat av: Madde

Jag ser inte menyn?

2011-04-22 @ 15:17:20
URL: http://karinbeatrice.blogg.se/
Postat av: jennie

meer meer super bra <3 <3 <3 :P

2011-04-22 @ 16:43:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0