Love you like a love song - Chapter 8
"Jag stannar här, gå in du." sa Justin. Han torkade mina tårar med sin tummar och satte på en stol utanför rummet. Jag nickade och gick osäkert in i rummet. Där låg hon, min kära mamma, i en sjukhussäng, med slangar i kroppen med en syrmask som hon andades i.
Jag hade suttit här på sjukhuset i flera timmar, klockan var runt 7. Pappa satt med mig en stund men sen var han tvungen att åka och jobba. Suck. Justin är och köper något att äta till mig. Jag vet att mamma kommer bli bra, men jag vill inte lämna henne. Hon kanske överlevde detta, men inte sin cancer. Det finns fortfarande hopp för henne, att bli fri från sin cancer, men det är inte alls stora chanser. En på miljonen typ. Jag höll mamma i handen och lutade huvudet mot sjukhussängen. Ögonlocken började kännas tunga, och jag kommer säkert somna när som helst. Även fast jag ville vara vaken när mamma vaknar så kunde jag inte låta bli att blunda. Allt blev svart.
"Mel? Du måste vakna nu." hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och fick syn på Ryan. Jag satte mig upp. Vänta, detta är inte sjukhuset? Jag tittade mig omkring och såg Nicole, Chaz och Justin stå bredvid sängen. Jag var i mitt egna rum. "Jag måste till sjukhuset!" sa jag oroligt.
"Du ska ingenstans! Du måste äta något nu, din mamma mår bra." sa Justin och log. "Har mamma vaknat?!" sa jag. "Ja, hon vaknade igår vid 9, men du sov så hon ville inte väcka dig, och vi visste att du behövde lite sömn." sa Ryan. "Vad är klockan?" undrade jag.
"Uhm.. halv tolv." sa han. Okej, så det är tisdag idag, alltså skola. "Skolan då?" frågade jag. "Äh, vi pratade med eran rektor." sa Justin. "Du menar mutade?" sa Chaz. Nicole smällde till han i bakhuvudet. Jag skrattade bara åt dom. Jag hade helt underbara vänner. "Men jag måste till mamma.." sa jag. "Först ska du äta något." sa Justin och drog upp mig ur sängen. Vi gick ner till mitt kök och plockade fram mat. "Är ni hungriga?" "Gud ja!!" sa Chaz medans alla andra sa nej. "Ta för dig Chaz." skrattade jag och hällde upp flingor och mjölk i en skål.
Efter att vi ätit åkte vi till sjukhuset. Vi parkerade och började gå när det dök upp en massa paparazzis. "Haru inte Kenny med dig?" frågade Chaz. "Men duh, ser du han någonstans?" skrattade Nicole. Chaz ryckte på axlarna och vi gick snabbare och ignorerade alla frågor.
Stackars Justin som har dom efter sig varje dag, man har sån lust att slå till allihopa. Vi gick in till mammas rum där hon låg med en laptop i knät. "Hej gumman!" sa hon glatt och kramade mig. Jag blev förvånad över hur pigg hon var, hon hade ju liksom varit med i en bilolycka, plus att hon har cancer. Jag kramade om henne hårt och kände hur en tår rann ner för min kind. Det blev bara fler och fler och till slut brast jag ut i gråt. Glädjetårar. Jag var lättad över att mamma överlevde. Men som sagt, cancern är inte borta. Jag vet att hon kanske dör nån dag. Det är därför jag är så sjukt orolig för henne hela tiden. Hon hälsade på Justin och han hälsade artigt tillbaka. Resten känner hon redan. "När kommer du ut ur detta fängelse då?" frågade jag. "Jag vet inte, dom säger att min cancer blir värre för varje dag så jag måste nog stanna här ett tag till.."
Jag hade suttit här på sjukhuset i flera timmar, klockan var runt 7. Pappa satt med mig en stund men sen var han tvungen att åka och jobba. Suck. Justin är och köper något att äta till mig. Jag vet att mamma kommer bli bra, men jag vill inte lämna henne. Hon kanske överlevde detta, men inte sin cancer. Det finns fortfarande hopp för henne, att bli fri från sin cancer, men det är inte alls stora chanser. En på miljonen typ. Jag höll mamma i handen och lutade huvudet mot sjukhussängen. Ögonlocken började kännas tunga, och jag kommer säkert somna när som helst. Även fast jag ville vara vaken när mamma vaknar så kunde jag inte låta bli att blunda. Allt blev svart.
"Mel? Du måste vakna nu." hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och fick syn på Ryan. Jag satte mig upp. Vänta, detta är inte sjukhuset? Jag tittade mig omkring och såg Nicole, Chaz och Justin stå bredvid sängen. Jag var i mitt egna rum. "Jag måste till sjukhuset!" sa jag oroligt.
"Du ska ingenstans! Du måste äta något nu, din mamma mår bra." sa Justin och log. "Har mamma vaknat?!" sa jag. "Ja, hon vaknade igår vid 9, men du sov så hon ville inte väcka dig, och vi visste att du behövde lite sömn." sa Ryan. "Vad är klockan?" undrade jag.
"Uhm.. halv tolv." sa han. Okej, så det är tisdag idag, alltså skola. "Skolan då?" frågade jag. "Äh, vi pratade med eran rektor." sa Justin. "Du menar mutade?" sa Chaz. Nicole smällde till han i bakhuvudet. Jag skrattade bara åt dom. Jag hade helt underbara vänner. "Men jag måste till mamma.." sa jag. "Först ska du äta något." sa Justin och drog upp mig ur sängen. Vi gick ner till mitt kök och plockade fram mat. "Är ni hungriga?" "Gud ja!!" sa Chaz medans alla andra sa nej. "Ta för dig Chaz." skrattade jag och hällde upp flingor och mjölk i en skål.
Efter att vi ätit åkte vi till sjukhuset. Vi parkerade och började gå när det dök upp en massa paparazzis. "Haru inte Kenny med dig?" frågade Chaz. "Men duh, ser du han någonstans?" skrattade Nicole. Chaz ryckte på axlarna och vi gick snabbare och ignorerade alla frågor.
Stackars Justin som har dom efter sig varje dag, man har sån lust att slå till allihopa. Vi gick in till mammas rum där hon låg med en laptop i knät. "Hej gumman!" sa hon glatt och kramade mig. Jag blev förvånad över hur pigg hon var, hon hade ju liksom varit med i en bilolycka, plus att hon har cancer. Jag kramade om henne hårt och kände hur en tår rann ner för min kind. Det blev bara fler och fler och till slut brast jag ut i gråt. Glädjetårar. Jag var lättad över att mamma överlevde. Men som sagt, cancern är inte borta. Jag vet att hon kanske dör nån dag. Det är därför jag är så sjukt orolig för henne hela tiden. Hon hälsade på Justin och han hälsade artigt tillbaka. Resten känner hon redan. "När kommer du ut ur detta fängelse då?" frågade jag. "Jag vet inte, dom säger att min cancer blir värre för varje dag så jag måste nog stanna här ett tag till.."
www.kidrauhlstorys.webblogg.se
Asgrym novell, hon förtjänar mer läsare, så gå in och kolla, den är värd att läsas!
KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMA TILL BLOGGEN :)
min favoritnovell btw :)
Love you like a love song - Chapter 7
"Vi vill inte ha dig här längre, hejdå!" sa Nicole och gjorde en gest med handen att hon skulle gå härifrån. Hon bitchblickade oss och gick iväg.
"Gud vad jobbig hon är!" sa Chaz. "Menar det. Seriöst, när ska hon fatta?" sa Ryan och gav ifrån sig en hög suck. Jag instämde och fortsatte äta min mat.
Vi satt på sista lektionen och hade prov. Mrs. Smith satt vid bänken där framme och stirrade hårt på oss så fort hon hörde att vi sa något. Plötsligt vibrerade min mobil. Det var säkert bara ett sms, så jag lät det va. Men det fortsatte vibrera, så jag antog att det ringde. Jag slängde ner en penna på golvet så Mrs. Smith skulle tro att jag hade tappat den. Jag kröp ner under bordet och svarade i mobilen. "Hallå?" viskade jag tyst så inte någon skulle höra.
"Melanie? Mamma är på sjukhuset, kom när du slutar, okej?" sa pappa stressat. Man hörde att han var skakig på rösten, så jag antar att han hade gråtit. "Vad har hänt?" viskade jag. "Bara.. kom." sa han. "Jag kommer nu." viskade jag och la på.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och gick fram till Mrs. Smith. "Jag måste till sjukhuset." sa jag tyst så ingen i klassen skulle höra, men självklart skulle Mrs. Smith prata högt. "Måste du till sjukhuset? Vad har hänt med dig, du ser ut att må bra?" sa hon och rätade på sig. Jag kände alla blickar bränna i min rygg. Jag vände mig om och såg att Chaz, Ryan och Nicole tittade oroligt på mig. "Det är min mamma." mumlade jag. "Vi slutar om en timme, du kan gå då." sa hon bestämt. "Men jag måste gå, det är allvarligt!" sa jag lite högre. "Du får gå när vi har slutat, annars räknas det som skolk. Sätt dig på din plats, annar.." mer hann hon inte säga förrän jag avbröt henne -"DET ÄR MIN MAMMA, HON HAR CANCER FÖRFAN, JAG MÅSTE GÅ TILL HENNE, FATTAR DU? JAG TÄNKER FAN INTE LYSSNA PÅ DIG NÄR MIN MAMMA LIGGER PÅ SJUKHUS JUST NU, HON ÄR VIKTIGARE!" skrek jag. Jag blir alltid arg om det är något väldigt viktigt.
"Gud vad jobbig hon är!" sa Chaz. "Menar det. Seriöst, när ska hon fatta?" sa Ryan och gav ifrån sig en hög suck. Jag instämde och fortsatte äta min mat.
Vi satt på sista lektionen och hade prov. Mrs. Smith satt vid bänken där framme och stirrade hårt på oss så fort hon hörde att vi sa något. Plötsligt vibrerade min mobil. Det var säkert bara ett sms, så jag lät det va. Men det fortsatte vibrera, så jag antog att det ringde. Jag slängde ner en penna på golvet så Mrs. Smith skulle tro att jag hade tappat den. Jag kröp ner under bordet och svarade i mobilen. "Hallå?" viskade jag tyst så inte någon skulle höra.
"Melanie? Mamma är på sjukhuset, kom när du slutar, okej?" sa pappa stressat. Man hörde att han var skakig på rösten, så jag antar att han hade gråtit. "Vad har hänt?" viskade jag. "Bara.. kom." sa han. "Jag kommer nu." viskade jag och la på.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och gick fram till Mrs. Smith. "Jag måste till sjukhuset." sa jag tyst så ingen i klassen skulle höra, men självklart skulle Mrs. Smith prata högt. "Måste du till sjukhuset? Vad har hänt med dig, du ser ut att må bra?" sa hon och rätade på sig. Jag kände alla blickar bränna i min rygg. Jag vände mig om och såg att Chaz, Ryan och Nicole tittade oroligt på mig. "Det är min mamma." mumlade jag. "Vi slutar om en timme, du kan gå då." sa hon bestämt. "Men jag måste gå, det är allvarligt!" sa jag lite högre. "Du får gå när vi har slutat, annars räknas det som skolk. Sätt dig på din plats, annar.." mer hann hon inte säga förrän jag avbröt henne -"DET ÄR MIN MAMMA, HON HAR CANCER FÖRFAN, JAG MÅSTE GÅ TILL HENNE, FATTAR DU? JAG TÄNKER FAN INTE LYSSNA PÅ DIG NÄR MIN MAMMA LIGGER PÅ SJUKHUS JUST NU, HON ÄR VIKTIGARE!" skrek jag. Jag blir alltid arg om det är något väldigt viktigt.
"Nej nu f.." "HEJDÅ" avbröt jag henne och gick snabbt ut i klassrummet. Innan jag försvann mimade jag "berättar sen" till Nicole. Alla i klassrummet tittade på mig innan jag smällde igen dörren.
Eftersom jag inte hade en bil sprang jag till busshållsplatsen. Jag tittade på tiderna, 14:10. Klockan är 14:11, helvete! Bussarna gick var 30:ionde minut, och jag tänker verkligen inte sitta och vänta i hela 30 minuter. Sjukhuset låg ju ändå bara en kvart härifrån, så jag började springa. Efter att ha sprungit ett tag var jag tvungen att stanna och andas.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag var på väg hem från en interjuv när jag fick syn på Melanie stå vid trottoaren. Jag saktade ner och stannade mot trottoarkanten. Jag rullade ner fönstret och möttes av Melanie's bruna ögon. Hon såg förvånat på mig och andades häftigt. "Hej! Jag trodde ni hade skola nu?" frågade jag och log. "Jag måste till sjukhuset, det är min mamma." flämtade hon. "Hoppa in!" sa jag lutade mig över sätet så jag kunde öppna dörren. Hon trängde fram ett tacksamt léende och hoppade in i bilen. Hon stängde bildörren efter sig och jag började köra. Hur nyfiken jag än var lät jag bli att fråga vad om hade hänt, det var säkert allvarligt med tanke på hur stressad hon var. Om hon vill berätta får hon göra det sen istället. Vi sa ingenting till varandra, men det var ingen pinsam tystnad.
Jag parkerade bilen och vi sprang in till sjukhuset. På vägen till receptionen passerade vi vänterummet där hennes pappa satt. "Pappa!" utbrast hon och sprang fram till honom. Han hade röda ögon och såg väldigt trött ut.
MELANIE'S PERSPEKTIV
"Vad har hänt med mamma?" frågade jag oroligt.
"Hon krockade med bilen. Hennes cancer har gjort henne svagare så vi vet inte om hon kommer klara sig." sa han och en tår föll ner från hans kind. Jag kände hur det stack till i mitt hjärta. Jag försökte säga något men fick inte ut något. Jag kramade om pappa och lät tårarna rinna nerför mina kinder. Jag tittade mot Justin som såg sorgset på mig. Jag kände hur något vibrerade mot min kropp. Jag trodde det var min mobil, men det var pappas. "Förlåt älskling, jag måste ta det här" sa han ledsamt och gick iväg. Justin satte sig på stolen bredvid mig och la armarna om mig. Jag kramade honom hårt och grät. "Mel.." sa Justin tyst. Jag tittade upp mot honom. Han nickade mot något bakom mig. Jag vände på huvudet och såg en doktor. Jag släppte taget om Justin och väntade på att doktorn skulle säga något. "Melanie Moore?" frågade han.
"Ja." svarade jag och försökte kontrollera mina tårar. "Har du Ken Moore här också?" sa han. Jag nickade, "Han är och pratar i telefon, hur mår mamma?" sa jag. "Det blev en rätt rejäl smäll, men hon lever. Hon bröt högra armen. Hon sover nu, det kommer ta ett tag att återhämta sig på grund av cancern, men hon överlevde." sa han och log. "Får jag gå in till henne?" Han nickade. Jag nickade mot Justin menat att han skulle följa med mig. Han reste sig upp och la armen om mig. Vi följde efter doktorn som visade vägen till rummet hon låg i. Han öppnade dörren till oss och gick sedan iväg. "Jag stannar här, gå in du." sa Justin. Han torkade mina tårar med sin tummar och satte på en stol utanför rummet. Jag nickade och gick osäkert in i rummet. Där låg hon, min kära mamma, i en sjukhussäng, med slangar i kroppen med en syrmask som hon andades i.
Eftersom jag inte hade en bil sprang jag till busshållsplatsen. Jag tittade på tiderna, 14:10. Klockan är 14:11, helvete! Bussarna gick var 30:ionde minut, och jag tänker verkligen inte sitta och vänta i hela 30 minuter. Sjukhuset låg ju ändå bara en kvart härifrån, så jag började springa. Efter att ha sprungit ett tag var jag tvungen att stanna och andas.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag var på väg hem från en interjuv när jag fick syn på Melanie stå vid trottoaren. Jag saktade ner och stannade mot trottoarkanten. Jag rullade ner fönstret och möttes av Melanie's bruna ögon. Hon såg förvånat på mig och andades häftigt. "Hej! Jag trodde ni hade skola nu?" frågade jag och log. "Jag måste till sjukhuset, det är min mamma." flämtade hon. "Hoppa in!" sa jag lutade mig över sätet så jag kunde öppna dörren. Hon trängde fram ett tacksamt léende och hoppade in i bilen. Hon stängde bildörren efter sig och jag började köra. Hur nyfiken jag än var lät jag bli att fråga vad om hade hänt, det var säkert allvarligt med tanke på hur stressad hon var. Om hon vill berätta får hon göra det sen istället. Vi sa ingenting till varandra, men det var ingen pinsam tystnad.
Jag parkerade bilen och vi sprang in till sjukhuset. På vägen till receptionen passerade vi vänterummet där hennes pappa satt. "Pappa!" utbrast hon och sprang fram till honom. Han hade röda ögon och såg väldigt trött ut.
MELANIE'S PERSPEKTIV
"Vad har hänt med mamma?" frågade jag oroligt.
"Hon krockade med bilen. Hennes cancer har gjort henne svagare så vi vet inte om hon kommer klara sig." sa han och en tår föll ner från hans kind. Jag kände hur det stack till i mitt hjärta. Jag försökte säga något men fick inte ut något. Jag kramade om pappa och lät tårarna rinna nerför mina kinder. Jag tittade mot Justin som såg sorgset på mig. Jag kände hur något vibrerade mot min kropp. Jag trodde det var min mobil, men det var pappas. "Förlåt älskling, jag måste ta det här" sa han ledsamt och gick iväg. Justin satte sig på stolen bredvid mig och la armarna om mig. Jag kramade honom hårt och grät. "Mel.." sa Justin tyst. Jag tittade upp mot honom. Han nickade mot något bakom mig. Jag vände på huvudet och såg en doktor. Jag släppte taget om Justin och väntade på att doktorn skulle säga något. "Melanie Moore?" frågade han.
"Ja." svarade jag och försökte kontrollera mina tårar. "Har du Ken Moore här också?" sa han. Jag nickade, "Han är och pratar i telefon, hur mår mamma?" sa jag. "Det blev en rätt rejäl smäll, men hon lever. Hon bröt högra armen. Hon sover nu, det kommer ta ett tag att återhämta sig på grund av cancern, men hon överlevde." sa han och log. "Får jag gå in till henne?" Han nickade. Jag nickade mot Justin menat att han skulle följa med mig. Han reste sig upp och la armen om mig. Vi följde efter doktorn som visade vägen till rummet hon låg i. Han öppnade dörren till oss och gick sedan iväg. "Jag stannar här, gå in du." sa Justin. Han torkade mina tårar med sin tummar och satte på en stol utanför rummet. Jag nickade och gick osäkert in i rummet. Där låg hon, min kära mamma, i en sjukhussäng, med slangar i kroppen med en syrmask som hon andades i.
Love you like a love song - Chapter 6
När vi äntligen var framme gick vi bak till baksidann och satte oss i gräset. Chaz sprang snabbt ut i köket och kom tillbaka en kort stund efter med en massa godis. Jag flinade och stoppade in en godis i munnen.
Idag var det måndag, alltså skola. Jag, Ryan, Nicole, Chaz och Justin hade varit med varandra hela dagen igår. Justin var verkligen inte som jag trott han var, en snobb. Men nej, han var jätteschysst. Jag hade även fått träffa honoms mamma som kom igår, jättetrevlig var hon, hon påminde lite om min mamma. Iallafall så satt jag på mattelektionen med Chaz, Ryan och Nicole. Vi satt som vanligt och messade varandra med mobilen under bordet istället för att koncentrera sig på vad Mrs. Smith paratar om. "Melanie?" sa Mrs.Smith. Jag avbröts av mina tankar och tittade upp mot Mrs. Smith.
"Aa?" sa jag. "Kan du berätta vad jag nyss sa?" sa hon och satte händerna i midjan. Jag kunde känna allas blickar riktade mot mig. "Ehm.. vet inte." sa jag och ryckte på axlarna. "Som vanligt.. Lär dig lyssna på vad jag säger, Melanie!" suckade Mrs. Smith argt och frågade någon annan istälet.
Mobilen vibrerade i fickan, jag tittade upp så ingen kollade och drog upp den ur fickan och höll den under bordet. *Den kvinnan hatar dig, haha* från Chaz.
Efter matten gick vi ner till matsalen och plockade åt oss mat. Det var god mat för en gångs skull, pasta! Vi satte oss ner vid bordet vi alltid sitter vid. Vi började äta och babbla på samtidigt som vi åt. Såklart skulle bimbon Amber komma och avbryta oss. "Hej killar! Vi hörde att Justin är i Stratford." sa hon och log. "Mm." mumlade killarna och fortsatte äta utan att ens slänga en blick mot Amber. Ryan hade berättat att dom var kompisar för några månader sen men det visade sig att hon bara utnyttjade dom för att komma nära Justin, och att hon fortfarande försöker bli kompis med Chaz och Ryan igen.
"Får man träffa honom då?" sa hon. "Pfft, varför skulle du?" sa jag. "Jag borde väl få träffa mina kompisars bästis eller?" sa hon med en bitchig attityd. Jag höjde på ögonbrynen och skulle precis svara när Chaz började prata. "Sen när är du kompis med oss?" sa han. "Chaz då!" sa hon och skrattade. "-Vi har ju varit kompisar sen flera månader tillbaka." sa hon och log så tänderna visades. "Idiot, du utnyttjar dom bara." sa jag. Jag brukar inte vara bitchig mot folk, men Amber var annorlunda. Hon är den populära i skolan, alla leker snälla mot henne, men så fort hon vänder ryggen mot dom börjar dom snacka skit. Hon tror att hon är bäst och bestämmer över alla. Om någon säger nåt elakt mot henne blir hon helt galen och förstör personens liv helt. Hon försöker förstöra mitt liv, för hon tycker att det är mitt fel att Chaz och Ryan inte vill vara kompis med henne längre.
"Jag skulle aldrig göra nåt sånt. Varför är du själv kompis med dom? Va? För att få träffa Justin Bieber? Det kommer du inte få." sa hon och log malligt. "Det har jag redan gjort." sa jag flinandes. "Ah, men visst. Ljug mer." "Tro vad du vill." sa jag och ryckte på axlarna. "Vi vill inte ha dig här längre, hejdå!" sa Nicole och gjorde en gest med handen att hon skulle gå härifrån. Hon bitchblickade oss och gick iväg.
"Gud vad jobbig hon är!" sa Chaz. "Menar det. Seriöst, när ska hon fatta?" sa Ryan och gav ifrån sig en hög suck. Jag instämde och fortsatte äta min mat.
Förlåt för den långa väntan, jag har varit ute med mina kompisar hela dagen nu när det äntligen är varmt ute! Det har varit mycket regn dom andra dagarna så jag försöker passa på att vara ute nu :)
KOMMENTERA ♥
Idag var det måndag, alltså skola. Jag, Ryan, Nicole, Chaz och Justin hade varit med varandra hela dagen igår. Justin var verkligen inte som jag trott han var, en snobb. Men nej, han var jätteschysst. Jag hade även fått träffa honoms mamma som kom igår, jättetrevlig var hon, hon påminde lite om min mamma. Iallafall så satt jag på mattelektionen med Chaz, Ryan och Nicole. Vi satt som vanligt och messade varandra med mobilen under bordet istället för att koncentrera sig på vad Mrs. Smith paratar om. "Melanie?" sa Mrs.Smith. Jag avbröts av mina tankar och tittade upp mot Mrs. Smith.
"Aa?" sa jag. "Kan du berätta vad jag nyss sa?" sa hon och satte händerna i midjan. Jag kunde känna allas blickar riktade mot mig. "Ehm.. vet inte." sa jag och ryckte på axlarna. "Som vanligt.. Lär dig lyssna på vad jag säger, Melanie!" suckade Mrs. Smith argt och frågade någon annan istälet.
Mobilen vibrerade i fickan, jag tittade upp så ingen kollade och drog upp den ur fickan och höll den under bordet. *Den kvinnan hatar dig, haha* från Chaz.
Efter matten gick vi ner till matsalen och plockade åt oss mat. Det var god mat för en gångs skull, pasta! Vi satte oss ner vid bordet vi alltid sitter vid. Vi började äta och babbla på samtidigt som vi åt. Såklart skulle bimbon Amber komma och avbryta oss. "Hej killar! Vi hörde att Justin är i Stratford." sa hon och log. "Mm." mumlade killarna och fortsatte äta utan att ens slänga en blick mot Amber. Ryan hade berättat att dom var kompisar för några månader sen men det visade sig att hon bara utnyttjade dom för att komma nära Justin, och att hon fortfarande försöker bli kompis med Chaz och Ryan igen.
"Får man träffa honom då?" sa hon. "Pfft, varför skulle du?" sa jag. "Jag borde väl få träffa mina kompisars bästis eller?" sa hon med en bitchig attityd. Jag höjde på ögonbrynen och skulle precis svara när Chaz började prata. "Sen när är du kompis med oss?" sa han. "Chaz då!" sa hon och skrattade. "-Vi har ju varit kompisar sen flera månader tillbaka." sa hon och log så tänderna visades. "Idiot, du utnyttjar dom bara." sa jag. Jag brukar inte vara bitchig mot folk, men Amber var annorlunda. Hon är den populära i skolan, alla leker snälla mot henne, men så fort hon vänder ryggen mot dom börjar dom snacka skit. Hon tror att hon är bäst och bestämmer över alla. Om någon säger nåt elakt mot henne blir hon helt galen och förstör personens liv helt. Hon försöker förstöra mitt liv, för hon tycker att det är mitt fel att Chaz och Ryan inte vill vara kompis med henne längre.
"Jag skulle aldrig göra nåt sånt. Varför är du själv kompis med dom? Va? För att få träffa Justin Bieber? Det kommer du inte få." sa hon och log malligt. "Det har jag redan gjort." sa jag flinandes. "Ah, men visst. Ljug mer." "Tro vad du vill." sa jag och ryckte på axlarna. "Vi vill inte ha dig här längre, hejdå!" sa Nicole och gjorde en gest med handen att hon skulle gå härifrån. Hon bitchblickade oss och gick iväg.
"Gud vad jobbig hon är!" sa Chaz. "Menar det. Seriöst, när ska hon fatta?" sa Ryan och gav ifrån sig en hög suck. Jag instämde och fortsatte äta min mat.
Förlåt för den långa väntan, jag har varit ute med mina kompisar hela dagen nu när det äntligen är varmt ute! Det har varit mycket regn dom andra dagarna så jag försöker passa på att vara ute nu :)
KOMMENTERA ♥
Love you like a love song - Chapter 5
Hon gjorde ett snyggt dyk ner i vattnet och simmade mot Chaz, Ryan och Nicole som asgarvade i vattnet. Jag dök under vattnet och simmade till dom.
Vi larvade oss och hade tävlingar som vem kan hålla andan längst under vattnet, vem som gör det snyggaste dyket och såna saker ett långt tag. Till slut gick vi upp och slängde oss trötta på våra handdukar.
MELANIE'S PERSPEKTIV
Justin och Ryan hade gått till kiosken för att köpa glass så jag var ensam med Chaz och Nicole.
"Varför sa ni inget tidigare om att ni var bästis med honom?" sa jag.
"Förlåt, vi ville inte att du skulle behandla oss annorlunda, det är många som utnyttjat oss för att komma nära Justin." sa Nicole.
"Men ni vet ju att jag inte är ett fan av honom, ni kunde berättat.." mumlade jag.
"Men även om du inte är ett fan så vet man ju inte hur du skulle behandla oss när du får reda på att den kändaste tonåringen i världen är våran bästa kompis. Det har hänt förut, tro mig." sa Chaz.
"Men ni känner mig, jag skulle aldrig göra så." "Vi vet, förlåt." sa Nicole och Chaz i mun på varandra. Jag skulle aldrig någonsin utnyttja dom, dom var mina bästa vänner och jag älskade dom av hela mitt hjärta.
Vi larvade oss och hade tävlingar som vem kan hålla andan längst under vattnet, vem som gör det snyggaste dyket och såna saker ett långt tag. Till slut gick vi upp och slängde oss trötta på våra handdukar.
MELANIE'S PERSPEKTIV
Justin och Ryan hade gått till kiosken för att köpa glass så jag var ensam med Chaz och Nicole.
"Varför sa ni inget tidigare om att ni var bästis med honom?" sa jag.
"Förlåt, vi ville inte att du skulle behandla oss annorlunda, det är många som utnyttjat oss för att komma nära Justin." sa Nicole.
"Men ni vet ju att jag inte är ett fan av honom, ni kunde berättat.." mumlade jag.
"Men även om du inte är ett fan så vet man ju inte hur du skulle behandla oss när du får reda på att den kändaste tonåringen i världen är våran bästa kompis. Det har hänt förut, tro mig." sa Chaz.
"Men ni känner mig, jag skulle aldrig göra så." "Vi vet, förlåt." sa Nicole och Chaz i mun på varandra. Jag skulle aldrig någonsin utnyttja dom, dom var mina bästa vänner och jag älskade dom av hela mitt hjärta.
"Ursäkten godtagen!" sa jag och log. Dom log tillbaka och la sig ner på sina handdukar.
"Hur träffades ni förresten?" frågade jag dom.
"Vi träffade honom innan han blev känd, han bodde ju i Stratford då." sa Chaz. Jag nickade.
"Och vad pratar ni om då?!" hörde jag Justin säga från ingenstans. Jag vände mig om och där stog han med Ryan med 5 glassar i handen. "Dig faktiskt!" sa jag med ett léende och tog min chokladglass. "Jaså? Intressant. Snackade ni om hur snygg jag är?" sa han och vickade på ögonbrynen, ni vet sådär flirtigt. "Självklart." sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen.
Han skrattade och räckte en glass till Nicole. Chaz hade redan slitit åt sig sin glass från Ryan och hade snart käkat upp hela.
Justin la sig på handduken bredvid mig och jag kunde inte låta bli att snegla på hans snygga mage. Justin vände sig mot mig och log stort när han såg att jag tittade på hans mage. Jag tittade snabbt bort och log för mig själv innan jag la mig ner på min handduk och blundade. Vi låg och pratade och skojade i flera timmar. Till slut bestämde vi oss för att bege oss hemåt. Jag, Ryan och Justin skatade hem också medans Chaz och Nicole gick bredvid oss.
"Men uhh åk inte så snabbt!" klagade Chaz för den 100:nde gången.
"Sluta klaga Chaz!" skrattade Nicole.
"Chaz älsklingen, du måste bygga upp din kondition!" sa jag och gjorde ett trix med skateboarden. När vi äntligen var framme gick vi bak till baksidann och satte oss i gräset. Chaz sprang snabbt ut i köket och kom tillbaka en kort stund efter med en massa godis. Jag flinade och stoppade in en godis i munnen.
Ska försöka skriva en massa kapitel nu, så ju mer ni kommenterar desto snabbare publicerar jag dom :)
Och tack ännu en gång för alla fina ord, uppskattar! ♥
"Hur träffades ni förresten?" frågade jag dom.
"Vi träffade honom innan han blev känd, han bodde ju i Stratford då." sa Chaz. Jag nickade.
"Och vad pratar ni om då?!" hörde jag Justin säga från ingenstans. Jag vände mig om och där stog han med Ryan med 5 glassar i handen. "Dig faktiskt!" sa jag med ett léende och tog min chokladglass. "Jaså? Intressant. Snackade ni om hur snygg jag är?" sa han och vickade på ögonbrynen, ni vet sådär flirtigt. "Självklart." sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen.
Han skrattade och räckte en glass till Nicole. Chaz hade redan slitit åt sig sin glass från Ryan och hade snart käkat upp hela.
Justin la sig på handduken bredvid mig och jag kunde inte låta bli att snegla på hans snygga mage. Justin vände sig mot mig och log stort när han såg att jag tittade på hans mage. Jag tittade snabbt bort och log för mig själv innan jag la mig ner på min handduk och blundade. Vi låg och pratade och skojade i flera timmar. Till slut bestämde vi oss för att bege oss hemåt. Jag, Ryan och Justin skatade hem också medans Chaz och Nicole gick bredvid oss.
"Men uhh åk inte så snabbt!" klagade Chaz för den 100:nde gången.
"Sluta klaga Chaz!" skrattade Nicole.
"Chaz älsklingen, du måste bygga upp din kondition!" sa jag och gjorde ett trix med skateboarden. När vi äntligen var framme gick vi bak till baksidann och satte oss i gräset. Chaz sprang snabbt ut i köket och kom tillbaka en kort stund efter med en massa godis. Jag flinade och stoppade in en godis i munnen.
Ska försöka skriva en massa kapitel nu, så ju mer ni kommenterar desto snabbare publicerar jag dom :)
Och tack ännu en gång för alla fina ord, uppskattar! ♥
Love you like a love song - Chapter 4
"Vi ses senare va?" sa han. "Aarå, men åk inte än, ska bara hämta min skateboard." sa jag flinandes och sprang runt bilen och öppnade bagageluckan och tog ut min skateboard.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Skatar hon?" frågade jag intresserat dom andra. Dom nickade, "Hon är grym!" sa Ryan och log. Melanie dök upp vid dörren igen. "Ses!" sa hon och stängde bildörren och sedan försvann hon in i sitt hus.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Skatar hon?" frågade jag intresserat dom andra. Dom nickade, "Hon är grym!" sa Ryan och log. Melanie dök upp vid dörren igen. "Ses!" sa hon och stängde bildörren och sedan försvann hon in i sitt hus.
(Fortfarande Justin's perspektiv)
Ryan släppte av mig hos mormor Diane och morfar Bruce's hus. "Ses sen då!" sa jag till dom andra och stängde bildörren. Dom brukade alltid vara ute på baksidan när det var sånt här fint väder så jag chansade på att dom var där och gick ut till baksidan. Och mycket rätt, där satt dom i solstolarna. "Mormor, morfar!" sa jag glatt. Så fort dom fick syn på mig reste dom sig upp ur stolarna och sprang fram och kramade om mig länge. "Gud vad vi har saknat dig!" sa mormor. "Detsamma." sa jag och log. Mormor drog ut en till stol och la den jämte sin. Vi satte oss i stolarna och småpratade lite om vad som har hänt osv.
"Hur länge stannar du då?" frågade morfar och drack en klunk av sitt vatten.
"Typ 2 veckor, Scooter och dom andra tyckte jag förtjänade en break, så sen har jag en månad kvar av min worldtour." sa jag.
"Ska du stanna här i Stratford eller åka hem till Atlanta då?" "Jag stannar nog här så jag kan spendera tid med er och mina kompisar. Mamma kommer ju hit imorgon också." sa jag och log.
MELANIE'S PERSPEKTIV:
Jag och mamma gick in till köket och plockade fram lite glass. "Jag ska till sjukhuset sen förresten, dom ska bara undersöka mig och så." sa hon. "Okej." sa jag. Vi åt och småpratade lite men blev avbrutna av min mobil. Jag hade fått sms.
*Kommer du över till Chaz? Justin och dom andra är här :D* skrev Ryan.
"Mamma, när ska du till sjukhuset?" "Om 20 minuter ungefär, hurså?" frågade hon. "Men jag går till Chaz då." sa jag och log. Hon nickade och besvarade mitt leende.
*Ofc, kommer om 5 minuter*
*Vi är på baksidan, ta med dig badkläder :)*
*Okej <3*
Jag la ner mobilen i fickan och sprang upp på mitt rum och bytte om till bikini och drog på mig en leopardmönstrad tröja och ett par ljusa slitna jeansshorts över. Jag drog på mig skorna och sa hejdå till mamma. Sedan tog jag skateboarden och skatade till Chaz. Jag åkte på asfaltsvägen in till baksidan. "Mel!" sa Ryan och allas huvud vändes mot mig. Jag stannade skateboarden och la ner den i gräset. "Whats up?" sa jag och satte mig i Ryans knä eftersom alla stolar var upptagna. Vi satt och småpratade lite. "Ska vi dra ner till stranden? Dör av värmeslag." flämtade Justin. Alla nickade. "Jag måste hem och hämta bikini." sa Nicole. "Jag med!" sa Ryan. Jag började asgarva åt vad han precis sagt. "Oj.. badbyxor asså." sa han och log oskyldigt. Nicole och Ryan sprang bort till sig och Chaz sprang in i huset och hämtade sina badkläder. Justin och jag hade redan på oss.
"Så hur känner du Chaz, Ryan och Nico då?" frågade Justin.
"Jag träffade Nicole på min första dag i skolan, och vi blev jättebra kompisar, sen träffade jag Chaz och Ryan genom henne." sa jag och log. "Så du är nyinflyttad?" "Ja, jag flyttade in för två månader sen, jag bor typ mittemot Nicole." sa jag. Vi pratade en stund om allt möjligt tills dom andra kom tillbaka. Jag, Justin och Ryan skatade ner till stranden med Chaz och Nicole som gick bredvid oss. När vi var framme gick vi lite längre bort från allt folk och la ut handdukarna i sanden.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Chaz, Ryan och Nicole var jättesnabba med att dra av sig sina kläder och springa in i vattnet. Jag skrattade bara åt dom och drog av mig tröjan. Jag sneglade åt Melanie som drog av sig sina shorts och sen sin tröja. Jag kunde inget annat än att stirra på hennes perfekta vältränade kropp. Wow alltså. Jag skakade på huvudet och slet bort min blick från henne. Hon la ner sina kläder i sanden och så fort hon reste sig upp bärde jag upp henne i min famn och sprang ut till bryggan. "HALLÅ VAD GÖR DU? NEJNEJNEJ DU FÅR INTE SLÄPPA MIG I VATTNET!!" protesterade hon högt. Ryan och dom andra började asgarva och nickade åt mig. Jag log mot Melanie innan jag dumpade av henne i vattnet. När hon kom upp till ytan igen såg hon på mig med en mördarblick.
"Det där va inte snällt!" sa hon och klättrade upp för stegen. Jag backade ifall hon skulle göra något. "Ta det lugnt, jag ska inte göra nåt. Vi hoppar på tre, okej?" sa hon. Jag nickade långsamt och ställde mig på kanten jämte henne. "Ett.." sa hon och innan jag hann reagera hade hon puttat ner mig i vattnet. När jag kom upp ur ytan stog hon där flinandes. "Oops.." sa hon och skrattade. Hon gjorde ett snyggt dyk ner i vattnet och simmade mot Chaz, Ryan och Nicole som asgarvade i vattnet. Jag dök under vattnet och simmade till dom.
Vi larvade oss och hade tävlingar som vem kan hålla andan längst under vattnet, vem som gör det snyggaste dyket och såna saker. Till slut gick vi upp och slängde oss trötta på våra handdukar.
Ryan släppte av mig hos mormor Diane och morfar Bruce's hus. "Ses sen då!" sa jag till dom andra och stängde bildörren. Dom brukade alltid vara ute på baksidan när det var sånt här fint väder så jag chansade på att dom var där och gick ut till baksidan. Och mycket rätt, där satt dom i solstolarna. "Mormor, morfar!" sa jag glatt. Så fort dom fick syn på mig reste dom sig upp ur stolarna och sprang fram och kramade om mig länge. "Gud vad vi har saknat dig!" sa mormor. "Detsamma." sa jag och log. Mormor drog ut en till stol och la den jämte sin. Vi satte oss i stolarna och småpratade lite om vad som har hänt osv.
"Hur länge stannar du då?" frågade morfar och drack en klunk av sitt vatten.
"Typ 2 veckor, Scooter och dom andra tyckte jag förtjänade en break, så sen har jag en månad kvar av min worldtour." sa jag.
"Ska du stanna här i Stratford eller åka hem till Atlanta då?" "Jag stannar nog här så jag kan spendera tid med er och mina kompisar. Mamma kommer ju hit imorgon också." sa jag och log.
MELANIE'S PERSPEKTIV:
Jag och mamma gick in till köket och plockade fram lite glass. "Jag ska till sjukhuset sen förresten, dom ska bara undersöka mig och så." sa hon. "Okej." sa jag. Vi åt och småpratade lite men blev avbrutna av min mobil. Jag hade fått sms.
*Kommer du över till Chaz? Justin och dom andra är här :D* skrev Ryan.
"Mamma, när ska du till sjukhuset?" "Om 20 minuter ungefär, hurså?" frågade hon. "Men jag går till Chaz då." sa jag och log. Hon nickade och besvarade mitt leende.
*Ofc, kommer om 5 minuter*
*Vi är på baksidan, ta med dig badkläder :)*
*Okej <3*
Jag la ner mobilen i fickan och sprang upp på mitt rum och bytte om till bikini och drog på mig en leopardmönstrad tröja och ett par ljusa slitna jeansshorts över. Jag drog på mig skorna och sa hejdå till mamma. Sedan tog jag skateboarden och skatade till Chaz. Jag åkte på asfaltsvägen in till baksidan. "Mel!" sa Ryan och allas huvud vändes mot mig. Jag stannade skateboarden och la ner den i gräset. "Whats up?" sa jag och satte mig i Ryans knä eftersom alla stolar var upptagna. Vi satt och småpratade lite. "Ska vi dra ner till stranden? Dör av värmeslag." flämtade Justin. Alla nickade. "Jag måste hem och hämta bikini." sa Nicole. "Jag med!" sa Ryan. Jag började asgarva åt vad han precis sagt. "Oj.. badbyxor asså." sa han och log oskyldigt. Nicole och Ryan sprang bort till sig och Chaz sprang in i huset och hämtade sina badkläder. Justin och jag hade redan på oss.
"Så hur känner du Chaz, Ryan och Nico då?" frågade Justin.
"Jag träffade Nicole på min första dag i skolan, och vi blev jättebra kompisar, sen träffade jag Chaz och Ryan genom henne." sa jag och log. "Så du är nyinflyttad?" "Ja, jag flyttade in för två månader sen, jag bor typ mittemot Nicole." sa jag. Vi pratade en stund om allt möjligt tills dom andra kom tillbaka. Jag, Justin och Ryan skatade ner till stranden med Chaz och Nicole som gick bredvid oss. När vi var framme gick vi lite längre bort från allt folk och la ut handdukarna i sanden.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Chaz, Ryan och Nicole var jättesnabba med att dra av sig sina kläder och springa in i vattnet. Jag skrattade bara åt dom och drog av mig tröjan. Jag sneglade åt Melanie som drog av sig sina shorts och sen sin tröja. Jag kunde inget annat än att stirra på hennes perfekta vältränade kropp. Wow alltså. Jag skakade på huvudet och slet bort min blick från henne. Hon la ner sina kläder i sanden och så fort hon reste sig upp bärde jag upp henne i min famn och sprang ut till bryggan. "HALLÅ VAD GÖR DU? NEJNEJNEJ DU FÅR INTE SLÄPPA MIG I VATTNET!!" protesterade hon högt. Ryan och dom andra började asgarva och nickade åt mig. Jag log mot Melanie innan jag dumpade av henne i vattnet. När hon kom upp till ytan igen såg hon på mig med en mördarblick.
"Det där va inte snällt!" sa hon och klättrade upp för stegen. Jag backade ifall hon skulle göra något. "Ta det lugnt, jag ska inte göra nåt. Vi hoppar på tre, okej?" sa hon. Jag nickade långsamt och ställde mig på kanten jämte henne. "Ett.." sa hon och innan jag hann reagera hade hon puttat ner mig i vattnet. När jag kom upp ur ytan stog hon där flinandes. "Oops.." sa hon och skrattade. Hon gjorde ett snyggt dyk ner i vattnet och simmade mot Chaz, Ryan och Nicole som asgarvade i vattnet. Jag dök under vattnet och simmade till dom.
Vi larvade oss och hade tävlingar som vem kan hålla andan längst under vattnet, vem som gör det snyggaste dyket och såna saker. Till slut gick vi upp och slängde oss trötta på våra handdukar.
Love you like a love song - Chapter 3
"Säg bara namnet." sa jag. Jag hatade när folk höll saker från mig, det gjorde mig så sjukt nyfiken. Jag fattade inte varför dom ville säga vem han var, det var väl bara en kompis eller? "Du får se imon, end of discussion." sa Ryan och la armen om mig. Jag visste att dom inte skulle berätta, så envisa som dom är.
"Mel, vakna!" Jag öppnade mina sömniga ögon och fick syn på.. Chaz. "Vad?" sa jag med min vanliga hesa morgonröst. "Hade tråkigt." sa han och ryckte på axlarna. Jag kastade en kudde i hans huvud och kröp ihop mig som en boll under täcket.
"Skämtar bara, vi ska ju hämta våran kompis på flygplatsen om typ en timme!" sa han glatt. Jag flög upp ur sängen och sprang till min väska där jag hade mina kläder. Jag plockade åt mig kläder och gick in i badrummet. "Jag lånar duschen!" ropade jag till Chaz. Han ropade ett okej tillbaka och sen hörde jag bara steg ner för trappen. Jag tog ut en handduk ur skåpet och hängde den på kroken. Jag hoppade in i duschen och gjorde det vanliga. När jag var klar torkade jag snabbt av kroppen med handduken och drog på mig svarta jeansleggins, ett tight grått linne med tryck på och ett vitt lite mer urringat och lösare linne över. Jag borstade igenom mitt tjocka hår och gick ner till köket där alla andra satt med en massa mat framplockat.
"Ta för dig!" sa Chaz och tryckte in en macka i sin mun. Jag satte mig ner på stolen och bredde en macka med nutella. Jag åt upp och borstade tänderna efter.
"Ready to go?" sa Ryan och startade bilen. "Yep" svarade jag och knäppte bältet. Vi skulle äntligen hämta upp deras älskade kompis. "Kan ni inte säga vem det är nudå?" sa jag i hopp om att dom iallafall skulle säga honoms namn. Både Chaz och Ryan mumlade ett nej. "Nicole?" sa jag och gjorde puppyface mot henne. "Sorry!" sa hon med en ledsen min. Jag suckade.
"Varför vill ni inte säga? Vad är det för speciellt med honom? Han är bara en människa.." sa jag satte på radion. Jag höjde volymen när Yeah x3 med Chris brown sattes på. Jag har alltid varit ett stort fan av honom. Jag började sjunga högt och det slutade med att vi alla satt och tjöt i bilen. Återigen tyckte jag synd om alla som var tvungna att lyssna på oss.
"Frammeee!" sa Chaz hypert när Ryan parkerat bilen och kunde knappt sitta still i sätet. Jag log mot honom och knäppte upp bältet. Vi hoppade ut ur bilen och gick in genom dörrarna. Vi satte oss ner på en av bänkarna och tittade på alla folk som irrade omkring. Jag försökte kolla efter någon som kunde vara deras kompis, men det var ingen som fångade Chaz, Ryan eller Nicole's uppmärksamhet.
"Butsy!" ropade någon och Ryan reagerade direkt. Han vände sig om och hans ansikte brast ut i ett stort leende, likaså Nicole's och Chaz's. Jag följde deras blick och stannade på en kille som stog med en stor mörkhyad kille bakom sig, som var omringade av en massa paparazzis och tonårstjejer. Han småsprang mot oss i ett stort léende. När han kom tillräckligt nära kunde jag se tydligt vem det var. Justin Bieber. Den Justin Bieber.
"Chazman!" sa han och kramade om Chaz. "Nicooo, du blir sötare för varje dag!" sa han och kramade om henne. "Detsamma!" sa hon och fnissade. Han kramade om Ryan och tillsist kom han fram till mig.
Jag förväntade mig att han skulle skaka min hand eller nånting, men istället kramade han mig. Förvånat besvarade jag kramen och släppte. "Du måste vara Melanie?" sa Justin och flashade ett léende. "Det är jag" sa jag och log. "Jag är Justin, Justin Bieber." "Jag vet." sa jag och log. Han besvarade mitt leende. "Ska vi dra då eller?" sa Ryan.
Vi nickade och Justin gjorde en gest med huvudet till den stora mannen några meter bort att han skulle komma. Vi gick mot utgången med mannen bakom oss. Jag antar att det var en livvakt eller något, med tanke på att han försökte få bort alla paparazzis osv.
"Ses!" ropade Kenny som han hette och gick till en svart bil på parkeringen en bit längre bort från Ryans. Justin hade sett på mig att jag undrade vem han var, och det visade sig att han var honoms livvakt som hette Kenny. Vi hoppade i in i Ryans bil och körde hemmåt. Jag var fortfarande lite chockad över att Justin Bieber, den kändaste tonåringen i världen satt här i bilen bakom mig. Jag är inte helt starstruck, han är ju en vanlig kille egentligen, fast.. känd. Ryan stannade vid mitt hus. "Vi ses senare va?" sa han. "Aarå, men åk inte än, ska bara hämta min skateboard." sa jag flinandes och sprang runt bilen och öppnade bagageluckan och tog ut min skateboard.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Skatar hon?" frågade jag intresserat dom andra. Dom nickade, "Hon är grym!" sa Ryan och log. Melanie dök upp vid dörren igen. "Ses!" sa hon och stängde bildörren och sedan försvann hon in i sitt hus.
Vad har hänt med kommentarerna förresten? :(
"Skämtar bara, vi ska ju hämta våran kompis på flygplatsen om typ en timme!" sa han glatt. Jag flög upp ur sängen och sprang till min väska där jag hade mina kläder. Jag plockade åt mig kläder och gick in i badrummet. "Jag lånar duschen!" ropade jag till Chaz. Han ropade ett okej tillbaka och sen hörde jag bara steg ner för trappen. Jag tog ut en handduk ur skåpet och hängde den på kroken. Jag hoppade in i duschen och gjorde det vanliga. När jag var klar torkade jag snabbt av kroppen med handduken och drog på mig svarta jeansleggins, ett tight grått linne med tryck på och ett vitt lite mer urringat och lösare linne över. Jag borstade igenom mitt tjocka hår och gick ner till köket där alla andra satt med en massa mat framplockat.
"Ta för dig!" sa Chaz och tryckte in en macka i sin mun. Jag satte mig ner på stolen och bredde en macka med nutella. Jag åt upp och borstade tänderna efter.
"Ready to go?" sa Ryan och startade bilen. "Yep" svarade jag och knäppte bältet. Vi skulle äntligen hämta upp deras älskade kompis. "Kan ni inte säga vem det är nudå?" sa jag i hopp om att dom iallafall skulle säga honoms namn. Både Chaz och Ryan mumlade ett nej. "Nicole?" sa jag och gjorde puppyface mot henne. "Sorry!" sa hon med en ledsen min. Jag suckade.
"Varför vill ni inte säga? Vad är det för speciellt med honom? Han är bara en människa.." sa jag satte på radion. Jag höjde volymen när Yeah x3 med Chris brown sattes på. Jag har alltid varit ett stort fan av honom. Jag började sjunga högt och det slutade med att vi alla satt och tjöt i bilen. Återigen tyckte jag synd om alla som var tvungna att lyssna på oss.
"Frammeee!" sa Chaz hypert när Ryan parkerat bilen och kunde knappt sitta still i sätet. Jag log mot honom och knäppte upp bältet. Vi hoppade ut ur bilen och gick in genom dörrarna. Vi satte oss ner på en av bänkarna och tittade på alla folk som irrade omkring. Jag försökte kolla efter någon som kunde vara deras kompis, men det var ingen som fångade Chaz, Ryan eller Nicole's uppmärksamhet.
"Butsy!" ropade någon och Ryan reagerade direkt. Han vände sig om och hans ansikte brast ut i ett stort leende, likaså Nicole's och Chaz's. Jag följde deras blick och stannade på en kille som stog med en stor mörkhyad kille bakom sig, som var omringade av en massa paparazzis och tonårstjejer. Han småsprang mot oss i ett stort léende. När han kom tillräckligt nära kunde jag se tydligt vem det var. Justin Bieber. Den Justin Bieber.
"Chazman!" sa han och kramade om Chaz. "Nicooo, du blir sötare för varje dag!" sa han och kramade om henne. "Detsamma!" sa hon och fnissade. Han kramade om Ryan och tillsist kom han fram till mig.
Jag förväntade mig att han skulle skaka min hand eller nånting, men istället kramade han mig. Förvånat besvarade jag kramen och släppte. "Du måste vara Melanie?" sa Justin och flashade ett léende. "Det är jag" sa jag och log. "Jag är Justin, Justin Bieber." "Jag vet." sa jag och log. Han besvarade mitt leende. "Ska vi dra då eller?" sa Ryan.
Vi nickade och Justin gjorde en gest med huvudet till den stora mannen några meter bort att han skulle komma. Vi gick mot utgången med mannen bakom oss. Jag antar att det var en livvakt eller något, med tanke på att han försökte få bort alla paparazzis osv.
"Ses!" ropade Kenny som han hette och gick till en svart bil på parkeringen en bit längre bort från Ryans. Justin hade sett på mig att jag undrade vem han var, och det visade sig att han var honoms livvakt som hette Kenny. Vi hoppade i in i Ryans bil och körde hemmåt. Jag var fortfarande lite chockad över att Justin Bieber, den kändaste tonåringen i världen satt här i bilen bakom mig. Jag är inte helt starstruck, han är ju en vanlig kille egentligen, fast.. känd. Ryan stannade vid mitt hus. "Vi ses senare va?" sa han. "Aarå, men åk inte än, ska bara hämta min skateboard." sa jag flinandes och sprang runt bilen och öppnade bagageluckan och tog ut min skateboard.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Skatar hon?" frågade jag intresserat dom andra. Dom nickade, "Hon är grym!" sa Ryan och log. Melanie dök upp vid dörren igen. "Ses!" sa hon och stängde bildörren och sedan försvann hon in i sitt hus.
Vad har hänt med kommentarerna förresten? :(
Love you like a love song - Chapter 2
"Ursäkta?" sa hon och la handen på bröstkorgen. "Ursäkten godtagen, gå nu." sa jag och viftade med handen menat att dom skulle gå. Hon fnös och tittade på Ryan och Chaz. Båda gjorde en gest med händerna att hon skulle gå. Hon fnös och gick iväg med sina två hundar bakom sig.
"High five tjejen!" sa Chaz och höll upp handen. Jag highfivade honom och log.
Jag drog av mig skorna och hängde upp jackan och väskan på kroken i hallen. Jag tittade in i vardagsrummet där mamma låg i soffan och sov. Jag sprang upp till mitt rum och satte mig vid pianot. Jag drog mina fingrar över tangenterna och började sedan spela What are words av Chris Medina.
Mina fingrar trippade över tangenterna och mina öron fylldes med musik. Innan mamma fick cancer brukade vi alltid spela tillsammans, men nu spelar jag mest själv, men jag förstår att mamma inte orkar. What are words är låten som jag och mamma brukar spela tillsammans nu när hon har cancer, så låten betydde mycket för mig, och budskapet passade in perfekt. Jag spelade sista tonen och reste mig sakta upp från stolen. Jag la mig i sängen och blundade. Jag hade nästan somnat men väcktes av min sms signal. Med en hög suck tog jag upp mobilen och läste smset från Chaz.
'Kommer du över? :D'
'Visst, kommer om 10 :)' svarade jag och stoppade ner mobilen i fickan. Jag sprang ner för trappan och sa till pappa som satt med jobbargrejer i köket att jag skulle dra till Chaz. Jag tog på mig skorna och skinnjackan och åkte skateboard bort till Chaz's hus.
Jag knackade på dörren och kort därefter kom Chaz och öppnade dörren.
"Men tja tjejen!" sa han glatt och kramade mig. "Hej darling." sa jag skämtsamt och stängde dörren. Jag tog av mig skorna och jackan och följde efter Chaz till hans rum där Nicole och Ryan låg utspridda över hans säng. "Heeeeeej!" sa Nicole högt och sträckte ut armarna. Jag kramade henne och sen Ryan. "Vad gör ni?" sa jag och slängde mig i Chaz's säng bredvid dom andra.
"Äter!" sa Ryan och räckte mig en chipspåse. "Jaha" sa jag med ett skratt och åt en chipsbit.
Några timmar senare var vi på väg hem till mig för att hämta kläder och sånt till mig. Dom hade övertalat mig att sova över hos Chaz eftersom det var lördag imorgon, och då skulle även deras kompis som dom vägrar säga namnet på komma, så Nicole och Ryan ville också sova över.
"Jag kommer snart då." sa jag när vi var framme och började gå mot mitt hus. "Jag följer med!" ropade Nicole och sprang ikapp mig. Nicole hälsade på mamma och följde sen med mig upp på mitt rum. "Mel.." började hon. "Vad tycker du om Justin Bieber?" fortsatte hon. "Uhm, vet inte, är inget fan av honom direkt, lyssnar inte på hans musik. Dessutom verkar han vara lite av en snobb. Varför undrar du?" sa jag. "Bara undrade!" sa hon glatt. "Okej." sa jag och skrattade. Vi packade ner lite kläder, tandborste och smink. "Jag drar till Chaz nu, kommer hem nån gång imon!" ropade jag till mamma och pappa. Vi sprang ut och hoppade in bilen. "Tjejer.." mumlade Ryan. "Vadå?" sa jag och skrattade. "Ni tar så lång tid på er!" sa han och började köra mot Chaz. Egentligen vet jag inte varför vi tog bilen, vi kunde lika väl ha gått. Vi satte på hög musik på vägen tillbaka och sjöng med högt, stackars alla grannar som tvingas lyssna på oss. Dock varade det inte länge eftersom Chaz's hus inte var så långt borta. Ryan parkerade bilen och vi gick in i Chaz's hus.
Vi satte oss i soffan och spelade xbox en stund, tills Chaz freaka ut för han inte hade något godis hemma. "Ta det lugnt Chaz, jag drar och köper." sa jag och reste mig upp. Chaz hoppade glatt med ett stort léende på läpparna, men såg plötsligt allvarlig ut. "Är det okej?" frågade han. "Såklart baby!" sa jag och log. Hans allvarliga min ändrades fort och han började le stort igen. Jag skakade på huvudet och gick in mot hallen. "Jag följer med." sa Nicole som gick bakom mig.
Vi tog på oss skorna och jackan och gick ner till Ica som låg en liten bit bort.
"High five tjejen!" sa Chaz och höll upp handen. Jag highfivade honom och log.
Jag drog av mig skorna och hängde upp jackan och väskan på kroken i hallen. Jag tittade in i vardagsrummet där mamma låg i soffan och sov. Jag sprang upp till mitt rum och satte mig vid pianot. Jag drog mina fingrar över tangenterna och började sedan spela What are words av Chris Medina.
Mina fingrar trippade över tangenterna och mina öron fylldes med musik. Innan mamma fick cancer brukade vi alltid spela tillsammans, men nu spelar jag mest själv, men jag förstår att mamma inte orkar. What are words är låten som jag och mamma brukar spela tillsammans nu när hon har cancer, så låten betydde mycket för mig, och budskapet passade in perfekt. Jag spelade sista tonen och reste mig sakta upp från stolen. Jag la mig i sängen och blundade. Jag hade nästan somnat men väcktes av min sms signal. Med en hög suck tog jag upp mobilen och läste smset från Chaz.
'Kommer du över? :D'
'Visst, kommer om 10 :)' svarade jag och stoppade ner mobilen i fickan. Jag sprang ner för trappan och sa till pappa som satt med jobbargrejer i köket att jag skulle dra till Chaz. Jag tog på mig skorna och skinnjackan och åkte skateboard bort till Chaz's hus.
Jag knackade på dörren och kort därefter kom Chaz och öppnade dörren.
"Men tja tjejen!" sa han glatt och kramade mig. "Hej darling." sa jag skämtsamt och stängde dörren. Jag tog av mig skorna och jackan och följde efter Chaz till hans rum där Nicole och Ryan låg utspridda över hans säng. "Heeeeeej!" sa Nicole högt och sträckte ut armarna. Jag kramade henne och sen Ryan. "Vad gör ni?" sa jag och slängde mig i Chaz's säng bredvid dom andra.
"Äter!" sa Ryan och räckte mig en chipspåse. "Jaha" sa jag med ett skratt och åt en chipsbit.
Några timmar senare var vi på väg hem till mig för att hämta kläder och sånt till mig. Dom hade övertalat mig att sova över hos Chaz eftersom det var lördag imorgon, och då skulle även deras kompis som dom vägrar säga namnet på komma, så Nicole och Ryan ville också sova över.
"Jag kommer snart då." sa jag när vi var framme och började gå mot mitt hus. "Jag följer med!" ropade Nicole och sprang ikapp mig. Nicole hälsade på mamma och följde sen med mig upp på mitt rum. "Mel.." började hon. "Vad tycker du om Justin Bieber?" fortsatte hon. "Uhm, vet inte, är inget fan av honom direkt, lyssnar inte på hans musik. Dessutom verkar han vara lite av en snobb. Varför undrar du?" sa jag. "Bara undrade!" sa hon glatt. "Okej." sa jag och skrattade. Vi packade ner lite kläder, tandborste och smink. "Jag drar till Chaz nu, kommer hem nån gång imon!" ropade jag till mamma och pappa. Vi sprang ut och hoppade in bilen. "Tjejer.." mumlade Ryan. "Vadå?" sa jag och skrattade. "Ni tar så lång tid på er!" sa han och började köra mot Chaz. Egentligen vet jag inte varför vi tog bilen, vi kunde lika väl ha gått. Vi satte på hög musik på vägen tillbaka och sjöng med högt, stackars alla grannar som tvingas lyssna på oss. Dock varade det inte länge eftersom Chaz's hus inte var så långt borta. Ryan parkerade bilen och vi gick in i Chaz's hus.
Vi satte oss i soffan och spelade xbox en stund, tills Chaz freaka ut för han inte hade något godis hemma. "Ta det lugnt Chaz, jag drar och köper." sa jag och reste mig upp. Chaz hoppade glatt med ett stort léende på läpparna, men såg plötsligt allvarlig ut. "Är det okej?" frågade han. "Såklart baby!" sa jag och log. Hans allvarliga min ändrades fort och han började le stort igen. Jag skakade på huvudet och gick in mot hallen. "Jag följer med." sa Nicole som gick bakom mig.
Vi tog på oss skorna och jackan och gick ner till Ica som låg en liten bit bort.
Vi plockade ner allt möjligt i korgen, godispåsar, chips, popcorn, salta pinnar och massa skräpmat.
"Shit, vi kommer bli asfeta.." sa Nicole och stirrade i korgen. "Chaz iallafall." sa jag och log. Hon skrattade och vi ställde oss vid kassan.
Vi betalade och packade ner allt i 2 påsar. Vi började bege hemmåt och babblade på om allt möjligt på vägen hem. Vi kom fram till Chaz's hus och öppnade dörren. Trötta la vi ner påsarna på golvet mot väggen och drog av oss ytterkläderna. "Vad har ni köpt!?!?!" sa Chaz och lät som en 5-årig. Han öppnade påsen och såg drömmande på allt godis. "Fan vad konstig du är Chaz." sa jag och skrattade. Vi gick in i köket och la upp allt på bordet. Vi hällde upp chips och godis i två stora skålar och poppade popcorn. Chaz försökte få ner en skål från skåpet till popcornen men jag vet inte vad han höll på med. "Chaz, behöver du hjälp eller?" frågade jag. "Nejnej, I got it.." mumlade han. Plötsligt föll en massa plastskålar ner på Chaz och ner på golvet. Alla tre började asgarva förutom Chaz som stog där och tog sig på huvudet. "Aouch!" sa han högt och flinade. Vi hjälpte honom plocka upp skålarna och sätta tillbaka dom i skåpet. Det var tur att dom var plastskålar, annars skulle det inte varit kul. Vi bärde in skålarna i vardagsrummet och började gluffsa i sig direkt, mest Chaz såklart haha. Vi kom in på ett ämne dom inte alls ville prata om, deras kompis. "Men säg vem han är då!" klagade jag. "Du får se!" flinade Chaz. "Varför vill ni inte berätta? Är han en apa eller?" sa jag och suckade. "Nej" skrattade Ryan. "Säg bara namnet." sa jag. Jag hatade när folk höll saker från mig, det gjorde mig så sjukt nyfiken. Jag fattade inte varför dom ville säga vem han var, det var väl bara en kompis eller? "Du får se imon, end of discussion." sa Ryan och la armen om mig. Jag visste att dom inte skulle berätta, så envisa som dom är.
BYTER NAMN.
Fick lite klagomål om att ni inte ville att hon skulle heta Selena Gomez.
Hon heter nu istället Melanie Moore :)
Iallafall, jag börjar på Kapitel 2 nu och publicerar när jag fått lite kommentarer på kapitel 1.
Love you like a love song - Chapter 1
Jag vaknade som vanligt upp av alarmet. Jag sträckte på mig innan jag reste mig upp och gick in i badrummet. Jag hade påsar under ögonen och mitt hår stog åt alla håll. Jag blötte ner mitt ansikte med kallt vatten och borstade igenom mitt hår. Jag drog på mig ett svart tight linne och ett vitt löst linne med texten "Love is all you need" överoch ett par slitna ljusa jeansshorts. Jag struntade i frukosten och borstade tänderna. Jag la ner min iphone i fickan och sprang nerför trappan. Jag gick in i köket där mamma satt och läste tidningen som vanligt.
"Jag går nu, klarar du dig?" sa jag. "Jadå gumman, hejdå." sa hon och log mot mig. Jag var alltid orolig för henne, hon säger att hon mår bra men jag kan se att hon blir svagare och svagare. Pappa jobbar alltid på morgonen men brukar komma hem vid tre så han kan vara hos mamma.
Jag knöt mina vita converse och drog på mig skinnjackan. Jag tog min väska och min skateboard och åkte över gatan till Nicole. Jag knackade på och kort därefter öppnade hon.
"Hej Nico! Är du klar?" sa jag med ett leende.
"Aa. Mamma jag går nu!" ropade hon och stängde ytterdörren. Vi började gå till busshållsplatsen där vi alltid möter Chaz och Ryan, eller ja, jag åkte på skateboarden och Nicole gick bredvid mig.
"Hur är din mamma?" frågade Nicole.
"Helt ärligt, jag vet inte. Hon säger att hon mår bra, men det syns på henne att hon blir svagare." svarade jag med en suck.
"Jag hoppas verkligen hon mår bra." sa Nicole och tittade ner på sina fötter samtidigt som hon gick. Min mamma och Nicole's mamma blev bra kompisar nästan direkt när vi flyttade hit, det var så jag träffade Nicole.
"Aye Chaz, Ryan!" ropade Nicole när vi var bara några meter ifrån busshållsplatsen. Jag tog upp skateboarden och bärde den istället. Vi småsprang till Ryan och Chaz och gav dom varsin kram.
Vi babblade på som vanligt och till slut kom bussen. Vi hoppade på och satte oss längst bak. Vi fortsatte prata om allt möjligt tills vi var framme. Vi hoppade av bussen och gick mot skolan. Jag satte ner skateboarden och skejtade istället. Jag åkte i korridoren med Chaz, Ryan och Nicole vid min sida.
"Moore! Åk inte innomhus!" hörde jag någon säga. Jag hörde tydligt vem det var, Mrs. Smith. Hon var en sån som klagade på allting och gick bara runt och var sur hela dagarna.
"Jaja." mumlade jag till henne och tog upp skateboarden i famnen. Vi gick mot skåpet och hämtade våra böcker. Jag låste in skateboarden, min jacka och väska. Ryan, Chaz och Nicole hade som tur sina skåp jämte mig. Vi går i samma klass också, vilket jag är riktigt tacksam över. Alla andra tjejer i klassen är så bitchiga och.. tjejiga. Killarna är högljudda och bara fjantar runt hela tiden.
Lektionerna flöt på som vanligt. Otur nog hade vi Mrs. Smith som alltid ska skälla på mig och Ryan. Jag vet inte vad hon har för problem med oss, men det är alltid vi som hamnar i trubbel, även när Chaz och Nicole också är med. Vi satte oss ner vid ett bord i matsalen och började äta.
"En kompis kommer till oss i helgen!" sa Chaz glatt. "Vem då?" sa jag nyfiket. "Ju-" började Nicole men hann inte avsluta för Ryan avbröt henne, "En kompis bara, du får se."
"Får jag träffa honom då?" sa jag glatt. "Självklart!" sa Ryan och log. "Bra." sa jag och fortsatte äta. Plötsligt satte någon ner händerna på bordet. Jag tittade upp och möttes av Amber och hennes 2 kompisar Carro och Linn som följer efter Amber vart hon än går.
"Hej Ryan och Chaz." sa hon och slängde med sitt blonda hår. "Tja." svarade Chaz och Ryan kort. "Vad fin tröja du har, är den ny?" sa Amber till Ryan. Jag satte nästan maten i halsen. Jag svalde och gav ifrån mig ett högt skratt. "Har du inget bättre för dig?" sa jag.
"Vem fan pratade med dig?" sa hon tyket och stirrade på mig med sina gröna ögon.
"Gumman då, när ska du lära dig att varken Ryan eller Chaz är intresserad av en liten bitch som du?" sa jag och fejklog.
"Ursäkta?" sa hon och la handen på bröstkorgen. "Ursäkten godtagen, gå nu." sa jag och viftade med handen menat att dom skulle gå. Hon fnös och tittade på Ryan och Chaz. Båda gjorde en gest med händerna att hon skulle gå. Hon fnös och gick iväg med sina två hundar bakom sig.
"High five tjejen!" sa Chaz och höll upp handen. Jag highfivade honom och log.
Första kapitlet! Kommer vara lite tråkigt i början men jag vill inte gå för fort fram. Justin kommer in i novellen runt kapitel 4 - 5.
Kommentera :)
Jag knöt mina vita converse och drog på mig skinnjackan. Jag tog min väska och min skateboard och åkte över gatan till Nicole. Jag knackade på och kort därefter öppnade hon.
"Hej Nico! Är du klar?" sa jag med ett leende.
"Aa. Mamma jag går nu!" ropade hon och stängde ytterdörren. Vi började gå till busshållsplatsen där vi alltid möter Chaz och Ryan, eller ja, jag åkte på skateboarden och Nicole gick bredvid mig.
"Hur är din mamma?" frågade Nicole.
"Helt ärligt, jag vet inte. Hon säger att hon mår bra, men det syns på henne att hon blir svagare." svarade jag med en suck.
"Jag hoppas verkligen hon mår bra." sa Nicole och tittade ner på sina fötter samtidigt som hon gick. Min mamma och Nicole's mamma blev bra kompisar nästan direkt när vi flyttade hit, det var så jag träffade Nicole.
"Aye Chaz, Ryan!" ropade Nicole när vi var bara några meter ifrån busshållsplatsen. Jag tog upp skateboarden och bärde den istället. Vi småsprang till Ryan och Chaz och gav dom varsin kram.
Vi babblade på som vanligt och till slut kom bussen. Vi hoppade på och satte oss längst bak. Vi fortsatte prata om allt möjligt tills vi var framme. Vi hoppade av bussen och gick mot skolan. Jag satte ner skateboarden och skejtade istället. Jag åkte i korridoren med Chaz, Ryan och Nicole vid min sida.
"Moore! Åk inte innomhus!" hörde jag någon säga. Jag hörde tydligt vem det var, Mrs. Smith. Hon var en sån som klagade på allting och gick bara runt och var sur hela dagarna.
"Jaja." mumlade jag till henne och tog upp skateboarden i famnen. Vi gick mot skåpet och hämtade våra böcker. Jag låste in skateboarden, min jacka och väska. Ryan, Chaz och Nicole hade som tur sina skåp jämte mig. Vi går i samma klass också, vilket jag är riktigt tacksam över. Alla andra tjejer i klassen är så bitchiga och.. tjejiga. Killarna är högljudda och bara fjantar runt hela tiden.
Lektionerna flöt på som vanligt. Otur nog hade vi Mrs. Smith som alltid ska skälla på mig och Ryan. Jag vet inte vad hon har för problem med oss, men det är alltid vi som hamnar i trubbel, även när Chaz och Nicole också är med. Vi satte oss ner vid ett bord i matsalen och började äta.
"En kompis kommer till oss i helgen!" sa Chaz glatt. "Vem då?" sa jag nyfiket. "Ju-" började Nicole men hann inte avsluta för Ryan avbröt henne, "En kompis bara, du får se."
"Får jag träffa honom då?" sa jag glatt. "Självklart!" sa Ryan och log. "Bra." sa jag och fortsatte äta. Plötsligt satte någon ner händerna på bordet. Jag tittade upp och möttes av Amber och hennes 2 kompisar Carro och Linn som följer efter Amber vart hon än går.
"Hej Ryan och Chaz." sa hon och slängde med sitt blonda hår. "Tja." svarade Chaz och Ryan kort. "Vad fin tröja du har, är den ny?" sa Amber till Ryan. Jag satte nästan maten i halsen. Jag svalde och gav ifrån mig ett högt skratt. "Har du inget bättre för dig?" sa jag.
"Vem fan pratade med dig?" sa hon tyket och stirrade på mig med sina gröna ögon.
"Gumman då, när ska du lära dig att varken Ryan eller Chaz är intresserad av en liten bitch som du?" sa jag och fejklog.
"Ursäkta?" sa hon och la handen på bröstkorgen. "Ursäkten godtagen, gå nu." sa jag och viftade med handen menat att dom skulle gå. Hon fnös och tittade på Ryan och Chaz. Båda gjorde en gest med händerna att hon skulle gå. Hon fnös och gick iväg med sina två hundar bakom sig.
"High five tjejen!" sa Chaz och höll upp handen. Jag highfivade honom och log.
Första kapitlet! Kommer vara lite tråkigt i början men jag vill inte gå för fort fram. Justin kommer in i novellen runt kapitel 4 - 5.
Kommentera :)
Novell info
Novellen kommer hamna om Melanie Moore som är 17 år. Hon flyttade till Stratford för 2 månader sen med sin pappa och sin mamma som har cancer.
Hennes bästa kompisar är Ryan, Chaz och Nicole. Hon vet inte om att Justin Bieber är deras bästa kompis. Hon är inget fan av Justin, hon tycker han verkar vara en snobb så hon bryr sig inte så mycket om honom.
Hon spelar piano, men hon spelar bara med sin mamma, och hon åker skateboard. Hon är lite av en pojkflicka, hon är rätt tuff och självsäker men ändå hur snäll som helst.
Hon spelar piano, men hon spelar bara med sin mamma, och hon åker skateboard. Hon är lite av en pojkflicka, hon är rätt tuff och självsäker men ändå hur snäll som helst.
Börjar med kapitel 1 nu.
You need me, I will always be there for you - 30 im sorry
"Jag vet inte ens varför jag gråter, han är inte värd mina tårar. Han höll på med Jasmine när vi fortfarande var tillsammans. idiot" mumlade jag mot hans hals. Jag kontrollerade mig och mina tårar och lyckades sluta gråta. Jag la mig ner i sängen på rygg och Chaz gjorde samma sak. "Det är iallafall slut nu." sa jag och suckade.
(förlåt för mycket framspolning)
FRAMSPOLNING - DAGEN JUSTIN KOMMER HEM / NATHALIE'S PERSPEKTIV:
Idag skulle Justin komma hem, han skulle tyvärr sova här i en vecka, för Ryan har åkt till sina kusiner och ska stanna där i 8 dagar. Sen skulle Justin tillbaka till Atlanta och hur länge han skulle stanna där visste jag inte. Det var en halv månad sen vi gjorde slut. Jag försöker att inte tänka på honom, men hur kan jag låta bli? Men jag tänker dock inte sitta och gråta över honom.
(förlåt för mycket framspolning)
FRAMSPOLNING - DAGEN JUSTIN KOMMER HEM / NATHALIE'S PERSPEKTIV:
Idag skulle Justin komma hem, han skulle tyvärr sova här i en vecka, för Ryan har åkt till sina kusiner och ska stanna där i 8 dagar. Sen skulle Justin tillbaka till Atlanta och hur länge han skulle stanna där visste jag inte. Det var en halv månad sen vi gjorde slut. Jag försöker att inte tänka på honom, men hur kan jag låta bli? Men jag tänker dock inte sitta och gråta över honom.
Chaz var på väg till flygplatsen för att möta upp Justin, dom är säkert redan på väg hit. Jag stannade iallafall hemma. Jag låg i min säng och tittade på några Vampire Diaries avnsnitt jag hade missat. Efter ett tag hörde jag röster nerifrån, jag antog att Chaz och Justin var hemma nu. Det pirrade till lite i magen. Jag hade ju inte träffat honom på 4 månader. Det knackade på min dörr, och innan jag hann säga något öppnades dörren och Justin o Chaz dök upp i dörröppningen. Justin gav Chaz en blick så han försvann ner på nerevåningen igen. "Hej." sa Justin och log. "Hej!" sa jag och log ett fejkleende. Jag stängde ner locket på laptopen. Han skulle faktiskt bo här i en vecka, så det var väl lika bra att bli sams, så jag slipper vara arg på honom hela tiden.
"Hur går det med Jasmine då?" sa jag för att bryta den jobbiga tystnaden. Justin satte sig på sängen jämte mig. "Det är ingenting mellan oss, okej?" sa han och tog min hand. "Så förklara dig." sa jag. "Jag saknade dig så mycket, jag var deppig, och Jasmine var liksom där. Vi kom varandra nära, men jag ser henne inte som något annat än en kompis. Jag lovar dig, jag känner ingenting för henne, det är dig jag älskar, bara dig, det vet du." sa han och stirrade in i mina ögon. Hans nötbruna ögon borrade rakt igenom. Jag suckade och drog min hand från honoms. En tår rann ner för min kind och Justin var inte sen med att torka bort den med sin tumme. "Ge mig en till chans, snälla. Jag älskar dig så sjukt mycket, jag vill inte vara utan dig." sa han tyst. Jag skakade på huvudet och bet mig i läppen för att inte gråta. Jag ville ha tillbaka honom, men något höll mig tillbaka och sa nej. Han närmade sig så han var bara några centimeter från mitt ansikte. "Snälla.." nästan viskade han. Han strök bort en hårslinga från mitt ansikte och la sin hand på min kind. Han förde sitt huvud mot mitt och blundade. Hans mjuka perfekta läppar kysste mina och jag kunde inte låta bli att besvara kyssen. Jag var så otroligt kär i honom, och det gjorde bara ont att hålla det inom mig. Jag la mig ner på rygg i sängen med Justin över mig utan att avbryta kyssen, som nu hade lett till hångel. Han förde in handen för min tröja och smekte min mage. Vi rullade runt så jag låg över honom. Han drog av mig min tröja och sin t-shirt och återgick sedan till att kyssa mig.
Vi gick inte längre än så. Jag var inte redo för det än. Dessutom var Chaz i huset, så det skulle bli intressant om han hade sett oss, haha.
"Hur går det med Jasmine då?" sa jag för att bryta den jobbiga tystnaden. Justin satte sig på sängen jämte mig. "Det är ingenting mellan oss, okej?" sa han och tog min hand. "Så förklara dig." sa jag. "Jag saknade dig så mycket, jag var deppig, och Jasmine var liksom där. Vi kom varandra nära, men jag ser henne inte som något annat än en kompis. Jag lovar dig, jag känner ingenting för henne, det är dig jag älskar, bara dig, det vet du." sa han och stirrade in i mina ögon. Hans nötbruna ögon borrade rakt igenom. Jag suckade och drog min hand från honoms. En tår rann ner för min kind och Justin var inte sen med att torka bort den med sin tumme. "Ge mig en till chans, snälla. Jag älskar dig så sjukt mycket, jag vill inte vara utan dig." sa han tyst. Jag skakade på huvudet och bet mig i läppen för att inte gråta. Jag ville ha tillbaka honom, men något höll mig tillbaka och sa nej. Han närmade sig så han var bara några centimeter från mitt ansikte. "Snälla.." nästan viskade han. Han strök bort en hårslinga från mitt ansikte och la sin hand på min kind. Han förde sitt huvud mot mitt och blundade. Hans mjuka perfekta läppar kysste mina och jag kunde inte låta bli att besvara kyssen. Jag var så otroligt kär i honom, och det gjorde bara ont att hålla det inom mig. Jag la mig ner på rygg i sängen med Justin över mig utan att avbryta kyssen, som nu hade lett till hångel. Han förde in handen för min tröja och smekte min mage. Vi rullade runt så jag låg över honom. Han drog av mig min tröja och sin t-shirt och återgick sedan till att kyssa mig.
Vi gick inte längre än så. Jag var inte redo för det än. Dessutom var Chaz i huset, så det skulle bli intressant om han hade sett oss, haha.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag var riktigt glad att ha henne tillbaka igen. Jag har aldrig känt såhär för någon förut. Hon var mitt liv, jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Ju mer jag var med henne ångrade jag det med Jasmine, jag vet inte varför jag gjorde så. Jag och Jasmine har haft ett förflutet men det höll inte alls länge och nu känner jag ingenting för henne, nada. Jag vet inte hur Jasmine känner, men Nathalie är den enda för mig och kommer alltid vara, jag älskar henne mer än någon annan och jag tänker inte låta någon komma emellan oss igen.
Jag vet inte om jag ska avsluta novellen här, jag vet att det inte är ett bra slut, och jag har gjort mycket framspolning och typ skyndat mig i det hela, men som sagt, jag vill göra ny novell, men jag måste ha ett slut på denna först.
Den nya novellen kommer vara mer verklighetstrogen, välskriven och bättre helt enkelt. Men jag kanske skriver på denna nån gång ibland, men om inte, är detta slutet.
Och bli inte besvikna, för den andra blir BÄTTRE.
Jag var riktigt glad att ha henne tillbaka igen. Jag har aldrig känt såhär för någon förut. Hon var mitt liv, jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Ju mer jag var med henne ångrade jag det med Jasmine, jag vet inte varför jag gjorde så. Jag och Jasmine har haft ett förflutet men det höll inte alls länge och nu känner jag ingenting för henne, nada. Jag vet inte hur Jasmine känner, men Nathalie är den enda för mig och kommer alltid vara, jag älskar henne mer än någon annan och jag tänker inte låta någon komma emellan oss igen.
Jag vet inte om jag ska avsluta novellen här, jag vet att det inte är ett bra slut, och jag har gjort mycket framspolning och typ skyndat mig i det hela, men som sagt, jag vill göra ny novell, men jag måste ha ett slut på denna först.
Den nya novellen kommer vara mer verklighetstrogen, välskriven och bättre helt enkelt. Men jag kanske skriver på denna nån gång ibland, men om inte, är detta slutet.
Och bli inte besvikna, för den andra blir BÄTTRE.
ÄNDRING
Har ändrat stil på texten men blogg.se vill inte spara mina ändringar.
Syns det på er eller är det bara min data som håller på? D:
Syns det på er eller är det bara min data som håller på? D:
You need me, I will always be there for you - 29 why?
Justin backade och tog av sin keps och la den på sidan av mitt ansikte, jag fattade inte varför först, men han kysste mig mjukt och kärleksfullt och satte sedan på sig kepsen igen. Han hade döljt kyssen från paparazzis och fans bakom kepsen, men jag antar att dom fattade vad som hände där bakom ändå. Justin började gå mot sin gate med Kenny vid hans sida och vinkade hejdå till oss. Han mötte min blick en sista gång innan han försvann.
FRAMSPOLNING 3 ½ MÅNADER (NATHALIES PERSPEKTIV):
Det var nu 3 och en halv månad sen Justin åkte på sin turné, så han kommer hem om cirka 2 veckor. Jag saknar honom otroligt mycket, men jag är inte säker på att han gör detsamma längre. Vi hade smsat, ringt, skypat och allt möjligt för att hålla kontakten. Jag hade fått reda på att Justin och Jasmine V varit tillsammans en gång i tiden typ en vecka efter att han åkte. Jag blev såklart arg för han inte hade sagt något, så vi började bråka lite, men efter att han berättat hur mycket han älskar mig, och att han aldrig skulle lämna mig för någon annan blev vi sams igen. Men efter cirka 1 och en halv månad smsade vi bara mindre och mindre, och till slut bara nån gång i veckan. Jag försökte smsa ibland, men han var bara upptagen hela tiden. När jag hade ringt hörde man tjejskratt, antagligen Jasmines, så jag blev bara irriterad och stängde av när Justin inte lyssnade på vad jag sa. Jag har sett bilder på dom där dom kramats och hållt händer, jag hade även sett en bild där han pussade henne på kinden. Mitt och Justin's förhållande hade kommit ut, men nu trodde folk att det var slut mellan oss. Ingen av oss har riktigt gjort slut, men jag antar att Jasmine och Justin har något på gång, så det är väl slut mellan oss. Jag har mått dåligt rätt länge över allt som hänt. Jag försöker att inte tänka på Justin men det är svårt med tanke på hur stor han är i världen, man ser han nästan överallt. Jag grät väldigt mycket, men Chaz och Ryan försökte alltid få mig på bättre humör och det var jag riktigt tacksam över. Och just det, jag ska börja i skolan typ en vecka efter att Justin kommit tillbaka, för då är sommarlovet över.
Helt plötsligt fick jag sms, vilket jag inte var beredd på så jag flög nästan av sängen. Jag tog upp mobilen och det stog "Justin<3" på skärmen.
Jag öppnade smset och läste.
*Vi måste prata*
Jag antar att det var nu han skulle göra slut med och bryta sitt löfte att han aldrig skulle lämna mig över någon annan.
*Håller med*
*Jag ringer dig om 5 minuter*
Det var bara helt tomma sms, utan smailisar, hjärtan, någonting. Bara kalla meningslösa sms. Efter 5 minuter som kändes som evigheter, ringde han äntligen. Min mage pirrade som fan och det kändes som att alla organ i min mage skulle gå sönder.
"Hej." svarade jag. "Heej.." sa han. Jag hade saknat honoms röst, men jag blev lite irriterad över att han bestämde sig att höra av sig NU, efter så länge. Det blev tyst i telefonen ett tag. "Hur mår du? Det var längesen man hörde från dig." sa han. "Som om du bryr dig.." mumlade jag. "Va?" sa han förvånat. "Du bestämmer dig att höra av dig nu efter så länge? Åh vänta, har Jasmine hållt dig upptagen?" sa jag argt. "Natti, sluta.." sa han tyst. "Jag orkar fan inte slösa min tid på att må dåligt över dig när du gör det tydligt att du inte vill vara tillsammans mer, så du kan ha kul med din jävla Jasmine för det vi hade är över, nu fick du som du ville, hoppas du är nöjd. Hejdå" sa jag och la på. Jag la mig ner i sängen och några tårar rann ner för kinderna. Jag slängde mobilen hårt i golvet så den gick i 2 delar. Jag låg med armarna runt kudden.
Någon satte sig på sängen och kramade om mig. "Justin?" Jag hörde direkt vem det var, Chaz. Jag satte mig upp och la armarna om hans hals. "Jag vet inte ens varför jag gråter, han är inte värd mina tårar. Han höll på med Jasmine när vi fortfarande var tillsammans. idiot" mumlade jag mot hans hals. Jag kontrollerade mig och mina tårar och lyckades sluta gråta. Jag la mig ner i sängen på rygg och Chaz gjorde samma sak. "Det är iallafall slut nu." sa jag och suckade.
Börjar skriva på nästa kapitel nu bara för ni fått vänta, så det blir väl publicerat nån gång senare ikväll!
Och vet att jag typ skyndar på allting, men jag vill bara få slut på denna så jag kan börja med en ny o.o
FRAMSPOLNING 3 ½ MÅNADER (NATHALIES PERSPEKTIV):
Det var nu 3 och en halv månad sen Justin åkte på sin turné, så han kommer hem om cirka 2 veckor. Jag saknar honom otroligt mycket, men jag är inte säker på att han gör detsamma längre. Vi hade smsat, ringt, skypat och allt möjligt för att hålla kontakten. Jag hade fått reda på att Justin och Jasmine V varit tillsammans en gång i tiden typ en vecka efter att han åkte. Jag blev såklart arg för han inte hade sagt något, så vi började bråka lite, men efter att han berättat hur mycket han älskar mig, och att han aldrig skulle lämna mig för någon annan blev vi sams igen. Men efter cirka 1 och en halv månad smsade vi bara mindre och mindre, och till slut bara nån gång i veckan. Jag försökte smsa ibland, men han var bara upptagen hela tiden. När jag hade ringt hörde man tjejskratt, antagligen Jasmines, så jag blev bara irriterad och stängde av när Justin inte lyssnade på vad jag sa. Jag har sett bilder på dom där dom kramats och hållt händer, jag hade även sett en bild där han pussade henne på kinden. Mitt och Justin's förhållande hade kommit ut, men nu trodde folk att det var slut mellan oss. Ingen av oss har riktigt gjort slut, men jag antar att Jasmine och Justin har något på gång, så det är väl slut mellan oss. Jag har mått dåligt rätt länge över allt som hänt. Jag försöker att inte tänka på Justin men det är svårt med tanke på hur stor han är i världen, man ser han nästan överallt. Jag grät väldigt mycket, men Chaz och Ryan försökte alltid få mig på bättre humör och det var jag riktigt tacksam över. Och just det, jag ska börja i skolan typ en vecka efter att Justin kommit tillbaka, för då är sommarlovet över.
Helt plötsligt fick jag sms, vilket jag inte var beredd på så jag flög nästan av sängen. Jag tog upp mobilen och det stog "Justin<3" på skärmen.
Jag öppnade smset och läste.
*Vi måste prata*
Jag antar att det var nu han skulle göra slut med och bryta sitt löfte att han aldrig skulle lämna mig över någon annan.
*Håller med*
*Jag ringer dig om 5 minuter*
Det var bara helt tomma sms, utan smailisar, hjärtan, någonting. Bara kalla meningslösa sms. Efter 5 minuter som kändes som evigheter, ringde han äntligen. Min mage pirrade som fan och det kändes som att alla organ i min mage skulle gå sönder.
"Hej." svarade jag. "Heej.." sa han. Jag hade saknat honoms röst, men jag blev lite irriterad över att han bestämde sig att höra av sig NU, efter så länge. Det blev tyst i telefonen ett tag. "Hur mår du? Det var längesen man hörde från dig." sa han. "Som om du bryr dig.." mumlade jag. "Va?" sa han förvånat. "Du bestämmer dig att höra av dig nu efter så länge? Åh vänta, har Jasmine hållt dig upptagen?" sa jag argt. "Natti, sluta.." sa han tyst. "Jag orkar fan inte slösa min tid på att må dåligt över dig när du gör det tydligt att du inte vill vara tillsammans mer, så du kan ha kul med din jävla Jasmine för det vi hade är över, nu fick du som du ville, hoppas du är nöjd. Hejdå" sa jag och la på. Jag la mig ner i sängen och några tårar rann ner för kinderna. Jag slängde mobilen hårt i golvet så den gick i 2 delar. Jag låg med armarna runt kudden.
Någon satte sig på sängen och kramade om mig. "Justin?" Jag hörde direkt vem det var, Chaz. Jag satte mig upp och la armarna om hans hals. "Jag vet inte ens varför jag gråter, han är inte värd mina tårar. Han höll på med Jasmine när vi fortfarande var tillsammans. idiot" mumlade jag mot hans hals. Jag kontrollerade mig och mina tårar och lyckades sluta gråta. Jag la mig ner i sängen på rygg och Chaz gjorde samma sak. "Det är iallafall slut nu." sa jag och suckade.
Börjar skriva på nästa kapitel nu bara för ni fått vänta, så det blir väl publicerat nån gång senare ikväll!
Och vet att jag typ skyndar på allting, men jag vill bara få slut på denna så jag kan börja med en ny o.o
You need me, I will always be there for you - 28 Bye
"Nathalie, whats going on?" sa Ryan. "Inget." svarade jag kort och tog upp min laptop från nattduksbordet och la den i mitt knä. "Vi får väl fråga Justin då" sa Chaz och brast ut i ett leende.
Jag skrattade och ryckte på axlarna. "Gör det."
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Så fort jag kom innanför dörren blev jag attackerad av Chaz och Ryan med frågor om mig och Nathalie. Jag tittade mot hennes håll men hon bara ryckte på axlarna. "Chaz tog min mobil och läste ett sms från dig." sa hon och suckade. Jag skrattade och hängde min skinnjacka på kroken och slängde av mig skorna på golvet vid dörren. Jag gick fram till Nathalie och kysste henne. Sedan tittade jag på Chaz och Ryan för att se deras reaktioner. "När fan blev ni tillsammans?" sa Ryan. "Några dagar sen" sa jag och gick flinandes in i vardagsrummet. Natti följde efter och skuttade ner i soffan jämte mig. Hon la huvudet i mitt knä med benen hängandes över armstödet. Chaz och Ryan satte sig i den andra och började direkt babbla. "Jag är iallafall glad att du hittat någon lika awesome som Natti." sa Ryan. "Heck yeah!" sa hon och log.
Vi låg och pratade om allt möjligt i flera timmar.
"Vad är klockan egentligen?" sa Natti och gäspade. "Halv nio." sa Ryan. Vi bestämde oss för att beställa pizza och titta på film.
FRAMSPOLNING - DAGEN INNAN JUSTIN ÅKER PÅ TURNÉ (FORTFARANDE JUSTIN'S PERSPEKTIV)
Jag skrattade och ryckte på axlarna. "Gör det."
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Så fort jag kom innanför dörren blev jag attackerad av Chaz och Ryan med frågor om mig och Nathalie. Jag tittade mot hennes håll men hon bara ryckte på axlarna. "Chaz tog min mobil och läste ett sms från dig." sa hon och suckade. Jag skrattade och hängde min skinnjacka på kroken och slängde av mig skorna på golvet vid dörren. Jag gick fram till Nathalie och kysste henne. Sedan tittade jag på Chaz och Ryan för att se deras reaktioner. "När fan blev ni tillsammans?" sa Ryan. "Några dagar sen" sa jag och gick flinandes in i vardagsrummet. Natti följde efter och skuttade ner i soffan jämte mig. Hon la huvudet i mitt knä med benen hängandes över armstödet. Chaz och Ryan satte sig i den andra och började direkt babbla. "Jag är iallafall glad att du hittat någon lika awesome som Natti." sa Ryan. "Heck yeah!" sa hon och log.
Vi låg och pratade om allt möjligt i flera timmar.
"Vad är klockan egentligen?" sa Natti och gäspade. "Halv nio." sa Ryan. Vi bestämde oss för att beställa pizza och titta på film.
FRAMSPOLNING - DAGEN INNAN JUSTIN ÅKER PÅ TURNÉ (FORTFARANDE JUSTIN'S PERSPEKTIV)
Imorgon skulle jag åka på min 4 månaders turné. Jag och Nathalie hade inte gått ut med vårat förhållande, men det gick rykten om att vi var tillsammans. Paparazzis hade fångat bilder på mig och Nathalie när vi hållt händer och kramats. Egentligen brydde jag mig inte om det kom ut, men jag ville ändå hålla det hemligt för Nathalies skull. Hon skulle säkert få massa hat från fans, och paparazzis skulle inte låta henne vara. Jasmine Villegas skulle vara med på min turné och sjunga Overboard med mig. Nathalie visste om det, men hon visste inte att jag och Jasmine typ hade varit tillsammans förra året. Jag ville inte berätta det heller, jag ville inte att hon skulle reagera på fel sätt, Nathalie är den enda för mig, jag älskar henne mest i hela världen och kommer alltid göra.
Jag, Ryan, Chaz och Natti satt på Chaz's baksida i gräset och hade allmänt kul. Natti satt i mitt knä med armarna om min nacke och lutade huvudet mot min hals. Det började mörkna ute, klockan var runt 10 på kvällen, och mitt plan gick 09:30 imon. Vi gick in i huset igen och gjorde iordning oss för natten. Jag la mig i hennes säng och en kort stund efter kom min vackra flickvän och la sig bredvid mig. Jag släckte lampan och la armen om Nathalie. "Kommer sakna dig så sjukt mycket." sa hon tyst. "Kommer sakna dig mer." sa jag och suckade. Det kommer bli svårt att vara utan hennes kärlek i 4 månader. Vi låg och kramade om varandra och somnade sedan.
NATHALIE'S PERSPEKTIV:
Nästa morgon satt vi alla trötta vid frukostbordet och åt. Ingen var på så jätteglatt humör eftersom Justin skulle åka idag. Jag satt fortfarande i pyjamas så jag skyndade mig upp efter att jag ätit och drog på mitt ett par gråa mjukisbyxor och ett svart linne. Jag smet in i badrummet och borstade tänderna och borstade snabbt igenom mitt hår. Jag sprang ner för trappan där Chaz, Ryan och Justin stog i hallen klara att åka. Justin hade på sig en ljusblå hoodie och jeans, han såg olagligt snygg ut. Jag drog på mig mina knallrosa converse och min skinnjacka och gick tillsammans med dom andra ut till bilen. Under bilturen satte vi på hög musik och började dansa och sjunga med. Vi ville inte vara deppiga hela tiden, vi ska njuta av den ynka lilla tid vi har kvar med Justin.
Justin parkerade bilen och vi alla hoppade ur. Vi mötte Kenny på parkeringen och gick innåt mot flygplatsen. Det var en del fans och paparazzis men vakter plus Kenny höll dom borta. Justin kramade Chaz och Ryan och dunkade båda vänskapligt i ryggen och vände sig sedan mot mig. Jag la armarna om honom och han höll mig runt midjan och kramade mig hårt. "Jag älskar dig." sa han mot mitt hår. "Älskar dig med, glöm mig inte nu okej?" sa jag tyst. Justin backade och tog av sin keps och la den på sidan av mitt ansikte, jag fattade inte varför först, men han kysste mig mjukt och kärleksfullt och satte sedan på sig kepsen igen. Han hade döljt kyssen från paparazzis och fans bakom kepsen, men jag antar att dom fattade vad som hände där bakom ändå. Justin började gå mot sin gate med Kenny vid hans sida och vinkade hejdå till oss. Han mötte min blick en sista gång innan han försvann.
Är verkligen skit trött, så förlåt för dåligt kapitel, vet knappt vad jag skriver om hah.
Det står 20:00 eller nåt för jag sparade i utkast men klockan är egentligen typ halv tre på natten!
Och tack ännu en gång för alla fina ord, uppskattas! :)
Jag, Ryan, Chaz och Natti satt på Chaz's baksida i gräset och hade allmänt kul. Natti satt i mitt knä med armarna om min nacke och lutade huvudet mot min hals. Det började mörkna ute, klockan var runt 10 på kvällen, och mitt plan gick 09:30 imon. Vi gick in i huset igen och gjorde iordning oss för natten. Jag la mig i hennes säng och en kort stund efter kom min vackra flickvän och la sig bredvid mig. Jag släckte lampan och la armen om Nathalie. "Kommer sakna dig så sjukt mycket." sa hon tyst. "Kommer sakna dig mer." sa jag och suckade. Det kommer bli svårt att vara utan hennes kärlek i 4 månader. Vi låg och kramade om varandra och somnade sedan.
NATHALIE'S PERSPEKTIV:
Nästa morgon satt vi alla trötta vid frukostbordet och åt. Ingen var på så jätteglatt humör eftersom Justin skulle åka idag. Jag satt fortfarande i pyjamas så jag skyndade mig upp efter att jag ätit och drog på mitt ett par gråa mjukisbyxor och ett svart linne. Jag smet in i badrummet och borstade tänderna och borstade snabbt igenom mitt hår. Jag sprang ner för trappan där Chaz, Ryan och Justin stog i hallen klara att åka. Justin hade på sig en ljusblå hoodie och jeans, han såg olagligt snygg ut. Jag drog på mig mina knallrosa converse och min skinnjacka och gick tillsammans med dom andra ut till bilen. Under bilturen satte vi på hög musik och började dansa och sjunga med. Vi ville inte vara deppiga hela tiden, vi ska njuta av den ynka lilla tid vi har kvar med Justin.
Justin parkerade bilen och vi alla hoppade ur. Vi mötte Kenny på parkeringen och gick innåt mot flygplatsen. Det var en del fans och paparazzis men vakter plus Kenny höll dom borta. Justin kramade Chaz och Ryan och dunkade båda vänskapligt i ryggen och vände sig sedan mot mig. Jag la armarna om honom och han höll mig runt midjan och kramade mig hårt. "Jag älskar dig." sa han mot mitt hår. "Älskar dig med, glöm mig inte nu okej?" sa jag tyst. Justin backade och tog av sin keps och la den på sidan av mitt ansikte, jag fattade inte varför först, men han kysste mig mjukt och kärleksfullt och satte sedan på sig kepsen igen. Han hade döljt kyssen från paparazzis och fans bakom kepsen, men jag antar att dom fattade vad som hände där bakom ändå. Justin började gå mot sin gate med Kenny vid hans sida och vinkade hejdå till oss. Han mötte min blick en sista gång innan han försvann.
Är verkligen skit trött, så förlåt för dåligt kapitel, vet knappt vad jag skriver om hah.
Det står 20:00 eller nåt för jag sparade i utkast men klockan är egentligen typ halv tre på natten!
Och tack ännu en gång för alla fina ord, uppskattas! :)
Novellbloggar
En tjej kommenterade och frågade om jag kunde skriva ner lite novellbloggar jag läser, och självklart kan jag det :D
Detta är dom bästa enligt mig, verkligen värda att läsa!
Biebzstory.blogg.se
Mydrugisbieber.devote.se
Waytobieber.blogg.se
Biebsordie.blogg.se
Biebercash.blogg.se
Bieb.blogg.se
Bieberdirection.blogg.se
Thejbnovel.blogg.se (den har dock en paus)
Justbieberstories.blogg.se
Ajustinbieberstory.blogg.se
Detta är dom bästa enligt mig, verkligen värda att läsa!
Biebzstory.blogg.se
Mydrugisbieber.devote.se
Waytobieber.blogg.se
Biebsordie.blogg.se
Biebercash.blogg.se
Bieb.blogg.se
Bieberdirection.blogg.se
Thejbnovel.blogg.se (den har dock en paus)
Justbieberstories.blogg.se
Ajustinbieberstory.blogg.se
Justindrewbiebersnoveller.blogg.se
Justinbstories.blogg.se
Justindrewbiebeer.blogg.se
Justinbstories.blogg.se
Justindrewbiebeer.blogg.se
Bieberlicious.blogg.se
You need me, I will always be there for you - 27
Previosly: "Du..?" viskade hon. "Aa?" "Jag älskar dig." viskade hon ännu tystare. Mitt ansikte brast upp i ett leende. Jag fick fjärilar i magen som började fladdra förfullt.
"Jag älskar dig också." viskade jag och kysste henne på läpparna. Hon vände sig om och jag drog henne intill mig och andades in hennes lukt. Jag somnade sedan med ett leende på läpparna.
(hennes outfit, fast utan flätor!)
Nathalie's perspektiv:
"Jag älskar dig också." viskade jag och kysste henne på läpparna. Hon vände sig om och jag drog henne intill mig och andades in hennes lukt. Jag somnade sedan med ett leende på läpparna.
(hennes outfit, fast utan flätor!)
Nathalie's perspektiv:
Jag väcktes nästa morgon av Chaz och Ryan. Chaz hoppade på mig. Jag sneglade mot Justin's håll och han hade Ryan på sig. "Och vad gör ni i samma säng om jag får fråga?" sa Chaz.
"Ehm.." mumlade jag och vände mitt huvud till Justin. "Jag ville sova med Natti såklart" sa han och log stort mot Chaz. "Du hade armen om henne." sa Ryan. "Vilket fint...väder det är ute!" sa jag och försökte byta samtalsämne. Justin skrattade till "Ja, jättefint, eller hur Chaz och Ryan?" sa han.
"Försök inte byta samtalsämneeee!" skrek Chaz glatt och hoppade på mig.
"Jaja, kan ni gå av oss nu tack?" sa jag. Dom hoppade ner från sängen. "Men kom ner o ät frukost nu." sa Ryan och lämnade rummet med Chaz bakom oss. Innan Chaz stängde dörren stack han in huvudet i dörröppningen och vickade på ögonbrynen, nivet sånt där flirtigt. Jag himlade med ögonen och tog upp mobilen, klockan var 10:25. Jag kysste Justin på munnen innan jag gick upp. Jag tog ut ett par jeansshorts, ett svart linne och en rosa långarmad tröja med PEACE på. Jag gick in i badrummet och låste in mig. Jag tog av mig kläderna och hoppade in i duschen. Jag schamponerade och sen i balsam. Jag gjorde vad man brukar göra när man duschar (hehe). Jag drog ut en handduk ur skåpet när jag var klar och virade den runtom mig. Jag tog fram mitt smink och kletade på mascara.
Jag fönade håret och gick sedan ut till sovrummet igen där Justin låg i sängen utan tröja. Han hade sexpack, och det var svårt för mig att titta bort.
"Mh, du gillar det va?" sa Justin plötsligt. Jag slet blicken från Justins mage och tittade upp på honom. Han skulle självklart leka cool och spänna musklerna. "Det är svårt att låta bli." sa han och log. Jag himlade med ögonen och drog fram plattången. Jag satte i kontakten och väntade på att den skulle bli varm. Jag satte mig på golvet framför den stora spegeln och tittade på Justin.
"Vad tittar du på?" sa han och log. "Dig, världens vackraste människa." sa jag och tog upp plattången. Han reste sig upp och satte sig på golvet bakom mig och la armarna om min mage. Jag började platta mitt hår samtidigt som Justin inte släppte mig med blicken. "Men sluta glo." sa jag och skrattade. "Får man inte njuta av den fina utsikten eller?" sa han. "Pfft." sa jag och fortsatte platta mitt långa tjocka hår. När jag var klar stängde jag av plattången och reste mig upp. Jag snurrade sladden runt plattången och la den på skrivbordet. Jag tog Justin's händer och drog upp honom från golvet. Han ställde sig framför mig och stirrade in i mina ögon. Jag blev helt knäsvag när han tittade på mig sådär. Han la sina armar på min midja och drog mig närmare honom. Han kysste mig mjukt och passionerat. Jag la armarna om hans nacke och besvarade kyssarna. Han tryckte mig mot väggen och våra tungor lekte med varandra. Vi blev avbrutna av Chaz, som ropade. "KOMMER NI ELLEEER?" skrek han. Jag skrattade och ropade att vi kommer. Jag log mot Justin och gav han en sista kyss innan vi gick ner för trappan och in i köket till Chaz och Ryan.
"Vad gjorde ni där uppe egentligen? Eller vänta, jag vill inte veta." sa Chaz.
"Jag är tjej, jag tar tid på mig." sa jag och skrattade. Dom visste inte om mig och Justin, men jag antar att dom hade lite misstankar kring det hela.
Jag tog ner ett glas och hällde upp apelsinjuice och ställde det på bordet. Chaz och Ryan hade redan plockat fram allt möjligt så jag satte mig ner på stolen och bredde en macka med jordnötssmör. Justin hällde upp mjölk och flingor i en skål till sig själv.
Klockan var halv ett och Justin var tvungen att åka till en intervjuv, han skulle komma tillbaka vid fyra. Jag, Ryan och Chaz låg i min säng och pratade om allt möjligt. Jag satt med min mobil och smsade lite med Justin. Jag kom på mig själv sitta och le för mig själv när Chaz började prata med mig. "Nathalie, spill it." sa Chaz. Jag tittade upp på honom.
"Va?" sa jag frågandes. "Du sitter och ler för dig själv. Är det Justin?" sa han och höjde på ögonbrynen. "Nej." sa jag kort. Jag fick ett nyss sms, men hann inte läsa förens Chaz tog tag i mobilen och sprang runt i rummet. "GE MIG MOBILEN CHAAAZ!" skrek jag efter honom. Han läste samtidigt som han sprang. "ULALAAA, HAN SAKNAR DIIG!" Jag sprang allt jag kunde och hoppade på han, jag slet mobilen ifrån han och slängde mig i sängen. Jag höll mobilen hårt denna gången.
"Nathalie, whats going on?" sa Ryan. "Inget." svarade jag kort och tog upp min laptop från nattduksbordet och la den i mitt knä. "Vi får väl fråga Justin då" sa Chaz och brast ut i ett leende.
Jag skrattade och ryckte på axlarna. "Gör det."
Förlåt för dålig uppdatering, men nu börjar det ÄNTLIGEN komma sol, så jag försöker passa på att vara ute. Men jag försöker skriva kapitel så ofta jag kan.
"Ehm.." mumlade jag och vände mitt huvud till Justin. "Jag ville sova med Natti såklart" sa han och log stort mot Chaz. "Du hade armen om henne." sa Ryan. "Vilket fint...väder det är ute!" sa jag och försökte byta samtalsämne. Justin skrattade till "Ja, jättefint, eller hur Chaz och Ryan?" sa han.
"Försök inte byta samtalsämneeee!" skrek Chaz glatt och hoppade på mig.
"Jaja, kan ni gå av oss nu tack?" sa jag. Dom hoppade ner från sängen. "Men kom ner o ät frukost nu." sa Ryan och lämnade rummet med Chaz bakom oss. Innan Chaz stängde dörren stack han in huvudet i dörröppningen och vickade på ögonbrynen, nivet sånt där flirtigt. Jag himlade med ögonen och tog upp mobilen, klockan var 10:25. Jag kysste Justin på munnen innan jag gick upp. Jag tog ut ett par jeansshorts, ett svart linne och en rosa långarmad tröja med PEACE på. Jag gick in i badrummet och låste in mig. Jag tog av mig kläderna och hoppade in i duschen. Jag schamponerade och sen i balsam. Jag gjorde vad man brukar göra när man duschar (hehe). Jag drog ut en handduk ur skåpet när jag var klar och virade den runtom mig. Jag tog fram mitt smink och kletade på mascara.
Jag fönade håret och gick sedan ut till sovrummet igen där Justin låg i sängen utan tröja. Han hade sexpack, och det var svårt för mig att titta bort.
"Mh, du gillar det va?" sa Justin plötsligt. Jag slet blicken från Justins mage och tittade upp på honom. Han skulle självklart leka cool och spänna musklerna. "Det är svårt att låta bli." sa han och log. Jag himlade med ögonen och drog fram plattången. Jag satte i kontakten och väntade på att den skulle bli varm. Jag satte mig på golvet framför den stora spegeln och tittade på Justin.
"Vad tittar du på?" sa han och log. "Dig, världens vackraste människa." sa jag och tog upp plattången. Han reste sig upp och satte sig på golvet bakom mig och la armarna om min mage. Jag började platta mitt hår samtidigt som Justin inte släppte mig med blicken. "Men sluta glo." sa jag och skrattade. "Får man inte njuta av den fina utsikten eller?" sa han. "Pfft." sa jag och fortsatte platta mitt långa tjocka hår. När jag var klar stängde jag av plattången och reste mig upp. Jag snurrade sladden runt plattången och la den på skrivbordet. Jag tog Justin's händer och drog upp honom från golvet. Han ställde sig framför mig och stirrade in i mina ögon. Jag blev helt knäsvag när han tittade på mig sådär. Han la sina armar på min midja och drog mig närmare honom. Han kysste mig mjukt och passionerat. Jag la armarna om hans nacke och besvarade kyssarna. Han tryckte mig mot väggen och våra tungor lekte med varandra. Vi blev avbrutna av Chaz, som ropade. "KOMMER NI ELLEEER?" skrek han. Jag skrattade och ropade att vi kommer. Jag log mot Justin och gav han en sista kyss innan vi gick ner för trappan och in i köket till Chaz och Ryan.
"Vad gjorde ni där uppe egentligen? Eller vänta, jag vill inte veta." sa Chaz.
"Jag är tjej, jag tar tid på mig." sa jag och skrattade. Dom visste inte om mig och Justin, men jag antar att dom hade lite misstankar kring det hela.
Jag tog ner ett glas och hällde upp apelsinjuice och ställde det på bordet. Chaz och Ryan hade redan plockat fram allt möjligt så jag satte mig ner på stolen och bredde en macka med jordnötssmör. Justin hällde upp mjölk och flingor i en skål till sig själv.
Klockan var halv ett och Justin var tvungen att åka till en intervjuv, han skulle komma tillbaka vid fyra. Jag, Ryan och Chaz låg i min säng och pratade om allt möjligt. Jag satt med min mobil och smsade lite med Justin. Jag kom på mig själv sitta och le för mig själv när Chaz började prata med mig. "Nathalie, spill it." sa Chaz. Jag tittade upp på honom.
"Va?" sa jag frågandes. "Du sitter och ler för dig själv. Är det Justin?" sa han och höjde på ögonbrynen. "Nej." sa jag kort. Jag fick ett nyss sms, men hann inte läsa förens Chaz tog tag i mobilen och sprang runt i rummet. "GE MIG MOBILEN CHAAAZ!" skrek jag efter honom. Han läste samtidigt som han sprang. "ULALAAA, HAN SAKNAR DIIG!" Jag sprang allt jag kunde och hoppade på han, jag slet mobilen ifrån han och slängde mig i sängen. Jag höll mobilen hårt denna gången.
"Nathalie, whats going on?" sa Ryan. "Inget." svarade jag kort och tog upp min laptop från nattduksbordet och la den i mitt knä. "Vi får väl fråga Justin då" sa Chaz och brast ut i ett leende.
Jag skrattade och ryckte på axlarna. "Gör det."
Förlåt för dålig uppdatering, men nu börjar det ÄNTLIGEN komma sol, så jag försöker passa på att vara ute. Men jag försöker skriva kapitel så ofta jag kan.
You need me, I will always be there for you - 26 I love you
Previously: När vi nådde bottnen igen började vi gå inåt. Flera tjejer hade samlats och tittat och jublade när vi kom tillbaka. Justin vinkade åt dom så dom började skrika. Jag och Justin slängde oss på handdukarna helt döda och andades tungt. "Awesome!" sa Chaz och highfivade mig och Justin.
När vi var hemma hos Chaz igen la vi oss trötta i soffan.
"Hur länge stannar du i Kanada?" frågade Chaz. "Typ 2 veckor, men kommer ha lite intervjuver under veckan, sen börjar min turné." sa han. "Hur länge är din turné?" frågade jag. "3 månader, kanske mer." sa han och log svagt åt mig. Jag suckade. "Men nu gör vi nåt!" sa jag och hoppade upp från soffan. Jag ville inte tänka mer på hans turné.
Klockan var runt 20.00 och vi satte på en skräckfilm. Jag och Chaz satt och skrek och kramade om varandra medans Justin och Ryan skrattade åt oss. Justin ringde och beställde pizza. När filmen var slut plingade det på dörren. Chaz hoppade till och skrek. "Jag öppnar inte!" "Det är bara pizzan." sa Justin och gick ut i hallen. Vi följde tätt efter honom. Justin tittade i nyckelhålet och vände sig om med ett skrämt uttryck. "Oh my god.." viskade han. Chaz gnällde och klängde sig över mig. Justin skrattade och öppnade dörren. Där stog pizzakillen med 4 pizzakartonger i handen. Han såg lite förvånad ut när han såg att det var Justin Bieber. Justin betalade för pizzorna och gav killen lite dricks.
Chaz andades ut och försökte kontrollera sig själv. "Jag måste på toa, kan nån följa med mig?" sa Chaz. "Jaja" sa Ryan och försvann upp för trappan med Chaz. Jag och Justin la pizzorna på köksbordet och plockade fram glas och en pizzaslicer. Jag tänkte lite på Justin och mig. Var vi tillsammans? Vi hade ju kyssts, och han hade sagt att han älskade mig, dock visste han ju inte att jag hörde. Han kanske är osäker på vad jag känner.
Jag älskar Justin, men hur ska jag säga det till honom? Justin avbröt mina tankar. "Hjälp mig bära ut?" sa han och log. Jag tittade ner från hans ansikte och såg att han höll i 3 pizzakartonger och 2 glas. "Sorry" sa jag och lyfte upp den sista pizzakartongen, dom 2 glasen och pizzaslicen.
Vi gick ut i vardagsrummet och la allt på bordet. Justin drog ner mig i hans knä och kysste mig.
"Tänk så.. ser Chaz och Ryan oss?" sa jag mot hans läppar. Han svarade inte utan fortsatte kyssa mig passionerat. Jag hörde steg i trappan så jag avslutade kyssen och satte mig ner bredvid honom.
"Fan vad gott det luktar!" sa Chaz och sprang mot pizzorna. Han öppnade kartongen och skärde upp en pizzabit och började direkt gluffsa i sig pizzan. Jag tog upp fjärrkontrollen från bordet och bläddrade mellan kanalerna och stannade vid The Vampire Diaries, mitt favoritprogram.
När vi var hemma hos Chaz igen la vi oss trötta i soffan.
"Hur länge stannar du i Kanada?" frågade Chaz. "Typ 2 veckor, men kommer ha lite intervjuver under veckan, sen börjar min turné." sa han. "Hur länge är din turné?" frågade jag. "3 månader, kanske mer." sa han och log svagt åt mig. Jag suckade. "Men nu gör vi nåt!" sa jag och hoppade upp från soffan. Jag ville inte tänka mer på hans turné.
Klockan var runt 20.00 och vi satte på en skräckfilm. Jag och Chaz satt och skrek och kramade om varandra medans Justin och Ryan skrattade åt oss. Justin ringde och beställde pizza. När filmen var slut plingade det på dörren. Chaz hoppade till och skrek. "Jag öppnar inte!" "Det är bara pizzan." sa Justin och gick ut i hallen. Vi följde tätt efter honom. Justin tittade i nyckelhålet och vände sig om med ett skrämt uttryck. "Oh my god.." viskade han. Chaz gnällde och klängde sig över mig. Justin skrattade och öppnade dörren. Där stog pizzakillen med 4 pizzakartonger i handen. Han såg lite förvånad ut när han såg att det var Justin Bieber. Justin betalade för pizzorna och gav killen lite dricks.
Chaz andades ut och försökte kontrollera sig själv. "Jag måste på toa, kan nån följa med mig?" sa Chaz. "Jaja" sa Ryan och försvann upp för trappan med Chaz. Jag och Justin la pizzorna på köksbordet och plockade fram glas och en pizzaslicer. Jag tänkte lite på Justin och mig. Var vi tillsammans? Vi hade ju kyssts, och han hade sagt att han älskade mig, dock visste han ju inte att jag hörde. Han kanske är osäker på vad jag känner.
Jag älskar Justin, men hur ska jag säga det till honom? Justin avbröt mina tankar. "Hjälp mig bära ut?" sa han och log. Jag tittade ner från hans ansikte och såg att han höll i 3 pizzakartonger och 2 glas. "Sorry" sa jag och lyfte upp den sista pizzakartongen, dom 2 glasen och pizzaslicen.
Vi gick ut i vardagsrummet och la allt på bordet. Justin drog ner mig i hans knä och kysste mig.
"Tänk så.. ser Chaz och Ryan oss?" sa jag mot hans läppar. Han svarade inte utan fortsatte kyssa mig passionerat. Jag hörde steg i trappan så jag avslutade kyssen och satte mig ner bredvid honom.
"Fan vad gott det luktar!" sa Chaz och sprang mot pizzorna. Han öppnade kartongen och skärde upp en pizzabit och började direkt gluffsa i sig pizzan. Jag tog upp fjärrkontrollen från bordet och bläddrade mellan kanalerna och stannade vid The Vampire Diaries, mitt favoritprogram.
Dom andra verkade också gilla programmet så jag skärde upp en bit av hawaiipizzan och åt. Jag kunde inte hjälpa att snegla åt Justin's håll ibland och han verkade märka att jag tittade för han log varje gång.
Efter några timmar gick vi och la oss. Jag tog upp min laptop i mitt knä och loggade in på twitter. Jag hade inte varit inne på länge. Jag hade runt 5 miljoner följare, shit alltså. Jag hade väl runt 2000 förut. Men jag antar att det är för att Justin har twittrat om mig. Jag tittade mina mentions och det strömmade in tweets. För det mesta snälla, men några elaka också. Jag twittrade "Sorry for not tweeting for a while, but a lot has happend lately." Jag fick massa nya mentions direkt. Flera undrade vad som hade hänt med mig, med tanke på det på nyheterna, när jag sprang från huset skadad och gråtandes. Dom undrade om det var sant att jag blev misshandlad av min mamma osv. Jag visste inte om jag skulle skriva sanningen om vad som hände, jag hade ju inte heller fått reda på om polisen rett ut allting? Jag minimerade rutan och gick in på Oceanup.com. Jag sökte på mitt egna namn i sökbaren och det kom upp några träffar. Min blick fastnade på en rubrik som ledde "17-åring misshandlad av sin mamma". Jag klickade på rubriken och en video kom upp. Jag klickade på Play och en mörkhårig tjej började prata. Samtidigt som hon pratade kom det upp bilder och videos på mig utspringandes från huset.
"En 17-årig tjej vid namn Nathalie Amnell som sågs tidigare i popstjärnan Justin Biebers hus en eftermiddag blev misshandlad av sin mamma Rosita Amnell (kmr nt ihåg om hennes namn står skrivet tidigare i novellen) senare den eftermiddagen. Hennes besök hos Bieber hade fått flera paparazzis uppmärksamhet, och på så sätt har vi fått tydliga bilder på händelsen. Hon hade slitit upp dörren med mammans hand runtom hennes handled som försökte dra in henne i huset igen. Hon sprang ifrån sitt hus gråtandes, med sprucken läpp, lite rivsår i ansiktet, blodigt knä och några blåmärken på kroppen. Hon hade med sig en stor väska med sig och tydligen skulle hon rymma hemifrån. Detta var inte första gången hon blivit slagen, mamman erkände att hon slått henne flera gånger, och även ibland slått dottern medvetslös. Mamman Rosita sitter nu i fängelsle och släpps ut om ett halvår."
Vänta, va? Har mamma erkänt? Varför skulle hon göra det för? Och varför har ingen polis kontaktat mig? Jag tittade datumet på videon.. Den las ut för 3 dagar sen. Jag kryssade sidan och gick in på twitter igen och skrev "Yes, its true. She did beat me, and she did it many times before, but im fine now, thanks" Jag fick inte plats med mer så jag skrev en till. "I have wonderful people who helped me through tough times, and i love them for that." Jag sökte upp Justins twitter och tittade hans sida. Han hade skrivit om konserterna, intervjuverna och lite allt möjligt. Min blick stannade vid en tweet. "@Nathi94 I miss you." Under några andra tweets stog det "We're here for you N". Jag log för mig själv och stängde av laptopen och la den på nattduksbordet jämte sängen. Jag kröp in under täcket och blundade.
Plötsligt öppnades dörren. "Är du vaken?" viskade Justin och stack in huvudet i dörröppningen. Jag mumlade nåt svar och han gick in och stängde dörren efter sig. Han kröp in under täcket bredvid mig och la armen om mig. Hans ansikte var bara några centimeter från mitt. Jag såg inte mycket pga mörkret dock. Han närmade sig och kysste mig passionerat. Han backade och la ner huvudet på kudden igen på samma ställe som förut. Jag la min hand på hans kind och smekte den lätt med min tumme.
Justin's perspektiv:
Även om det var mörkt kunde jag ändå se formerna i hennes perfekta ansikte. Jag älskade henne verkligen. Jag hade sagt att jag älskar henne, men hon sov, så det är inte samma sak. Men jag vågar inte säga det när hon är vaken. Om hon inte känner samma sak för mig skulle det bara förstöra allting.
"Vad tänker du på?" viskade Nathalie. "Dig." svarade jag och flätade in mina fingrar i hennes.
"Jaså?" sa hon och fnissade till tyst. "Du..?" viskade hon. "Aa?" "Jag älskar dig." viskade hon ännu tystare. Mitt ansikte brast upp i ett leende. Jag fick fjärilar i magen som började fladdra förfullt.
"Jag älskar dig också." viskade jag och kysste henne på läpparna. Hon vände sig om och jag drog henne intill mig och andades in hennes lukt. Jag somnade sedan med ett leende på läpparna.
Nu fick ni ett rätt långt kapitel innan jag går och lägger mig, kapitel 27 kommer någon gång under dagen imon :)
Och förresten, vad hände med alla kommentarer? :(
Efter några timmar gick vi och la oss. Jag tog upp min laptop i mitt knä och loggade in på twitter. Jag hade inte varit inne på länge. Jag hade runt 5 miljoner följare, shit alltså. Jag hade väl runt 2000 förut. Men jag antar att det är för att Justin har twittrat om mig. Jag tittade mina mentions och det strömmade in tweets. För det mesta snälla, men några elaka också. Jag twittrade "Sorry for not tweeting for a while, but a lot has happend lately." Jag fick massa nya mentions direkt. Flera undrade vad som hade hänt med mig, med tanke på det på nyheterna, när jag sprang från huset skadad och gråtandes. Dom undrade om det var sant att jag blev misshandlad av min mamma osv. Jag visste inte om jag skulle skriva sanningen om vad som hände, jag hade ju inte heller fått reda på om polisen rett ut allting? Jag minimerade rutan och gick in på Oceanup.com. Jag sökte på mitt egna namn i sökbaren och det kom upp några träffar. Min blick fastnade på en rubrik som ledde "17-åring misshandlad av sin mamma". Jag klickade på rubriken och en video kom upp. Jag klickade på Play och en mörkhårig tjej började prata. Samtidigt som hon pratade kom det upp bilder och videos på mig utspringandes från huset.
"En 17-årig tjej vid namn Nathalie Amnell som sågs tidigare i popstjärnan Justin Biebers hus en eftermiddag blev misshandlad av sin mamma Rosita Amnell (kmr nt ihåg om hennes namn står skrivet tidigare i novellen) senare den eftermiddagen. Hennes besök hos Bieber hade fått flera paparazzis uppmärksamhet, och på så sätt har vi fått tydliga bilder på händelsen. Hon hade slitit upp dörren med mammans hand runtom hennes handled som försökte dra in henne i huset igen. Hon sprang ifrån sitt hus gråtandes, med sprucken läpp, lite rivsår i ansiktet, blodigt knä och några blåmärken på kroppen. Hon hade med sig en stor väska med sig och tydligen skulle hon rymma hemifrån. Detta var inte första gången hon blivit slagen, mamman erkände att hon slått henne flera gånger, och även ibland slått dottern medvetslös. Mamman Rosita sitter nu i fängelsle och släpps ut om ett halvår."
Vänta, va? Har mamma erkänt? Varför skulle hon göra det för? Och varför har ingen polis kontaktat mig? Jag tittade datumet på videon.. Den las ut för 3 dagar sen. Jag kryssade sidan och gick in på twitter igen och skrev "Yes, its true. She did beat me, and she did it many times before, but im fine now, thanks" Jag fick inte plats med mer så jag skrev en till. "I have wonderful people who helped me through tough times, and i love them for that." Jag sökte upp Justins twitter och tittade hans sida. Han hade skrivit om konserterna, intervjuverna och lite allt möjligt. Min blick stannade vid en tweet. "@Nathi94 I miss you." Under några andra tweets stog det "We're here for you N". Jag log för mig själv och stängde av laptopen och la den på nattduksbordet jämte sängen. Jag kröp in under täcket och blundade.
Plötsligt öppnades dörren. "Är du vaken?" viskade Justin och stack in huvudet i dörröppningen. Jag mumlade nåt svar och han gick in och stängde dörren efter sig. Han kröp in under täcket bredvid mig och la armen om mig. Hans ansikte var bara några centimeter från mitt. Jag såg inte mycket pga mörkret dock. Han närmade sig och kysste mig passionerat. Han backade och la ner huvudet på kudden igen på samma ställe som förut. Jag la min hand på hans kind och smekte den lätt med min tumme.
Justin's perspektiv:
Även om det var mörkt kunde jag ändå se formerna i hennes perfekta ansikte. Jag älskade henne verkligen. Jag hade sagt att jag älskar henne, men hon sov, så det är inte samma sak. Men jag vågar inte säga det när hon är vaken. Om hon inte känner samma sak för mig skulle det bara förstöra allting.
"Vad tänker du på?" viskade Nathalie. "Dig." svarade jag och flätade in mina fingrar i hennes.
"Jaså?" sa hon och fnissade till tyst. "Du..?" viskade hon. "Aa?" "Jag älskar dig." viskade hon ännu tystare. Mitt ansikte brast upp i ett leende. Jag fick fjärilar i magen som började fladdra förfullt.
"Jag älskar dig också." viskade jag och kysste henne på läpparna. Hon vände sig om och jag drog henne intill mig och andades in hennes lukt. Jag somnade sedan med ett leende på läpparna.
Nu fick ni ett rätt långt kapitel innan jag går och lägger mig, kapitel 27 kommer någon gång under dagen imon :)
Och förresten, vad hände med alla kommentarer? :(
Det är ju dom som peppar mig till att skriva!
You need me, I will always be there for you - 25 fish
Previously: Vi gick tillbaka in genom glasdörren och blev direkt attackerade av paparazzis frågor om vem jag är, om vi dejtar, hur vi träffades, blablabla. Allt möjligt. Vi ignorerade frågorna och fortsatte ut till bilen. Ryan hoppade in bakom ratten med jag och Chaz i baksätet och körde hemåt.
Dagarna rullade på och jag saknade Justin mer och mer. Vi smsade varje dag och han ringde mig då och då när han hade tid. Han var nu i Spanien och skulle komma hem imorgon. Jag, Ryan och Chaz hade haft jättekul under veckorna. Jag har bytt nummer på mobilen också för mamma fortsatte ringa och försökte få mig att komma tillbaka till henne. John hade tydligen fått ett nytt jobb i Sverige så han och mamma skulle flytta tillbaka dit. Men aldrig i livet att jag åker tillbaka till henne, speciellt inte till Sverige.
Iallafall, Ryan och Chaz försökte lära mig lite trix på skateboarden på baksidan, men jag misslyckades stort. De hade lärt mig att åka, men jag kunde inte några trix alls. Ryan hade förklarat och visat för mig 100 gånger men ändå kunde jag inte. Chaz började asgarva när jag ännu en gång misslyckades.
"Men käften!" skrek jag åt Chaz och slog han på armen. Han tog sig på armen och låtsades gråta.
Vi la undan skateboarden och gick till poolen. "Kan vi inte dra ner till stranden?" frågade jag och viftade med handen framför ansiktet för det var så varmt. "Aa, är rädd att jag dör annars." sa Chaz och reste sig upp. "Jag drar hem och hämtar badkläder, vi möts utanför om 10?" sa Ryan. Vi nickade och gick in i vårat hus. Jag gick upp till mitt rum och bytte om till en vit bikini och tog på mig ett par slitna jeansshortts och en vit magtröja över. Jag tog min väska och la i lite pengar, mina hörlurar och min mobil.
Jag gick ner till hallen där Chaz stog och väntade med 2 handdukar i handen. "Äntligeeen!" sa han dramatiskt. Jag flinade och slog han löst på armen. Chaz gick in i köket och kom tillbaka med ett paket jordgubbar och la det i min väska. Jag knöt mina vita låga converse och gick ut med Chaz och väntade med Ryan. Vi pratade lite tills vi såg Ryan komma.
Vi gick ner till stranden där det var massor av folk. Vi letade efter en ledig plats och la ut våra handdukar i sanden. Jag tog av mig tröjan och shortsen så jag bara hade min bikini på mig, Chaz och Ryan tog av sig tröjan så dom hade badbyxorna på.
"Sisten i är ett ruttet ägg!" skrek Chaz och började springa. Jag och Ryan reagerade snabbt och sprang. Jag sprang ikapp Chaz men snart var Ryan före mig.
Det slutade med att Chaz blev det ruttna ägget. Han satte armarna i kors. "Ni fuska." sa han.
Jag skvätte vatten på honom vilket ledde till ett stort vattenkrig.
Trötta slängde vi oss på våra handdukar och andades tungt. "Jag vann." sa jag andfått.
"Fortsätt drömma gumman." sa Ryan. Vi la oss ner på handdukarna och solade lite. Jag drog på mig solglasögonen jag hade i väskan och kopplade in hörlurarna i min iphone. Jag pluggade in hörlurarna i öronen och satte på Overboard av Justin och Jessica Jarell.. Jag låg och njöt av hans röst när någon täckte solen, jag antar att det var Chaz eller Ryan. "Hallå, du skymmer solen!" sa jag och öppnade ögonen.
Där fick jag se världens vackraste människa stå och le stort mot mig. Jag tog av mig solglasögonen och drog ut hörlurna. "JUSTIN!" pep jag och reste mig upp och kramade honom. Några tjejer här och där stog med sina mobiler riktade mot oss, jag antar att de var fans.
"Jag trodde du skulle komma imon." sa jag och log mot Justin. "Fick komma hem tidigare." sa han och gjorde sina handslag med Ryan och Chaz medans jag satte mig ner på min handduk och drog på mina solglasögon igen. Justin satte sig i på min handduk jämte mig.
"Så vad gör ni då?" sa Justin. Jag plockade ut paketet med jordgubbar i och la den i sanden mellan handdukarna. "Vill du ha?" sa jag till Justin och bet i en jordgubbe. "Ofcourse" sa han och la sitt huvud i mitt knä. Han tog en jordgubbe ur paketet och stoppade i munnen.
"Hur var det i Tyskland och Spanien då?" sa jag och åt ännu en jordgubbe. Justin berättade om hans konserter, meet & greets, intervjuver och allt sånt, och jag lyssnade intresserat på honom.
"Tråkigt utan mig va?" sa jag och log. "Japp" sa han och skrattade. "Kom vi badaaaaar!" sa Chaz.
Vi reste oss upp och sprang ut i vattnet med Chaz och Ryan. Vi badade och larvade oss i vattnet.
Jag kände plötsligt något mot min fot. Jag tittade ner i vattnet och såg en stor jävla fisk.
Jag skrek och hoppade på Justin. Jag la armarna om honom och han lyfte upp mig. Jag tittade skrämt ner i vattnet. "Vad är det?" sa han och tittade frågandes på mig. "EN FISK VAR VID MIN FOT FÖRFAN" sa jag. Justin tittade på mig och brast sedan ut i skratt, samma sak med Ryan och Chaz. "Vad är det med dig och fiskar egentligen?!" sa Justin. "Dom är skitläskiga." sa jag och tittade ner i vattnet en gång till så ingen fisk syntes till. Jag hoppade ner från Justins famn och pustade ut. "Ska vi simma ut till bojen?" sa Justin och pekade på en boj långt ut.
Jag skakade snabbt på huvudet men han började snabbt protestera.
Det slutade med att Justin hade övertalat mig att simma med honom och Chaz och Ryan gick tillbaka till stranden. "Om en fisk dödar mig är det ditt fel." sa jag och började gå ut längre och längre med Justin jämte mig. "Jag skyddar dig." sa han lugnt. Justin dök ner i vattnet så jag gjorde samma sak. Vi fortsatte simma och snart såg Chaz och Ryan ut som myror. Vi pratade och larvade oss i vattnet samtidigt som vi simmade utåt.
Vi var äntligen framme vid bojen. "WOOOOOOOOOOOAH!" skrek vi samtidigt. Bojen var en röd boll. Jag försökte sätta mig på den men det gick inte. "Vi simmar tillbaka, börjar få kramp." sa jag och dök under vattnet. Justin nickade när jag kom upp till ytan igen och vi började simma tillbaka.
När vi nådde bottnen igen började vi gå inåt. Flera tjejer hade samlats och tittat och jublade när vi kom tillbaka. Justin vinkade åt dom så dom började skrika. Jag och Justin slängde oss på handdukarna helt döda och andades tungt. "Awesome!" sa Chaz och highfivade mig och Justin.
När vi var hemma hos Chaz igen la vi oss i soffan.
Dagarna rullade på och jag saknade Justin mer och mer. Vi smsade varje dag och han ringde mig då och då när han hade tid. Han var nu i Spanien och skulle komma hem imorgon. Jag, Ryan och Chaz hade haft jättekul under veckorna. Jag har bytt nummer på mobilen också för mamma fortsatte ringa och försökte få mig att komma tillbaka till henne. John hade tydligen fått ett nytt jobb i Sverige så han och mamma skulle flytta tillbaka dit. Men aldrig i livet att jag åker tillbaka till henne, speciellt inte till Sverige.
Iallafall, Ryan och Chaz försökte lära mig lite trix på skateboarden på baksidan, men jag misslyckades stort. De hade lärt mig att åka, men jag kunde inte några trix alls. Ryan hade förklarat och visat för mig 100 gånger men ändå kunde jag inte. Chaz började asgarva när jag ännu en gång misslyckades.
"Men käften!" skrek jag åt Chaz och slog han på armen. Han tog sig på armen och låtsades gråta.
Vi la undan skateboarden och gick till poolen. "Kan vi inte dra ner till stranden?" frågade jag och viftade med handen framför ansiktet för det var så varmt. "Aa, är rädd att jag dör annars." sa Chaz och reste sig upp. "Jag drar hem och hämtar badkläder, vi möts utanför om 10?" sa Ryan. Vi nickade och gick in i vårat hus. Jag gick upp till mitt rum och bytte om till en vit bikini och tog på mig ett par slitna jeansshortts och en vit magtröja över. Jag tog min väska och la i lite pengar, mina hörlurar och min mobil.
Jag gick ner till hallen där Chaz stog och väntade med 2 handdukar i handen. "Äntligeeen!" sa han dramatiskt. Jag flinade och slog han löst på armen. Chaz gick in i köket och kom tillbaka med ett paket jordgubbar och la det i min väska. Jag knöt mina vita låga converse och gick ut med Chaz och väntade med Ryan. Vi pratade lite tills vi såg Ryan komma.
Vi gick ner till stranden där det var massor av folk. Vi letade efter en ledig plats och la ut våra handdukar i sanden. Jag tog av mig tröjan och shortsen så jag bara hade min bikini på mig, Chaz och Ryan tog av sig tröjan så dom hade badbyxorna på.
"Sisten i är ett ruttet ägg!" skrek Chaz och började springa. Jag och Ryan reagerade snabbt och sprang. Jag sprang ikapp Chaz men snart var Ryan före mig.
Det slutade med att Chaz blev det ruttna ägget. Han satte armarna i kors. "Ni fuska." sa han.
Jag skvätte vatten på honom vilket ledde till ett stort vattenkrig.
Trötta slängde vi oss på våra handdukar och andades tungt. "Jag vann." sa jag andfått.
"Fortsätt drömma gumman." sa Ryan. Vi la oss ner på handdukarna och solade lite. Jag drog på mig solglasögonen jag hade i väskan och kopplade in hörlurarna i min iphone. Jag pluggade in hörlurarna i öronen och satte på Overboard av Justin och Jessica Jarell.. Jag låg och njöt av hans röst när någon täckte solen, jag antar att det var Chaz eller Ryan. "Hallå, du skymmer solen!" sa jag och öppnade ögonen.
Där fick jag se världens vackraste människa stå och le stort mot mig. Jag tog av mig solglasögonen och drog ut hörlurna. "JUSTIN!" pep jag och reste mig upp och kramade honom. Några tjejer här och där stog med sina mobiler riktade mot oss, jag antar att de var fans.
"Jag trodde du skulle komma imon." sa jag och log mot Justin. "Fick komma hem tidigare." sa han och gjorde sina handslag med Ryan och Chaz medans jag satte mig ner på min handduk och drog på mina solglasögon igen. Justin satte sig i på min handduk jämte mig.
"Så vad gör ni då?" sa Justin. Jag plockade ut paketet med jordgubbar i och la den i sanden mellan handdukarna. "Vill du ha?" sa jag till Justin och bet i en jordgubbe. "Ofcourse" sa han och la sitt huvud i mitt knä. Han tog en jordgubbe ur paketet och stoppade i munnen.
"Hur var det i Tyskland och Spanien då?" sa jag och åt ännu en jordgubbe. Justin berättade om hans konserter, meet & greets, intervjuver och allt sånt, och jag lyssnade intresserat på honom.
"Tråkigt utan mig va?" sa jag och log. "Japp" sa han och skrattade. "Kom vi badaaaaar!" sa Chaz.
Vi reste oss upp och sprang ut i vattnet med Chaz och Ryan. Vi badade och larvade oss i vattnet.
Jag kände plötsligt något mot min fot. Jag tittade ner i vattnet och såg en stor jävla fisk.
Jag skrek och hoppade på Justin. Jag la armarna om honom och han lyfte upp mig. Jag tittade skrämt ner i vattnet. "Vad är det?" sa han och tittade frågandes på mig. "EN FISK VAR VID MIN FOT FÖRFAN" sa jag. Justin tittade på mig och brast sedan ut i skratt, samma sak med Ryan och Chaz. "Vad är det med dig och fiskar egentligen?!" sa Justin. "Dom är skitläskiga." sa jag och tittade ner i vattnet en gång till så ingen fisk syntes till. Jag hoppade ner från Justins famn och pustade ut. "Ska vi simma ut till bojen?" sa Justin och pekade på en boj långt ut.
Jag skakade snabbt på huvudet men han började snabbt protestera.
Det slutade med att Justin hade övertalat mig att simma med honom och Chaz och Ryan gick tillbaka till stranden. "Om en fisk dödar mig är det ditt fel." sa jag och började gå ut längre och längre med Justin jämte mig. "Jag skyddar dig." sa han lugnt. Justin dök ner i vattnet så jag gjorde samma sak. Vi fortsatte simma och snart såg Chaz och Ryan ut som myror. Vi pratade och larvade oss i vattnet samtidigt som vi simmade utåt.
Vi var äntligen framme vid bojen. "WOOOOOOOOOOOAH!" skrek vi samtidigt. Bojen var en röd boll. Jag försökte sätta mig på den men det gick inte. "Vi simmar tillbaka, börjar få kramp." sa jag och dök under vattnet. Justin nickade när jag kom upp till ytan igen och vi började simma tillbaka.
När vi nådde bottnen igen började vi gå inåt. Flera tjejer hade samlats och tittat och jublade när vi kom tillbaka. Justin vinkade åt dom så dom började skrika. Jag och Justin slängde oss på handdukarna helt döda och andades tungt. "Awesome!" sa Chaz och highfivade mig och Justin.
När vi var hemma hos Chaz igen la vi oss i soffan.
You need me, I will always be there for you - 24
Previously: Jag låg nästan begravd under det tjocka täcket och halvsov. Jag hörde att dörren öppnades men jag orkade inte öppna mina trötta ögon. "Är du vaken?" hörde jag Justin viska. Jag var för trött för att svara, eller ens röra på mig. Stegen kom närmare och närmare och tillslut kände jag han andas i mitt ansikte.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra och gick ut från mitt rum.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Idag skulle jag åka till Tyskland i en vecka och sedan åka till Spanien i ytterligare en vecka. Jag skulle ha massa konserter i olika städer. Chaz och Ryan skulle följa med till flygplatsen. Jag visste inte om Nathalie ville följa med, så jag gick in i hennes rum och satte mig bredvid henne på sängen.
Som vanligt såg hon så omöjligt vacker ut när hon sov. Jag skakade lite på henne. "Natti? Natti, jag åker till flygplatsen om en timme om du ska med." sa jag mjukt. Ett leende som hade format hennes läppar slocknade. "Om en timme?" sa hon. "Ja, Chaz och Ryan följer med till flygplatsen, tänkte om du ville också?" sa jag osäkert. "Självklart." sa hon och log. Jag kysste henne på munnen och granskade hennen är hon steg ur sängen. Hon tog in kläder i badrummet och snart sattes duschen på. Efter cirka en kvart som kändes som evigheter kom hon ut vackrare än nånsin. Hon hade på sig svarta tighta jeans och en vit t-shirt med rosa tryck på. Hon gav mig en mjuk kyss och drog sedan ner mig för trappan och in köket där Chaz och Ryan satt och proppade i sig med massa mat. Hon satte sig ner och började äta sin frukost.
Det var riktigt galet när vi kom fram till flygplatsen. Vi hade fått ringa Kenny om hjälp, och fick även ta hjälp av några vakter på flygplatsen. Jag gav några autografer till fans och tog några bilder. Sen var jag tvungen att gå. Jag skulle åka privatjet så vi öppnade glasdörren och gick ut. Vakter samlades vid dörren så inga fans eller paparazzis skulle komma ut. Dock trängde dom sig vid glasväggarna för att kunna se. Jag ignorerade dom och kramade om Chaz, Ryan och sist Nathalie som jag kramade extra länge. "Kommer sakna dig." viskade jag i hennes öra. "Kommer sakna dig med." viskade hon tillbaka och kramade mig hårdare. Sedan släppte hon och log mot mig. Jag gick mot planet och vinkade hejdå till Ryan Chaz och Nathalie. Jag gjorde peacetecknet mot fansen och steg in i planet.
Nathalie's perspektiv:
Vi gick tillbaka in genom glasdörren och blev direkt attackerade av paparazzis frågor om vem jag är, om vi dejtar, hur vi träffades, blablabla. Allt möjligt. Vi ignorerade frågorna och fortsatte ut till bilen. Ryan hoppade in bakom ratten med jag och Chaz i baksätet och körde hemåt.
KORT, JAG VET, men ska duscha nu, skriver mer sen.
Och bara så ni veeet, jag kommer skriva några fler kapitel, tills jag hittar ett bra slut sen börjar jag på en ny, som kommer vara bättre, mer verklighetstrogen och det kommmer vara mycket mer uppdatering på den, för jag har knappt någon lust att skriva på denna längre, och ni kanske har märkt att den bara blir tråkigare och tråkigare, det är för jag har inga idéer alls, så därför blire enklare med en helt ny.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra och gick ut från mitt rum.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Idag skulle jag åka till Tyskland i en vecka och sedan åka till Spanien i ytterligare en vecka. Jag skulle ha massa konserter i olika städer. Chaz och Ryan skulle följa med till flygplatsen. Jag visste inte om Nathalie ville följa med, så jag gick in i hennes rum och satte mig bredvid henne på sängen.
Som vanligt såg hon så omöjligt vacker ut när hon sov. Jag skakade lite på henne. "Natti? Natti, jag åker till flygplatsen om en timme om du ska med." sa jag mjukt. Ett leende som hade format hennes läppar slocknade. "Om en timme?" sa hon. "Ja, Chaz och Ryan följer med till flygplatsen, tänkte om du ville också?" sa jag osäkert. "Självklart." sa hon och log. Jag kysste henne på munnen och granskade hennen är hon steg ur sängen. Hon tog in kläder i badrummet och snart sattes duschen på. Efter cirka en kvart som kändes som evigheter kom hon ut vackrare än nånsin. Hon hade på sig svarta tighta jeans och en vit t-shirt med rosa tryck på. Hon gav mig en mjuk kyss och drog sedan ner mig för trappan och in köket där Chaz och Ryan satt och proppade i sig med massa mat. Hon satte sig ner och började äta sin frukost.
Det var riktigt galet när vi kom fram till flygplatsen. Vi hade fått ringa Kenny om hjälp, och fick även ta hjälp av några vakter på flygplatsen. Jag gav några autografer till fans och tog några bilder. Sen var jag tvungen att gå. Jag skulle åka privatjet så vi öppnade glasdörren och gick ut. Vakter samlades vid dörren så inga fans eller paparazzis skulle komma ut. Dock trängde dom sig vid glasväggarna för att kunna se. Jag ignorerade dom och kramade om Chaz, Ryan och sist Nathalie som jag kramade extra länge. "Kommer sakna dig." viskade jag i hennes öra. "Kommer sakna dig med." viskade hon tillbaka och kramade mig hårdare. Sedan släppte hon och log mot mig. Jag gick mot planet och vinkade hejdå till Ryan Chaz och Nathalie. Jag gjorde peacetecknet mot fansen och steg in i planet.
Nathalie's perspektiv:
Vi gick tillbaka in genom glasdörren och blev direkt attackerade av paparazzis frågor om vem jag är, om vi dejtar, hur vi träffades, blablabla. Allt möjligt. Vi ignorerade frågorna och fortsatte ut till bilen. Ryan hoppade in bakom ratten med jag och Chaz i baksätet och körde hemåt.
KORT, JAG VET, men ska duscha nu, skriver mer sen.
Och bara så ni veeet, jag kommer skriva några fler kapitel, tills jag hittar ett bra slut sen börjar jag på en ny, som kommer vara bättre, mer verklighetstrogen och det kommmer vara mycket mer uppdatering på den, för jag har knappt någon lust att skriva på denna längre, och ni kanske har märkt att den bara blir tråkigare och tråkigare, det är för jag har inga idéer alls, så därför blire enklare med en helt ny.
vafaaaaaaan
hade nästan skrivit klart kapitel 23, och vad hände? Jag loggades ut. Typ 4 meningar sparades i utkastet så jag får skriva om -.-
EDIT: Kapitel 23 finns under! ;o
EDIT: Kapitel 23 finns under! ;o
You need me, I will always be there for you - 23 Welcome to Stratford
Previously: 2 timmar senare satt vi på flyget, på väg till Kanada. Jag, Justin och Kenny satt längst bak, Kenny satt längst in mot fönstret (sovandes), Justin i mitten och jag längst ut. Framför oss satt Chaz och Ryan.
Vi satt och lyssnade på musik på Justins iphone med en hörlur var. Jag och Justin höll händer men hade lagt en jacka över, så inte dom andra skulle misstänka något.
Vi satt och lyssnade på musik på Justins iphone med en hörlur var. Jag och Justin höll händer men hade lagt en jacka över, så inte dom andra skulle misstänka något.
Vi parkerade bilen i garaget hos Chaz. Jag studerade hans hus, här skulle jag alltså bo. Det var riktigt fint, det var ett stort, vitt hus med svart tak. Dock såg man inte så jättemycket, eftersom klockan var väldigt mycket. Säkert runt 12.00. Vi klev ur bilen, alltså jag, Ryan, Chaz och Justin - och gick till ytterdörren.
"Welcome to my crib!" sa Chaz till mig och öppnade ytterdörren. Jag klev in och tittade mig runt. Det var rätt färglatt, men ändå mycket svart och vitt. Allt matchade perfekt.
"MAMMAAA!" skrek Chaz. En kvinna, som antagligen var hans mamma kom inrusande från vardagsrummet och brast ut i ett leende när hon fick syn på mig.
"Hej gumman, vad kul att du är här! Jag är Kate." sa hon o log. "Nathalie." sa jag och log.
Chaz sprang upp några trappsteg men stannade sedan. "Kommer du Natti?"
"Snart." sa jag. Chaz gjorde en gest till killarna att dom skulle följa med honom upp. När han försvann gick jag ut i köket med Kate.
"Tack så mycket att jag får stanna här." sa jag. "Inga problem gumman." sa hon och hällde upp saft i ett glas. Hon ställde det framför mig och log. "Tack." sa jag.
"Jag såg dig på nyheterna" sa hon och tog ner en kopp från skåpet. "Jag förstår inte hur du har klarat av allt. Du är en stark tjej." sa hon och hällde upp kaffe i koppen. Hon drog ut stolen mittemot mig och satte sig ner. Vi satt och pratade lite om mitt liv, att pappa lämnade oss, att mamma tappade kontrollen och började dricka, vilket ledde till att slå mig. Hon pratade lite om sin uppväxt, och vi fortsatte prata om allt möjligt. Efter ca en timmes pratande började Chaz bli otålig.
Chaz kom ner och drog upp mig från stolen. "Ursäkta mamma, men vi lånar henne lite nu." sa Chaz och drog upp mig för trappan. Jag skrattade bara åt honom och följde med honom upp.
Vi gick in i 'mitt' rum och möttes av Justin liggandes i sängen och Ryan sittandes på golvet.
"Förlåt men din säng var så sjukt skön!" sa han och flinade. Jag log och slängde mig i sängen. "Sant!" sa jag till Justin. Jag tittade mig runt i rummet. Sängen stog i mitten av rummet, med en stor tavla med New York över. (ÄR JÄTTEJÄTTEJÄTTEDÅLIG PÅ ATT BESRKIVA RUM SÅ NI FÅR FANTISERA SJÄLVA HUR DET SER UT). En rätt bred glasdörr med tunna vita gardiner ledde ut till en jättefin balkong. Jag fick syn på en walk-in-closet och flög upp ur sängen direkt. Jag öppnade dom stora vita dörrarna som dock redan stog lite öppna. Jag gick in och såg mig omkring.
"holy shit.. MITT LIV ÄR NU OFFICIELLT KOMPLETT." sa jag högt och log för mig själv. Dom andra skrattade och kom in i garderoben. "Gillar du det?" sa Chaz. Jag skuttade fram till han och la armen om honom. "Älskar!" sa jag och kramade honom. Jag drog upp mobilen och tittade klockan - 01:21.
"Nu vill jag fan sova." sa jag sömnigt. Dom andra instämde och gick ner och hjälpte mig att bära upp väskorna. Jag bytte om till en stor turkos t-shirt och ett par svarta mjukisshorts och borstade tänderna. Jag borstade igenom håret och satte upp det i en slarvig bulle.
Jag kröp ner under täcket i min nybäddade säng. Livet började äntligen ljusna. Kate verkar vara jättesnäll, och Chaz ska vi inte ens börja med. Han är en underbar kompis. Äntligen ska jag få slippa mamma, kvinnan som gjort mitt liv till ett rent helvete.
Jag låg nästan begravd under det tjocka täcket och halvsov. Jag hörde att dörren öppnades men jag orkade inte öppna mina trötta ögon. "Är du vaken?" hörde jag Justin viska. Jag var för trött för att svara, eller ens röra på mig. Stegen kom närmare och närmare och tillslut kände jag han andas i mitt ansikte.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra och gick ut från mitt rum.
Dåligt kapitel förlåt, fick skriva snabbt för jag måste sova! Var uppe till typ halv fyra igår och vaknade 9 så jag är SJUKT trött. Men ni fick ett kapitel iallafall, skriver ett längre imon.
"Welcome to my crib!" sa Chaz till mig och öppnade ytterdörren. Jag klev in och tittade mig runt. Det var rätt färglatt, men ändå mycket svart och vitt. Allt matchade perfekt.
"MAMMAAA!" skrek Chaz. En kvinna, som antagligen var hans mamma kom inrusande från vardagsrummet och brast ut i ett leende när hon fick syn på mig.
"Hej gumman, vad kul att du är här! Jag är Kate." sa hon o log. "Nathalie." sa jag och log.
Chaz sprang upp några trappsteg men stannade sedan. "Kommer du Natti?"
"Snart." sa jag. Chaz gjorde en gest till killarna att dom skulle följa med honom upp. När han försvann gick jag ut i köket med Kate.
"Tack så mycket att jag får stanna här." sa jag. "Inga problem gumman." sa hon och hällde upp saft i ett glas. Hon ställde det framför mig och log. "Tack." sa jag.
"Jag såg dig på nyheterna" sa hon och tog ner en kopp från skåpet. "Jag förstår inte hur du har klarat av allt. Du är en stark tjej." sa hon och hällde upp kaffe i koppen. Hon drog ut stolen mittemot mig och satte sig ner. Vi satt och pratade lite om mitt liv, att pappa lämnade oss, att mamma tappade kontrollen och började dricka, vilket ledde till att slå mig. Hon pratade lite om sin uppväxt, och vi fortsatte prata om allt möjligt. Efter ca en timmes pratande började Chaz bli otålig.
Chaz kom ner och drog upp mig från stolen. "Ursäkta mamma, men vi lånar henne lite nu." sa Chaz och drog upp mig för trappan. Jag skrattade bara åt honom och följde med honom upp.
Vi gick in i 'mitt' rum och möttes av Justin liggandes i sängen och Ryan sittandes på golvet.
"Förlåt men din säng var så sjukt skön!" sa han och flinade. Jag log och slängde mig i sängen. "Sant!" sa jag till Justin. Jag tittade mig runt i rummet. Sängen stog i mitten av rummet, med en stor tavla med New York över. (ÄR JÄTTEJÄTTEJÄTTEDÅLIG PÅ ATT BESRKIVA RUM SÅ NI FÅR FANTISERA SJÄLVA HUR DET SER UT). En rätt bred glasdörr med tunna vita gardiner ledde ut till en jättefin balkong. Jag fick syn på en walk-in-closet och flög upp ur sängen direkt. Jag öppnade dom stora vita dörrarna som dock redan stog lite öppna. Jag gick in och såg mig omkring.
"holy shit.. MITT LIV ÄR NU OFFICIELLT KOMPLETT." sa jag högt och log för mig själv. Dom andra skrattade och kom in i garderoben. "Gillar du det?" sa Chaz. Jag skuttade fram till han och la armen om honom. "Älskar!" sa jag och kramade honom. Jag drog upp mobilen och tittade klockan - 01:21.
"Nu vill jag fan sova." sa jag sömnigt. Dom andra instämde och gick ner och hjälpte mig att bära upp väskorna. Jag bytte om till en stor turkos t-shirt och ett par svarta mjukisshorts och borstade tänderna. Jag borstade igenom håret och satte upp det i en slarvig bulle.
Jag kröp ner under täcket i min nybäddade säng. Livet började äntligen ljusna. Kate verkar vara jättesnäll, och Chaz ska vi inte ens börja med. Han är en underbar kompis. Äntligen ska jag få slippa mamma, kvinnan som gjort mitt liv till ett rent helvete.
Jag låg nästan begravd under det tjocka täcket och halvsov. Jag hörde att dörren öppnades men jag orkade inte öppna mina trötta ögon. "Är du vaken?" hörde jag Justin viska. Jag var för trött för att svara, eller ens röra på mig. Stegen kom närmare och närmare och tillslut kände jag han andas i mitt ansikte.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra och gick ut från mitt rum.
Dåligt kapitel förlåt, fick skriva snabbt för jag måste sova! Var uppe till typ halv fyra igår och vaknade 9 så jag är SJUKT trött. Men ni fick ett kapitel iallafall, skriver ett längre imon.
KOMMENTERA :)
my little sweetheart
fått lite frågor om jag kan skriva på my little sweetheart.
Men jag vet inte, jag följer inte den sådär jättebra så jag vet inte hela handlingen. Men jag kan läsa igenom den när jag har tid, och sen kanske skriva lite på den också.
KANSKE. annars får ni vänta till ägaren börjar skriva igen, jag är ju som sagt bara gästbloggare :)
Börjar skriva på You need me, I will always be there for you, så den kommer väl upp om nån timme.
KANSKE. annars får ni vänta till ägaren börjar skriva igen, jag är ju som sagt bara gästbloggare :)
Börjar skriva på You need me, I will always be there for you, så den kommer väl upp om nån timme.
Svar på tal
what's my name? om You need me, I will always be there for you - 16 tweet:
Du.. varför finns inte tvåan kvar? Tänkte börja läsa men den finns ju inte så det blir ju lite, ;)
Svar: Jag har faktiskt ingen aning, måste ha blivit borttaget antar jag :/
You need me, I will always be there for you - 22 on our way to Canada
Previously: "Den där kyssen förut, uhm.. betydde den något för dig?" Jag blev tyst ett tag. Jag visste inte vad jag skulle svara. Den betydde skitmycket, jag gillar honom sjukt mycket, men som sagt, jag vet inte vad han känner. "Ja.." sa jag uppriktigt. Han log. "För mig med." sa han. Jag la mig ner bredvid honom och pussade honom på kinden. Justin släckte lampan och drog mig intill honom. Han kysste mig mjukt på läpparna innan vi somnade.
Jag vaknade nästa morgon av ett sms. Jag tittade på klockan, 08.43. Vem fan ville mig något såhär tidigt? Jag tittade på skärmen och stelnade till när jag läste "Mamma". Mitt hjärta slog hårdare och hårdare. Jag öppnade smset. "Du måste komma hem nu, fattar du? Jag kommer söka upp dig och hämta dig, du kan inte rymma från mig. Du är min dotter, jag bestämmer över dig. Du kan inte bara lämna mig jävla unge" Jag knappade fort in ett sms. "Du kommer aldrig se mig igen, och om du inte slutar kontakta mig anmäler jag dig. HEJDÅ" skrev jag. Jag tänker inte låta henne förstöra mitt liv, jag tänker inte gråta pga henne. Nej, jag ska starta ett nytt liv i Stratford, och där existerar inte mamma.
"Shawty, vad gör du?" hörde jag Justin säga med sin trötta hesa morgonröst. "Ingenting" svarade jag snabbt och la ner mobilen på bordet. Han sträckte ut armarna mot mig och log trött. Jag kröp in i hans famn och andades in hans lukt. Jag var så glad att ha honom, Chaz och Ryan.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom. Jag skulle antagligen luggit död någonstans nu om jag inte hade träffat dom, för jag skulle inte klara av mer skit från mamma.
Jag antar att jag somnade om igen, för jag blev väckt av Justin denna gången.
"Klockan är halv tio, du kanske vill upp och göra dig iordning nu?" sa han. Jag drog täcket över mitt ansikte. Jag var så trött att jag kunde somna ståendes. Plötsligt drog Justin av mig täcket.
"vafan" mumlade jag och kastade en kudde på Justin. Han skrattade bara åt mig.
"Jag hämtar vattenhinken om du inte går upp" sa han och log busigt. Jag sträckte på mig och satte mig upp i sängen. Jag tittade surt på Justin som höll i det varma täcket.
"Hatar dig" sa jag trött och gick ut i badrummet. "Jag lånar duschen!" ropar jag till Justin.
"Okej, du vet var handdukarna finns!"
Jag hoppade in i duschen och duschade av mig. Jag schamponerade håret och tog extra mycket balsam som vanligt, får lite dåligt samvete att jag nästan tar slut på hans balsam hehe.
Jag hoppade ut ur duschen och tog ut en turkos handduk ur skåpet och virade den runt om mig. Jag gick ut i sovrummet och möttes av en viss Bieber med ett stort léende på läpparna.
Jag tog fram svarta underkläder, blommigt linne, ett pösigt vitt spetslinne, tighta svarta jeans och en svart kofta och gick förbi Justin som fortfarande log stort mot mig.
Jag bytte om i badrummet och borstade tänderna. Jag kletade på mascara och borstade sedan håret. Jag gick ut till Justin igen och ställde mig framför honom.
"Alltså vadfan ler du åt? Det är skitläskigt." sa jag.
"Ingen anledning" sa han och ryckte på axlarna. Han reste sig upp och la mitt ansikte mellan sina händer.
"Vad vacker du är." sa han och log - igen.
"Ingenting jämfört med dig." sa jag och kysste honom. Men kyssen ledde snabbt till hångel. Motvilligt avbröt jag kyssen. "Kom nu!" sa jag och drog ner han för trappan och in till köket där Ryan och Chaz satt med en massa mat framplockat.
"Vad är klockan förresten?" sa jag när vi satt ner och åt. "Typ halv 11 snart, så vi får åka snart." sa Ryan och tryckte in resten av sin macka i munnen.
2 timmar senare satt vi på flyget, på väg till Kanada. Jag, Justin och Kenny satt längst bak, Kenny satt längst in mot fönstret (sovandes), Justin i mitten och jag längst ut. Framför oss satt Chaz och Ryan.
Vi satt och lyssnade på musik på Justins iphone med en hörlur var. Jag och Justin höll händer men hade lagt en jacka över, så inte dom andra skulle misstänka något.
Måste verkligen sova nu, ska iväg tidigt imon, nästa kapitel kommer imorgon på kvällen nån gång!
och tack återigen för alla fina ord :)
Jag vaknade nästa morgon av ett sms. Jag tittade på klockan, 08.43. Vem fan ville mig något såhär tidigt? Jag tittade på skärmen och stelnade till när jag läste "Mamma". Mitt hjärta slog hårdare och hårdare. Jag öppnade smset. "Du måste komma hem nu, fattar du? Jag kommer söka upp dig och hämta dig, du kan inte rymma från mig. Du är min dotter, jag bestämmer över dig. Du kan inte bara lämna mig jävla unge" Jag knappade fort in ett sms. "Du kommer aldrig se mig igen, och om du inte slutar kontakta mig anmäler jag dig. HEJDÅ" skrev jag. Jag tänker inte låta henne förstöra mitt liv, jag tänker inte gråta pga henne. Nej, jag ska starta ett nytt liv i Stratford, och där existerar inte mamma.
"Shawty, vad gör du?" hörde jag Justin säga med sin trötta hesa morgonröst. "Ingenting" svarade jag snabbt och la ner mobilen på bordet. Han sträckte ut armarna mot mig och log trött. Jag kröp in i hans famn och andades in hans lukt. Jag var så glad att ha honom, Chaz och Ryan.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dom. Jag skulle antagligen luggit död någonstans nu om jag inte hade träffat dom, för jag skulle inte klara av mer skit från mamma.
Jag antar att jag somnade om igen, för jag blev väckt av Justin denna gången.
"Klockan är halv tio, du kanske vill upp och göra dig iordning nu?" sa han. Jag drog täcket över mitt ansikte. Jag var så trött att jag kunde somna ståendes. Plötsligt drog Justin av mig täcket.
"vafan" mumlade jag och kastade en kudde på Justin. Han skrattade bara åt mig.
"Jag hämtar vattenhinken om du inte går upp" sa han och log busigt. Jag sträckte på mig och satte mig upp i sängen. Jag tittade surt på Justin som höll i det varma täcket.
"Hatar dig" sa jag trött och gick ut i badrummet. "Jag lånar duschen!" ropar jag till Justin.
"Okej, du vet var handdukarna finns!"
Jag hoppade in i duschen och duschade av mig. Jag schamponerade håret och tog extra mycket balsam som vanligt, får lite dåligt samvete att jag nästan tar slut på hans balsam hehe.
Jag hoppade ut ur duschen och tog ut en turkos handduk ur skåpet och virade den runt om mig. Jag gick ut i sovrummet och möttes av en viss Bieber med ett stort léende på läpparna.
Jag tog fram svarta underkläder, blommigt linne, ett pösigt vitt spetslinne, tighta svarta jeans och en svart kofta och gick förbi Justin som fortfarande log stort mot mig.
Jag bytte om i badrummet och borstade tänderna. Jag kletade på mascara och borstade sedan håret. Jag gick ut till Justin igen och ställde mig framför honom.
"Alltså vadfan ler du åt? Det är skitläskigt." sa jag.
"Ingen anledning" sa han och ryckte på axlarna. Han reste sig upp och la mitt ansikte mellan sina händer.
"Vad vacker du är." sa han och log - igen.
"Ingenting jämfört med dig." sa jag och kysste honom. Men kyssen ledde snabbt till hångel. Motvilligt avbröt jag kyssen. "Kom nu!" sa jag och drog ner han för trappan och in till köket där Ryan och Chaz satt med en massa mat framplockat.
"Vad är klockan förresten?" sa jag när vi satt ner och åt. "Typ halv 11 snart, så vi får åka snart." sa Ryan och tryckte in resten av sin macka i munnen.
2 timmar senare satt vi på flyget, på väg till Kanada. Jag, Justin och Kenny satt längst bak, Kenny satt längst in mot fönstret (sovandes), Justin i mitten och jag längst ut. Framför oss satt Chaz och Ryan.
Vi satt och lyssnade på musik på Justins iphone med en hörlur var. Jag och Justin höll händer men hade lagt en jacka över, så inte dom andra skulle misstänka något.
Måste verkligen sova nu, ska iväg tidigt imon, nästa kapitel kommer imorgon på kvällen nån gång!
och tack återigen för alla fina ord :)
You need me, I will always be there for you - 21
Previously: Hon slände en orolig blick mot dörren men klättrade sen ner. Jag följde snabbt efter och efter bara några sekunder sprang vi mot mitt hus igen. Vi sprang innanför dörren och andades häftigt. "Holy shit" hörde jag Natti säga. Jag tittade på henne och började skratta. Chaz och Ryan kom gåendes mot oss. Chaz hade som vanligt en choklad i handen. "Hon såg er inte va?" sa Ryan. "Nej, men nästan." sa jag och log mot Nathalie's vackra ansikte.
(Fortfarande Justin's perspektiv)
Alla fyra låg utspridda i sofforna och tittade på tv. Nathalie satt i mitt knä och lekte med min Iphone, hon orkade inte gå och hämta sin. Jag gillar henne verkligen, mer än som vän, men jag vet inte hur hon känner. "Eyy, vi drar och köper snacks och sånt!" säger Chaz. "Har du ätit upp all godis eller?" sa jag.
"Ne.. kanske" sa han och log oskyldigt. Ryan skrattade och dom gick ut i hallen. 1 minut senare stängdes ytterdörren.
"Justin, twittra nåt, dina fans börjar tro du är död eller nåt." säger hon och ger mig mobilen.
Jag log mot henne och loggade in på twitter. Jag tittade mina mentions och dom flesta undrade vem Nathalie var, vad som hänt med henne osv. Jag tweetade "Hey, sorry for being off for a while, been very busy. love my fans" . Jag skrev in en till tweet "Nathalie aka @Nathi94 is a very good friend of mine, and i guess u know what happend to her, but she's fine now"
Jag följde några fans och retweetade några. Jag loggade ut och la mobilen i fickan.
"Meeen!" utbrast Nathalie och spelade sårad.
Jag skrattade. "Du har en mobil i din jackficka."
"Orkar inte resa på mig.. ge mig din mobil" sa hon och log smått. "Om jag får en puss." Hon skakade på huvudet. "Nehe, men då stannar mobilen i min ficka." sa jag. Jag putade med läpparna. Hon närmade sig och tryckte sina varma, mjuka och perfekta läppar mot mina. Det finns inte ord för vad jag kände just nu. Hon betydde så otroligt mycket för mig. Hon drog långsamt huvudet men var ändå så pass nära att jag kunde känna henne andas mot min hud. Jag öppnade ögonen och stirrade in i hennes. Jag la handen på hennes kind och denna gången kysste jag henne. Jag var bara tvungen. Hon besvarade kyssen. Vi särade långsamt på läpparna och tungor blandades in, jag vet inte hur länge vi satt där, men vi blev avbrutna av att ytterdörren öppnades. Snabbt hoppade hon av från mitt knä och satte sig i soffan och spelade som ingenting hade hänt. Hon sneglade åt mitt håll och log.
"Whaats uuuuuuuup?" skrek Chaz som nu hade slängt sig över den andra soffan. Han och Ryan la 2 chipspåsar, 4 color och en godispåse på bordet. Chaz började gluffsa i sig massa godis.
Jag drog upp mobilen och gav den till Nathalie. Hon log och tog emot den. Hon la sitt huvud i mitt knä och klickade upp ett spel.
Nathalie's perspektiv:
Jag gillar verkligen Justin. Mycket. Men jag vet inte hur han känner för mig. Han kysste ju faktiskt mig, det måste väl betyda nånting? Eller? Men det skulle ändå inte funka mellan oss. Jag skulle ju bo med Chaz i Stratford, och Justin skulle väl fortsätta med sitt liv, turnera, intervjuver, konserter osv. Han skulle väl antagligen glömma bort mig.
Iallafall så stog vi alla i badrummet flera timmar senare och borstade tänderna. Klockan var runt 23:40. Vi skulle upp tidigt imorgon, eller tidigt enligt mig iallafall. Planet gick 11.30 så vi skulle väl gå upp runt 9.00.
"fhggjgjjjjfffhfffffhgg" sa Chaz plötsligt med en massa tandkräm i munnen, lite rann ner och hamnade mellan benen på honom. Jag som alltid var så flummig på kvällarna började asgarva. "Va?" sa jag mellan skrattattackerna. Han spottade ut tandkrämen i handfatet och sa "Jag sa, jag är sugen på hamburgare!" sa Chaz vilket bara fick mig att skratta ännu mer. Chaz stirrade på mig som en idiot medans Ryan och Justin skrattade med mig, dock inte lika mycket hah.
Ryan och Chaz gick till gästrummet som vanligt, så nu var bara jag och Justin kvar. Justin höll mig bakifrån och pussade mig på kinden. Sen gick han in till sovrummet. Jag tvättade av sminket och borstade igenom håret, det blir alltid trassligt på morgonen annars. Jag gick in till sovrummet och gick in i Justin's walk-in-closet. Jag hade lagt in några klädesplagg där, och aa, Justin tvingade mig. Jag drog av mig byxorna och tröjan jag hade på mig utan tänka på att Justin var i sängen bakom mig. Jag drog på mig en stor vit t-shirt och slängde mig i sängen bredvid Justin. Han la sig på mage och tittade på mig.
"Du..?" sa Justin osäkert. "Yes?" sa jag.
"Den där kyssen förut, uhm.. betydde den något för dig?" Jag blev tyst ett tag. Jag visste inte vad jag skulle svara. Den betydde skitmycket, jag gillar honom sjukt mycket, men som sagt, jag vet inte vad han känner. "Ja.." sa jag uppriktigt. Han log. "För mig med." sa han. Jag la mig ner bredvid honom och pussade honom på kinden. Justin släckte lampan och drog mig intill honom. Han kysste mig mjukt på läpparna innan vi somnade.
Förlåt för tråkig del!
och tack till alla fina ord! uppskattar :)
(Fortfarande Justin's perspektiv)
Alla fyra låg utspridda i sofforna och tittade på tv. Nathalie satt i mitt knä och lekte med min Iphone, hon orkade inte gå och hämta sin. Jag gillar henne verkligen, mer än som vän, men jag vet inte hur hon känner. "Eyy, vi drar och köper snacks och sånt!" säger Chaz. "Har du ätit upp all godis eller?" sa jag.
"Ne.. kanske" sa han och log oskyldigt. Ryan skrattade och dom gick ut i hallen. 1 minut senare stängdes ytterdörren.
"Justin, twittra nåt, dina fans börjar tro du är död eller nåt." säger hon och ger mig mobilen.
Jag log mot henne och loggade in på twitter. Jag tittade mina mentions och dom flesta undrade vem Nathalie var, vad som hänt med henne osv. Jag tweetade "Hey, sorry for being off for a while, been very busy. love my fans" . Jag skrev in en till tweet "Nathalie aka @Nathi94 is a very good friend of mine, and i guess u know what happend to her, but she's fine now"
Jag följde några fans och retweetade några. Jag loggade ut och la mobilen i fickan.
"Meeen!" utbrast Nathalie och spelade sårad.
Jag skrattade. "Du har en mobil i din jackficka."
"Orkar inte resa på mig.. ge mig din mobil" sa hon och log smått. "Om jag får en puss." Hon skakade på huvudet. "Nehe, men då stannar mobilen i min ficka." sa jag. Jag putade med läpparna. Hon närmade sig och tryckte sina varma, mjuka och perfekta läppar mot mina. Det finns inte ord för vad jag kände just nu. Hon betydde så otroligt mycket för mig. Hon drog långsamt huvudet men var ändå så pass nära att jag kunde känna henne andas mot min hud. Jag öppnade ögonen och stirrade in i hennes. Jag la handen på hennes kind och denna gången kysste jag henne. Jag var bara tvungen. Hon besvarade kyssen. Vi särade långsamt på läpparna och tungor blandades in, jag vet inte hur länge vi satt där, men vi blev avbrutna av att ytterdörren öppnades. Snabbt hoppade hon av från mitt knä och satte sig i soffan och spelade som ingenting hade hänt. Hon sneglade åt mitt håll och log.
"Whaats uuuuuuuup?" skrek Chaz som nu hade slängt sig över den andra soffan. Han och Ryan la 2 chipspåsar, 4 color och en godispåse på bordet. Chaz började gluffsa i sig massa godis.
Jag drog upp mobilen och gav den till Nathalie. Hon log och tog emot den. Hon la sitt huvud i mitt knä och klickade upp ett spel.
Nathalie's perspektiv:
Jag gillar verkligen Justin. Mycket. Men jag vet inte hur han känner för mig. Han kysste ju faktiskt mig, det måste väl betyda nånting? Eller? Men det skulle ändå inte funka mellan oss. Jag skulle ju bo med Chaz i Stratford, och Justin skulle väl fortsätta med sitt liv, turnera, intervjuver, konserter osv. Han skulle väl antagligen glömma bort mig.
Iallafall så stog vi alla i badrummet flera timmar senare och borstade tänderna. Klockan var runt 23:40. Vi skulle upp tidigt imorgon, eller tidigt enligt mig iallafall. Planet gick 11.30 så vi skulle väl gå upp runt 9.00.
"fhggjgjjjjfffhfffffhgg" sa Chaz plötsligt med en massa tandkräm i munnen, lite rann ner och hamnade mellan benen på honom. Jag som alltid var så flummig på kvällarna började asgarva. "Va?" sa jag mellan skrattattackerna. Han spottade ut tandkrämen i handfatet och sa "Jag sa, jag är sugen på hamburgare!" sa Chaz vilket bara fick mig att skratta ännu mer. Chaz stirrade på mig som en idiot medans Ryan och Justin skrattade med mig, dock inte lika mycket hah.
Ryan och Chaz gick till gästrummet som vanligt, så nu var bara jag och Justin kvar. Justin höll mig bakifrån och pussade mig på kinden. Sen gick han in till sovrummet. Jag tvättade av sminket och borstade igenom håret, det blir alltid trassligt på morgonen annars. Jag gick in till sovrummet och gick in i Justin's walk-in-closet. Jag hade lagt in några klädesplagg där, och aa, Justin tvingade mig. Jag drog av mig byxorna och tröjan jag hade på mig utan tänka på att Justin var i sängen bakom mig. Jag drog på mig en stor vit t-shirt och slängde mig i sängen bredvid Justin. Han la sig på mage och tittade på mig.
"Du..?" sa Justin osäkert. "Yes?" sa jag.
"Den där kyssen förut, uhm.. betydde den något för dig?" Jag blev tyst ett tag. Jag visste inte vad jag skulle svara. Den betydde skitmycket, jag gillar honom sjukt mycket, men som sagt, jag vet inte vad han känner. "Ja.." sa jag uppriktigt. Han log. "För mig med." sa han. Jag la mig ner bredvid honom och pussade honom på kinden. Justin släckte lampan och drog mig intill honom. Han kysste mig mjukt på läpparna innan vi somnade.
Förlåt för tråkig del!
och tack till alla fina ord! uppskattar :)
You need me, I will always be there for you - 20
Previously: Nathalie stannade vid öppninegn med armarna i kors. Jag satte mig på en stol och sträckte ut armarna mot henne och gjorde en gest att hon skulle sätta sig i mitt knä. Hon satte sig på mitt knä och jag la armarna runt hennes mage.
"Okej.. Vill du berätta för oss vad som pågår eller?" sa Ryan efter en stunds tystnad. Hon nickade smått och började berätta.
Nathalie's perspektiv:
Jag tittade spänt på dom när jag berättat klart om mitt skitliv med mamma.
"Förlåt men din mamma är fan dum i huvudet." sa Chaz. Jag skrattade till. "Det menar du inte?" "Varför har du inte anmält henne då?" frågade Ryan. "För jag skulle väl antagligen hamna på fosterhem eller något" sa jag och ryckte på axlarna.
"Assåå åååh, får jag gå och slå henne?" sa Chaz och reste sig upp. "Go ahead!" sa jag och log. Justin skrattade till. Jag log för mig själv, han hade sånt gulligt skratt. "Men ska vi göra något eller?" sa Justin. Jag ville egentligen inte stanna här. Eller jo, såklart jag ville vara med dom, men jag vill inte tränga mig på och få Justin känna sig tvingad att låta mig stanna här för att han tycker synd om mig.
"ÄTA!" utbrast Chaz och reste sig upp med full fart till kylskåpet. Vi suckade högt. "Hm.. vad har du att äta nudå lille Justin?" sa han och tittade runt i kylskåpet. Han vände sig om till mig. "Är du hungrig?" Jag skakade på huvudet. Jag var inte sugen på nånting just nu. "Nej." sa jag och lutade mig bakåt mot Justin. "Men jo, du måste äta" sa han och plockade fram allt möjligt. Jag tittade mot Justin men han bara skrattade åt Chaz. Man märker verkligen att dom är bästa vänner, jag skulle aldrig gå och plocka ut en massa mat från en kompis kylskåp, haha. Men Chaz är Chaz, knäpp.
Dagarna rullade på och vi hade jättekul. Vi hade kommit väldigt nära varandra, speciellt jag och Justin. Jag gillade honom, det kunde jag inte neka, men det kommer jag aldrig säga till dom. Om 3 dagar var Justin's break slut och Chaz och Ryan skulle tillbaka till Canada. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen när dom åkte, jag antar att jag får gå tillbaka till mamma. Killarna har gjort tillräckligt för mig nu. Just nu satt vi vid köksbordet och åt frukost. "Vad ska vi göra med Natti då? Vi kan ju inte låta henne stanna här." sa Ryan. "Ni ska inte göra nånting, jag går tillbaka till mamma." sa jag bestämt och tog en tugga av mackan. "Aldrig i livet!" skrek Chaz.
"Tror du seriöst vi ska lämna dig hos henne? Jag tänker inte låta dig gå igenom all skit igen." sa Justin. "Och vart ska jag annars? Bo på gatan? Nej tack." sa jag. "Jag kan.." Jag avbröt honom "Nej, du ska inte göra nånting, ni har gjort tillräckligt för mig" sa jag och log. "JAG VET! Du kan bo hos mig!" utbrast Chaz. Jag skrattade till och tog en klunk av apelsinjuicen. Jag tittade upp mot killarna som satt och tittade allvarligt på mig. "Vad..?" sa jag. "Vi skämtar inte." sa Ryan. "Du kan bo hos mig, jag är enda barnet, så min mamma skulle säkert gå med på det, speciellt efter allt du har gått igenom." sa han glatt. "Varför gör ni ens detta för mig?" frågade jag. "Vi är bästa vänner, DUH!" sa Chaz.
"Men jag kan väl inte bara flytta sådär?" sa jag. "Du är faktiskt 17, och du fyller 18 snart. Jag låter mamma fixa allting. Jag går och ringer henne nu." sa Chaz och gick iväg. "Men.." Chaz avbröt mig "INGA MEN!" Jag suckade och satte armbågen i bordet med handen mot hakan.
Framspolning - Dagen innan dom åker/ Justin's perspektiv:
Chaz's mamma hade fixat allting med Nathalie så hon kunde bo hos dom. Dock måste hon hem och hämta några saker hos hennes mamma. Vi satt i vardagsrummet och tittade på tv. "Jag måste gå och hämta mina saker nu, annars kommer jag aldrig få det gjort." sa Nathalie och reste sig upp. "Men hallå? Hon kommer aldrig låta dig gå då ju!" sa Ryan. "Använder stegen, hon kommer inte märka mig" sa hon och gick ut i hallen till sina skor. Jag följde efter henne och tog på mig mina skor. Vi sprang ut från huset ut till hennes baksida. Vi duckade vid varje fönster ifall hennes mamma skulle vara där.
"Okej, här är det." sa hon och drog ut ut stegen. Hon klättrade upp och öppnade fönstret som tydligen var öppet. Jag klättrade också upp och följde med henne in. Jag tittade runt i hennes rum. Det fanns lite torkat blod på golvet och på lakanet. Hon drog ut en adidasväska och packade ner kläder som hon hade lämnat kvar när hon stack iväg till stranden. Hon la ner sin laptop, lite smink och en parfym.
Hon drog igen dragkedjan men stannade plötsligt upp. "Vad?" viskade jag. "Mamma" mimade hon. Jag hörde någon klampa upp för trappan, men rätt långsamt. Nathalie kastade ner väskan från fönstret. "Kom! Klättre ner, fort!" "Nej, du går först!" sa jag. Om jag gick ner först kanske hon inte skulle komma ner snabbt nog, och hennes mamma skulle se henne. Hon slände en orolig blick mot dörren men klättrade sen ner. Jag följde snabbt efter och efter bara några sekunder sprang vi mot mitt hus igen. Vi sprang innanför dörren och andades häftigt. "Holy shit" hörde jag Natti säga. Jag tittade på henne och började skratta. Chaz och Ryan kom gåendes mot oss. Chaz hade som vanligt en choklad i handen. "Hon såg er inte va?" sa Ryan. "Nej, men nästan." sa jag och log mot Nathalie's vackra ansikte.
"Okej.. Vill du berätta för oss vad som pågår eller?" sa Ryan efter en stunds tystnad. Hon nickade smått och började berätta.
Nathalie's perspektiv:
Jag tittade spänt på dom när jag berättat klart om mitt skitliv med mamma.
"Förlåt men din mamma är fan dum i huvudet." sa Chaz. Jag skrattade till. "Det menar du inte?" "Varför har du inte anmält henne då?" frågade Ryan. "För jag skulle väl antagligen hamna på fosterhem eller något" sa jag och ryckte på axlarna.
"Assåå åååh, får jag gå och slå henne?" sa Chaz och reste sig upp. "Go ahead!" sa jag och log. Justin skrattade till. Jag log för mig själv, han hade sånt gulligt skratt. "Men ska vi göra något eller?" sa Justin. Jag ville egentligen inte stanna här. Eller jo, såklart jag ville vara med dom, men jag vill inte tränga mig på och få Justin känna sig tvingad att låta mig stanna här för att han tycker synd om mig.
"ÄTA!" utbrast Chaz och reste sig upp med full fart till kylskåpet. Vi suckade högt. "Hm.. vad har du att äta nudå lille Justin?" sa han och tittade runt i kylskåpet. Han vände sig om till mig. "Är du hungrig?" Jag skakade på huvudet. Jag var inte sugen på nånting just nu. "Nej." sa jag och lutade mig bakåt mot Justin. "Men jo, du måste äta" sa han och plockade fram allt möjligt. Jag tittade mot Justin men han bara skrattade åt Chaz. Man märker verkligen att dom är bästa vänner, jag skulle aldrig gå och plocka ut en massa mat från en kompis kylskåp, haha. Men Chaz är Chaz, knäpp.
Dagarna rullade på och vi hade jättekul. Vi hade kommit väldigt nära varandra, speciellt jag och Justin. Jag gillade honom, det kunde jag inte neka, men det kommer jag aldrig säga till dom. Om 3 dagar var Justin's break slut och Chaz och Ryan skulle tillbaka till Canada. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen när dom åkte, jag antar att jag får gå tillbaka till mamma. Killarna har gjort tillräckligt för mig nu. Just nu satt vi vid köksbordet och åt frukost. "Vad ska vi göra med Natti då? Vi kan ju inte låta henne stanna här." sa Ryan. "Ni ska inte göra nånting, jag går tillbaka till mamma." sa jag bestämt och tog en tugga av mackan. "Aldrig i livet!" skrek Chaz.
"Tror du seriöst vi ska lämna dig hos henne? Jag tänker inte låta dig gå igenom all skit igen." sa Justin. "Och vart ska jag annars? Bo på gatan? Nej tack." sa jag. "Jag kan.." Jag avbröt honom "Nej, du ska inte göra nånting, ni har gjort tillräckligt för mig" sa jag och log. "JAG VET! Du kan bo hos mig!" utbrast Chaz. Jag skrattade till och tog en klunk av apelsinjuicen. Jag tittade upp mot killarna som satt och tittade allvarligt på mig. "Vad..?" sa jag. "Vi skämtar inte." sa Ryan. "Du kan bo hos mig, jag är enda barnet, så min mamma skulle säkert gå med på det, speciellt efter allt du har gått igenom." sa han glatt. "Varför gör ni ens detta för mig?" frågade jag. "Vi är bästa vänner, DUH!" sa Chaz.
"Men jag kan väl inte bara flytta sådär?" sa jag. "Du är faktiskt 17, och du fyller 18 snart. Jag låter mamma fixa allting. Jag går och ringer henne nu." sa Chaz och gick iväg. "Men.." Chaz avbröt mig "INGA MEN!" Jag suckade och satte armbågen i bordet med handen mot hakan.
Framspolning - Dagen innan dom åker/ Justin's perspektiv:
Chaz's mamma hade fixat allting med Nathalie så hon kunde bo hos dom. Dock måste hon hem och hämta några saker hos hennes mamma. Vi satt i vardagsrummet och tittade på tv. "Jag måste gå och hämta mina saker nu, annars kommer jag aldrig få det gjort." sa Nathalie och reste sig upp. "Men hallå? Hon kommer aldrig låta dig gå då ju!" sa Ryan. "Använder stegen, hon kommer inte märka mig" sa hon och gick ut i hallen till sina skor. Jag följde efter henne och tog på mig mina skor. Vi sprang ut från huset ut till hennes baksida. Vi duckade vid varje fönster ifall hennes mamma skulle vara där.
"Okej, här är det." sa hon och drog ut ut stegen. Hon klättrade upp och öppnade fönstret som tydligen var öppet. Jag klättrade också upp och följde med henne in. Jag tittade runt i hennes rum. Det fanns lite torkat blod på golvet och på lakanet. Hon drog ut en adidasväska och packade ner kläder som hon hade lämnat kvar när hon stack iväg till stranden. Hon la ner sin laptop, lite smink och en parfym.
Hon drog igen dragkedjan men stannade plötsligt upp. "Vad?" viskade jag. "Mamma" mimade hon. Jag hörde någon klampa upp för trappan, men rätt långsamt. Nathalie kastade ner väskan från fönstret. "Kom! Klättre ner, fort!" "Nej, du går först!" sa jag. Om jag gick ner först kanske hon inte skulle komma ner snabbt nog, och hennes mamma skulle se henne. Hon slände en orolig blick mot dörren men klättrade sen ner. Jag följde snabbt efter och efter bara några sekunder sprang vi mot mitt hus igen. Vi sprang innanför dörren och andades häftigt. "Holy shit" hörde jag Natti säga. Jag tittade på henne och började skratta. Chaz och Ryan kom gåendes mot oss. Chaz hade som vanligt en choklad i handen. "Hon såg er inte va?" sa Ryan. "Nej, men nästan." sa jag och log mot Nathalie's vackra ansikte.
You need me, I will always be there for you - 19 paparazzi
Previously: "Hej." svarade jag kort. "Nathalie, vi blev ju ledsna när du stack!" sa han och skrattade. "Mamma ville att jag skulle komma hem, hehe." sa jag och försökte dölja gråten och smärtan i halsen. "Mår du bra?" sa han. "Ja, jag mår fint! Men jag måste dra nu, hejdå!" sa jag och stängde av innan han hann svara. Jag la mig i sanden med huvudet på väskan, och somnade.
Justin's perspektiv:
Jag, Ryan och Chaz hade inte hört något mer från Nathalie från samtalet. Jag var lite orolig med tanke på vad hennes mamma gjort mot henne förut, men hon sa att hon mådde bra. Vi knackade på hennes dörr men ingen öppnade.
"Duuude, låt bli!" skrek Chaz och smällde till Ryan på handen som försökte ta Chaz's godispåse. Jag förstår mig inte på den killen, han lever på godis och choklad. Det är konstigt att han inte är fet med tanke på hur mycket han faktiskt äter. Jag satte på tvn och bläddrade bland tvkanalerna, men stannade när jag fick se en bild på mig och Nathalie. "Ey, killar!" sa jag och gjorde en gest med huvudet att dom skulle titta.
"Tjejen som tidigare vistats i Justin Bieber's hus heter Nathalie Amnell. Hon verkar vara en bra kompis till Bieber, med tanke på att han nämnde henne i en tweet och la även in en video på Nathalie och han på twitter. Igår sågs hon springa ut från sitt hus gråtandes med blodigt knä, sprucken läpp och några blåmärken på benen. Man såg några blåmärken på armarna men inga tydliga. Vad som har hänt vet man inte, men enligt rykten blev hon slagen av kvinnan som sågs i huset, men enligt henne har hon ingen aning om vad som har hänt, utan Nathalie dök upp i huset skadad men vägrade prata med henne. Ingen vet nu var Nathalie är men polisen utreder saken."
Jag stängde av tvn och stirrade på skärmen. Jag var chockad, jag försökte prata men fick inte ut något. Jag tittade på Chaz och Ryan som såg lika chockade ut som jag. Jag drog upp mobilen och försökte ringa henne, det gick bara 2 signaler, så hon tryckte bort mig. "Asså shit, vi måste hitta henne.." sa Ryan. "Jag kanske vet var hon är, kom!" sa jag och sprang ut till bilen med Chaz och Ryan springandes bakom mig. Dom hoppade in i baksätet och jag bakom ratten. Egentligen behövde jag inte bilen, men det tar mycket snabbare än att gå, eller ja, springa.
"Varför har hon inte sagt nånting?" sa Chaz. "Asså ehm.." Hon kanske inte ville att jag skulle säga. "Justin? Vad har hon sagt till dig?" sa Ryan. "Ingenting." sa jag kort och parkerade. Jag hoppade ur bilen och började gå, Ryan och Chaz följde efter. "Asså, vart ska vi?" sa Chaz. "Bara lite till.." sa jag och började småspringa lite.
Där låg hon. Hon låg i sanden med huvudet på en väska. "Shit, vadfan har hänt med henne?!" sa Chaz högt. "Sschh!" Jag gick och satte mig i sanden jämte henne. "Hur visste du att hon va här?" sa Ryan. "Träffade henne här, hon sa att hon gick hit när hon ville vara ensam. Så jag antog att hon var här." förklarade jag. Jag bestämde mig för att inte säga nånting om hennes mamma, hon får berätta själv istället. Jag studerade hennes ansikte och kropp. Hon hade sprucken läpp, ett svagt blåmärke på kinden, blodigt knän och lite blåmärken på benen, men dom har jag sett förut. Dock tror jag att hon fått några mer. Jag tittade på Chaz och Ryan som såg ledsamt på henne. Hon stönade till och öppnade ögonen långsamt. Hon spärrade upp ögonen när hon fick syn på oss tre. Hon försökte resa sig upp, men hon fick ett plågsamt ansiktsuttryck och föll tillbaka ner i sanden.
"Vad gör ni här?" frågade hon. "Vi hörde på nyheterna att.." mer hann jag inte säga för Nathalie avbröt. "Nyheterna?!" "Ja, dom sa att du sprang gråtandes från ditt hus skadad och så." Hon suckade. "Mamma.. hon.." hon drog ett djupt andetag "-hon ringde mig imorse och sa att jag måste gå hem, och när jag kom hem, började hon slå mig. Hon hade tydligen inte fått smset jag skickade till henne, så hon blev arg." sa hon och såg ner i sanden. "Men gumman då." sa jag och kramade henne. Chaz och Ryan hängde på, och där satt vi i sanden och kramade om henne. "Tack" snyftade hon. "Följ med hem till mig, okej?" sa jag och tog hennes and. "Nej! Jag stannar här!" sa hon bestämt. "Du kan ju inte bo på stranden?" sa jag. "Om jag skulle följa med hem till dig skulle min mamma antagligen komma och släpa mig hem igen." sa hon och suckade. "Aldrig! Vi låter henne inte. Du får bo hos mig, okej?" sa jag. "Och sen vad? Du åker på turne, har konserter, intervjuver, och ni åker tillbaka till Stratford, och jag hamnar hos mamma igen." sa hon. "Vi hittar på någonting, men kom nu, vi åker inte utan dig!" sa jag och reste mig upp. Hon skakade på huvudet. Jag bytte blickar med Ryan och Chaz och nickade. Dom tänkte nog på samma sak som jag. Jag bärde upp henne i min famn och började gå mot bilen. Ryan och Chaz tog väskan och gick jämte. "Men lägg av!" sa hon och dra bort mina armar jag hade runtom henne men jag höll bara om henne hårdare. "Du kommer med mig unga dam." sa jag och log. Hon suckade och la armarna om min nacke. Jag kände några tårar mot min tröja. "Har du ont?" frågade jag. Hon nickade.
När vi kom ut bland allt folk dök en massa paparazzis upp från ingenstans. "Varfan kom dom ifrån?" sa Chaz som om han hade läst mina tankar. Nathalie försökte dölja sitt ansikte med sin hand. Vi skyndade oss mot bilen medans alla paps skrek frågor om vad som hänt med henne, om hon mår bra, om det är något mellan oss, och en massa saker. Jag gick runt bilen och släppte ner henne. Hon haltade lite men kunde hoppa in i bilen med min hjälp. Chaz och Ryan hoppade in i baksätet och jag bakom ratten. Vi var äntligen på väg till mig. Nathalie satt med händerna mot huvudet och armbågarna i knät. "Hur mår du egentligen?" frågade jag oroligt. "Ont i huvet bara." mumlade hon mot händerna. "Ska vi inte låta en doktor kolla upp dig?" sa jag. "Nej, så ont har jag inte." sa hon.
Vi parkerade utanför mitt hus. Vi hoppade ut bilen och hjälpte Nathalie ut. Chaz hämtade hennes väska och vi gick snabbt in i mitt hus och hoppades på att hennes mamma inte sett henne. Ryan, Chaz satte sig vid köksbordet. Nathalie stannade vid öppninegn med armarna i kors. Jag satte mig på en stol och sträckte ut armarna mot henne och gjorde en gest att hon skulle sätta sig i mitt knä. Hon satte sig på mitt knä och jag la armarna runt hennes mage.
"Okej.. Vill du berätta för oss vad som pågår eller?" sa Ryan efter en stunds tystnad. Hon nickade smått och började berätta.
Justin's perspektiv:
Jag, Ryan och Chaz hade inte hört något mer från Nathalie från samtalet. Jag var lite orolig med tanke på vad hennes mamma gjort mot henne förut, men hon sa att hon mådde bra. Vi knackade på hennes dörr men ingen öppnade.
"Duuude, låt bli!" skrek Chaz och smällde till Ryan på handen som försökte ta Chaz's godispåse. Jag förstår mig inte på den killen, han lever på godis och choklad. Det är konstigt att han inte är fet med tanke på hur mycket han faktiskt äter. Jag satte på tvn och bläddrade bland tvkanalerna, men stannade när jag fick se en bild på mig och Nathalie. "Ey, killar!" sa jag och gjorde en gest med huvudet att dom skulle titta.
"Tjejen som tidigare vistats i Justin Bieber's hus heter Nathalie Amnell. Hon verkar vara en bra kompis till Bieber, med tanke på att han nämnde henne i en tweet och la även in en video på Nathalie och han på twitter. Igår sågs hon springa ut från sitt hus gråtandes med blodigt knä, sprucken läpp och några blåmärken på benen. Man såg några blåmärken på armarna men inga tydliga. Vad som har hänt vet man inte, men enligt rykten blev hon slagen av kvinnan som sågs i huset, men enligt henne har hon ingen aning om vad som har hänt, utan Nathalie dök upp i huset skadad men vägrade prata med henne. Ingen vet nu var Nathalie är men polisen utreder saken."
Jag stängde av tvn och stirrade på skärmen. Jag var chockad, jag försökte prata men fick inte ut något. Jag tittade på Chaz och Ryan som såg lika chockade ut som jag. Jag drog upp mobilen och försökte ringa henne, det gick bara 2 signaler, så hon tryckte bort mig. "Asså shit, vi måste hitta henne.." sa Ryan. "Jag kanske vet var hon är, kom!" sa jag och sprang ut till bilen med Chaz och Ryan springandes bakom mig. Dom hoppade in i baksätet och jag bakom ratten. Egentligen behövde jag inte bilen, men det tar mycket snabbare än att gå, eller ja, springa.
"Varför har hon inte sagt nånting?" sa Chaz. "Asså ehm.." Hon kanske inte ville att jag skulle säga. "Justin? Vad har hon sagt till dig?" sa Ryan. "Ingenting." sa jag kort och parkerade. Jag hoppade ur bilen och började gå, Ryan och Chaz följde efter. "Asså, vart ska vi?" sa Chaz. "Bara lite till.." sa jag och började småspringa lite.
Där låg hon. Hon låg i sanden med huvudet på en väska. "Shit, vadfan har hänt med henne?!" sa Chaz högt. "Sschh!" Jag gick och satte mig i sanden jämte henne. "Hur visste du att hon va här?" sa Ryan. "Träffade henne här, hon sa att hon gick hit när hon ville vara ensam. Så jag antog att hon var här." förklarade jag. Jag bestämde mig för att inte säga nånting om hennes mamma, hon får berätta själv istället. Jag studerade hennes ansikte och kropp. Hon hade sprucken läpp, ett svagt blåmärke på kinden, blodigt knän och lite blåmärken på benen, men dom har jag sett förut. Dock tror jag att hon fått några mer. Jag tittade på Chaz och Ryan som såg ledsamt på henne. Hon stönade till och öppnade ögonen långsamt. Hon spärrade upp ögonen när hon fick syn på oss tre. Hon försökte resa sig upp, men hon fick ett plågsamt ansiktsuttryck och föll tillbaka ner i sanden.
"Vad gör ni här?" frågade hon. "Vi hörde på nyheterna att.." mer hann jag inte säga för Nathalie avbröt. "Nyheterna?!" "Ja, dom sa att du sprang gråtandes från ditt hus skadad och så." Hon suckade. "Mamma.. hon.." hon drog ett djupt andetag "-hon ringde mig imorse och sa att jag måste gå hem, och när jag kom hem, började hon slå mig. Hon hade tydligen inte fått smset jag skickade till henne, så hon blev arg." sa hon och såg ner i sanden. "Men gumman då." sa jag och kramade henne. Chaz och Ryan hängde på, och där satt vi i sanden och kramade om henne. "Tack" snyftade hon. "Följ med hem till mig, okej?" sa jag och tog hennes and. "Nej! Jag stannar här!" sa hon bestämt. "Du kan ju inte bo på stranden?" sa jag. "Om jag skulle följa med hem till dig skulle min mamma antagligen komma och släpa mig hem igen." sa hon och suckade. "Aldrig! Vi låter henne inte. Du får bo hos mig, okej?" sa jag. "Och sen vad? Du åker på turne, har konserter, intervjuver, och ni åker tillbaka till Stratford, och jag hamnar hos mamma igen." sa hon. "Vi hittar på någonting, men kom nu, vi åker inte utan dig!" sa jag och reste mig upp. Hon skakade på huvudet. Jag bytte blickar med Ryan och Chaz och nickade. Dom tänkte nog på samma sak som jag. Jag bärde upp henne i min famn och började gå mot bilen. Ryan och Chaz tog väskan och gick jämte. "Men lägg av!" sa hon och dra bort mina armar jag hade runtom henne men jag höll bara om henne hårdare. "Du kommer med mig unga dam." sa jag och log. Hon suckade och la armarna om min nacke. Jag kände några tårar mot min tröja. "Har du ont?" frågade jag. Hon nickade.
När vi kom ut bland allt folk dök en massa paparazzis upp från ingenstans. "Varfan kom dom ifrån?" sa Chaz som om han hade läst mina tankar. Nathalie försökte dölja sitt ansikte med sin hand. Vi skyndade oss mot bilen medans alla paps skrek frågor om vad som hänt med henne, om hon mår bra, om det är något mellan oss, och en massa saker. Jag gick runt bilen och släppte ner henne. Hon haltade lite men kunde hoppa in i bilen med min hjälp. Chaz och Ryan hoppade in i baksätet och jag bakom ratten. Vi var äntligen på väg till mig. Nathalie satt med händerna mot huvudet och armbågarna i knät. "Hur mår du egentligen?" frågade jag oroligt. "Ont i huvet bara." mumlade hon mot händerna. "Ska vi inte låta en doktor kolla upp dig?" sa jag. "Nej, så ont har jag inte." sa hon.
Vi parkerade utanför mitt hus. Vi hoppade ut bilen och hjälpte Nathalie ut. Chaz hämtade hennes väska och vi gick snabbt in i mitt hus och hoppades på att hennes mamma inte sett henne. Ryan, Chaz satte sig vid köksbordet. Nathalie stannade vid öppninegn med armarna i kors. Jag satte mig på en stol och sträckte ut armarna mot henne och gjorde en gest att hon skulle sätta sig i mitt knä. Hon satte sig på mitt knä och jag la armarna runt hennes mage.
"Okej.. Vill du berätta för oss vad som pågår eller?" sa Ryan efter en stunds tystnad. Hon nickade smått och började berätta.
You need me, I will always be there for you - 18 why are you doing this to me?
Previously: "Kan du inte heller sova?" sa han och skrattade. "Nej, är klarvaken." sa jag och suckade. Jag la mig ner igen. Justin la armen om mig. "Försök sova." sa han och drog mig intill honom. Och jag lyckades somna efter ett tag, i hans famn.
Jag vaknade nästa morgon av att min mobil ringde. Jag reste mig upp snabbt och svarade i mobilen tyst för att inte väcka Justin. "Hallå?" svarade jag och gick ut ur rummet. "Varfan är du?!" hörde jag mamma skrika i telefonen. "Jag smsade ju att jag skulle sova över hos en kompis igår." sa jag tyst. Jag gick och låste in mig i badrummet. "Vilket jävla sms?!" skrek hon högt så jag fick hålla mobilen en bit från örat. Mina ögon började vattnas. Den kvinnan förstör verkligen mitt liv. "Jag skickade ett igår." sa jag med darrig röst. "KÄFTA INTE, FATTAR DU?" Jag satt tyst. Hon måste vara full igen så som hon överdriver. "Du kommer hem nu." "Men.." "NU!" skrek hon och la på.
Jag gick ut ur badrummet och drog av mig Justin's kläder. Jag vek dom och la dom på sängen. Jag tog på mig mina egna kläder som nu hade torkat från igår. Jag letade upp ett papper och en penna. "Jag var tvungen att gå, sorry, ring om du vill något." skrev jag och skrev mitt mobilnummer under. Jag antar att Chaz och Ryan fortfarande sov, för annars skulle det väl antagligen inte vara såhär tyst. Jag gick nerför trappan och tog på mig skorna. Direkt när jag öppnade dörren blev jag attackerad av paparazzis. Fan. Jag trängde mig igenom den stora massan. "Vad gjorde du hos Justin?" "Är ni tillsammans?" "Nathalie!" "Hur träffades ni?" och blablabla. Hur orkar dom egentligen? Jag sprang över gatan och in i mitt hus som som vanligt stank sprit. Jag springer upp till mitt rum och byter om till shorts. Sedan går jag ner igen för att ta något att äta. Direkt möts jag av mammas ilskna blick.
Hon tog ett hårt grepp om min arm och drog mig till vardagsrummet. Hon puttade ner mig i soffan och satte händerna i midjan. "Varfan har du varit?!" skrek hon. "Hos en kompis har jag ju sagt!" sa jag och sprang iväg upp till mitt rum och lät tårarna falla. Jag hatar henne. Hon har aldrig varit en mamma för mig, och kommer aldrig bli. Hon gjorde ett stort misstag med att föda mig. Dörren flög upp och mamma gick med snabba och hårda steg mot mig. "Går man ifrån sin egna mamma? VA?" skrek hon och smällde till mig i ansiktet. Jag trillade ner på golvet och slog i huvudet i sängkanten. Hon lyfte upp mig och slog till mig en gång till i ansiktet. Jag kände blodsmak i munnen. Hon puttade ner mig i sängen och gick ut samtidigt som hon mumlade "Jävla värdelösa unge."
Jag fattar inte vad dom tagit åt henne. Varför hon håller på såhär. Jag ställde mig upp och spottade ut blod som fortsatte komma ur min mun. Jag orkar inte mer. Jag FÖRTJÄNAR inte detta. Jag vill aldrig se henne igen. Jag plockade fram en väska och packade ner kläder, tandborste, smink och andra nödvändiga saker. Jag drog fram en låda som jag hade gömt under min säng och plockade upp min pengar-burk. Jag hade runt 3000 kr (kan inte dollar!)i, vilket var rätt mycket. Jag hade tagit lite pengar varje dag från mamma, det var det ända sättet jag skulle få pengar över huvudtaget, för hon skulle aldrig ge mig annars.
När jag packat allting drog jag ner väskan nerför trappan. Jag möttes av mamma som stog och stirrade på mig. "Och vartfan är du på väg?!" skrek hon när jag knöt mina skor. "Bort från dig" sa jag och försökte låta orädd, men egentligen var jag nära på att bryta ihop. "Du ska fan ingenstans!" sa hon och puttade mig så jag trillade ner på golvet. Jag reste mig upp snabbt och grep tag i min väska. Hon tog ett hårt tag om min arm och drog i mig. Jag kämpade med att få upp dörren samtidigt som jag grät. Jag lyckades äntligen slita upp dörren. Och där stog en massa paparazzis, great! Jag är så dum i huvudet. Såklart dom skulle vara där när dom sett mig springa från Justin Bieber's hus. Jag ryckte åt mig armen och smällde igen dörren framför mammas ansikte. Alla paparazzis attackerade mig med frågor om vad som hade hänt, varför jag blödde, vart jag ska, om jag blivit misshandlad, och alla olika sorters frågor. Dom var som flugor, följer efter en vart dom än går. Jag förstår inte hur Justin klarar av det.
Jag sprang allt jag kunde och försökte att inte tänka på smärtan. Jag som trodde det skulle bli bättre här, men nej, det blev värre. Mamma blev värre, och jag vet inte varför. Alla jag sprang förbi tittade på mig konstigt, men det förvånade mig inte så som jag såg ut. Jag fortsatte springa ner till stranden och bort till "mitt" ställe. Jag satte mig ner i sanden andfådd och rörde över kinden, det sved till och ömmade väldigt mycket. Jag skulle väl antagligen få ett blåmärke där. Jag tog upp min mobil ur fickan och speglade mig i mobilen. Min läpp var sprucken, så jag hade blod rinnande till hakan. Mina ögon var söndergråtna, och min kind var röd och svullen, jag skulle antagligen få ett blåmärke där också. Jag hade även ett blodigt knä. Jag tänkte på hur mitt liv skulle vara. Vart ska jag ta vägen? Ska jag behöva bo på gatan? Jag kan checka in på hotell, men mina pengar skulle bara räcka till kanske 2 nätter, med tanke på att jag måste ha mat också. Chaz, Ryan och Justin fick mig att glömma alla mina problem, mamma, allt skit i mitt liv ett tag. Men om 2 veckor skulle Chaz och Ryan hem till Stratford, i Canada. Och Justin skulle väl fortsätta med sitt liv. Ha turnéer, intervjuver, konserter hela tiden. Jag var ensam. Jag väcktes ur mina tankar av att mobilen ringde. "Justin" stog det på skärmen. Ska jag svara eller inte..? Jag tvekade en stund men tryckte till slut på svara.
Jag vaknade nästa morgon av att min mobil ringde. Jag reste mig upp snabbt och svarade i mobilen tyst för att inte väcka Justin. "Hallå?" svarade jag och gick ut ur rummet. "Varfan är du?!" hörde jag mamma skrika i telefonen. "Jag smsade ju att jag skulle sova över hos en kompis igår." sa jag tyst. Jag gick och låste in mig i badrummet. "Vilket jävla sms?!" skrek hon högt så jag fick hålla mobilen en bit från örat. Mina ögon började vattnas. Den kvinnan förstör verkligen mitt liv. "Jag skickade ett igår." sa jag med darrig röst. "KÄFTA INTE, FATTAR DU?" Jag satt tyst. Hon måste vara full igen så som hon överdriver. "Du kommer hem nu." "Men.." "NU!" skrek hon och la på.
Jag gick ut ur badrummet och drog av mig Justin's kläder. Jag vek dom och la dom på sängen. Jag tog på mig mina egna kläder som nu hade torkat från igår. Jag letade upp ett papper och en penna. "Jag var tvungen att gå, sorry, ring om du vill något." skrev jag och skrev mitt mobilnummer under. Jag antar att Chaz och Ryan fortfarande sov, för annars skulle det väl antagligen inte vara såhär tyst. Jag gick nerför trappan och tog på mig skorna. Direkt när jag öppnade dörren blev jag attackerad av paparazzis. Fan. Jag trängde mig igenom den stora massan. "Vad gjorde du hos Justin?" "Är ni tillsammans?" "Nathalie!" "Hur träffades ni?" och blablabla. Hur orkar dom egentligen? Jag sprang över gatan och in i mitt hus som som vanligt stank sprit. Jag springer upp till mitt rum och byter om till shorts. Sedan går jag ner igen för att ta något att äta. Direkt möts jag av mammas ilskna blick.
Hon tog ett hårt grepp om min arm och drog mig till vardagsrummet. Hon puttade ner mig i soffan och satte händerna i midjan. "Varfan har du varit?!" skrek hon. "Hos en kompis har jag ju sagt!" sa jag och sprang iväg upp till mitt rum och lät tårarna falla. Jag hatar henne. Hon har aldrig varit en mamma för mig, och kommer aldrig bli. Hon gjorde ett stort misstag med att föda mig. Dörren flög upp och mamma gick med snabba och hårda steg mot mig. "Går man ifrån sin egna mamma? VA?" skrek hon och smällde till mig i ansiktet. Jag trillade ner på golvet och slog i huvudet i sängkanten. Hon lyfte upp mig och slog till mig en gång till i ansiktet. Jag kände blodsmak i munnen. Hon puttade ner mig i sängen och gick ut samtidigt som hon mumlade "Jävla värdelösa unge."
Jag fattar inte vad dom tagit åt henne. Varför hon håller på såhär. Jag ställde mig upp och spottade ut blod som fortsatte komma ur min mun. Jag orkar inte mer. Jag FÖRTJÄNAR inte detta. Jag vill aldrig se henne igen. Jag plockade fram en väska och packade ner kläder, tandborste, smink och andra nödvändiga saker. Jag drog fram en låda som jag hade gömt under min säng och plockade upp min pengar-burk. Jag hade runt 3000 kr (kan inte dollar!)i, vilket var rätt mycket. Jag hade tagit lite pengar varje dag från mamma, det var det ända sättet jag skulle få pengar över huvudtaget, för hon skulle aldrig ge mig annars.
När jag packat allting drog jag ner väskan nerför trappan. Jag möttes av mamma som stog och stirrade på mig. "Och vartfan är du på väg?!" skrek hon när jag knöt mina skor. "Bort från dig" sa jag och försökte låta orädd, men egentligen var jag nära på att bryta ihop. "Du ska fan ingenstans!" sa hon och puttade mig så jag trillade ner på golvet. Jag reste mig upp snabbt och grep tag i min väska. Hon tog ett hårt tag om min arm och drog i mig. Jag kämpade med att få upp dörren samtidigt som jag grät. Jag lyckades äntligen slita upp dörren. Och där stog en massa paparazzis, great! Jag är så dum i huvudet. Såklart dom skulle vara där när dom sett mig springa från Justin Bieber's hus. Jag ryckte åt mig armen och smällde igen dörren framför mammas ansikte. Alla paparazzis attackerade mig med frågor om vad som hade hänt, varför jag blödde, vart jag ska, om jag blivit misshandlad, och alla olika sorters frågor. Dom var som flugor, följer efter en vart dom än går. Jag förstår inte hur Justin klarar av det.
Jag sprang allt jag kunde och försökte att inte tänka på smärtan. Jag som trodde det skulle bli bättre här, men nej, det blev värre. Mamma blev värre, och jag vet inte varför. Alla jag sprang förbi tittade på mig konstigt, men det förvånade mig inte så som jag såg ut. Jag fortsatte springa ner till stranden och bort till "mitt" ställe. Jag satte mig ner i sanden andfådd och rörde över kinden, det sved till och ömmade väldigt mycket. Jag skulle väl antagligen få ett blåmärke där. Jag tog upp min mobil ur fickan och speglade mig i mobilen. Min läpp var sprucken, så jag hade blod rinnande till hakan. Mina ögon var söndergråtna, och min kind var röd och svullen, jag skulle antagligen få ett blåmärke där också. Jag hade även ett blodigt knä. Jag tänkte på hur mitt liv skulle vara. Vart ska jag ta vägen? Ska jag behöva bo på gatan? Jag kan checka in på hotell, men mina pengar skulle bara räcka till kanske 2 nätter, med tanke på att jag måste ha mat också. Chaz, Ryan och Justin fick mig att glömma alla mina problem, mamma, allt skit i mitt liv ett tag. Men om 2 veckor skulle Chaz och Ryan hem till Stratford, i Canada. Och Justin skulle väl fortsätta med sitt liv. Ha turnéer, intervjuver, konserter hela tiden. Jag var ensam. Jag väcktes ur mina tankar av att mobilen ringde. "Justin" stog det på skärmen. Ska jag svara eller inte..? Jag tvekade en stund men tryckte till slut på svara.
"Hej." svarade jag kort. "Nathalie, vi blev ju ledsna när du stack!" sa han och skrattade. "Mamma ville att jag skulle komma hem, hehe." sa jag och försökte dölja gråten och smärtan i halsen. "Mår du bra?" sa han. "Ja, jag mår fint! Men jag måste dra nu, hejdå!" sa jag och stängde av innan han hann svara. Jag la mig i sanden med huvudet på väskan, och somnade.
Ok, ni får gärna komma med förslag om vad som ska hända, och vart hon ska ta vägen osv.
Nästa kapitel kommer lite Justin's perspektiv, så kommentera mycket så skriver jag en till ikväll eller imon :)
Börjar skriva på kapitel 18 nu.
Den kommer ut lite senare, och ni får gärna fortsätta ge idéer, behöver lite insperation!
Skriver den extra lång, så jag publicerar när jag fått lite mer kommentarer på kapitel 17 :)
Svar på tal
what's my name? om You need me, I will always be there for you - 16 tweet:
Du.. varför finns inte tvåan kvar? Tänkte börja läsa men den finns ju inte så det blir ju lite svårt, :)
Har ingen aning faktiskt :o
Den måste blivit borttagen antar jag, sorry :/
You need me, I will always be there for you - 17 sleepover
Previously: Ryan slutade filma och la mobilen i fickan. Jag hade nästan glömt bort att han ens filmade. "Ehm.. ni tar väl bort videon va?" sa jag osäkert. "Skämtar du? Den ska ut på twitter och youtube!" "Och låta hela världen se den? Nej tack." sa jag. Ryan gav mobilen till Justin. Jag antog att jag inte skulle kunna övertala dom att ta bort den, så jag gav mig. "Har du twitter?" frågade han mig. "Jao, Nathi94." sa jag. Han laddade upp videon på twitter och skrev "Me and @Nathi94 decided to take a swim :)"
Jag och Justin gick upp till Justin's rum så jag kunde låna torra kläder. "Mjukis?" sa han och räckte mig ett par svarta mjukisbyxor. Jag nickade och tog emot dom. Jag drog av mig mina blöta jeans medans Justin letade fram en T-shirt. Jag tittade på mina blåmärken. Dom gjorde inte så ont längre, men dom blev ömma om man tryckte på dom. "Denna ska nog pa..." Han stirrade på mina ben. "Borde du inte kanske se en doktor? Du blev ju misshandlad liksom" sa han ledsamt och rörde över blåmärkerna. "Gör det ont?" Jag skakade på huvudet. "Har du ont nån annanstans?" frågade han. "Jag mår bra! Okej?" sa jag och skrattade. "Säkert? Jag tar gärna hand om dig." sa han. Jag himlade med ögonen och drog på mig mjukisbyxorna. Jag tog av mig min blöta tröja som satt fastklibbad mot min kropp. Justin granskade mig och bet sig i läppen. "Kolla inte" sa jag och slog han löst på armen. Jag drog på mig t-shirten och gick ner till Ryan och Chaz med Justin bakom mig.
Ryan och Chaz hade tagit över den ena soffan. Jag satte mig i den andra soffan och skrattade åt Chaz som åt på ännu en choklad. "Shit asså, hur kan du inte bli fet?" sa jag till Chaz. "Skitbra fråga!" säger Justin skrattandes och slog sig ner jämte mig. Filmen startade. Ryan och Chaz var vettskrämda och skrek för minsta lilla sak medan jag och Justin satt och skrattade åt dom. Jag tog en kudde och la den i Justin's knä. Jag tittade på honom med en är-det-okej-blick. Han nickade och klappade på kudden. Jag la ner huvudet och fortsatte titta på filmen. Jag har känt killarna i typ 1 en dag, och det känns som vi känt varandra hela livet. Helt sjukt.
"Vad är klockan?" sa jag efter filmen. "00:15" sa Ryan. "Vi går upp och gör iordning sängarna och sånt då" sa Justin och reste sig upp. Vi följde efter honom upp för trappan. "Okej, 2 i min säng och 2 i gästrummet, eller så lägger vi in 2 madrasser i mitt rum". Chaz och Ryan bytte blickar med varandra och sa "Vi kan ta gästrummet, om det är okej för dig Nathi" "Ehm visst." Vi gick till badrummet och borstade tänderna, jag fick låna en tandborste av Justin, en oanvänd såklart. Chaz och Ryan gick in till gästrummet. "Vilken sida?" frågade Justin. "Spelar ingen roll, bara du inte puttar ner mig" sa jag och flinade. Jag hoppade upp i sängen och strax efter kom Justin med sin laptop och satte sig jämte mig. Vi tog en twitpic tillsammans och laddade upp på twitter "Chillin with ma girl @Nathi94! #swag"
Efter ett tags pratande om helt random saker släckte vi lampan och la oss ner i sängen. Jag försökte sova i säkert en timme, men det gick inte. Jag satte mig upp och tittade på Justin, jag antog att han sov. Men icke. "Kan du inte heller sova?" sa han och skrattade. "Nej, är klarvaken." sa jag och suckade. Jag la mig ner igen. Justin la armen om mig. "Försök sova." sa han och drog mig intill honom. Och jag lyckades somna efter ett tag, i hans famn.
Jag och Justin gick upp till Justin's rum så jag kunde låna torra kläder. "Mjukis?" sa han och räckte mig ett par svarta mjukisbyxor. Jag nickade och tog emot dom. Jag drog av mig mina blöta jeans medans Justin letade fram en T-shirt. Jag tittade på mina blåmärken. Dom gjorde inte så ont längre, men dom blev ömma om man tryckte på dom. "Denna ska nog pa..." Han stirrade på mina ben. "Borde du inte kanske se en doktor? Du blev ju misshandlad liksom" sa han ledsamt och rörde över blåmärkerna. "Gör det ont?" Jag skakade på huvudet. "Har du ont nån annanstans?" frågade han. "Jag mår bra! Okej?" sa jag och skrattade. "Säkert? Jag tar gärna hand om dig." sa han. Jag himlade med ögonen och drog på mig mjukisbyxorna. Jag tog av mig min blöta tröja som satt fastklibbad mot min kropp. Justin granskade mig och bet sig i läppen. "Kolla inte" sa jag och slog han löst på armen. Jag drog på mig t-shirten och gick ner till Ryan och Chaz med Justin bakom mig.
Ryan och Chaz hade tagit över den ena soffan. Jag satte mig i den andra soffan och skrattade åt Chaz som åt på ännu en choklad. "Shit asså, hur kan du inte bli fet?" sa jag till Chaz. "Skitbra fråga!" säger Justin skrattandes och slog sig ner jämte mig. Filmen startade. Ryan och Chaz var vettskrämda och skrek för minsta lilla sak medan jag och Justin satt och skrattade åt dom. Jag tog en kudde och la den i Justin's knä. Jag tittade på honom med en är-det-okej-blick. Han nickade och klappade på kudden. Jag la ner huvudet och fortsatte titta på filmen. Jag har känt killarna i typ 1 en dag, och det känns som vi känt varandra hela livet. Helt sjukt.
"Vad är klockan?" sa jag efter filmen. "00:15" sa Ryan. "Vi går upp och gör iordning sängarna och sånt då" sa Justin och reste sig upp. Vi följde efter honom upp för trappan. "Okej, 2 i min säng och 2 i gästrummet, eller så lägger vi in 2 madrasser i mitt rum". Chaz och Ryan bytte blickar med varandra och sa "Vi kan ta gästrummet, om det är okej för dig Nathi" "Ehm visst." Vi gick till badrummet och borstade tänderna, jag fick låna en tandborste av Justin, en oanvänd såklart. Chaz och Ryan gick in till gästrummet. "Vilken sida?" frågade Justin. "Spelar ingen roll, bara du inte puttar ner mig" sa jag och flinade. Jag hoppade upp i sängen och strax efter kom Justin med sin laptop och satte sig jämte mig. Vi tog en twitpic tillsammans och laddade upp på twitter "Chillin with ma girl @Nathi94! #swag"
Efter ett tags pratande om helt random saker släckte vi lampan och la oss ner i sängen. Jag försökte sova i säkert en timme, men det gick inte. Jag satte mig upp och tittade på Justin, jag antog att han sov. Men icke. "Kan du inte heller sova?" sa han och skrattade. "Nej, är klarvaken." sa jag och suckade. Jag la mig ner igen. Justin la armen om mig. "Försök sova." sa han och drog mig intill honom. Och jag lyckades somna efter ett tag, i hans famn.
Förlåt för kort!
vet inte vad jag ska skriva längre, ni får jättegärna komma med idéer!
vet inte vad jag ska skriva längre, ni får jättegärna komma med idéer!
till exempel hur hon ska komma bort från sin mamma haha.
KOMMENTERA.
You need me, I will always be there for you - 16 tweet
Previously: Jag vände mig om helt anfådd, och där kom Justin i full fart. Jag sprang iväg skrattandes och slängde mig på min handduk. Justin slängde sig på sin och skrattade. "Dont mess with the prankmaster!" sa jag och log. "Vänta du bara, its on!" sa han och skrattade. "Bring it sister!"
Justin's perspektiv:
"Kan vi inte dra ner till stranden?" sa jag och tittade på alla tre. Nathalie sken upp och nickade, likaså dom andra. Vi gick ner till stranden och ut på bryggan.
"Ska vi hoppa i?" sa jag och log stort mot dom andra. "Glöm det." sa Ryan. Chaz skakade på huvudet. "Nathaaliieee?" sa jag och tittade med mina valpögon mot Nathalie. Hon tvekade lite. "Med kläder?" Jag nickade. "Du får låna torra av mig sen" sa jag. Hon nickade och gav sin mobil till Chaz. Jag gav min till Ryan, och han satte på kameran så han kunde filma allting.
Han riktade kameran mot Chaz som sa in i kameran att vi var dumma i huvudet som skulle hoppa i sjön med kläderna på på kvällen. Han riktade kameran mot oss och sa "är ni redo?" "Heck yeah!" sa jag och tog Nathalies hand. "På tre, okej? Ett, två, tr.." "VÄNTAAA!" sa Nathalie och stannade vid kanten precis när vi skulle hoppa. "MEN NATHALIE, VAD GÖR DU?" sa jag och skrattade till. Hon släppte min hand. "Okej.. är redo. LEGGO!" sa hon och klappade sig på låren. Hon tog min hand igen. "Lova att du hoppar, annars drar jag ner dig" sa jag och log mot henne. "Jag lovar.".
Vi hoppade ner i vattnet samtidigt och släppte taget om varandras hander när vi hamnade i vattnet. Jag simmade upp till ytan och en halv sekund senare kom Nathalie upp också. Hon simmade lite längre ut. "Akta så ingen fisk kommer och käkar upp dina fötter" sa jag till henne. "Sluta!" sa hon och dök ner i vattnet. "Haha var tog hon vägen?" sa jag till Ryan som fortfarande filmade oss. "BUUUUU!" skrek hon plötsligt i mitt öra. Jag skrek till och vände mig om mot henne. Hon skrattade, och simmade iväg. "Gotcha!" ropade hon.
Nathalie's perspektiv:
Jag simmade lite längre bort från Justin som kom mot mig med en mördarblick. Plötsligt kände jag något vid mina fötter. Jag skrek till och simmade snabbt till bryggan och klättrade upp för stegen. Justin kom efter skrattandes. "Men sötnos då, jag är inte farlig." sa han och klättrade upp för stegen och ställde sig jämte mig. "Men tyst, en fisk gjorde nåt med min fot.." sa jag. Chaz började asgarva så mycket att all choklad han hade i munnen flög ut. Jag gick och ställde mig nära honom. "Du ser ut att behöva en kram, gubben." sa jag och log. Jag slog armarna om honom och kramade honom hårt. Jag släppte taget och backade. Han hade slutat skratta och stog stelt helt dyngsur och tittade på mig. Justin brast ut i skratt.
Ryan slutade filma och la mobilen i fickan. Jag hade nästan glömt bort att han ens filmade. "Ehm.. ni tar väl bort videon va?" sa jag osäkert. "Skämtar du? Den ska ut på twitter och youtube!" "Och låta hela världen se den? Nej tack." sa jag. Ryan gav mobilen till Justin. Jag antog att jag inte skulle kunna övertala dom att ta bort den, så jag gav mig. "Har du twitter?" frågade han mig. "Jao, Nathi94." sa jag. Han laddade upp videon på twitter och skrev "Me and @Nathi94 decided to take a swim :)"
Låååång igen (:
Jag och Justin hade gått hem eftersom Chaz och Ryan skulle komma snart. Vi satt och spelade Call of duty, och jäveln som satt jämte mig dödade mig hela tiden. "Men vafan!" klagade jag. "Förlåt, men jag kan inte göra något åt mina grymma skills!" sa han. Jag kastade en kudde på honom. "Du kan sluta döda mig." Han dödade mig ännu en gång. "Men slutaaaaaaa!"
Jag la spelkontrollen på bordet och la armarna i kors och lekte sur. Han pausade spelet och tittade på mig. "Blev du sur nu?" sa han och putade med underläppen. "Ja." Han log sitt busiga leende och närmade sig mig, han började kittla min mage, jag som alltid varit så sjukt kittlig började asgarva så jag knappt kunde andas. "SLU..SLUTAA HAHAHAHAHAAHAH" Jag trillade ner på golvet, vilket fick mig att skratta ännu mer. Han satte sig på min mage och kittlade mig. Jag skrek och försökte putta ner honom med det gick inte, han vad för stark. "SNÄL-LA HAHAHAHAH"
Plötsligt hör vi en hostning bakom oss, Justin slutar kittla mig medans jag försöker kontrollera andningen. I dörröppningen stog Chaz och Ryan. Justin tittade på dom, sen tillbaka till mig. Det måste sett kul ut att se Justin nästan liggandes på mig. "Misstolka inte." sa jag anfått och puttade av Justin från min mage. Jag gick flinandes och hälsade på Chaz och Ryan. "Jag är Nathalie" sa jag och log. "Jag är Ryan, detta är Chaz" sa en snygg snaggad kille och pekade på en lite kortare kille - ungefär i min längd - med en chokladkaka i handen. "Tja!" sa han. "Vad håller du och Justin på med egentligen?" Jag tittade på Justin och han log bara oskyldigt. "ingenting.. hehe. Lets play!" sa han och tog fram 2 spelkontroller till.
"Jag och Nathalie mot er!" sa Justin och log mot mig. "Bra, jag kommer behöva din hjälp." sa jag och tog spelkontrollen.
Chaz blev distraherad mitt under spelet av sin choklad, så han la spelkontrollen i knät och tog en tugga. Jag passade på att döda honom på spelet. "Men Nathalieee! Nu får du inte smaka." "What?! Chaz, hur kan du göra så mot mig?!" Han flinade och vi fortsatte spelet. Nördar vi är alltså.
Jag la spelkontrollen på bordet och la armarna i kors och lekte sur. Han pausade spelet och tittade på mig. "Blev du sur nu?" sa han och putade med underläppen. "Ja." Han log sitt busiga leende och närmade sig mig, han började kittla min mage, jag som alltid varit så sjukt kittlig började asgarva så jag knappt kunde andas. "SLU..SLUTAA HAHAHAHAHAAHAH" Jag trillade ner på golvet, vilket fick mig att skratta ännu mer. Han satte sig på min mage och kittlade mig. Jag skrek och försökte putta ner honom med det gick inte, han vad för stark. "SNÄL-LA HAHAHAHAH"
Plötsligt hör vi en hostning bakom oss, Justin slutar kittla mig medans jag försöker kontrollera andningen. I dörröppningen stog Chaz och Ryan. Justin tittade på dom, sen tillbaka till mig. Det måste sett kul ut att se Justin nästan liggandes på mig. "Misstolka inte." sa jag anfått och puttade av Justin från min mage. Jag gick flinandes och hälsade på Chaz och Ryan. "Jag är Nathalie" sa jag och log. "Jag är Ryan, detta är Chaz" sa en snygg snaggad kille och pekade på en lite kortare kille - ungefär i min längd - med en chokladkaka i handen. "Tja!" sa han. "Vad håller du och Justin på med egentligen?" Jag tittade på Justin och han log bara oskyldigt. "ingenting.. hehe. Lets play!" sa han och tog fram 2 spelkontroller till.
"Jag och Nathalie mot er!" sa Justin och log mot mig. "Bra, jag kommer behöva din hjälp." sa jag och tog spelkontrollen.
Chaz blev distraherad mitt under spelet av sin choklad, så han la spelkontrollen i knät och tog en tugga. Jag passade på att döda honom på spelet. "Men Nathalieee! Nu får du inte smaka." "What?! Chaz, hur kan du göra så mot mig?!" Han flinade och vi fortsatte spelet. Nördar vi är alltså.
Justin's perspektiv:
"Kan vi inte dra ner till stranden?" sa jag och tittade på alla tre. Nathalie sken upp och nickade, likaså dom andra. Vi gick ner till stranden och ut på bryggan.
"Ska vi hoppa i?" sa jag och log stort mot dom andra. "Glöm det." sa Ryan. Chaz skakade på huvudet. "Nathaaliieee?" sa jag och tittade med mina valpögon mot Nathalie. Hon tvekade lite. "Med kläder?" Jag nickade. "Du får låna torra av mig sen" sa jag. Hon nickade och gav sin mobil till Chaz. Jag gav min till Ryan, och han satte på kameran så han kunde filma allting.
Han riktade kameran mot Chaz som sa in i kameran att vi var dumma i huvudet som skulle hoppa i sjön med kläderna på på kvällen. Han riktade kameran mot oss och sa "är ni redo?" "Heck yeah!" sa jag och tog Nathalies hand. "På tre, okej? Ett, två, tr.." "VÄNTAAA!" sa Nathalie och stannade vid kanten precis när vi skulle hoppa. "MEN NATHALIE, VAD GÖR DU?" sa jag och skrattade till. Hon släppte min hand. "Okej.. är redo. LEGGO!" sa hon och klappade sig på låren. Hon tog min hand igen. "Lova att du hoppar, annars drar jag ner dig" sa jag och log mot henne. "Jag lovar.".
Vi hoppade ner i vattnet samtidigt och släppte taget om varandras hander när vi hamnade i vattnet. Jag simmade upp till ytan och en halv sekund senare kom Nathalie upp också. Hon simmade lite längre ut. "Akta så ingen fisk kommer och käkar upp dina fötter" sa jag till henne. "Sluta!" sa hon och dök ner i vattnet. "Haha var tog hon vägen?" sa jag till Ryan som fortfarande filmade oss. "BUUUUU!" skrek hon plötsligt i mitt öra. Jag skrek till och vände mig om mot henne. Hon skrattade, och simmade iväg. "Gotcha!" ropade hon.
Nathalie's perspektiv:
Jag simmade lite längre bort från Justin som kom mot mig med en mördarblick. Plötsligt kände jag något vid mina fötter. Jag skrek till och simmade snabbt till bryggan och klättrade upp för stegen. Justin kom efter skrattandes. "Men sötnos då, jag är inte farlig." sa han och klättrade upp för stegen och ställde sig jämte mig. "Men tyst, en fisk gjorde nåt med min fot.." sa jag. Chaz började asgarva så mycket att all choklad han hade i munnen flög ut. Jag gick och ställde mig nära honom. "Du ser ut att behöva en kram, gubben." sa jag och log. Jag slog armarna om honom och kramade honom hårt. Jag släppte taget och backade. Han hade slutat skratta och stog stelt helt dyngsur och tittade på mig. Justin brast ut i skratt.
Ryan slutade filma och la mobilen i fickan. Jag hade nästan glömt bort att han ens filmade. "Ehm.. ni tar väl bort videon va?" sa jag osäkert. "Skämtar du? Den ska ut på twitter och youtube!" "Och låta hela världen se den? Nej tack." sa jag. Ryan gav mobilen till Justin. Jag antog att jag inte skulle kunna övertala dom att ta bort den, så jag gav mig. "Har du twitter?" frågade han mig. "Jao, Nathi94." sa jag. Han laddade upp videon på twitter och skrev "Me and @Nathi94 decided to take a swim :)"
Låååång igen (:
Ni får nästa kapitel imorgon nångång under dagen eller på kvällen, för jag ska iväg!
Kommentera!
Svar på tal
haha nej, dom badade med kläder x)
och tack :)
och tack :)
You need me, I will always be there for you - 15 thank you
Previously: "Justin, jag orkar inte mer, mina ben gör ont" sa hon och såg på mig med ett plågat ansiktsuttryck. Jag gick mot henne och bärde upp henne i min famn. "Men sluta, du behöver inte bära mig" "Jo, det behöver jag." sa jag och log mot henne. Hon la armarna om min hals. "Är jag tung?" sa hon besvärat. "Aye, vad tror du om mig? Så klen är jag inte" Hon skrattade till. "Jaja"
Nathalie's perspektiv:
förlåt för dåliga och tråkiga kapitel, men det blir bättre med tiden!
Nathalie's perspektiv:
När vi kom in gick vi in och satte oss i köket. Vi pratade och skrattade, för en gångs skull mådde jag faktiskt bra. Tillslut kom vi in på det jobbiga ämnet. "Vill du berätta varför du är full med blåmärken nu?" Jag svalde hårt. Jag hade hoppats på att han glömt det.
"Du kan prata med mig." sa Justin och tittade på mig med sina vackra ögon. Jag suckade.
"Okej, för fem år sen lämnade pappa oss, sen dess har min mamma tappat kontrollen helt. Hon skrek och svärde åt mig, och det har bara blivit mer genom åren. Hon dricker _mycket_ , och dåblir hon bara värre mot mig." Justin släppte mig inte med blicken medans jag berättade om mitt skitliv. Han 'mm'ade då och då, och nickade. "Hon brukar slå mig, typ en smäll eller så, men hon aldrig såhär. Detta hände igår" sa jag och pekade på mina blåmärken. "Hon slog mig medvetslös, sen vaknade jag upp nästa morgon, alltså idag, på golvet i mitt rum, fullt med blåmärken och blod."
Han reste sig upp från sin stol och ställde sig framför mig. Han tog min hand och drog upp mig en en kram. Vi stog där och kramades en stund. "Kan du inte sova här inatt då? Mina kompisar Chaz och Ryan kommer sen, vi kan få dig på bättre humör!" sa han och släppte taget om mig. "Visst.. om nu mamma skulle låta mig, hon kommer ju slå ner mig direkt när jag går innanför dörren." "Smsa henne och säg att du stannar hos en kompis över natten, så får du låna pyjamas och sånt av mig."
"mm.. okejdå." sa jag och log. Jag tog upp min mobil och knappade in Nytt meddelande. "Sover över hos en kompis inatt, kommer hem imorgon"
"Så, när kommer Chaz och Ryan då?" frågade jag. "Om en timme typ.. Vi går ner till stranden, kom!" sa han och lät plötsligt jättepeppad.
Justin sprang upp på övervåningen och kom tillbaka med 2 handdukar. Jag skulle precis gå ut genom dörren när jag kom på en sak. "Vänta, badkläder då?" sa jag. "Behövs inte" sa han och log ett busigt leende. Han ställde sig vid dörren, "Damerna först".
"Gå då" sa jag och log. Han himlade med ögonen och gick. Vi gick tillsammans ner till stranden, och jag hoppades verkligen inte folk skulle se mina blåmärken.
Vi la våra handdukar i sanden vid bryggan. "Leggo!" skrek Justin och innan jag hann reagera hade han bärt upp mig i famnen och var på väg ut till bryggan. "JUSTIN, SLÄPP NER MIG NU, DET ÄR FAN INTE KUL!" skrek jag och slog han på armen. "Okej, jag hoppar på 3!" "JAG KAN INTE SIMMA" skrek jag. "1, 2, 3!" Och plötsligt var både jag och Justin i vattnet.
Jag simmade upp till ytan och där låg Justin och simmade runt mig. "Jag som trodde du inte kunde simma!" sa han med ett skratt. Jag simmade mot honom med en mördarblick. Han försökte simma iväg från mig, men tyvärr var han inte snabb nog. Jag hoppade upp på hans rygg så han kom under ytan. Jag hoppade av honom och simmade snabbt mot bryggan och klättrade upp för stegen.
"Du kan prata med mig." sa Justin och tittade på mig med sina vackra ögon. Jag suckade.
"Okej, för fem år sen lämnade pappa oss, sen dess har min mamma tappat kontrollen helt. Hon skrek och svärde åt mig, och det har bara blivit mer genom åren. Hon dricker _mycket_ , och dåblir hon bara värre mot mig." Justin släppte mig inte med blicken medans jag berättade om mitt skitliv. Han 'mm'ade då och då, och nickade. "Hon brukar slå mig, typ en smäll eller så, men hon aldrig såhär. Detta hände igår" sa jag och pekade på mina blåmärken. "Hon slog mig medvetslös, sen vaknade jag upp nästa morgon, alltså idag, på golvet i mitt rum, fullt med blåmärken och blod."
Han reste sig upp från sin stol och ställde sig framför mig. Han tog min hand och drog upp mig en en kram. Vi stog där och kramades en stund. "Kan du inte sova här inatt då? Mina kompisar Chaz och Ryan kommer sen, vi kan få dig på bättre humör!" sa han och släppte taget om mig. "Visst.. om nu mamma skulle låta mig, hon kommer ju slå ner mig direkt när jag går innanför dörren." "Smsa henne och säg att du stannar hos en kompis över natten, så får du låna pyjamas och sånt av mig."
"mm.. okejdå." sa jag och log. Jag tog upp min mobil och knappade in Nytt meddelande. "Sover över hos en kompis inatt, kommer hem imorgon"
"Så, när kommer Chaz och Ryan då?" frågade jag. "Om en timme typ.. Vi går ner till stranden, kom!" sa han och lät plötsligt jättepeppad.
Justin sprang upp på övervåningen och kom tillbaka med 2 handdukar. Jag skulle precis gå ut genom dörren när jag kom på en sak. "Vänta, badkläder då?" sa jag. "Behövs inte" sa han och log ett busigt leende. Han ställde sig vid dörren, "Damerna först".
"Gå då" sa jag och log. Han himlade med ögonen och gick. Vi gick tillsammans ner till stranden, och jag hoppades verkligen inte folk skulle se mina blåmärken.
Vi la våra handdukar i sanden vid bryggan. "Leggo!" skrek Justin och innan jag hann reagera hade han bärt upp mig i famnen och var på väg ut till bryggan. "JUSTIN, SLÄPP NER MIG NU, DET ÄR FAN INTE KUL!" skrek jag och slog han på armen. "Okej, jag hoppar på 3!" "JAG KAN INTE SIMMA" skrek jag. "1, 2, 3!" Och plötsligt var både jag och Justin i vattnet.
Jag simmade upp till ytan och där låg Justin och simmade runt mig. "Jag som trodde du inte kunde simma!" sa han med ett skratt. Jag simmade mot honom med en mördarblick. Han försökte simma iväg från mig, men tyvärr var han inte snabb nog. Jag hoppade upp på hans rygg så han kom under ytan. Jag hoppade av honom och simmade snabbt mot bryggan och klättrade upp för stegen.
Jag vände mig om helt anfådd, och där kom Justin i full fart. Jag sprang iväg skrattandes och slängde mig på min handduk. Justin slängde sig på sin och skrattade. "Dont mess with the prankmaster!" sa jag och log. "Vänta du bara, its on!" sa han och skrattade. "Bring it sister!"
förlåt för dåliga och tråkiga kapitel, men det blir bättre med tiden!
KOMMENTERA ♥
Svar på tal
Postat av: RT
GUUUUUDD, jag älskar hur du skriver, men kan man inte få välja själv hur hon ser ut, istället för att du typ lägger ut en bild på henne? :)
2011-06-20 @ 17:09:47
Svar:
Tack :)
Tänkte det först, men eftersom nicole ägaren ville att hon skulle se ut som Victoria Justice går jag efter det, men jag kanske kan lägga in lite mindre bilder på henne, och mer såna man inte ser ansiktet på, så får ni fantisera ut någon tjej själva (:
Tänkte det först, men eftersom nicole ägaren ville att hon skulle se ut som Victoria Justice går jag efter det, men jag kanske kan lägga in lite mindre bilder på henne, och mer såna man inte ser ansiktet på, så får ni fantisera ut någon tjej själva (:
Om jag lägger in på Victoria, så låtsas att det är en annan,
eller något. Haha.
Börjar skriva på Kapitel 15 nu iallafall!
UPPDATE: Hej! det är jag Nicole (Ägaren) såg detta och ville bara svara.
Asså jag fick bara önskemål på att hon skulle se ut så ja, jag bestämmde mig för det men självklart kan ni själva tänka er hur hon ser ut!
Men bara för dom som vill att de får en liten svag bild av tjejen.
Och ja, visst skriver Idag awesome?! :DD
Börjar skriva på Kapitel 15 nu iallafall!
UPPDATE: Hej! det är jag Nicole (Ägaren) såg detta och ville bara svara.
Asså jag fick bara önskemål på att hon skulle se ut så ja, jag bestämmde mig för det men självklart kan ni själva tänka er hur hon ser ut!
Men bara för dom som vill att de får en liten svag bild av tjejen.
Och ja, visst skriver Idag awesome?! :DD
You need me, I will always be there for you - 14 bitch
Previously: "Varför lämnar du bara utan att säga till?! VA? SVARA MIG!!"
Innan jag hann svara låg jag redan slängd på golvet, jag vågade inte öppna mina ögon. Jag kände blod i min mun. Jag kände en smäll i magen, sen blev allt svart.
Innan jag hann svara låg jag redan slängd på golvet, jag vågade inte öppna mina ögon. Jag kände blod i min mun. Jag kände en smäll i magen, sen blev allt svart.
Jag vaknade upp i mitt rum, på golvet. Mamma hade väl släpat upp mig hit efter att hon slått ner mig. Jag måste ha svimmat, för jag kommer inte ihåg mer. Jag reste mig upp, men föll ner på golvet igen. Hela kroppen värkte. Jag hade några blåmärken på benen, och några på armarna. Jag reste mig långsamt upp och skrek till av smärta. Jag tog tag i sängen för att inte trilla, och tog mig på nåt sätt ut i badrummet. Jag tittade mig i spegeln. Jag hade påsar under ögonen, en sprucken läpp och ett rivsår på kinden, och lite torkat blod lite här och där i ansiktet. Vad fan har hon gjort med mig? Hon brukar inte slå mig så mycket som hon gjort nu.
Jag satte på vattenkranen med darriga händer och blötte ner mitt ansikte i kallt vatten. Jag tog av mig kläderna och duschade av allt smuts. Jag använde hårinpackning, mitt hår kändes så äckligt och slitet. Jag virade en handduk runt om mig och tog på mig svarta underkläder, en grå tjocktröja och ett par svarta tighta jeggins (jeansleggins). Jag försökte dölja mina blåmärken så mycket som möjligt. Rivmärket och den spruckna läppen kunde jag inte göra något åt. Jag kletade på lite mascara på mina långa ögonfransar, och la i min mobil i fickan.
Jag gick med svaga ben nerför trappan, i hopp om att mamma inte skulle vara vaken. John jobbar i stort sett hela tiden, så han ser jag inte så mycket. Jag gick in i köket och gjorde en macka med ost. Jag satte mig ner och åt. Jag tittare hela tiden mot hallen oroligt ifall mamma skulle komma. Jag plockade in smöret i kylskåpet. Precis när jag stängde kylskåpsdörren dök mamma upp jämte mig.
"Och vad tror du att du håller på med?" sa hon. Jag svarade inte utan kollade bara på henne. Jag fick inte ut nånting. Allt gjorde bara så ont. "Men svara mig jäkla unge!" skrek hon. Jag öppnade munnen men stängde den igen. "eh..ehm". Jag var rädd för min egna mamma, jag vågade inte säga fel saker. "Jag skulle bara äta." sa jag tyst. "Gå." sa hon strängt. "Va?" Hon smällde till mig i ansiktet. "Jag sa GÅ!". Jag höll mig för kinden och gick ut ur köket. Snabbt drog jag på mina converse, jag sket i att knyta dom, jag ville bara bort från henne.
Jag började springa, men kom inte alls långt. Benen var så svaga och gjorde sjukt ont. Jag satte mig på trottoaren och grävde ner huvudet i mina händer och grät.
Jag satte på vattenkranen med darriga händer och blötte ner mitt ansikte i kallt vatten. Jag tog av mig kläderna och duschade av allt smuts. Jag använde hårinpackning, mitt hår kändes så äckligt och slitet. Jag virade en handduk runt om mig och tog på mig svarta underkläder, en grå tjocktröja och ett par svarta tighta jeggins (jeansleggins). Jag försökte dölja mina blåmärken så mycket som möjligt. Rivmärket och den spruckna läppen kunde jag inte göra något åt. Jag kletade på lite mascara på mina långa ögonfransar, och la i min mobil i fickan.
Jag gick med svaga ben nerför trappan, i hopp om att mamma inte skulle vara vaken. John jobbar i stort sett hela tiden, så han ser jag inte så mycket. Jag gick in i köket och gjorde en macka med ost. Jag satte mig ner och åt. Jag tittare hela tiden mot hallen oroligt ifall mamma skulle komma. Jag plockade in smöret i kylskåpet. Precis när jag stängde kylskåpsdörren dök mamma upp jämte mig.
"Och vad tror du att du håller på med?" sa hon. Jag svarade inte utan kollade bara på henne. Jag fick inte ut nånting. Allt gjorde bara så ont. "Men svara mig jäkla unge!" skrek hon. Jag öppnade munnen men stängde den igen. "eh..ehm". Jag var rädd för min egna mamma, jag vågade inte säga fel saker. "Jag skulle bara äta." sa jag tyst. "Gå." sa hon strängt. "Va?" Hon smällde till mig i ansiktet. "Jag sa GÅ!". Jag höll mig för kinden och gick ut ur köket. Snabbt drog jag på mina converse, jag sket i att knyta dom, jag ville bara bort från henne.
Jag började springa, men kom inte alls långt. Benen var så svaga och gjorde sjukt ont. Jag satte mig på trottoaren och grävde ner huvudet i mina händer och grät.
Jag höll på att dränkas i mina tårar, dom tog aldrig slut. Varför lever jag ens? Mitt liv har ingen mening. Jag börjar i skolan på måndag, det är lördag idag. Jag hade helt glömt bort skolan. Undra om jag kommer hitta vänner där. Om jag skulle, vad skulle dom säga om mitt skitliv? Dom skulle väl lämna mig direkt.
Jag andades högt och grät bara mer och mer för varje minut som gick, dels för att jag hatar mitt liv och dels för att min kropp gjorde så ont. Jag hörde steg komma mot mig men jag hade ingen ork att lyfta på huvudet och kolla.
"Nathalie?" sa en killröst. Jag kände igen den, det var.. Justins.
Justin's perspektiv:
Hon lyfte upp huvet och tittade på mig med söndergråtna ögon. Hon hade en sprucken läpp och ett rivsår på kinden. Jag tittade skräckslaget på henne. "Vad har hänt?!" sa jag och satte mig ner jämte henne. Jag la armen om henne och drog in henne i min famn. "Jag vet att du tror att jag låtsas, men jag bryr mig" Hon drog bak huvudet och tittade på mig. Även om hon var helt söndergråten var hon fortfarande vacker. Hon la armarna om min nacke och kramade mig hårt. Jag tryckte henne intill mig. "Berätta, vad har hänt?". "Nej, du skulle inte förstå" sa hon. Jag släppte taget om henne och tog istället tag om hennes händer. "Kom, vi går hem till mig." sa jag och reste mig upp. Jag tog hennes hand och drog upp henne i en till kram. Jag kramade henne lite hårdare och hon skrek till. "Shit förlåt vad hände?!?!". Hon log ett ansträngt leende och drog upp tröjan lite.
Jag såg en massa blåmärken på hennes armar, jag tittade upp på henne. Hon fällde några tårar. Jag torkade bort dom med min tröja och log lite. Hon såg så plågad ut. Jag hatade att se folk gråta. Vi började gå mot mitt hus. Hon började gå långsammare och långsammare.
"Justin, jag orkar inte mer, mina ben gör ont" sa hon och såg på mig med ett plågat ansiktsuttryck. Jag gick mot henne och bärde upp henne i min famn. "Men sluta, du behöver inte bära mig" "Jo, det behöver jag." sa jag och log mot henne. Hon la armarna om min hals. "Är jag tung?" sa hon besvärat. "Aye, vad tror du om mig? Så klen är jag inte" Hon skrattade till. "Jaja"
Jag andades högt och grät bara mer och mer för varje minut som gick, dels för att jag hatar mitt liv och dels för att min kropp gjorde så ont. Jag hörde steg komma mot mig men jag hade ingen ork att lyfta på huvudet och kolla.
"Nathalie?" sa en killröst. Jag kände igen den, det var.. Justins.
Justin's perspektiv:
Hon lyfte upp huvet och tittade på mig med söndergråtna ögon. Hon hade en sprucken läpp och ett rivsår på kinden. Jag tittade skräckslaget på henne. "Vad har hänt?!" sa jag och satte mig ner jämte henne. Jag la armen om henne och drog in henne i min famn. "Jag vet att du tror att jag låtsas, men jag bryr mig" Hon drog bak huvudet och tittade på mig. Även om hon var helt söndergråten var hon fortfarande vacker. Hon la armarna om min nacke och kramade mig hårt. Jag tryckte henne intill mig. "Berätta, vad har hänt?". "Nej, du skulle inte förstå" sa hon. Jag släppte taget om henne och tog istället tag om hennes händer. "Kom, vi går hem till mig." sa jag och reste mig upp. Jag tog hennes hand och drog upp henne i en till kram. Jag kramade henne lite hårdare och hon skrek till. "Shit förlåt vad hände?!?!". Hon log ett ansträngt leende och drog upp tröjan lite.
Jag såg en massa blåmärken på hennes armar, jag tittade upp på henne. Hon fällde några tårar. Jag torkade bort dom med min tröja och log lite. Hon såg så plågad ut. Jag hatade att se folk gråta. Vi började gå mot mitt hus. Hon började gå långsammare och långsammare.
"Justin, jag orkar inte mer, mina ben gör ont" sa hon och såg på mig med ett plågat ansiktsuttryck. Jag gick mot henne och bärde upp henne i min famn. "Men sluta, du behöver inte bära mig" "Jo, det behöver jag." sa jag och log mot henne. Hon la armarna om min hals. "Är jag tung?" sa hon besvärat. "Aye, vad tror du om mig? Så klen är jag inte" Hon skrattade till. "Jaja"
långt kapitel! Orkar inte skriva mer nu,
kommer ett till ikväll eller imon.
KOMMENTERA.
KOMMENTERA.
ÄNDRING
Byter ut talstrecken till "" istället, blir enklare att skriva då.
börjar skriva på kapitel 14 nu, kommentera kapitel 13 så lägger jag in den idag.
börjar skriva på kapitel 14 nu, kommentera kapitel 13 så lägger jag in den idag.
You need me, I will always be there for you - 13 jar of hearts
Previously: Jag hittade äntligen keyboarden och bärde den under armen. Jag gick ut ur källaren och skrev en lapp och la den på köksbordet. "Går ut en sväng, vänta inte uppe på mig. /Nathalie" Sedan gav jag mig av bort mot stranden.
(Vi säger att det är Nathalie som sjunger, och hon har skrivit låten själv)
I know I can't take one more step towards you
- Vad gör du här? sa hon och la sig ifrån keyboarden.
- Tja.. var ute och gick lite, vad gör du själv här?
- Jag behövde vara för mig själv lite, sa hon och ryckte på axlarna.
- Är du nyinflyttad?
- Flyttade hit med mamma i.. förrgår typ.
- Coolt, så det är du som bor i det vita huset?
Hon nickade och besvarade mitt leende. Hennes vackra leende bländade mig.
- Då bor du mittemot mig. sa jag och log.
Synen började bli suddig. Fan. Jäkla tårar. Jag tittade bak snabbt på Justin, han satt fortfarande kvar och såg på mig med sina vackra ögon. Jag vände mig om igen och gick. Jag kanske var lite hård mot honom, men jag hade inte lust att prata med någon som har allt. Han skulle inte förstå. Dessutom är han säkert ett uppblåst ego, som dom flesta kändisar. Jag gick längs vägen tillbaka till helvetet. Jag öppnade ytterdörren och steg in tyst, jag la keyboarden på golvet. Jag låste dörren och vände mig om. Jag ryckte till av rädsla - där stog mamma med ett ilsket ansiktsuttryck. Hon gick med hårda steg mot mig och grep tag i min arm.
- Varför lämnar du bara utan att säga till?! VA? SVARA MIG!!"
Innan jag hann svara låg jag redan slängd på golvet, jag vågade inte öppna mina ögon. Jag kände blod i min mun. Jag kände en smäll i magen, sen blev allt svart.
Jag gick långt långt bort från folket på stranden, så dom varken kunde höra eller se mig. När jag var tillräckligt långt borta stannade jag och satte mig i sanden.
I Sverige, för längesen, hade jag en pojkvän som brydde sig om mig, mer än någon nånsin gjort. Tills han var otrogen. Jag mådde dåligt i flera veckor, och mamma gjorde det inte bättre precis.
Iallafall har jag aldrig spelat eller sjungt för någon. Ingen vet att jag sjunger.
Jag rätade på mig och la keyboarden i knät, och började spela.
I Sverige, för längesen, hade jag en pojkvän som brydde sig om mig, mer än någon nånsin gjort. Tills han var otrogen. Jag mådde dåligt i flera veckor, och mamma gjorde det inte bättre precis.
Iallafall har jag aldrig spelat eller sjungt för någon. Ingen vet att jag sjunger.
Jag rätade på mig och la keyboarden i knät, och började spela.
(Vi säger att det är Nathalie som sjunger, och hon har skrivit låten själv)
I know I can't take one more step towards you
'Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore
You lost the love I loved the most
I learned to live half alive
And now you want me one more time
And don't you know I'm not your ghost anymore
You lost the love I loved the most
I learned to live half alive
And now you want me one more time
And who do you think you are
Running 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are
Running 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are
I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
Minnerna spelades upp i mitt huvud, och flera tårar fälldes.
Dear, it took so long just to feel alright
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
'Cause you broke all your promises
And now you're back
You don't get to get me back
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
'Cause you broke all your promises
And now you're back
You don't get to get me back
Jag fortsatte spela, trots att jag nu storgrät.
And who do you think you are
Running 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
Don't come back for me
Don't come back at all
Who do you think you are?
Running 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
Don't come back for me
Don't come back at all
Who do you think you are?
Jag torkade av tårarna med tröjan.
- Vad vackert du sjöng.
Jag vände mig snabbt om, och fick syn på.. Han. Han från fotbollsplanen, som såg så bekant ut. Vad gjorde han här? Han satte sig ner i sanden, rätt nära men endå på avstånd, och jag följde han med blicken. Han tittade upp och mötte min blick, hans nötbruna ögon värmde hela min kropp.
Justin's perspektiv:
Jag skulle gå till "mitt" ställe, jag brukade gå dit när jag behövde vara för mig själv. Jag var påväg dit när jag hörde någon sjunga. Det vackra ljudet kom därifrån, så jag fortsatte gå, och såg en tjej sitta vänd mot vattnet med ett keyboard i knät. Hon spelade och sjöng vackert. Jag gick tyst och ställde mig bakom henne och lyssnade. Hon träffade tonerna perfekt.
- Vad vackert du sjöng. sa jag uppriktigt när hon var klar.
Hon vände sig om och såg förvånat på mig. Jag kände igen henne från fotbollsplanen, jag var lite förvånad över att hitta henne här. Man såg att hon hade gråtit, hennes ögon var röda och hon hade några streck på kinderna från tårarna. Jag satte mig ner bredvid henne i sanden och hon följde mig med blicken.
- Vad vackert du sjöng.
Jag vände mig snabbt om, och fick syn på.. Han. Han från fotbollsplanen, som såg så bekant ut. Vad gjorde han här? Han satte sig ner i sanden, rätt nära men endå på avstånd, och jag följde han med blicken. Han tittade upp och mötte min blick, hans nötbruna ögon värmde hela min kropp.
Justin's perspektiv:
Jag skulle gå till "mitt" ställe, jag brukade gå dit när jag behövde vara för mig själv. Jag var påväg dit när jag hörde någon sjunga. Det vackra ljudet kom därifrån, så jag fortsatte gå, och såg en tjej sitta vänd mot vattnet med ett keyboard i knät. Hon spelade och sjöng vackert. Jag gick tyst och ställde mig bakom henne och lyssnade. Hon träffade tonerna perfekt.
- Vad vackert du sjöng. sa jag uppriktigt när hon var klar.
Hon vände sig om och såg förvånat på mig. Jag kände igen henne från fotbollsplanen, jag var lite förvånad över att hitta henne här. Man såg att hon hade gråtit, hennes ögon var röda och hon hade några streck på kinderna från tårarna. Jag satte mig ner bredvid henne i sanden och hon följde mig med blicken.
- Vad gör du här? sa hon och la sig ifrån keyboarden.
- Tja.. var ute och gick lite, vad gör du själv här?
- Jag behövde vara för mig själv lite, sa hon och ryckte på axlarna.
- Är du nyinflyttad?
- Flyttade hit med mamma i.. förrgår typ.
- Coolt, så det är du som bor i det vita huset?
Hon nickade och besvarade mitt leende. Hennes vackra leende bländade mig.
- Då bor du mittemot mig. sa jag och log.
Nathalie's perspektiv:
- Så vad heter du? frågade han och log.
- Nathalie, du?
- Justin. Justin Bieber. sa han. Justin Bieber.. Kändisen?!
- Kändisen? frågade jag och såg på honom. Jag kände mig dum över att jag inte kom på det tidigare.
- Japp.
- Jag visste att jag hade sett dig nånstans! sa jag och han skrattade till. Det klingande skrattet fyllde mina öron. Jag log mot honom.
Klockan var mycket men ändå såg man varandra rätt tydligt.
Justin satt och tittade på mig.
- Så vad heter du? frågade han och log.
- Nathalie, du?
- Justin. Justin Bieber. sa han. Justin Bieber.. Kändisen?!
- Kändisen? frågade jag och såg på honom. Jag kände mig dum över att jag inte kom på det tidigare.
- Japp.
- Jag visste att jag hade sett dig nånstans! sa jag och han skrattade till. Det klingande skrattet fyllde mina öron. Jag log mot honom.
Klockan var mycket men ändå såg man varandra rätt tydligt.
Justin satt och tittade på mig.
- Vad?
- Har du gråtit? sa han. Fan.
Jag skakade på huvudet.
- Har nånting hänt? Jag skakade på huvet igen. - Varför grät du då? sa han och tog bort en hårslinga från mitt ansikte ansikte. Jag ställde mig upp.
- Har du gråtit? sa han. Fan.
Jag skakade på huvudet.
- Har nånting hänt? Jag skakade på huvet igen. - Varför grät du då? sa han och tog bort en hårslinga från mitt ansikte ansikte. Jag ställde mig upp.
- Lyssna, du behöver inte låtsas att du bryr dig, okej? Jag är van. sa jag kallt och tog min keyboard.
Synen började bli suddig. Fan. Jäkla tårar. Jag tittade bak snabbt på Justin, han satt fortfarande kvar och såg på mig med sina vackra ögon. Jag vände mig om igen och gick. Jag kanske var lite hård mot honom, men jag hade inte lust att prata med någon som har allt. Han skulle inte förstå. Dessutom är han säkert ett uppblåst ego, som dom flesta kändisar. Jag gick längs vägen tillbaka till helvetet. Jag öppnade ytterdörren och steg in tyst, jag la keyboarden på golvet. Jag låste dörren och vände mig om. Jag ryckte till av rädsla - där stog mamma med ett ilsket ansiktsuttryck. Hon gick med hårda steg mot mig och grep tag i min arm.
- Varför lämnar du bara utan att säga till?! VA? SVARA MIG!!"
Innan jag hann svara låg jag redan slängd på golvet, jag vågade inte öppna mina ögon. Jag kände blod i min mun. Jag kände en smäll i magen, sen blev allt svart.
_____________
FÖRLÅT FÖR TRÅKIGT KAPITEL, MEN NI FÅR HÅLLA UT!
Har rätt bråttom så jag hinner inet skriva mer, men kommentera för mer!
You need me, I will always be there for you - 12 alcohol means trouble
Justin's perspektiv:
Min worldtour var över nu, så jag hade flygit hit Ryan och Chaz från Canada, nu när jag har en break i 2 veckor. Chaz och Ryan skulle stanna undertiden och sova över hos mig. Det va skönt att få vara hemma igen. Tydligen hade en famlj flyttat in i huset mittemot mig, vilka vet jag inte.
Jag, Ryan och Chaz var nere i fotbollsplanen och spelade fotboll. Några fans hade samlats och stog bakom gallret och tittade på. Även några paparazzis hade hittat oss, vilket inte var så kul - men som tur var höll dom sig på avstånd.
Jag slängde en blick bakåt och såg en tjej sitta på bänken och gjorde något med sin mobil. Hon tittade upp och mötte min blick, log lite snabbt och tittade ner igen. Jag såg henne inte så tydligt men jag kunde se att hon var väldigt vacker. Jag log för mig själv och fortsatte spela.
Efter en timmes spelande låg jag, Chaz och Ryan i gräset döda.
Jag slängde en blick bakåt och såg en tjej sitta på bänken och gjorde något med sin mobil. Hon tittade upp och mötte min blick, log lite snabbt och tittade ner igen. Jag såg henne inte så tydligt men jag kunde se att hon var väldigt vacker. Jag log för mig själv och fortsatte spela.
Efter en timmes spelande låg jag, Chaz och Ryan i gräset döda.
Nathalie's perspektiv:
Jag satt kvar på bänken, för jag hade ingen ork att höra mamma skrika på mig. Jag tog upp mobilen och tittade klockan, 20.03. - Great, mamma är säkert full som hon nästan alltid är på kvällarna, ännu en anledning till att jag inte vill gå hem.
Jag la mig ner på bänken på magen med armarna under huvudet. Plötsligt ringde min mobil. Jag drog upp den ur fickan utan att titta vem det var.
"Hallå?" svarade jag.
"Varfa-an är d..du?" sa mamma med sin hesa röst. Man hörde på henne att hon var full.
"Ute, jag kommer snart"
"Du ska vara h.. hemma om fem minute-r fattar du?
"Mm, kommer"
"An..annars blir d-et fan inte kul för dig" sa hon och la på.
"Ute, jag kommer snart"
"Du ska vara h.. hemma om fem minute-r fattar du?
"Mm, kommer"
"An..annars blir d-et fan inte kul för dig" sa hon och la på.
Hem till helvetet igen. Jag reste mig upp och började gå hemmåt. Jag tittade bak på killarna en sista gång innan jag svängde runt hörnet. Vad var det med killen som kändes så bekant?
Jag hade svårt att hitta hem men jag var tillslut framme vid huset. Jag öppnade ytterdörren och direkt kunde jag känna lukten av alkohol och cigarett. Jag stängde dörren och tog av mig skorna.
När jag gått halvvägs upp för trappan skrek mamma på mig.
"NATHALIE, KOM HIT NU, GENAST!"
Jag suckade och gick ner för trappan igen, och in i vardagsrummet där John hade däckat i soffan, medans mamma låg i fåtöljen med en spritflaska i handen.
"Var har du varit?!" skrek hon.
"Ute!" sa jag och blev lite irritierad över att hon frågar samma sak hela tiden.
Mamma reste sig upp fort och ställde sig nära mig.
"DU SKRIKER INTE ÅT MIG, FATTAR DU? GÖR DET EN GÅNG TILL OCH DÅ JÄKLAR, DIN LILLA SKIT"
Hon spottade i ansiktet när hon skrek, och jag kunde känna hennes äckliga andedräkt i mitt ansikte. Hon var riktigt full.
Mamma reste sig upp fort och ställde sig nära mig.
"DU SKRIKER INTE ÅT MIG, FATTAR DU? GÖR DET EN GÅNG TILL OCH DÅ JÄKLAR, DIN LILLA SKIT"
Hon spottade i ansiktet när hon skrek, och jag kunde känna hennes äckliga andedräkt i mitt ansikte. Hon var riktigt full.
Hon slog till mig i ansiktet så jag föll ner på golvet, hon sparkade mig på benet och försvann vinglandes ut i toaletten och allt man hörde nu var kräkljud.
Jag sprang upp på mitt rum och slängde mig i sängen. Jag brast ut i gråt direkt.
Kinden och benet bultade. Jag drog upp byxan och tittade på benet där mamma sparkade mig.
Det var rött och hade redan börjat svullna lite.
Synen började bli suddig av alla tårar. Jag försökte få stopp på dom, men dom bara rann. Jag reste mig långsamt upp och gick in i badrummet. Jag blötte ner ansiktet med kallt vatten och tittade mig i spegeln. Jag var svart under ögonen och mitt hår stog åt alla håll.
Jag tvättade av sminket och bytte om till en svart hoodie och svarta shorts. Jag gick ner till nere våningen och tittade ut i vardagsrummet, mamma hade somnat bredvid John som tur var.
Jag sprang upp på mitt rum och slängde mig i sängen. Jag brast ut i gråt direkt.
Kinden och benet bultade. Jag drog upp byxan och tittade på benet där mamma sparkade mig.
Det var rött och hade redan börjat svullna lite.
Synen började bli suddig av alla tårar. Jag försökte få stopp på dom, men dom bara rann. Jag reste mig långsamt upp och gick in i badrummet. Jag blötte ner ansiktet med kallt vatten och tittade mig i spegeln. Jag var svart under ögonen och mitt hår stog åt alla håll.
Jag tvättade av sminket och bytte om till en svart hoodie och svarta shorts. Jag gick ner till nere våningen och tittade ut i vardagsrummet, mamma hade somnat bredvid John som tur var.
Jag gick ner till källaren och letade fram John's keyboard, jag visste att han hade ett här nere. Jag brukade spela piano förr, i Sverige, men en dag bestämde sig min puckomamma att förstöra det, och hon vägrade köpa ett nytt. Jag hittade äntligen keyboarden och bärde den under armen. Jag gick ut ur källaren och skrev en lapp och la den på köksbordet. "Går ut en sväng, vänta inte uppe på mig. /Nathalie" Sedan gav jag mig av bort mot stranden.
Förtjänar jag inte lite kommentarer? :( Klockan är 2, och jag stannade uppe bara för att skriva till er :D
Imorgon kommer ett extra långt om ni kommenterar.
och en sak till, Nathalie ser ju ut som Victoria Justice, men ibland är det sjukt svårt att hitta passande bilder med henne på, så det kan hända att jag tar Nina Dobrev istället, för dom är sjukt lika på vissa bilder.
och en sak till, Nathalie ser ju ut som Victoria Justice, men ibland är det sjukt svårt att hitta passande bilder med henne på, så det kan hända att jag tar Nina Dobrev istället, för dom är sjukt lika på vissa bilder.
You need me, I will always be there for you - 11 familiar
Jag packade upp det sista och bestämde mig för att gå ut lite och utforska stället. Jag gick in i badrummet och torkade bort lite smink under ögonen som hade runnit. Sedan bytte jag om till en vit skjorta och ett par slitna jeansshorts. Jag tog min väska och la min mobil och lite pengar i. Tyst gick jag nerför trappen och ner till hallen. Jag knöt mina vita converse, och skulle precis öppna ytterdörren när någon harklar sig bakom mig. Jag vände mig och möttes av mammas kalla ögon.
- Och vart tror du att du är på väg? sa hon argt. Hennes blick brände i ansiktet.
- Ut. mumlade jag och tittade ner i golvet.
- Jag bestämmer om du ska gå ut eller inte, fattar du? Packa upp dina saker nu din hopplösa jäkla..
- Jag har packat upp. avbröt jag henne tyst. Jag vågade inte möta hennes blick.
- Men gå ut då ungjävel. sa hon kallt och gick ut i vardagsrummet.
- Och vart tror du att du är på väg? sa hon argt. Hennes blick brände i ansiktet.
- Ut. mumlade jag och tittade ner i golvet.
- Jag bestämmer om du ska gå ut eller inte, fattar du? Packa upp dina saker nu din hopplösa jäkla..
- Jag har packat upp. avbröt jag henne tyst. Jag vågade inte möta hennes blick.
- Men gå ut då ungjävel. sa hon kallt och gick ut i vardagsrummet.
Jag suckade tungt och steg ut genom ytterdörren.
Jag gick längs vägen med tårar i ögonen. Fan ta min mamma. Varför kan hon inte vara som alla andras? Ibland undrar jag om det ens är värt att leva.
Jag gick tills jag kom till en strand. Det var inte mycket folk där, det tackar jag för. Jag tog av mig skorna och höll dom i handen, jag gick barfota i den varma sanden en bit bort från alla andra. Till slut var jag ensam. Jag satte mig ner i sanden och tittade ut över vattnet. Återigen blev mina ögon vattniga, och lät mina tårar rinna nerför kinderna. Jag tänkte på hur livet skulle bli här i Atlanta. Kanske hittar jag någon som ger mitt liv lite mening?
Jag gick längs vägen med tårar i ögonen. Fan ta min mamma. Varför kan hon inte vara som alla andras? Ibland undrar jag om det ens är värt att leva.
Jag gick tills jag kom till en strand. Det var inte mycket folk där, det tackar jag för. Jag tog av mig skorna och höll dom i handen, jag gick barfota i den varma sanden en bit bort från alla andra. Till slut var jag ensam. Jag satte mig ner i sanden och tittade ut över vattnet. Återigen blev mina ögon vattniga, och lät mina tårar rinna nerför kinderna. Jag tänkte på hur livet skulle bli här i Atlanta. Kanske hittar jag någon som ger mitt liv lite mening?
Jag satt med armarna runt benen och hakan mot knäna. Jag vet inte hur länge jag satt där, men det hade börjat mörkna.
På vägen hem såg jag en kiosk. Konstigt att jag inte såg den innan. Jag gick och tittade vad det fanns att köpa. Jag tog en coca cola och gick fram till kassan.
- 15 kr. sa kvinnan i kassan uttråkat.
Jag letade fram en 20 lapp och gav den till henne, och fick 5 kr tillbaka.
Jag drack colan samtidigt som jag gick och tittade runt. Jag passerade stora hus, dom vad mycket större än dom i Sverige. Jag stannade vid en fotbollsplan där 3 killar spelade. Jag som älskar fotboll stannade kvar och tittade på. En av dom såg riktigt bekant ut, men jag visste inte från var jag hade sett honom.
Jag drack colan samtidigt som jag gick och tittade runt. Jag passerade stora hus, dom vad mycket större än dom i Sverige. Jag stannade vid en fotbollsplan där 3 killar spelade. Jag som älskar fotboll stannade kvar och tittade på. En av dom såg riktigt bekant ut, men jag visste inte från var jag hade sett honom.
Första inlägget av mig gästbloggaren dårå. Vad tycker ni?
Vem är killen?
KOMMENTERA!
Har skrivit kapitel 12 också, och det är extra långt, kommentera så publicerar jag det!
Gästbloggare :)
Tja folket!
Nu när ägaren bestämt sig för att ta en paus under sommaren, kommer jag blogga istället :D
Kommer skriva på You need me, I will always be there for you för det mesta, men kanske skriver några inlägg på my little sweetheart också.
/IDA
Gästbloggare?
Anonym om Jag lägger ner..:
kan du inte ta in en gästbloggare? ;/
Svar: Jo det är klart men tror inte att någon kommer att vilja för att jag har flera gånger försökt att få tag på en.
Men om det är så att någon vill så kan den personen så klart vara det.
Bara hör av er med en kommentar och gärna e-mail så att jag kan mejla personen.
SÅ OM NÅGON VILL VARA GÄSTBLOGGARE SÅ LÄNGE JAG TAR EN PAUS HÖR BARA AV DIG MED EN KOMMENTAR!
Jag lägger ner..
Hej
Jag ville bara meddela att jag lägger ner en sund.
Det är inte lönt att fortsätta att skriva när ni inte kommenterar.
Så jag lägger ner nu och kanske börjar att skriva igen efter sommarlovet om jag har lust.
Jag ville bara meddela att jag lägger ner en sund.
Det är inte lönt att fortsätta att skriva när ni inte kommenterar.
Så jag lägger ner nu och kanske börjar att skriva igen efter sommarlovet om jag har lust.
Just nu har jag inte lust att skriva när jag lägger ner en massa onödig tid över detta, Jag brukar känna mig tvingad att lägga in inlägg men jag ska sluta med att det.
Så jag slutar nu men kanske inte helt.
Ni får hålla utkik om jag kommert tillbaka.
Men ni ska veta att jag älskar mina läsare ♥
Så jag slutar nu men kanske inte helt.
Ni får hålla utkik om jag kommert tillbaka.
Men ni ska veta att jag älskar mina läsare ♥
My little sweetheart- Kapitel 53
Justin's Perpektiv
När jag hade kommit upp på motervägen påväg hem från Gaby drog jag upp mobilen hur min ficka och tryckte i Alfredos nummer medans jag koncentrera körde bilen.
Samtal pågår
-Ey, det är Alfredo.
- Ey, bro. – Gör du?
- Inget, packar in för Hawaii.
- Så du vet redan att du och Kenny ska följa med mig och Gaby?
- Ja, jag vet allt! Skratta han.
- Okej bra, och då får du äntligen träffa Gaby.
Jag hörde hur Alfredo skratta till i telefonen.
- Ja, och jag har hört att ni är vilda.
Värmen inom mig växte.
- Ja du, det kommer att bli endu vildare i Hawaii!
- - Haha, tur då att vi inte är i samma hotell rum. – Men du, bara ta det försiktigt och skydda dig så kan du vara hur vild som helst, till lade han.
- Klart, men vi ses över morgon.
- Tja.
Samtal avslutat
Jag svängde in på uppfarten med mobilen i handen inpressad i ratten.
bildörren öppnades snabb och jag kom inflygande i huset och snabbt upp till mitt rum för att ringa Gaby.
Med en duns slängde jag mig på rygg och sedan snabbt slog i Gabys nummer.
Det gick en lång ton, två, tre..
Samtal pågår
- Du Justin, messa mig istället kan inte prata nu, hörde jag henne viska i andra ändan.
- Jag som ville höra din fina röst, ja, jag messar dig nu, sucka jag.
Samtal slut
Direkt när Gaby hade avslutat samtalet började jag snabbt att skriva, jag hann knapp att tänka.
Fingrarna bara gled över telefonen.
”Du, hur är det? Ville bara höra sin söta röst men du ville inte prata med mig, jag gråter. <33”
Gaby’s perspektiv
Jag satt framför pappa och kvinnan -i sängen- med mobilen i händerna när jag känd hur det vibrerade.
Pappa titta frågande på mig och sedan på mobilen, utan att titta tillbaka på honom öppna jag upp mobilen jag läste sms;et tyst för mig själv.
Jag skratta till och sedan svarade snabb Justin.
”Kom så ska jag ge din en puss, gråt inte gubben. Haha lol, men jag sitter med pappa och pratar ring mig senare. Fatta bara hur mycket jag älskar dig! <33 :*”
Mina fingrar gick trögt och jag var tvungen att trycka till ordentligt för att gå upp bokstäverna.
- Jag ska förklara allt till dig Gaby nu, sa pappa lugnt och sansat med händerna på bordet,
- Detta är Marie och vi liksom hur ska jag säga, Fortsatte han och sedan stanna fundersamt.
- Dejtar? Frågade jag utan att titta upp på pappa och kvinnan.
- Ja, mumlade han.
- Hej, Hörde jag kvinnan säga och jag lyfte upp huvudet.
- Hej, Sa jag säkert.
Hon syfte fram handen ovanför bordet.
Osäkert och frågande lyfte jag upp handen i hennes höjd och titta på den.
Skulle jag verkligen skaka hand med henne, skulle hon bli min nya ”mamma”?
Justin's Perpektiv
När jag hade kommit upp på motervägen påväg hem från Gaby drog jag upp mobilen hur min ficka och tryckte i Alfredos nummer medans jag koncentrera körde bilen.
När jag hade kommit upp på motervägen påväg hem från Gaby drog jag upp mobilen hur min ficka och tryckte i Alfredos nummer medans jag koncentrera körde bilen.
*Samtal pågår*
-Ey, det är Alfredo.
- Ey, bro. – Gör du?
- Inget, packar in för Hawaii.
- Så du vet redan att du och Kenny ska följa med mig och Gaby?
- Ja, jag vet allt! Skratta han.
- Okej bra, och då får du äntligen träffa Gaby.
Jag hörde hur Alfredo skratta till i telefonen.
- Ja, och jag har hört att ni är vilda.
Värmen inom mig växte.
- Ja du, det kommer att bli endu vildare i Hawaii!
- Haha, tur då att vi inte är i samma hotell rum. – Men du, bara ta det försiktigt och skydda dig så kan du vara hur vild som helst, lade han till.
- Klart, men vi ses över morgon.
- Tja.
*Samtal avslutat*
Jag svängde in på uppfarten med mobilen i handen inpressad i ratten.
Bildörren öppnades snabb och jag kom inflygande i huset och snabbt upp till mitt rum för att ringa Gaby.
Med en duns slängde jag mig på rygg och sedan snabbt slog i Gabys nummer.
Det gick en lång ton, två, tre..
*Samtal pågår*
- Du Justin, messa mig istället kan inte prata nu, hörde jag henne viska i andra ändan.
- Jag som ville höra din fina röst, ja, jag messar dig nu, sucka jag.
*Samtal slut*
Direkt när Gaby hade avslutat samtalet började jag snabbt att skriva, jag hann knapp att tänka.
Fingrarna bara gled över telefonen.
”Du, hur är det? Ville bara höra sin söta röst men du ville inte prata med mig, jag gråter. :( <33”
Gaby’s perspektiv
Jag satt framför pappa och kvinnan -i sängen- med mobilen i händerna när jag känd hur det vibrerade.
Pappa titta frågande på mig och sedan på mobilen, utan att titta tillbaka på honom öppna jag upp mobilen jag läste sms;et tyst för mig själv.
Jag skratta till och sedan svarade snabb Justin.
”Kom så ska jag ge din en puss, gråt inte gubben. Haha lol, men jag sitter med pappa och pratar ring mig senare. Fatta bara hur mycket jag älskar dig! <33 :*”
Mina fingrar gick trögt och jag var tvungen att trycka till ordentligt för att gå upp bokstäverna.
- Jag ska förklara allt till dig Gaby nu, sa pappa lugnt och sansat med händerna på bordet,
- Detta är Marie och vi liksom hur ska jag säga, Fortsatte han och sedan stanna nervöst.
- Dejtar? Frågade jag utan att titta upp på pappa och kvinnan.
- Ja, mumlade han.
- Hej, Hörde jag kvinnan säga och jag lyfte upp huvudet.
- Hej, Sa jag säkert.
Hon syfte fram handen ovanför bordet.
Osäkert och frågande lyfte jag upp handen i hennes höjd och titta på den.
Skulle jag verkligen skaka hand med henne, skulle hon bli min nya ”mamma”?
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Kolla jag höll vad jag lova, två kapitel!
Vill ni också ha två imorgon ? :D
KOMMENTERA! <3
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Kolla jag höll vad jag lova, två kapitel!
Vill ni också ha två imorgon ? :D
KOMMENTERA! <3
You need me, I will always be there for you - 10 red&black
Detta kanske inte skulle bli så bra som jag hade tänkt mig.
Jag titta ut genom fönstret medans vi körde förbi de stora villorna utanför staden.
Då och då kunde jag känna hur bilen ryckte till.
Mark började att sakta in bilen och sedan svängde in på en stora rak väg med hus på sidan om.
Jag började att lätt bli lite nervös över allt.
Undra hur huset skulle se ut, på tal om hur redan bilen såg ut .
Det ända jag hoppades på nu var att han skulle ha ett bättre hus än vad vi hade i Sverige, ett kanske lite större och renare.
Bilen svängde in på uppfarten och jag hörde nycklarna slå mot varandra.
- Här är mitt hus, Sa Mark och peka med nyckeln mot huset.
Jag vände mitt huvud mot vänstret och granska huset, uppifrån ner.
Det var ett medelstort enplans hus i ljus röd och rosa färg.
Jag stirra på huset, det var större och finare än vad jag hade trott.
- Så vad tycker du, finare en på bilen? Hörde jag Mark säga utanför bilen.
Bakluckan öppnades och väskorna åkte ut.
- Ska du inte ut Nathalie? Sa mark med bakluckan öppen.
- Jojo, Sa jag förvirrat och vände huvudet bak medans jag öppnade bildörren.
Jag var i min egen lilla värld, jag har aldrig bott eller satt foten i ett sådan stort hus.
För andra kanske huset inte är så stort men för mig är den för att jag har ju inte bott så bra innan.
Jag gick upp för de två trapptegen till ytterdörren som stod öppen.
Båda mamma och mark höll i varsin resväska.
Min blick flög runt i huset, det var ljust och rent .
Jag log svagt för mig själv och sedan drog av mig mina skor.
Ljud från steg upp för trappan bakom mig hörde och jag vände mig med ett ryck.
- Nathalie kom du ska få se ditt rum, Hörde jag mamma säga och jag sprang snabbt upp för de raka trapporna som ledde upp till ett stort rum med dörrar.
- Detta är ditt rum, Sa Mark och öppna dörren.
Jag vände huvudet nyfiket och gick med ivriga steg mot Mark.
Det var ett svart och rött rum med en säng i mitten av rummet, ett skrivbord som var intryckt mor väggen vid fönstret och en stor garderob.
Fotsteg hördes bort från rummet och jag var säker på att Mark hade gått till hans och mammas rum.
- Wow, mumlade jag tyst och snurra ett varv i rummet.
Min resväska stod lutat mot väggen, Jag kanske skulle at och packa upp så fort så möjligt och sedan titta runt lite.
Detta kanske inte skulle bli så bra som jag hade tänkt mig.
Jag titta ut genom fönstret medans vi körde förbi de stora villorna utanför staden.
Då och då kunde jag känna hur bilen ryckte till.
Mark började att sakta in bilen och sedan svängde in på en stora rak väg med hus på sidan om.
Jag började att lätt bli lite nervös över allt.
Undra hur huset skulle se ut, på tal om hur redan bilen såg ut .
Det ända jag hoppades på nu var att han skulle ha ett bättre hus än vad vi hade i Sverige, ett kanske lite större och renare.
Bilen svängde in på uppfarten och jag hörde nycklarna slå mot varandra.
- Här är mitt hus, Sa Mark och peka med nyckeln mot huset.
Jag vände mitt huvud mot fönstret och granska huset, uppifrån ner.
Det var ett medelstort två vånings hus i ljus röd och rosa färg.
Jag stirra på huset, det var större och finare än vad jag hade trott.
- Så vad tycker du, finare en på bilen? Hörde jag Mark bekanta röst säga utanför bilen.
Bakluckan öppnades och väskorna åkte ut med en duns.
- Ska du inte ut Nathalie? Sa mark med bakluckan öppen.
- Jojo, Sa jag förvirrat och vände huvudet bak medans jag öppnade bildörren.
Jag var i min egen lilla värld, jag har aldrig bott eller satt foten i ett sådan stort hus.
För andra kanske huset inte är så stort men för mig är den för att jag har ju inte bott så bra innan.
Jag gick upp för de två trapptegen till ytterdörren som stod öppen.
Båda mamma och Mark höll i varsin resväska.
Min blick flög runt i huset, det var ljust och rent .
Jag log svagt för mig själv och sedan drog av mig mina skor.
Ljud från steg upp för trappan bakom mig hörde och jag vände mig med ett ryck.
- Nathalie kom du ska få se ditt rum, Hörde jag mamma säga och jag sprang snabbt upp för de raka trapporna som ledde upp till ett stort rum med dörrar.
- Detta är ditt rum, Sa Mark och öppna dörren.
Jag vände huvudet nyfiket och gick med ivriga steg mot Mark.
Det var ett svart och rött rum med en säng i mitten av rummet, ett skrivbord som var intryckt mot väggen vid fönstret och en stor garderob.
Fotsteg hördes bort från rummet och jag var säker på att Mark hade gått tillbaka mamma.
- Wow, mumlade jag tyst och snurra ett varv i rummet.
Min resväska stod lutat mot väggen, Jag kanske skulle ta och packa upp så fort så möjligt och sedan titta runt lite.
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
KOMMENTERA MYCKET NU!
Fatta hur mycket jag älskar era fina fina söta kommentarer dom betyder så mycket för mig.
Nu ska jag ta och skriva nästa del, kommer upp snart eller lite senare.
HOPPAS ATT NI KOMMENTERAR MYCKET SOM PÅ FÖRRA DELEN! :D
ÄLSKAR ER SÅ HIMMLA MYCKET!! ♥♥
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
KOMMENTERA MYCKET NU!
Fatta hur mycket jag älskar era fina fina söta kommentarer dom betyder så mycket för mig.
Nu ska jag ta och skriva nästa del, kommer upp snart eller lite senare.
HOPPAS ATT NI KOMMENTERAR MYCKET SOM PÅ FÖRRA DELEN! :D
ÄLSKAR ER SÅ HIMMLA MYCKET!! ♥♥
Svar på tal :)
Anonym om Vilken gillar ni mest?:
Du har ju inte skrivit på You need me, I will always be there for you, men den verkar asgrym |
Vilken gillar ni mest?
Vilken av novellerna gilla ni mest, You need me, I will always be there for you eller My little sweetheart?
Det är INTE så att jag ska sluta skriva på den ni gillar minst men bara så att jag vet vilken ni gillar att läsa och följa bäst. Jag måste bara veta vilken ni gilla mest.
Tacksam om så många så möjligt svarar.
Ska nu börja skriva på de två-tre novellerna jag lova er igår!
Det är INTE så att jag ska sluta skriva på den ni gillar minst men bara så att jag vet vilken ni gillar att läsa och följa bäst. Jag måste bara veta vilken ni gilla mest.
Tacksam om så många så möjligt svarar.
Ska nu börja skriva på de två-tre novellerna jag lova er igår!
You need me, I will always be there for you - 9 In Atlanta
Mitt ansikte nudda de kalla fönstret och över – kanske de sista jag kunde se – Arlanda flög min blick runt.
Flygplanet lyfte och mina ögonlock stängdes, jag vågade inte att titta ut.
Mitt huvud luta sig tillbaka mot huvud stödet, jag snedda snabbt på mamma.
Hon satt med benen i kors, fingrarna in flätade i varandra och blicken satt hårt i den blå sitsen framför henne.
Nu var jag äntligen på väg.
På väg till Atlanta, till en ny sida i mitt nya liv -Kanske-...
Jag tog ett djupt andetag och sedan vände mitt huvud mot fönstret, vi hade lyft.
Min blick nådde ut till de vita tunna molnen som flygplanet gled över.
Jag stängde sakat mina ögon och kunde känna flygplanets drag.
Flygresan hade bara börjat så det var långtid kvar innan vi skulle landa i Atlanta.
Jag kände mig ganska nervös men försökte att dölja det så mycket jag kunde.
Jag tog en klunk ur min fanta som satt bredvid mig.
Vi hade 10 minuter kvar innan vi skulle landa.
Resan hade gått snabbt på tal om att jag hade sovit nästan hela vägen.
Jag titta ut genom fönstret, Jag kunde se små, små hus här och där.
Det är ett tecken på att vi snart är framme.
Solen lös starkt in igenom flygplans fönstret in i mina ögon medans jag titta ner mot Atlanta.
Fastän det var vinter i Sverige var det lite varmare här.
Jag luta mitt huvud mot fönstret och kände hur värmen trycktes mot mina kinder.
Husen blev bara större och så snart som jag kunde tro det kände jag trycket i planen och hjulen gnistra till mot asfalten.
I full fart åkte planet på den svara asfalten som då och då guppa till.
Inte som i Arlanda där planet åkte mjukt över.
Den gröna lilla bilen sakta in vid trottoar kanten och dörren öppnades.
Jag titta noga på personen som, en man med grått, svart hår, jenas och en brun kofta halvt uppdragen.
Han såg ut att vara runt 52 år åldern.
- Hej! Sa han och gick upp för trottoaren.
Jag såg hur mamma sprang med små trippande steg fram och sedan hårt krama om honom.
Mannen tog sina händer om mamma och sedan pussa henne på huvudet.
Han var en aning längre än mamma, kanske två huvuden.
- Hej, Gaby va? Frågade han osäkert och släppte mamma.
- Ja, sa jag och skaka på huvudet.
- Mark, du har säkert hört om mig tidigare, Sa han och räckte fram sin vita, skrynkliga hand framför mig.
Jag tog tag i hans hand och skaka den lite lätt.
- Ska vi åka, Hörde jag mamma säga.
Jag vände mig mot sidan där jag hörde mammas röst komma ifrån.
Hon höll upp handen i luften med bilen.
- Jaja, kom med, Sa Mark och vifta med handen.
Jag gick efter Mark och sedan öppnade jag den lilla gröna dörren.
Redan innan jag hade satt mig i bilen kunde jag känna en svag lukt av rök och plast.
Utan att andas in den obehagliga lukten satte jag mig i bilen och smällde igen dörren.
Detta kanske inte skulle bli så bra som jag hade tänkt de.
Jag titta ut genom fönstret medans vi körde förbi de stora villorna utanför staden.
Då och då kunde jag känna hur bilen ryckte till.
Mark började att sakta in bilen och sedan svängde in på en stora rak väg med hus på varje sida.
Mitt ansikte nudda de kalla fönstret och över – kanske de sista jag kunde se – Arlanda flög min blick runt.
Flygplanet lyfte och mina ögonlock stängdes, jag vågade inte att titta ut.
Mitt huvud luta sig tillbaka mot huvud stödet, jag snedda snabbt på mamma.
Hon satt med benen i kors, fingrarna in flätade i varandra och blicken satt hårt i den blå sitsen framför henne.
Nu var jag äntligen på väg.
På väg till Atlanta, till en ny sida i mitt nya liv -Kanske-...
Jag tog ett djupt andetag och sedan vände mitt huvud mot fönstret, vi hade lyft.
Min blick nådde ut till de vita tunna molnen som flygplanet gled över.
Jag stängde sakat mina ögon och kunde känna flygplanets drag.
Flygresan hade bara börjat så det var långtid kvar innan vi skulle landa i Atlanta.
Jag kände mig ganska nervös men försökte att dölja det så mycket jag kunde.
Jag tog en klunk ur min fanta som låg bredvid mig.
Vi hade 10 minuter kvar innan vi skulle landa.
Resan hade gått snabbt på tal om att jag hade sovit nästan hela vägen.
Jag titta ut genom fönstret, Jag kunde se små, små hus här och där.
Det är ett tecken på att vi snart är framme.
Solen lös starkt in igenom flygplans fönstret in i mina ögon medans jag titta ner mot Atlanta.
Fastän det var vinter i Sverige var det lite varmare här.
Jag luta mitt huvud mot fönstret och kände hur värmen trycktes mot mina kinder.
Husen blev bara större och så snart som jag kunde tro det kände jag trycket i planen och hjulen gnistra till mot asfalten.
I full fart åkte planet på den svara asfalten som då och då guppa till.
Inte som i Arlanda där planet åkte mjukt över.
Den gröna lilla bilen sakta in vid trottoar kanten och dörren öppnades.
Jag titta noga på personen som kom ut ur bilen, en man med grått, svart hår, jenas och en brun kofta halvt uppdragen.
Han såg ut att vara runt 52 år åldern.
- Hej! Sa han och gick upp för trottoaren.
Jag såg hur mamma sprang med små trippande steg fram och sedan hårt krama om honom.
Mannen tog sina händer om mamma och sedan pussa henne på huvudet.
Han var en aning längre än mamma, kanske två huvuden.
- Hej, Nathalie va? Frågade han osäkert.
- Ja, sa jag och nicka på huvudet.
- Ja, sa jag och nicka på huvudet.
- Mark, du har säkert hört om mig tidigare, Sa han och räckte fram sin ljus, skrynkliga hand framför mig.
Jag tog tag i hans hand och skaka den lite lätt.
- Ska vi åka, Hörde jag mamma säga.
Jag vände mig mot sidan där jag hörde mammas röst komma ifrån.
Hon höll upp handen i luften mot bilen.
- Jaja, kom med, Sa Mark och vifta med handen.
Jag gick efter Mark och sedan öppnade jag den lilla gröna dörren.
Redan innan jag hade satt mig i bilen kunde jag känna en svag lukt av rök och plast.
Utan att andas in den obehagliga lukten satte jag mig i bilen och smällde igen dörren.
Detta kanske inte skulle bli så bra som jag hade tänkt mig.
Jag titta ut genom fönstret medans vi körde förbi de stora villorna utanför staden.
Då och då kunde jag känna hur bilen ryckte till.
Mark började att sakta in bilen och sedan svängde in på en stora rak väg med hus på sidan om.
-------------------------------------------
-------------------------------------------
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!?
Så, hur ska Marks hus se ut, stort eller litet.
Ska han ha ett "Lyxigt" liv eller så som Gaby hade det innan.
Vda vill ni läsa om ? :)
Snart kommer Justin att komma in i bilen.
-------------------------------------------
-------------------------------------------
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!?
Så, hur ska Marks hus se ut, stort eller litet.
Ska han ha ett "Lyxigt" liv eller så som Gaby hade det innan.
Vda vill ni läsa om ? :)
Snart kommer Justin att komma in i bilen.
Kankske om 2 kapitel.
Vill inet gå fööör snabbt framm.
KOMMENTERA NU VAD NI TYCKER!
NI FÅR TVÅ-TRE STYCKEN IMORGON _:D
Vill inet gå fööör snabbt framm.
KOMMENTERA NU VAD NI TYCKER!
NI FÅR TVÅ-TRE STYCKEN IMORGON _:D
My little sweetheart- Kapitel 52
Bilen rulla upp för min lilla uppfart till huset och Justin stanna sakta bilen.
Han vände sig mot mig och la sin hand på min som vila på mitt lår.
- Ring mig imorgon älskling, Sa han och släppte min hand medans jag öppna dörren intill mig.
- Visst baby, Älskar dig och tack för att idag, Sa jag och gav honom en slängpuss.
- Älskar dig älskling, Hann han säga innan jag stängde till dörren och bilen rulla av uppfarten…
Jag gick upp för trapporna till ytterdörren och sedan tyst drog dörren mot mig.
Det var just när jag klev in i huset, pappa var hemma.
Tyst tog jag av mig skorna och sedan la jag min västa på golvet intill dörren.
Jag titta mig om för att säkra mig att inte pappa var bredvid mig.
När jag hade snurrat ett halt varv såg jag ett par svara klacka skor stå på golvet bredvid pappas.
Det var inte mina för att sådana hade inte jag.
Jag titta närmar på skorna lite snabb så att pappa inte skulle se mig.
Vems skor kunde det vara, hade mamma kommit hem?
Jag reste mig upp ur min halv sittande position och började att gå mot trappan som ledde upp mot ovan våningen men precis när jag skulle ställa min fot på den lilla, vita mattan som var på trappan hörde jag svaga ljud fån pappas rum.
Jag stanna upp och lyssnade noga, jag kunde inte tyda ljuden.
Jag fortsatte att stå helt till och lyssna.
Fört tänkte jag vända och gå tillbaka till hallen och bara stå där i ett tag men i samma sekund som jag skulle vända på klacken tog jag istället ett tyst och lätt steg på trappan som knaka till.
- Tyst, snälla tyst, Mumlade jag och stanna till.
Varför skulle jag inte gå upp, det kan ju inte vara något farligt.
Jag gick med snabba steg upp mot ovanvåningen för att inte få tankarna igen att återvända, i farten uppför trapporna flög jag mot pappas rum och öppnade handtaget med ett snabbt ryck.
Jag lyfte blicken från tröglovet och händerna bärjade att svettas, jag visste att detta var fel.
Framför mig så jag pappa och en rödhårig dam i sängen, båda två var utan kläder.
Jag kände ilskan med samtidigt rädslan igenom min kropp.
Både kvinnan och pappan vände snabbt blicken mot mig i dörr öppningen.
Pappa putta snabbt bort kvinnan från sig och sedan drog han över täcket över sig.
Min blick föl ner mot golvet bland underkläderna.
- Fan dig pappa, fan dig! Skrek jag och stängde dörren med en smäll.
Jag hörde hur någon gick med snabba steg mot dörren medans jag sprang mot mitt rum mitt emot.
- Vänta Gaby, Jag ska förklara.
- Jag behöver inte veta något skit ifrån din äckla mun, tur då att jag åker till Hawaii och slipper se dig fula ansikte i en hel vecka! Skrek jag och smällde till dörren till mitt rum.
Bilen rulla upp för min lilla uppfart till huset och Justin stanna sakta bilen.
Han vände sig mot mig och la sin hand på min som vila på mitt lår.
- Ring mig imorgon älskling, Sa han och släppte min hand medans jag öppna dörren intill mig.
- Visst baby, Älskar dig och tack för att idag, Sa jag och gav honom en slängpuss.
- Älskar dig älskling, Hann han säga innan jag stängde till dörren och bilen rulla av uppfarten…
Jag gick upp för trapporna till ytterdörren och sedan tyst drog dörren mot mig.
Det var ljust när jag klev in i huset, pappa var hemma.
Tyst tog jag av mig skorna och sedan la jag min västa på golvet intill dörren.
Jag titta mig om för att säkra mig att inte pappa var i närheten.
När jag hade snurrat ett halt varv såg jag ett par svara klacka skor stå på golvet bredvid pappas skor.
Det var inte mina för att sådana hade inte jag.
Jag titta närmar på skorna lite snabb så att pappa inte skulle se mig.
Vems skor kunde det vara, hade mamma kommit hem?
Jag reste mig upp ur min halv sittande position och började att gå mot trappan som ledde upp mot ovan våningen men precis när jag skulle ställa min fot på den lilla, vita mattan som var på trappan hörde jag svaga ljud fån pappas rum.
Jag stanna upp och lyssnade noga, jag kunde inte tyda ljuden.
Jag fortsatte att stå helt till och lyssna.
Fört tänkte jag vända och gå tillbaka till hallen och bara stå där i ett tag men i samma sekund som jag skulle vända på klacken tog jag istället ett tyst och lätt steg på trappan som knaka till.
- Tyst, snälla tyst, Mumlade jag och stanna till.
Varför skulle jag inte gå upp, det kan ju inte vara något farligt.
Jag gick med snabba steg upp mot ovanvåningen för att inte få tankarna igen att återvända, i farten uppför trapporna flög jag mot pappas rum och drog i handtaget med ett snabbt ryck.
Jag lyfte blicken från träglovet och händerna började att svettas, jag visste att detta var fel.
Framför mig så jag pappa och en rödhårig kvinna i sängen, båda två var utan kläder.
Jag kände ilskan med samtidigt rädslan igenom min kropp.
Både kvinnan och pappan vände snabbt blicken mot mig i dörr öppningen.
Pappa putta snabbt bort kvinnan från sig och sedan drog han täcket över sig.
Min blick föl ner mot golvet bland underkläderna.
- Fan dig pappa, fan dig! Skrek jag och stängde dörren med en smäll.
Jag hörde hur någon gick med snabba steg gick mot dörren medans jag sprang mot mitt rum mitt emot.
- Vänta Gaby, Jag ska förklara, hörde jag pappa säga bakom mig.
- Jag behöver inte veta något skit ifrån din äckla mun, tur då att jag åker till Hawaii och slipper se dig fula ansikte i en hel vecka! Skrek jag och smällde till dörren till mitt rum.
Justin's Perpektiv
När jag hade kommit upp på motervägen påväg hem från Gaby drog jag upp mobilen hur min ficka och tryckte i Alfredos nummer medans jag koncentrera körde bilen.
KOMMENTERA! BRA/DÅLIG, VILL NI HA MER ?
Vad ska nu hända?
Nu sa Gaby att hon skulle åka till Hawaii, vad kommer pappa att säga?
Justin's Perpektiv
När jag hade kommit upp på motervägen påväg hem från Gaby drog jag upp mobilen hur min ficka och tryckte i Alfredos nummer medans jag koncentrera körde bilen.
KOMMENTERA! BRA/DÅLIG, VILL NI HA MER ?
Vad ska nu hända?
Nu sa Gaby att hon skulle åka till Hawaii, vad kommer pappa att säga?
Herregud har INGET i huvudet, kan inte tänka idag. FÖRLÅT!
Tror att detta var mitt sämsta kapitel någonsin, förlåt!
Men ge mig ideer på vad som ska hända!?
Snälla, finns det ingen som vill skriva här med mig! :O
My little sweetheart- Kapitel 51
Min blick föl ner mot golvet.
- Vad är det gumma, Sa Justin och drog sin hand genom mitt hår.
- Hur ska vi göra med pappa? Jag har inte frågat honom än.
- Fan, mumlade Justin och la sin hand på min midja.
- Måste jag säga något till honom? Frågade jag Justin och vänd mig mot honom.
- Gaby, ska du verkligen göra det?
- Ja, sa jag bestämt och satt mig rakt igen..
Justin titta först osäkert på med men efter stund log han.
- Vi klarar detta, Sa han och pussa mig lätt på pannan.
Jag lyfte min blick mot honom och gav honom ett stort leende.
Aldrig i mitt liv hade jag trott att jag, Gaby en helt vanlig människa från en helt vanlig familj skulle resta på en romantisk semester med Justin Bieber.
Justin’s perspektiv
Jag titta noga på Gabys vackra leende och ljus bruna ögon, Hon var så fin.
- Ska vi boka? Frågade Gaby mig och fniss till, Hon förstod nog att jag var i min egen värld.
- Ja, visst, Sa jag som ingenting och vände mig mot dator med Gaby i mitt högra knä.
- Hmm, så och sen så, där, ja, Mumla jag för mig själv medans jag koncentrerat skrev in all vikig information, datum och hotellets namn.
- Jag klickar nu, Fortsatte jag och la mus pekaren på Boka.
Gaby nicka ivrigt och efter att inte ens ha tänkt färdigt hade vi bokat.
- Vi åker i övermorgon, klockan fyra på morgonen måste vi åka hemifrån, Sa jag och la min hand på Gabys lår.
- Ja, äntligen, Sa Gaby och drog upp båda armarna i luften.
Gaby’s Perspektiv
Äntligen hade vi bokat och om två dagar satt på flygplanet och var på väg till Hawaii, kunde detta bli bättre.
Men jag var fortfarande lite orlig över problemet med pappa, jag var inte helt säker om vi skulle klara detta utan att han får reda på de.
- Du, Hörde jag Justin säga i mitt öra.
- Ja, Sa jag och vänd mig mot honom.
- Imorgon kan du komma över hos mig färdig packa och allt sen kan du sova över hos mig till övermorgon, Sa han med ett leende.
- Visst, Sa jag och log stort.
- Bra, så hämtar Alfredo och Kenny oss på morgonen.
Jag nicka till svars, detta skulle bli så kul!
Resten av kvällen satt vi på Justin säng, pratade om Hawaii, om att Ashley hade blivit med barn och allt mellan himmel och jord.
- Justin jag måste gå hem klockan börjar att bli mycket, Sa jag och nicka med huvudet mot klockan på Justins nattduks bord som log bakom honom.
- Redan, Sa han och titta ledset på mig.
- Komihåg, Jag måste packa och du kommer att ha en hel vecka med mig, Sa jag och log mot honom.
- Just de, men kom jag kör dig hem, Sa Justin och reste sig upp.
Bilen rulla upp för min lilla uppfart till huset och Justin stanna sakta bilen.
Han vände sig mot mig och la sin hand på min som vila på mitt lår.
- Ring mig imorgon älskling, Sa han och släppte min hand medans jag öppna dörren intill mig.
- Visst baby, Älskar dig och tack för att idag, Sa jag och gav honom en slängpuss.
- Älskar dig älskling, Hann han säga innan jag stängde till dörren och bilen rulla av uppfarten…
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
KOMMENTERA VAD NI TYCKER!
Jag tänker inte lägga upp en ny del om jag inte för minst 7 kommentarer.
Har faktiskt funderat medans jag skrev denna om att jag kanske skulle lägga ner bloggen, ni kommenterar ju inget. Är det ens lönt att lägga ner 1-2 timmar på att skriva och sedan kommenterar ni inte.
Får jag inte 7 kommentarer kanske jag slutar skriva..
KOMMENTERA NU!
Kommer en snart!
NÄSTA DEL KOMMER SNART!
Men först vill jag att ni kommenterar mer..
Sexxy ? *________________*
Men först vill jag att ni kommenterar mer..
Sexxy ? *________________*
You need me, I will always be there for you - 8 Ny sida i livet
Jag titta mig omkring och sedan fortsatte jag att gå efter mammas raska steg och med blicken i marken.
Kylan kröp in igenom min skor men så snart jag kunde tro det öppna jag den stora tunga glasdörren intill den stora salen med massa folk och resväskor i.
Jag visste att det var nära nu och jag kunde inte återvända eller ångra mig, ni var det klart.
Mamma titta till på biljetten hon hade i handen sedan lyfte hon upp huvudet och började med hårda steg att gå med den svarta rullande resväskan efter sig.
Medans jag gick efter mamma titta jag mig omkring i den stora salen.
Folk sprang runt som galningar och så nervösa ut men samtidigt glada.
Jag fortsatte att gå tills jag kände något ta emot vid fötterna och jag föl över mammas svarta resväska framför mig.
Innan någon sätt mig reset jag mig snabbt upp och drog mina händer på byxorna lite snabbt.
- Ni kan lägga upp era resväskor här, Hörde jag en kvinnlig rösta säga.
Jag vände mig om och mötte kvinnans blick som snabbt titta på mig och sedan på de rullande bandet framför mamma.
Mamma slängde upp sina väska på bandet och efter det tog hon ett hårt grepp om min röda väska och kasta upp den tät intill sin.
kvinnans blick log inte längre efter att sett hur aggressivt mamma kasta väskorna på bandet.
Mamma titta sig omkring enu en gång innan vi fortsatte att gå upp för trapporna upp till ovanvåningen med stora steg.
Min hand gled sakta över de gråa hand räcket medans jag gick upp för de stora trapporna.
Jag kanske aldrig mera skulle stå på Svenska mark igen.
Jag tog mitt första steg in i flygplanet och titta mig häpet omkring.
Aldrig i hela mitt liv hade jag åkte eller varit i ett flygplan, speciellt i så stor som detta var.
Mamma gick framför mig med små trippande steg till vår plats nästan längst bak.
Jag satte mig med en duns på skin stolen sedan lyfte jag blicken och titta fram över människorna som gick på led fram till sina platser.
Min blick vände sig mot fönstret och precis i samma sekund kunde min blick nå ett rött flygplan som var på väg att lyfta.
Snart var det min tur.
- Uh, hörde jag mamma säga och stolen intill mig gunga till.
Jag vände mig mot mamma och såg hur hon la huvudet mot skin sitsen och benen i kors.
Något ovanför mitt ögonbryn började att blicka, jag lyfte snabbt upp huvudet, det var bältet som blickade rött.
Bältena börjad att åka på och ljuden som nudda vid metallen hördes tydligt från alla hål.
Jag drog på mig bältet och flygplanet började att dra sig över den jämna asfalten.
Flygvärdinnan stod mitt i flygplanet men jag brydde mig inte så mycket om henne.
Mitt ansikte nudda de kalla fönstret och över – kanske de sista jag kunde se – Arlanda flög min blick runt.
Flygplanet lyfte och mina ögonlock stängdes, jag vågade inte att titta ut.
Mitt huvud luta sig tillbaka mot huvud stödet, jag snedda snabbt på mamma.
Hon satt med benen i kors, fingrarna in flätade i varandra och blicken satt hårt i den blå sitsen framför henne.
Nu var jag äntligen på väg.
På väg till Atlanta, till en ny sida i mitt nya liv -Kanske-...
La endå upp en idag :)
KOMMENTERA, BRA ELLER DÅLIG ?
MER ELLER INTE ?
VAD TYKCER NI HELT ENKELT :D
älskar era kommentarer över mkt! Men jag kan få mer kommentarer än vad jag får nu.
har fått jätte hög statistik, visa nu er! :))
har fått jätte hög statistik, visa nu er! :))
Ingen idag.
Hej.
Idag som det ser ut kommer ni inte att få någon del :(
FÖRLÅT!
Men ska spela match i en biiig arena och är över nervös, det är final plus alllllaaa jag känner ska titta.
Till och med min lärare O.o
så måste fukusera på det.
Hoppas ni förstår.
Den är en jätte vikig match!
PUSS.
Idag som det ser ut kommer ni inte att få någon del :(
FÖRLÅT!
Men ska spela match i en biiig arena och är över nervös, det är final plus alllllaaa jag känner ska titta.
Till och med min lärare O.o
så måste fukusera på det.
Hoppas ni förstår.
Den är en jätte vikig match!
PUSS.
My little sweetheart- Kapitel 50
Jag vände mig om mot Justin och titta frågande på honom.
Han la försiktigt sitt finger på min läpp och sedan tog han tag i min nacke.
Min läppar trycktes mot Justin mjuka fuktiga läppar, en lång stund.
Han luta tillbaka huvudet och titta noga på mig..
- Låt oss ha en underbar semester och låt inte Kenny förstöra den.
- Klart gubben, Sa jag och blinka med ena ögat.
- Men jag tror att Alfredo också händer med, men det gör väl inget? Frågade Justin mig osäkert.
Jag log mot honom och sedan nickade.
Justin vände sig mot data skärmen igen samtidigt som han skrek in i örat på mig.
- Mamma, vi beställer nu! Skrek Justin och i samma sekund hörde jag Pattie springa upp för trapporna.
Jag gav Justin en blick och sedan la jag mina händer för örta.
- Justin, rakt in i örat, mumlade jag och hörde hur dörren öppnades in till Justins rum.
Justin’s Perspektiv
- Förlåt mig då min lilla dam, Sa jag och flina till.
Jag vände huvudet mot mamma som kom mig och Gaby som satt i mitt knä framför datorn.
- Så, har ni bestämt er? Frågade mamma och luta sig mot datorn.
- Ja, denna, sa jag och peka mot data skärmen.
Mamma tog tag i musen och bläddra ner.
Jag märket hur hon sluta att scrolla neråt och blicken vände sig istället mot mig och Gaby.
Min blick fåna snabbt skärmen sedan tittade jag på mamma.
- Jaså, en dubbelsäng, Sa hon och titta på mig.
Både jag och Gaby nicka samtidigt och sedan titta på varandra.
- Nu vet vad vi har pratat om, Suckade mamma.
- Ja men snälla mamma, Sa jag.
- Det får gå, men jag ska säga till att Kenny och Alfredo ska titta till er, Sa hon och backa ett steg från datorn.
- Ja, Sa jag och Gaby i kör.
Gaby’s Perspektiv
- Vi beställer så att vi åker i övermorgon, Hörde jag Justin ropa innan Pattie stängde dörren.
- Ja, svara hon från andra sida dörren och sedan var hon på väg ner igen.
När jag hörde Pattie gick ner för trapporna kom jag att tänka på att jag inte hade frågat pappa.
Jag hade inte frågat pappa om jag fick åka till Hawaii med Justin.
Vi har inte haft så bra kontakt den sista tiden och vi har inte pratat med varandra så mycket.
Jag kanske ändå skulle åka, utan att fråga pappa.
Bara åka iväg, han kommer kanske inte att märka att jag är borta.
- Justin, sa jag osäker och jag kände på mig att Justin vände sig osäkert mot mig.
Min blick föl ner mot golvet.
- Vad är det gumma, Sa Justin och drog sin hand genom mitt hår.
- Hur ska vi göra med pappa? Jag har inte frågat honom än.
- Fan, mumlade Justin och la sin hand på min midja.
- Måste jag säga något till honom? Frågade jag Justin och vänd mig mot honom.
- Gaby, ska du verkligen göra det?
- Ja, sa jag bestämt och satt mig rakt igen…
KOMMENTEEEERRRA NU MYCKET! :D
NI FÖR KANSKE EN TILL IDAG ;D
Minst 6 kommentarer!
Så, vad ska nu hända?
Ska dem åka utan att säg något till Gabys pappa eller ska dom inte alls åka?
Tips och idéer på vad som ska hända! :)
SÖKER EFTER EN SOM KAN HJÄLPA MIG PÅ BLOGGEN?
NÅGON INTRESSERAD ?
KOMMENTERA INLÄGGET MED DIN E-POST SÅ KONTAKTAR JAG DIG.
HOPPAS NÅGON VILL HJÄLPA MIG OCH HÅLLA BLOGGEN MED MIG!
You need me, I will always be there for you - 7 Arlanda
- Vad skönt det ska bli, sa mamma medans hon tog ett djupt andetag med cigaretten i munnen.
Utan att svara henne tog jag upp mackan och sedan tog jag en stor tugga, jag var väldigt hungrig..
Mamma sa inget utan bara fortsatte att röka, då och då titta hon på klockan i köket.
Det var som att hon hade bråttom någonstans, hon skaka lätt på benen nervöst.
Det kanske var flygresan hon var orolig efter, visserligen har jag eller hon aldrig åkt flyplan men jag försökte att inte tänka på de.
Jag åt upp min macka långsamt med stora tuggor, det skärde till i halsen när jag svalde dem stora torra tuggorna av de ljusa brödet men det gick endå.
Jag la undan tallriken och sedan la jag mig på sängen igen.
Snart var det dags, dags att åka iväg till Atlanta.
Träffa nya personen och ha en helt annan vardag.
Ingen kan vet hur det kommer att gå för mig i Atlanta, jag kan bara drömma mig bort.
Drömmen, den är väldigt positiv än så länge..
Jag vände mig på rygg i sängen och sedan tog tag i snören som hängde ner på min mage från byxorna.
Lätt började jag att snora och knyta snörena som hängde ner från de gråa mjukisbyxorna tills mina ögonlock stängdes.
* * * *
Jag satt med nästan intryckte i de kalla fönstret till bussen och titta ut på gatan och såg hur bilar körde förbi i fullfart medans slasket åkte åt alla sidor.
Det var inte lång tid kvar innan jag skulle sitta i min säng i Atlanta.
Jag sucka djupt och såg hur ande dräkten fäste sig på fönstret.
- Hejdå Sverige, Mumla jag tyst.
Jag vände mig snabbt om mot mamma, hon satt med sin fula gröna väskan i handen som vanligt och titta igenom biljetterna.
Hon hade blå ögonskugga runt ögonen och illröda läppar så att man nästan fick ont i ögonen.
Min blick vände sig från mamma när jag hör att bussen gav en strak signal.
- Nästa, Arlanda.
Jag kände hur mamma reste sig upp och sedan snabbt tog tag i stången intill sitsen så att hon inte skulle trilla omkull.
Vig gick ut ur bussen och jag kände direkt hur den kyliga vinden svep mot mig och små snöflingor landa lätt på min näsa.
Jag titta mig omkring och sedan fortsatte jag att gå efter mammas raska steg med bed blicken i marken.
Kylan kröp in igenom min skor men så snart jag kunde tro det öppna jag den stora tunga glasdörren intill den stora salen med massa folk och resväskor i.
Jag visste att det var nära nu och jag kunde inte återvända eller ångra mig, ni var det klart..
KOMMENTERA!
FÖRLÅT FÖR EN KORT MEN SKA PÅ KONFIRMATION NU OCH HAR INTE FIXAT MIG ÄN.
PANIIIIIKKK!!, MEN KOMMENTERA MYCKET SÅ BLIR JAG GLAD! :D
Dålig upd..
Hejsan söta läsare!
Förlåt så mycket för dåligt uppdatering, det är så fint väder & jag vill vara så mycket jag kan ute o med mina vänner nu när det är lov och så varmt.
Förlåt så mycket men jag ska försöka att lägga upp en lång idag.
Hoppas att ni står ut, älskar er! (L)
Förlåt så mycket för dåligt uppdatering, det är så fint väder & jag vill vara så mycket jag kan ute o med mina vänner nu när det är lov och så varmt.
Förlåt så mycket men jag ska försöka att lägga upp en lång idag.
Hoppas att ni står ut, älskar er! (L)
Ny design! :D
Hej.
Som ni kanske se har underbara Johanna gjort en ny design till bloggen!
Jätte, jätte fin. TAAACCK :D
Vad tycker ni om den nya designen ?
Jag ÄLSKAR den iallafalla!
Som ni kanske se har underbara Johanna gjort en ny design till bloggen!
Jätte, jätte fin. TAAACCK :D
Vad tycker ni om den nya designen ?
Jag ÄLSKAR den iallafalla!
My little sweetheart- Kapitel 49
- När ska vi åka, när beställer vi? Frågade Justin glatt.
Jag titta fört på Pattie och sedan tillbaka på Justin.
- Så fort så möjligt, Sa jag osäkert.
Jag titta tillbaka på Pattie och såg hur hon nicka till svars osäkert.
- hur länge får vi stanna? Frågade Justin och titta på Pattie.
- En vecka.
Jag nicka och såg hur Justin titta änu gladare på mig.
- En vecka helt själva! Sa Justin och reste sig upp ur stolen med ett ryck.
- Men Kenny ska väl också med, för det kommer annars sluta i kaos ute på gatorna, Sa jag och titta på Justin.
Han nicka till svaras och sedan tog han mig i överarmen.
- Kom, vi ska hitta biljetter, Sa Justin och peka uppåt med fingret.
Utan att säga något till svars kände jag hur Justin drog mig i överarmen upp för trapporna och in i hans rum på ovanvåningen.
Han slängde sig lätt på stolen som stod utdragen och sedan rörde han lätt till musen så att datorn vakna till.
Jag stanna vid dörröppningen och titta på Justin hur han snabb skrev på datorn.
Utan att säga något la jag händerna i kors och luta mig mot dörren.
Justin vände sig om mot mig och titta på mig som att han inte visste att jag var i rummet med honom.
- Oj Gaby förlåt, kom och sätt dig här hos mig gumman, Sa Justin och klappa med händerna på sina lår.
- förlåt blabla, härmade jag Justin och gick mot honom med tungan ute.
Justin bara skratta åt mig.
Jag satt mig i hans varma famn och sedan vände han stolen mot datorn.
- Kolla detta, Sa jag och peka på skärmen framför mig när Justin scrollat ner en bit.
- Ja, kolla så snyggt hotell, Sa Justin och klicka snabbt på länken.
Både jag och Justin titta spänt med stora ögon på den lysande skärmen framför oss.
Justin scrolla ner bland bilderna, det var verkligen jätte fint.
Det var bara 50 meter till stranden, rom server 24 timmar om dygnet och huset var jätte fint .
- Och titta här, Sa Justin med fingret på skärmen och blicken på mig.
- En säng, tillade jag glatt.
- Och en stor dusch , Sa Justin glatt medans han kolla runt på hotellet.
- Men gillar du detta? Frågade Justin mig och släppte musen ett tag.
Jag nicka med ett leende på läpparna till svars.
- Ska vi beställa nu eller? Frågade Jag Justin och tog i musen för att kolla på bilderna.
- Men vänta, Sa Justin och hindra min hand för att fortsätta med datorn.
Jag vände mig om mot Justin och titta frågande på honom.
Han la försiktigt sitt finger på min läpp och sedan tog han tag i min nacke.
Min läppar trycktes mot Justin mjuka fuktiga läppar, en lång stund.
Han luta tillbaka huvudet och titta noga på mig..
- När ska vi åka, när beställer vi? Frågade Justin glatt.
Jag titta fört på Pattie och sedan tillbaka på Justin.
- Så fort så möjligt, Sa jag osäkert.
Jag titta tillbaka på Pattie och såg hur hon nicka till svars osäkert.
- hur länge får vi stanna? Frågade Justin och titta på Pattie.
- En vecka.
Jag nicka och såg hur Justin titta änu gladare på mig.
- En vecka helt själva! Sa Justin och reste sig upp ur stolen med ett ryck.
- Men Kenny ska väl också med, för det kommer annars sluta i kaos ute på gatorna, Sa jag och titta på Justin.
Han nicka till svaras och sedan tog han mig i överarmen.
- Kom, vi ska hitta biljetter, Sa Justin och peka uppåt med fingret.
Utan att säga något till svars kände jag hur Justin drog mig i överarmen upp för trapporna och in i hans rum på ovanvåningen.
Han slängde sig lätt på stolen som stod utdragen och sedan rörde han lätt till musen så att datorn vakna till.
Jag stanna vid dörröppningen och titta på Justin hur han snabb skrev på datorn.
Utan att säga något la jag händerna i kors och luta mig mot dörren.
Justin vände sig om mot mig och titta på mig som att han inte visste att jag var i rummet med honom.
- Oj Gaby förlåt, kom och sätt dig här hos mig gumman, Sa Justin och klappa med händerna på sina lår.
- förlåt blabla, härmade jag Justin och gick mot honom med tungan ute.
Justin bara skratta åt mig.
Jag satt mig i hans varma famn och sedan vände han stolen mot datorn.
- Kolla detta, Sa jag och peka på skärmen framför mig när Justin scrollat ner en bit.
- Ja, kolla så snyggt hotell, Sa Justin och klicka snabbt på länken.
Både jag och Justin titta spänt med stora ögon på den lysande skärmen framför oss.
Justin scrolla ner bland bilderna, det var verkligen jätte fint.
Det var bara 50 meter till stranden, rom server 24 timmar om dygnet och huset var jätte fint.
- Och titta här, Sa Justin med fingret på skärmen och blicken på mig.
- En säng, tillade jag glatt.
- Och en stor dusch , Sa Justin glatt medans han kolla runt på bilderna.
- Men gillar du detta? Frågade Justin mig och släppte musen ett tag.
Jag nicka med ett leende på läpparna till svars.
- Ska vi beställa nu eller? Frågade Jag Justin och tog i musen för att kolla på bilderna.
- Men vänta, Sa Justin och hindra min hand för att fortsätta med datorn.
Jag vände mig om mot Justin och titta frågande på honom.
Han la försiktigt sitt finger på min läpp och sedan tog han tag i min nacke.
Min läppar trycktes mot Justin mjuka fuktiga läppar, en lång stund.
Han luta tillbaka huvudet och titta noga på mig..
KOMMENTERA NU, NU HAR NI FÅTT MY LITTLE SWEETHEART! WIIHOW!
Kommentera, bra/dåligt ?
Inte så bra del, har inte skrivit länge på denna novellen så känns lite konstigt men kommentera så får ni mer.
Är ledig nu så ska bomba om ni kommenterar bra :))
KOMMENTERA :DD
KOMMENTERA NU, NU HAR NI FÅTT MY LITTLE SWEETHEART! WIIHOW!
Kommentera, bra/dåligt ?
Inte så bra del, har inte skrivit länge på denna novellen så känns lite konstigt men kommentera så får ni mer.
Är ledig nu så ska bomba om ni kommenterar bra :))
KOMMENTERA :DD
