Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

Här står jag, mitt på scenen och sjunger med hela min själ. Mitt hjärta dunkar fort, men jag känner hur nervositeten börjar försvinna. Innan jag hade gått ut på scenen kändes det som hela jag skulle exlodera av nervositet, men när jag väl kom ut på scen kände jag direkt att jag älskade det.

"Men det finns en hake.." börjar han och jag stannar upp. 
"Tell me" säger jag och ställer mig framför honom. 
"Du sjunger overboard med mig" säger han snabbt och jag spärrar upp ögonen.
"WHAT?! Nej, no way Justin" säger jag och skakar på huvudet. Justin sträcker ut armarna och lägger händerna vid min midja. Han drar ner mig i sitt knä och lägger armarna om mig.
"Scooter hade kommit fram till mig innan och berättat om vad som hände i morse mellan dig och Jasmine, och ärligt är jag inte förvånad. Iallafall så pratade jag med Scooter om allt som har hänt, och frågade om hon kunde åka hem, för jag ville inte att hon skulle förstöra mer eller få dig att må dåligt, så han sa att han skickar hem Jasmine, men bara om du ersätter henne" säger Justin och jag tittar ner i mitt knä.
"Justin, jag kan inte uppträda framför så många typ varje dag" säger jag och suckar.
"Du har uppträtt en gång innan, det var väl inte så farligt?" säger han och jag lutar mitt huvud mot hans axel.
"Ja, en gång. Jag kommer sjunga på varenda konsert isåfall, jag vet inte om jag skulle klara det" säger jag och han ler snett.
"Demi, du är grym på att sjunga. Du klarar det, jag är ju med dig" ler han och jag besvarar leendet.
"Dansen då?" säger jag förvirrat.
"Eftersom Overboard kommer efter typ 2 låtar kommer du hinna dansa till Baby och Somebody to love som är i slutet, om du vill" säger han och jag pillar nervöst med naglarna. Jag vet inte om jag skulle klara av att sjunga framför tusentals av Justin's fans varje dag när säkert hälften av dom hatar mig. Jag skulle bli så pass nervös att jag skulle trilla av scenen eller något. Dans klarar jag av, för då är man i bakrunden. Men sjunga när man har flera tusentals ögon på sig som ser varenda rörelse jag gör, nja.. 
"Jag vet inte" säger jag och Justin tar min hand.
"Följ med mig på soundchecken" flinar han och jag tittar misstänksamt på honom.
"Vadå då?" säger jag men han ler bara.
"Följ med mig bara" säger han och kysser mig. "Visst" mumlar jag.

"Fan, jag orkar inte med henne mer!" säger jag upprört och lägger händerna i midjan. Justin är på en intervjuv, så jag är med Carro. Vi har stött på Jasmine flera gånger som gått in i oss med mening. Under frukosten gick hon in i mig när jag höll i ett glas mjölk, och ni kan nog gissa vad som hände. Hur som helst tog jag hennes vattenglas och kastade det i hennes ansikte, framför hela crewet, så jag antar att Scooter kommer vilja prata med oss båda två. Just nu är jag och Carro iallafall ute, jag kände att jag inte orkade vara kvar där inne med Jasmine längre. 
"Såg du blickarna hon gav Pauly?" säger Carro och drar handen genom sitt hår.
"Nej, vadå då?" frågar jag och Carro höjer på ögonbrynen.
"Hela morgonen har hon ju suttit och stirrat på honom tills han vänder huvudet mot henne" säger Carro men min blick har fastnat på något bakom henne. Pauly och Jasmine.
"Demi?" säger Carro och lyfter på ögonbrynen. "Jasmine och Pauly" viskar jag och gör en diskret nickning mot dom. Carro vrider på huvudet men vänder snabbt tillbaka det och biter sig i läppen. Jasmine flinar när hon kommer mot oss och tar tag i Paulys hand. Hon går hårt in i min axel när hon går förbi.
"Men kom hit då!" säger jag irriterat men Carro stoppar mig. "Demi, nej!" säger hon och tar tag i min arm.

Jag vänder mig mot Carro och tittar frågandes på henne.
"Det kommer bara ge dig problem, det är liksom fullt med folk här som känner igen dig. Även paparazzis" säger hon menande och lägger armarna i kors.
"Du har rätt" suckar jag och ler snett, "Ska vi gå tillbaka?" säger jag och hon nickar. Vi pratar och skrattar på vägen hem, varken jag eller Carro orkar tänka på Jasmine eller någon annan som bara får oss på dåligt humör. När vi kommer fram till hotellet går vi genom lobbyn och ser bara Scooter som sitter med en kopp kaffe och en tidning vid ett bord i kafeterian. 
"Shit, kom" väser jag och vi går snabbt förbi. Jag vet att Scooter bara skulle vilja prata med mig om han såg mig, och jag orkar inte nu.
"Fan, jag måste till dansträningen" säger hon och tittar på klockan, "När börjar du igen?" säger hon och jag rycker på axlarna.
"Om typ 2 veckor" ler jag och hon ler stort. "Bra, men vi ses!" säger hon innan hon försvinner. Jag går in till mitt rum och sätter mig i sängen. Jag lutar mig bakåt och sätter på tvn. Jag tittar på Jersey Shore en stund tills min mobil ringer. Jag drar upp den ur fickan och Justin's namn pryder hela skärmen. 
"Hej baby" svarar jag och sänker tvn.
"Hej snygging, vad gör du?" undrar han.
"Tråkar. Carro stack nyss till träningen" suckar jag och han skrattar till.
"Jag kommer hem snart iallafall, hold on" säger han och jag ler för mig själv.
"Okej, ses sen då. Love you" 
"Love you too baby" säger han innan han lägger på. Jag lägger mobilen på nattduksbordet och bestämmer mig för att ta en dusch. Jag stänger av tvn och reser mig upp. Jag tar fram en svart skön tunnika och nya underkläder och tar med mig det in till badrummet. Jag tar av mig kläderna och tar en lång dusch. Jag både shamponerar och balsamerar noga och sköljer av. Jag kliver ur duschen och virar en handduk om min kropp. Jag torkar av min kropp och tar på mig underkläderna och tröjan. Jag låter håret självtorka och lämnar badrummet. Jag tar min laptop och sätter mig i soffan. Jag går in på twitter och tittar på mina mentions. Allt hat har faktiskt minskat, det är jag väldigt glad för. Det finns fortfarande hat, men jag klarar av att läsa det utan att gråta, för det finns så många snälla som får mig på bättre humör. Jag twittrar "Im bored to death" och lutar mig bakåt i soffan. Jag suckar uttråkat och går in på Justin's sida och ser att han twittrat "Yeah Demi, it must be so painful without me :(" för bara några sekunder sen. Jag skrattar lågt och stänger ner locket.

---

förlåtförlåt för dålig uppdatering, men här fick ni ett iallafall!

Ska titta på Pretty Little Liars, skriver ett till efter det avsnittet ok? puss.

"Okej, så Ryan har alltså somnat i vårat rum, och han borde veta bättre än att somna i närheten av oss" säger jag tyst i kameran med ett leende och vänder den mot Justin som håller i en penna i högsta hugg. Han skrattar lågt innan han för pennan mot Ryan's ansikte. Justin kladdar på mustasch, skägg, ihopväxta ögonbryn, lite vårtor här och där och skriver "Stupid" i pannan. 
"Aw" flinar jag och zoomar in på hans ansikte. Justin fnissar och lägger pennan åt sidan.
"Väldigt vackert" skrattar han och slår sig ner jämte mig. Jag riktar kameran mot honom.
"Dont mess with the prankmasteeeers" säger han med sin creepy-röst och jag stänger av kameran.
Vi skrattar och laddar upp videon i datorn, sedan lägger vi ut den på twitter. Vi börjar genast få en massa kommenterar efter bara några sekunder, och jag är glad att dom inte skriver så mycket elakt om mig, det känns som att allt hat har minskat efter intervjuven. Jag sneglar åt Ryan som ligger i soffan med händerna och benen över hela soffan. Han snarkar högt vilket får mig och Justin att hålla oss för skratt. Jag kysser Justin och reser mig upp och går in till badrummet. Jag tvättar bort sminket och släpper ut håret jag hade i en toffs. Jag går ut igen och tar fram andra kläder. Jag låser in mig på badrummet och tar av mig kläderna och hoppar in i duschen. Jag schamponerar och balsamerar håret. Jag sköljer av mig snabbt och kliver ur duschen. Jag torkar min kropp med den vita handduken och sätter på mig ett svart linne och och gråa mjukisshorts. Jag låser upp badrumsdörren och går in till Justin som sitter i sängen med datorn. Han sitter med ryggen mot mig och verkar inte märkt att jag har kommit. Jag sneglar åt Ryan som ligger i soffan som fortfarande inte vaknat. Jag smyger bakom Justin och böjer mig fram. 
Jag puttar till honom med händerna så han ger ifrån sig ett litet men högt skrik. 
"Sch!" skrattar jag och nickar mot Ryan. Justin blänger åt mig och drar ner mig i sängen så jag hamnar på rygg. Han sätter sig gränsle över mig och flinar. Jag putar med läpparna och han böjer sig ner och trycker sina läppar mot mina. Han kysser mig passionerat och kärleksfullt. Vi snurrar runt så jag hamnar över honom. Våra tungor leker med varandra och vi båda andas tungt. Hans hand vandrar upp innanför mitt linne men han tar snabbt bort den när Ryan ger ifrån sig en hög snark. 
Jag rycker till och vänder mig om. Ryan sätter sig långsamt upp i soffan och jag hoppar av Justin. Han gnuggar sig i ögonen och gäspar stort. Jag går fram och sätter mig i fåtöljen framför soffan. 
"Goodmorning sunshine!" flinar jag och han tittar konstigt på mig.
"Vad gör du i mitt hotellrum?" säger han och reser sig upp.
"Du är i vårat Ryman" ler jag och han går förbi Justin och in till badrummet. Jag och Justin utbyter blickar och innan vi visste ordet av det hör vi ett skrik från badrummet. Ryan kommer ut med en mördarblick fastklistrad på ansiktet och sneglar fram och tillbaka på mig och Justin.
"VEM GJORDE DET HÄR?!" säger Ryan och jag håller mig för skratt.
"Jag vet inte, du hade det på dig när vi kom in" säger Justin och jag nickar. 
"Jag köper inte det där, jag vet att det var ni" säger Ryan och lägger armarna i kors.
"Nej, vi har ingen aning om vad du pratar om, eller hur Demi?" säger Justin och tittar på mig. Jag vänder huvudet mot Ryan som står med höjda ögonbryn. Jag nickar men kan inte hålla mig utan brister ut i skratt. 

Jag lägger ner handduken i sanden bredvid resten av crewet och plötsligt ligger jag i Justin's famn. Jag skriker och sprattlar så mina fötter landar  sanden igen, jag försöker ta mig loss från hans grepp när jag känner hur kallt vattnet är men han har ett hårt grepp om min kropp. Han lyfter upp mig igen och jag lägger händerna runt hans hals och han går längre och längre ut. 
"Jävl-" börjar jag men Justin avbryter mig, "Passa dig, du vill inte göra något som får mig att.." säger han och lösar på greppet så jag nästan trillar i vattnet, men då fångar han mig igen.

"Sluta!" säger jag och ger ifrån mig ett högt skratt. "Det är fan skitkallt!" muttrar jag och han flinar bara åt mig.
"Tänk om jag bara skulle..." säger han och innan jag visste ordet av det har jag hamnat i vattnet. Jag skriker till av det plötsliga kalla vattnet och blänger på Justin. Han ler oskyldigt och rycker på axlarna. Jag skvätter vatten på honom och börjar gå lite längre ut. Justin kommer efter. Jag stannar och vänder mig om och lägger armarna om honoms nacke.
"Sötis" flinar jag och trycker mina läppar mot honoms. Hans hand vandrar ner från min kors rygg till min rumpa. Jag ler mot hans läppar och vi kyssar varandra passionerat. Vi orkar inte bry oss om paparazzis eller resten av crewet. Några ligger i sanden och solar och andra är ute i vattnet en bit från oss och leker. Jasmine och Pauly har spenderat mycket tid med varandra, dom är inte ens här, dom valde att åka till stan istället. Men jag orkar inte bry mig om dom ändå, dom får göra vad dom vill. Jag kysser Justin en sista gång innan jag backar ett steg och tittar in i hans ögon.
"Vill du simma till ön?" flinar han och jag skakar förskräckt på huvudet.
"No way, det är ju fettstora fiskar här!" säger jag och han vänder sig mot Alfredo och Dan som plaskar runt i vattnet. 
"YO DAN, ALFREDO! SKA VI SIMMA UT TILL ÖN ELLER?" ropar han och dom vänder sig om. Dom gör tummen upp och börjar gå mot oss.
"Alltså, okej, vi ses senare" flinar jag och alla tre skakar på huvudet.
"Du ska med" säger Alfredo och tar tag i min arm när jag försöker gå iväg.
"Vet ni vad som finns i vattnet?! Jag har fobi för stora fiskar" säger jag och skakar på huvudet.
"Men vi är ju här, vi skrämmer bort dom, i promise" säger Dan och Justin nickar medans Alfredo håller sig för magen och skrattar högt.
"Är du rädd för fiskar?!" skrattar han och jag slår till honom hårt på armen. "Ouuuch" säger han och slutar skratta och håller sig för armen istället och ser sårad ut men sen flinar han bara.
"Tönt. Fine, jag följer med" ler jag och Justin lägger armen om mig. Vi går längre och längre ut tills vi inte når botten längre, då börjar vi simma. 
"Akta bara så inte en alligator kommer och biter i dig" säger Alfredo plötsligt och jag skriker till.
"MEN SLUTA!" skriker jag förskräckt och simmar ikapp honom och hoppar upp på hans rygg så han kommer under vattenytan, men kommer upp någon sekund senare.
"OMG, JAG SÅG EN HAJ!" utbrister han och jag slår han på armen igen.
"Det är inte kul" muttrar jag och Justin börjar gapskratta, "Allvarligt.." mumlar jag och dom skrattar.
"Demi, dom är räddare för dig än vad du är för dom" säger han och jag skakar på huvudet.
"Har du sett vad det finns för fiskar här?! Dom kommer käka upp hela mig" säger jag och han ger ifrån sig ett högt skratt. Jag blänger åt honom men känner hur det drar i mungiporna.
När vi äntligen är framme klättrar jag upp på ön och slår ihop händerna och tittar upp i himlen.
"Jag har aldrig varit så glad att vara på land som jag är nu! Jag skulle pussa marken om den inte var så sjukt smutsig" säger jag och dom andra skrattar samtidigt som dom skakar på huvudet.
"Titta!" utbrister Dan och jag springer över till hans sida och följer hans blick. Jag ser en skugga i vattnet och skriker till och backar bakåt. "EN HAJ!" skriker jag och Justin lägger armarna om mig bakifrån. "Det är en fisk pucko" säger han och kysser min kind.

Jag vaknar nästa morgon av att någon knackar på dörren. Jag sneglar åt Justin's håll som fortfarande ligger och sover och drar mig försiktigt ur hans famn. Jag gnuggar mig i ögonen och går mot dörren. Jag trycker ner handtaget och när jag får se vem som står där vet jag inte riktigt hur jag ska reagera.

"Vad vill du Jasmine?" suckar jag och stänger dörren efter mig. Hon flinar och lägger armarna i kors.
"Du såg vad som hände igår, så där har du bevis på att han fortfarande är kär i mig" flinar hon.
"Han har redan berättat vad du har sagt till honom, förvänta dig inte att vi ska tro på dig. Allt du gör är att förstöra, du är så jävla hjärtlös så det finns inte, jag fattar inte hur du ens kan leva med dig själv. Justin är världens finaste människa men ändå leker du bara med hans känslor som om han är en jävla leksak. Så jävla lågt, du har aldrig ens älskat honom" säger jag och hon tittar på mig med en upprörd blick. 
"Jag älskade honom" säger hon och tittar ner i marken.
"Jaså? Så det var därför du utnyttjade honom för fame, du var otrogen och strulade med en kille mitt framför honom?" säger jag och höjer på ögonbrynen. Hon öppnar munnen men stänger den igen, "Tänkte väl det" fnyser jag och vänder mig om och stänger dörren igen. 
"Vem var det?" säger Justin plötsligt så jag rycker till. Jag vänder mig om och ler lite mot honom.
"Ehm, det var Ryan. Han skulle bara påminna om intervjuven vid 10" säger jag och rycker lätt på axlarna.
"Hur mycket är klockan?" frågar han och jag går fram till min mobil på nattduksbordet. "Kvart över åtta" säger jag och han flinar. "Kom" säger han och sträcker ut armarna. Jag ler och kryper in i hans varma famn. Jag lägger mina armar honom och vi ligger och håller om varandra ett tag. 
"Följer du med?" undrar jag och tittar upp på honom.
"Vart då?" frågar han förvirrat och jag himlar med ögonen.
"Intervjuven dumass" säger jag och han petar till mig i magen så jag ger ifrån mig ett högt skrik. Jag skrattar och ger honom en kyss innan jag reser mig upp ur sängen och tar fram nya kläder, det får bli slitna ljusblåa shorts och en lös vit t-shirt som hänger lite löst vid axeln. Jag struntar i sminket eftersom jag ändå kommer bli sminkad där borta.
"Förresten, vi alla tänkte dra ner till stranden efter din intervjuv" säger Justin och reser sig upp, "Awesome" ler jag och han flinar. Han går fram till mig och kysser mig innan han går och tar fram egna kläder. Han låser in sig på badrummet och duschen går igång. Eftersom jag duschade igårkväll så behöver jag inte duscha idag. Jag borstar igenom håret och tar upp min laptop. Jag loggar in på min twitter och överväger att titta mina mentions, men jag låter bli. Jag har inte lust att bli deppig innan intervjuven. Jag twittrar snabbt "Interview at Ryan Seacrest soon, #swag" och går in på Justin's sida. Han har twittrat lite om konserter, sina fans och det vanliga. Jag går in på min timeline och stirrar på mentions knappen. Jag kan ju bara kolla några. Jag för datamusen mot Mentions och klickar. Jag läser en efter en och dom flesta är likadana som förut, "You're a fat famewhore, im gonna kill you" och sådant. Det sticker till i magen när jag läser dom, men jag tänker inte gråta. Nej. Jag kan inte hålla på och bryta ihop varje gång jag läser något sånt, jag måste stå ut om jag ska vara med Justin, och jag tänker inte lämna honom bara för någon skriver något över internet. Jag fortsätter läsa och märker inte att Justin kommit in i rummet förrän locket stängs ner. 
"Ey" säger jag och tittar upp på Justin som står framför mig. 
"Du ska inte kolla vad dom skriver om dig, det är inte bra Demi" säger han allvarligt och jag suckar.
"Jag måste ju se vad dom skriver om mig.." säger jag och han sätter sig jämte mig.
"Inte om du mår dåligt av det" säger han och jag ler svagt över hur gullig han är. Han böjer sig fram och kysser mig passionerat. Han backar bak med huvudet och jag pussar honom snabbt på kinden innan jag reser mig upp. Jag kollar klockan och ser att vi måste åka. 
Jag tar på mig skorna och Justin gör samma sak. Vi öppnar dörren och går ner mot lobbyn där Scooter och Kenny står och pratar med varandra. När dom ser oss ler dom lättat och vi börjar gå mot bilen. Jag och Justin sätter oss i baksätet medans Kenny kör bilen med Scooter i framsätet. Jag och Justin sitter med sammanlänkade händer och pratar om allt möjligt. Jag tittar ut genom fönstret och studerar alla byggnader här i Hawaii.

DEMIS PERSPEKTIV

"Caroline!" säger jag utanför fönstret och hon vänder sig om. När hon får syn på mig brister hon ut i ett stort léende. 
"Demi!" ler hon och springer fram till mig. Jag lutar mig fram och kramar henne hårt. Efter stund släpper vi varandra.
"Det har varit så sjukt tråkigt utan dig! Och det var en pain in the ass att ha Jasmine här" säger hon och himlar med ögonen och jag skrattar. 
"Jag och Justin har löst allting" säger jag och hon ler, "Vad bra!" säger hon och slänger en blick mot dom andra. Caroline och dom andra gjorde några övningar, men dom har en paus nu.
"Jag kommer ut till dig" säger Caroline och springer fram till våran danslärare. Dom pratar om något och hon nickar och Caroline springer ut genom dörren. Hon dyker upp jämte mig och vi börjar gå samtidigt som vi pratar om allt som har hänt. Det var skönt att kunna prata ut med Carro. 
Hon visste om mina skärmärken för jag hade pratat med henne i telefon under tiden jag varit hemma men inte om att jag tänkte ta självmord, men Justin stoppade mig. 
"Jag fattar inte att du kunde varit död nu.." säger Carro och stannar plötsligt upp. 
"Vadå?" frågar jag förvirrat och följer hennes blick, men jag hittar inget speciellt.
"Men ser du inte?! Jasmine!" säger hon och jag tittar runt. 
"Var?" säger jag och Caroline pekar. Då ser jag henne. Jasmine går en bit bort och ser allmänt arg ut. Faktiskt, så ser hon förbannad ut. Som om hon kunde explodera. Hon går fram och tillbaka och sparkar hårt på en sten som ligger helt oskyldig på marken. 

Jag skrattar och tittar mot Carro som tittar på Jasmine, men till slut brister hon också ut i skratt. 
"Undrar vad som har hänt med henne" säger Carro och lägger handen för munnen.
"Hon har pms" säger jag och rycker på axlarna. Jag följer Jasmine med blicken som går åt andra hållet och stannar plötsligt. Hon tittar sig runt och slår sig ner på en grön rostig bänk en bit bort. Hon drar ner sina solglasögon och klappar stressat på sina ben.
"Väntar hon på någon eller?" säger jag och sätter mig på räcket vid trappan nedanför oss. 
"Ser ut så.." säger Carro och rycker på axlarna. 
"Haha, folk kommer tro vi är stalkers om någon ser att vi står och glor på Jasmine Villegas" säger jag och skrattar till lite.
Carro instämmer i skrattet och kliar sig på armen.
"Bara inte hon ser oss" säger hon och jag flinar. Jag hoppar ner från räcket och sätter mig ner på stentrappan. Carro sätter sig bredvid mig och lägger benen i kors.
"Jag är så jäkla nyfiken nu" säger jag och Carro skrattar. Jasmine tittar runt hela tiden och verkar desperat leta efter någon, och det är det vi vill veta, vem hon letar efter. Vi är konstiga som sitter och spionerar på henne, men vi är för nyfikna för att bry oss.
Jag och Carro sitter och snackar lite om allt möjligt och efter runt 10 minuter har Jasmine fortfarande inte gått, dock har hon rest sig upp och går bara runt lite, fast på samma ställe. Hon sätter sig vid fontänen och tar upp sin mobil och börjar hålla på med den. Jag reser mig upp och borstar av lite smuts från rumpan och låren och vänder mig mot Carro som också reser sig upp. Jag vänder mig om och tittar på Jasmine igen.
"Vem hon nu väntar på måste vara någon viktig" säger jag och Carro skrattar.
"Vem det nu är verkar ha dissat henne" skrattar Carro och lägger armen om mig. Jag instämmer i skrattet men slutar skratta när jag får se vem som kommer fram till henne.

Jasmine kommer mot oss och rycker loss Justin från mig. Hon drar honom en liten bit från mig och ställer sig framför honom med armarna i kors. 
"Vad händer med oss då?" säger hon tyst och slänger en blick åt mig och jag är säker på att hon vill att jag ska höra exakt vad dom snackar om. Det är nu Jasmine kommer komma med massa lögner för att försöka splittra oss ännu en gång, men denna gången ska hon inte lyckas. 
"Vilket oss?" suckar Justin och Jasmine himlar med ögonen som om det är världens självklaraste sak.
"Ja men.. Du vet, efter att Demi åkte så.." säger hon och smeker hans mage med sina händer. Han rycker bort hennes händer och backar ett steg.
"Så vad? Jag dissade dig och sa att jag aldrig ville prata med dig mer för all skit du gjort, men du är för trög för att fatta det, eller hur?" säger Justin och jag ger ifrån mig ett högt skratt. 

Justin sätter sig jämte mig och lägger armen bakom min rygg. Jag lägger huvudet mot hans axel och torkar tårarna. Jag suckar lågt och Justin tar min hand och flätar in sina fingrar i mina. 
"Allt blev bara för mycket, du, Jasmine, dina fans.." säger jag och hans grepp om min hand blir hårdare, "Jag klarade inte av allt hat, jag vet att jag inte borde, men jag läste vad dina fans skrev om mig, och jag kunde inte hantera det" säger jag och han släpper min hand. Han reser sig upp och går ut från badrummet. Jag tittar förvirrat efter honom och reser mig upp för att följa efter honmo. Han sätter sig vid datorn och jag ställer mig bakom honom för att se vad han gör. Han loggar in på twitter och skriver DemiSantiago i sökfältet så tweets om mig kommer upp. Jag lägger armarna om hans hals och lutar hakan mot hans axel. Jag läser några tweets och dom skriver alla nästan samma sak, att jag är en hora och jag borde dö. Tårarna bränner bakom ögonlocken men jag tänker inte låta dom rinna, jag måste försöka vara stark. Om jag ska vara med Justin så får jag stå ut med det, och jag gör allt för att få vara med honom. Jag kan inte hålla på och bryta ihop varje gång någon skriver något om mig. Justin mumlar ett par svärord och pussar mig på kinden innan han går in på sida och twittrar "All this hate on Demi is just ridiculous, she's just human, she doesnt deserve it" och "I should be able to date and be happy without worrying about this.. What happend to my supportive beliebers?" och "U have no idea how the hate breaks her, and when she's hurt, im hurt. I'll always love you guys, but atleast show some respect.."
Jag reser mig upp och sätter mig i Justin's knä och lägger armarna runt hans nacke.
"Tack" säger jag och han ler. Han kysser mig mjukt och lägger mitt ansikte mellan sina händer.
"Lova att du aldrig gör så igen, okej?" säger han allvarligt och jag nickar.
"Jag lovar" ler jag och flinar. Jag kysser honom och låter hans tunga möta min.

"Om jag inte hade varit där hade du varit död nu.." mumlar Justin och jag tittar ner i marken.

"Men jag är inte död, du räddade mig" säger jag och ler svagt. Han går fram till mig och tar mina händer.
"Du tänkte begå självmord, Demi. Tänk så skulle jag inte hunnit fram till dig? Jag skulle aldrig mer få se dig. Jag skulle aldrig klara av det" säger han och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Istället lägger jag armarna om honom och omfamnar han i en varm kram.

"Förlåt.." viskar jag och stänger ögonen och bara njuter av att ha hans armar runtom mig. 
"Men Demi.." börjar han och släpper taget om mig, "Varför trodde du att jag ville vara med.. Jasmine?" fortsätter han och jag biter mig i läppen och tittar ner i marken.
"Jasmine typ.. smsa mig" säger jag och möter honoms blick som förändras till ilska.
"Vad skrev hon?" säger han och jag fiskar upp min mobil ur fickan. Jag letar upp smset och visar det för honom. Han läser tyst för sig själv och jag ser hur han blir irriterad. 
"Vad fan är det för fel på den tjejen?! Jag ska fan ringa u-" 
"Du ska inte göra någonting" avbryter jag honom och han tittar förvirrat på mig. "Men alltså, jag orkar inte mer just nu, kan vi bara skita i henne för tillfället? Jag orkar inte tänka på henne nu" säger jag och han nickar.
"Jag snackar med henne när vi kommer tillbaka" ler han och jag himlar med ögonen och mumlar ett "visst". 
"När har har du tänkt åka tillbaka förresten?" frågar jag och sätter mig ner i soffan. Jag tar upp koftan jag lagt på armstöder drar på mig den. 
"Vi ska tillbaka imorgon!" ler han och betonar ordet 'Vi'. Jag suckar och han sätter sig i soffan. 
"Jag vet inte om jag orkar möta Jasmine.. Inte Pauly för den delen heller" mumlar jag och Justin drar upp mig i hans knä. Han stryker undan en hårslinga från mitt ansikte och smeker min kind nätt.
"Vi ska inte låta dom förstöra igen, right? Tro inte på några lögner dom försöker mata in i din skalle, vi har varandra och that's all that matters" säger han och jag vrider mitt huvud för att möta honoms blick. Han ler mot mig och hans blick vandrar neråt. Han spärrar upp ögonen och jag tittar förvirrat på honom. Han tar tag i min handled och tittar upp på mig igen.
"Demi?! Vad har du gjort?!" utbrister han högt och jag vänder blicken neråt. Fuck. 
"Ingenting!" säger jag snabbt och drar ner tröjärmen över mina skärmärken. Jag hade helt glömt bort dom.
"Vadå ingenting?!" säger han och jag hoppar ner från hans knä.
"Men det är ingenting säger jag ju!" skriker jag och reser mig upp. Jag springer iväg och låser in mig på badrummet. Jag vet inte varför jag blir så upprörd egentligen, jag orkar bara inte mer.
"Demi, öppna dörren" säger Justin och rycker i handtaget. Jag svarar inte utan glider ner mot väggen och sätter mig på golvet. Jag hör fotsteg som blir svagare och svagare. Efter en stund kommer dom tillbaka och jag hör hur någon pillar med låset. Dörren flyger upp och Justin sätter sig framför mig.
"Demi.." säger han och flyttar sig närmre mig och tar min hand. "Du kan prata med mig" fortsätter han. Då brister det. Tårarna rinner nerför mina kinder och Justin ser medlidande på mig. Jag ser hur hans ögon blir vattenfyllda och en tår rinner ner.
"Varför gråter du?" frågar jag förvånat och torkar mina egna tårar, inte för det hjälper direkt.
"För du gråter.. Kan inte låta bli" säger han och ler lite men blir sedan allvarlig. "Varför har du skärt dig?"

DEMI'S PERSPEKTIV:

Det sista jag hörde från Justin var "Jag vill aldrig se dig igen, vi är över." och det var för en dag sen. Han vill inte ha något med mig att göra, vi kan aldrig bli tillsammans igen. Jag har förstört allt, han hatar mig. Jag har spenderat min dag att läsa mina mentions på twitter. Jag vet inte varför jag gör det, jag blir så jävla ledsen när jag läser dom, men ändå vill jag. Jag gråter varje dag, jag känner mig som en stor barnunge med tanke på hur mycket jag gråter, men dom tar aldrig slut, dom bara kommer, och det går inte stoppa. Mina mentions blir bara värre och värre för varje dag, dödshoten ökar för varje dag som går. Jag har ingen lust att leva alls om jag ska vara ärlig.. Om jag ska leva, så kommer jag ändå bara ligga och ruttna i detta huset, så det är väl lika bra att bara.. dö? Jag går in på Justin's sida och läser hans tweets. En tweet får min uppmärksamhet, "It was a mistake, ily and im coming". Jag känner hur jag blir helt varm innombords. Men det kanske inte ens är till mig? Jag går in på Jasmine's tweet, och självklart, det var till henne, "im waiting for u<3". Jag suckar hårt innombords. Han har gått tillbaka till Jasmine. Jag lägger undan datorn och springer ner för trappan med tårarna fortfarande rinnandes ner för kinderna. Jag tar på mig mina skor och lägger ner mobilen i fickan innan jag rusar ut genom dörren och springer mot en speciell plats. Berget. Jag och Justin brukade vara där förr tillsammans. Det är den enda platsen jag vill till just nu. Jag springer och springer tills jag måste stanna för att andas. Jag gråter så jag knappt kan andas, synen blir suddig och jag får svårt att koncentrera mig på vart jag är. Jag torkar tårarna och gnuggar mig i ögonen. Jag känner hur det vibrerar till i fickan, och jag tar upp den i hopp om att det är Justin som smsat, men nej, det lyser Jasmine över skärmen. Med en hög suck öppnar jag smset och läser, "Verkar som att jag har vunnit, Justin har gått tillbaka till mig. Varje dag pratar vi om hur mycket vi hatar dig. Han hatar dig, han vill aldrig prata med dig igen, fattar du? :)" Tårarna rinner ner på nytt och jag trycker tillbaka mobilen i fickan. Jag springer allt jag kan och snart är jag står jag på berget. Jag går ut på bergskanten och tittar ner på det djupa vattnet där nedanför. Tänk vad enkelt det är för mig att bara hoppa nu. Allt skulle vara över. Jag skulle slippa allt hat, Justin och Jasmine skulle aldrig få se mig igen. Det kanske är lika bra att jag bara dör? Jag har ingen mening med livet.

Tårarna har bara runnit hela tiden, ända sen jag kom hem, det är som att dom aldrig tar slut. Jag känner mig helt tom utan Justin. Saknaden är enorm. Om jag kunnat vrida om tiden skulle jag aldrig låtit Pauly kyssa mig över huvudtaget. Om jag bara bara hade puttat bort honom så fort jag såg att han närmade sig så skulle aldrig detta hänt. Justin skulle inte hata mig. Men jag har förstört allt. Carro hade försökt övertala mig att stanna, men jag klarar inte av att se honom ledsen, speciellt inte när jag vet att det är mitt egna fel. Jag sitter just nu i fåtöljen med en blå filt om mig och låter tårarna rinna. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag har knappt ätit något på dagarna, allt jag gör är att sova, duscha och gråta. Jag är inte ett dugg sugen på mat ändå så jag bryr mig inte heller. Jag försökte smsa och ringa Justin igår men han skrev bara "Jag vill inte prata med dig Demi" så jag har slutat försöka, för tillfället iallafall. Jag suckar högt och lutar mitt huvud mot fåtöljen. Magen kurrar högt för första gången på länge och jag känner hur jag börjar bli yr och mår illa. Jag reser mig upp och koncentrerar synen. Jag blir alltid helt konstig när jag inte äter, jag blir yr, mår illa, det är som att jag är full. Jag går in till köket och lägger fram en skål på bordet. Jag häller i mjölk och corn flakes och börjar äta, och jag börjar redan må bättre. Jag slänger mjölken som blev kvar i skålen och lägger den i diskmaskinen. Jag går upp till mitt rum och lägger mig i min säng. Hur kunde jag låta det här hända? Allt jag vill ha just nu är Justin, jag vill att han ska vara här och hålla om mig, men nej, jag är så jävla dum och har förstör allt.
Jag sätter på tvn men ångrar mig direkt när jag ser hur Justin dyker upp på tv rutan. Jag letar desperat efter fjärrkontrollen men när jag inte hittar den suckar jag uppgivet och sätter mig på sängen och tittar på tvn. 
"Har den 17-åriga popstjärnan Justin Bieber och Demi Santiago som dessutom är bakrundsdansare på honoms konserter gjort slut? I onsdags sågs Demi åka hem tillbaka till Atlanta, i tårar. På gårdagens konsert såg vi ett par tårar hos Justin när han sjöng U Smile och I'll never let you go. Kan det bero på Demi? Eftersom inget har gjort ett uttalande om detta får vi bara vänta och se"

Jag tar ett djupt andetag och reser mig upp. Jag torkar tårarna och går in på badrummet. Jag tvättar ansiktet med kallt vatten och torkar av ansiktet i en handduk. Jag går ut till min väska och tar fram en vit tjocktröja och ljusblåa shorts. Jag måste prata med Justin, jag måste förklara. Det kan inte vara slutet än. Jag suckar högt och tar ett djupt andetag innan jag öppnar dörren. Jag har ingen aning om vart han är, men jag antar att jag få leta upp honom. Jag går runt ett tag och jag tänker precis gå tillbaka när jag hör en snyftning. Inte vems som helst. Justin. Jag svänger runt hörnet och känner hur det sticker till i magen när jag ser vilka som står där. Justin och Jasmine står och kramas.

Jag tittar chockat på dom och tackar gud över att dom inte har sett mig. Jag backar försiktigt och klantig som jag är råkar välta ner någon grej på bordet bakom mig så det blir en hög smäll. Snabbt som fan springer jag iväg innan dom hinner se mig. Jag hör hur dom säger "Vad var det där?" men jag ignorerar dom och springer ner mot lobbyn. Tårarna rinner nerför mina kinder samtidigt och jag känner hur det börjar bli svårt att ens se någonting. Jag springer ut från hotellet och just vart jag ska har jag ingen aning om just nu. Det enda jag vet är att jag måste bort. När jag sprungit en bit och är tvungen att stanna för att andas sätter jag mig ner i gräset och lutar ryggen mot ett träd. Jag suckar och torkar tårarna. Jag andas tungt och får anstränga mig för att inte gråta ännu mer. Jag förstår inte. Justin kramade Jasmine, jag trodde han hatade henne? Efter allt hon gjort.. Hur fan kan han förlåta henne?! 
Efter flera timmar reser jag mig upp och tar fram mobilen i bakfickan. Jag måste ha råkat stänga av den av misstag för den är avstängd, jag sätter på den och ser att flera i crewet har försökt nå mig. Jag lägger ner den i fickan igen och går långsamt tillbaka. Ännu ett par tårar rinner nerför mina kinder men denna gången låter jag dom rinna. När jag ser några paparazzis bakom ett träd torkar jag snabbt tårarna och börjar gå snabbare. Om dom ser mig gråta kommer dom bara hitta på en massa skit för att ha en bra story.
När jag kommer fram till hotellet öppnar jag dörren och tittar runt i lobbyn. Där sitter Justin en bit bort och tittar ut genom fönstret... Man ser att han har rödgråtna ögon, det gör ont att se honom såhär. Jag tänker precis gå fram till honom när Jasmine dyker upp framför mig.
"Det är ingen bra idé" säger hon och jag suckar.
"Jasmine, akta på dig" säger jag och nu är det hon som suckar.
"Så du ska gå till honom och såra honom ännu mer? Han kommer inte vilja prata med dig, han kommer inte låta dig förklara, för han såg det med sina egna ögon, han behöver ingen förklaring. Allt han behöver är att du försvinner" säger hon och en tår rinner ner för min kind. Jag suckar och vänder mig om och går upp mot rummen. Jag kan inte stanna kvar här. Som Jasmine va, han vill att jag försvinner, han skulle må så mycket bättre då. Jag hoppas bara han inser att Jasmine är inget att ha. Han är dum som förlåter henne över huvudtaget. Det är en sak jag inte förstår. Jag knackar på Ryan's rum och efter en stund öppnar han. 
"Heeeey, var har du varit? Vi har letat efter dig, du bara försvann!" säger han och jag suckar lite.
"Ryan, jag måste hem" säger jag och hans ansiktsuttryck ändras till chocokat.
"Va? Varför då?" säger han förvånat. 

Justin låser in sig på toan och duschen går igång. Justin's mobil plingar till och av ren nyfikenhet sneglar jag över skärmen för att se vem det är. Det lyser "Jasmine" över skärmen. Varför smsar hon Justin? Jag vet att jag inte borde läsa, men nyfikenheten vinner helt enkelt. Jag sneglar mot badrummsdörren och öppnar smset. 
"Justin, jag vet att du tror det, men det är sant, jag lovar<3" skriver hon. Jag går in på Skickade sms och kollar det senaste Justin skrivit - "Nej, du älskar mig inte Jasmine, och du har inte förändrats, du har redan bevisat för mig att du inte kan det.." Jag hör hur det knackar på dörren och jag vrider snabbt på huvudet. Jag reser mig upp och öppnar dörren.
"Hej Pauly" säger jag och ler svagt. 
"Hej!" säger han och ler stort. Han tittar in i rummet och sedan tillbaka på mig. "Kan vi prata?" Jag nickar.
"Inte här" säger jag och går ut. Jag stänger dörren efter mig och vänder mig om till Pauly. Jag väntar på att han ska börja prata men ingenting kommer ut ur hans mun. Han öppnar munnen men stänger den igen.
"Ville du något eller?" säger jag och skrattar lite. Han nickar och biter sig i läppen. 
"Alltså, Demi, jag typ.." börjar han och suckar. Han skrattar lite och rynkar ihop ögonbrynen. "Jag gillar dig.." mumlar han och jag tittar förvånat på honom. 
"Jag älskar Justin, Pauly" säger jag och han tittar upp på mig. 
"Jag vet men.. jag kan se att du gillar mig också.. Sättet vi är med varandr-" säger han men hinner inte säga mer förrän jag avbryter honom.
"Jag gillar dig som kompis, inget mer" säger jag allvarligt och han suckar. Han tar ett steg närmre och tittar ner på mina läppar. Jag tänker precis vända mig om för att gå in till rummet igen när han tar tag i min arm.
"Snälla, gå inte!" säger han och jag suckar. "Vad är det? Pauly, jag älskar Justin, okej?" 
"Detta kanske kan få dig att inse.." säger han och jag tittar förvirrat på honom.
"Vad ska du gö-" Han avbryter mig med att pressa sina läppar mot mina. Jag står som förstelad, varför flyttar jag inte på mig?! Jag får tillbaka kontrollen över min kropp och puttar bort honom och tittar ilsket på honom. Hans blick är inte på mig, utan på något bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och ser Justin stå där med tårögda ögon.
"Justin.." säger jag och känner hur mina egna ögon blir vattenfyllda. 
"Hur fan kan du göra så mot mig? Du är precis som Jasmine" säger han och en tår rinner ner för hans kind. Innan jag hinner svara springer han förbi mig och runder hörnet. Pauly tar tag i min arm när jag försöker springa efter hono men jag drar tillbaka den.
"Vad fan har du gjort Pauly?! Jag älskar Justin, vad är det du inte fattar!?" säger jag upprört och springer in på rummet och låser dörren efter mig. Jag glider ner längst väggen och drar knäna mot min kropp och lutar huvudet mot knäna. Tårarna börjar rinna och jag gör ingenting för att stoppa dom. Justin kommer aldrig förlåta mig.

"Vad roligt att se dig igen Demi!" säger Jasmine och sätter sig ner på en stol framför mig.

"Ah men jätte!" säger jag och ler ett överdrivet fejkat léende.

"Jasmine, vad gör du här?" frågar Justin och dyker upp bakom mig. Hon ler stort mot Justin.
"Jag saknade er! Jag ringde Scooter och sa att jag var jätteledsen över vad jag har gjort, och han gav mig en andra chans, så vi kan börja om på nytt!" ler hon och både jag och Justin fnyser högt.
"Ja! Vi kan bli bästa vänner, oh my gosh!" säger jag sarkastiskt. "Du borde vetat bättre, Jasmine, tror du verkligen vi någonsin skulle förlåta dig?" säger jag och höjer på ögonbrynen.
"Alltså.. Under den tiden jag varit borta och så har jag tänkt, jag förstår att ni älskar varandra och jag vill inte komma emellan det, jag har förändrats, jag lovar" säger hon och ler svagt.
"Bullshit" säger jag och vänder på klacken och börjar snabbt gå till hotellrummet. Jag vrider på huvudet och ser hur Justin sätter sig på stolen och jag kan se på lång väg att han skäller ut henne. Jag stänger dörren efter mig och lägger mig på rygg i sängen och tittar upp i taket. 
Det knackar plötsligt på dörren och min första tanke är att det är Justin, men han knackar aldrig? Jag ropar Kom in och dörren öppnas. In kommer till min förvåning Pauly och sätter sig på sängkanten.
"Vad var det där om?" säger han och höjer på ögonbrynen.
"Inget" säger jag och tränger fram ett leende.
"Det såg inte ut som ingenting, du blev ju jättearg på Jasmine?" säger han och rynkar pannan.
"Bara lite bråk som inte blivit löst, inget allvarligt" ler jag och sätter på tvn. Han rycker på axlarna.

Pauly (Micheal Trevino)

JUSTINS PERSPEKTIV

"Men sluta!" skrattar jag och puttar till honom när han bara fortsätter att skvätta vatten på mig.

Han tittar på mig med ett busigt flin och för varje steg han tar backar jag och håller upp händerna för att skydda mig själv. Jag skriker till när han hoppar på mig och plötsligt är vi båda nere i vattnet. När vi kommer upp igen blänger jag på honom men kan inte låta bli att skratta när Justin plötsligt brister ut i ett gapskratt. Han lyfter upp mig i hans famn och går längre och längre ut.
"Justin sluta, släpp ner mig!" säger jag och sprattlar. Han skrattar och släpper ner mig men håller fortfarande fast mig.
"Om jag får en kyss" säger han och ler ett ängla leende. Jag närmar mig och kysser honom mjukt, men när jag förstår att han vill ha mer backar jag med ett retsamt flin på läpparna. 
"Not good enough" säger han och ler ett gulligt leende. Han ser så snygg ut när han är genomblöt så jag drog honom intill mig och han pressar sina läppar mot mina. Hans händer fattar tag i min midja och han trycker mig närmre. Hans hand glider ner mot min rumpa men jag tar hans hand och lägger tillbaka den på midjan och skrattar lågt mot honoms läppar. 
Jag avslutar kyssen och tittar i honoms nötbruna ögon. Jag pussar honom på kinden och går upp mot stranden. Jag vänder mig om och Justin står kvar och tittar på mig och biter sig i läppen.
"Kommer du eller?" säger jag och han skakar på huvudet som om han hamnat i en paralys och går mot mig. "Pervo" skrattar jag och slår han löst på armen. Han ler oskyldigt och vi går längst stranden med sammanflätande händer. Det var inte riktigt meningen att vi skulle bli såhär blöta, vi skulle bara doppa fötterna men såklart ska Justin lyckas blöta ner oss båda två.
"Ska vi dra hem? Kläderna verkar inte vilja torka" säger jag och kisar mot Justin eftersom solen lyser där bakom och känner på mina fuktiga kläder.
"Jadå" säger han och kysser mig på läpparna. Eftersom stranden bara ligger 5 minuter från våra hus så struntade vi i att ta bilen utan vi gick istället.

När vi är framme går Justin in till sig och jag till mig för att byta kläder. Jag tar på mig ett lila pösigt linne och ljusblåa jeansshorts och ett silvrigt halsband. Jag borstar igenom mitt hår och hör att någon öppnar dörren där nere. Jag lägger ner hårborsten och går ner för trappan och möts av Justin. Jag ler och kysser honom på munnen och går vidare in till köket med Justin bakom mig som sätter sig på en stol vid bordet. 
"Vad vill du göra?" frågar han samtidigt som jag letar i skåpen efter något gott men hittar inget.
"Ingen aning" säger jag och sätter mig ner på stolen framför honom.
"Vi kan gå och köpa glass kom" ler han och reser sig upp. Jag gör detsamma och går till hallen. Vi tar på oss våra skor och han fattar tag i min hand. Vi öppnar ytterdörren och låser efter oss för att sedan gå mot våran favorit glassbar vi alltid köper glass ifrån när vi är i ATL.

Veckan har gått hur snabbt som helst, och vi har haft sjukt kul, men idag ska Demi åka igen, vilket är riktigt tråkigt. Vi har blivit så undebart bra vänner under veckan. Eftersom vi båda är så upptagna och reser runt i stort sett hela tiden så kommer vi inte ha så mycket tid att träffa varandra, men vi håller kontakten, och när vi får ledigt hälsar vi på varandra, och då ska även Carro följa med.

"Vi måste ses igen!" säger hon och kramar mig.
"Självklart!" ler jag och besvarar kramen. Vi kramar varandra hårt innan hon går till sin gate.
Jag vänder mig till Justin som lägger armen om mig. Vi går ut från flygplatsen med Kenny någon meter bakom oss. Vi sätter oss i bilen och Kenny kör till Justin's hus. Klockan var rätt mycket, den var nästan 10 på kvällen, och Justin skulle sova hos mig eftersom Ryan inte skulle vara hemma för han hade någon viktig jobbgrej han måste göra.
Kenny svänger in och stannar vid trottoaren.
"Ring om ni ska gå ut eller något" säger han och tittar allvarligt på oss. Jag har iallafall inga planer att gå utan honom med en risk att vi båda blir överfallna av fans.
"Vi lovar" ler jag och kliver ut bilen. Jag säger hejdå till Kenny och stänger bildörren och han kör iväg. Eftersom Justin redan har sina saker hos mig behöver han inte hämta något.
Vi går in i huset och tänder lamporna.
Vi sparkar av oss skorna och går upp till mitt rum. Justin kastar sig över min säng.
"Aaaaah, din säng är så skön" mumlar han och jag skrattar. Jag tar sats och hoppar på hans rygg så han ger ifrån sig ett högt stön.
"Badass" säger han och på något sätt fick han ner mig på rygg med honom över mig. Han böjer sig ner och trycker sina läppar mot mina. Hans läppar masserar mina och våra tungor möts försiktigt. På bara några minuter har han fått av sig både sina och mina kläder och ja, ni vet vad som hände.
Vi tar en dusch tillsammans efteråt och tar på oss sovkläder därefter eftersom klockan är mycket. Vi kryper ner under täcket tätt intill varandra och han lägger armarna om mig. Efter en stund somnar jag i hans famn.

Jag öppnar mina ögon långsamt och blinkar några gånger för att vänja mig vid ljuset som lyser in genom gardinerna. Jag vänder mig om försiktigt och studerar Justin's ansikte. Jag smeker hans kind lätt och bara njuter av hans värme och närhet. Efter ett par minuter orkar jag inte ligga kvar i sängen trots att tanken av att sitta och titta på Justin's vackra ansikte är frestande. Jag tar på mig andra kläder och borstar igenom mitt hår. Jag plattar det och struntar i sminket idag. Jag vrider på huvudet och tittar på Justin som fortfarande sover djupt innan jag går ner till vardagsrummet och sätter mig i soffan. Jag sätter på tvn och byter till MTV där dom visar Hard times of RJ Berger. Jag sitter med min blick fastklistrad mot tvn men när jag hör något knaka sliter jag blicken från tvn och innan jag hunnit reagera hoppar Justin fram och skriker så jag rycker till.

men flera tyckte att det skulle vara mer romantik, så jag tänkte ta en paus med dramat, men det kommer, i promise :3 Det kan inte vara drama HELA tiden, right? :) 
Kan avslöja att det kommer mycket  drama när dom kommer tillbaka på turnén iallafall ;3

Jag går sömnigt ner för trappan och ut i köket. När jag ser vem som sitter på stolen framför Ryan och Justin blir jag helt chockad.

"DEMI!" säger jag glatt.
"Heeej Demi!" ler hon och vi skrattar över hur dumt det lät. Hon omfamnar mig i en kram och jag öppnar kylskåpet. 
"När kom du?" frågar jag och ställer ett juicepaket på bordet. 
"I morse, fick åka tidigare än planerat så aa" ler hon och jag nickar. 
"Vad ska vi göra idag då?" säger jag och sätter mig ner i Justin's knä. Han lägger armarna om min midja och jag häller upp juicen i mitt glas.
"Kan vi inte shoppa? Snälllaaaa?" säger Demi och ler. Justin suckar och utbyter en blick med Ryan.
"Ja! Har massor med plats i min garderob jag måste fylla" säger jag glatt och dricker en klunk juice.
"Skojar du?" utbrister Ryan, "Du har hela garderoben full!" säger han och jag himlar med ögonen.
"Inte tillräckligt" flinar jag och Demi skrattar högt. "Jag och Demi åker ner till stan då, så får ni hitta på nåt tråk hemma om ni inte vill följa med" ler jag och dom rycker på axlarna. Jag kysser Justin innan vi reser oss upp och går ut till hallen för att ta på oss våra skor.
"Fett snygg bil" ler jag och sätter mig i framsätet. "Well thank you" säger hon med en engelsk accent. Jag skrattar och Demi börjar köra mot stan. På vägen sätts Demi's låt Here we go again på radion, och eftersom jag kan den börjar båda två sjunga högt. 

Efter flera timmars shoppande tar vi äntligen en paus och sätter oss inne på McDonalds. Jag beställer en Big Mac och en cola, och Demi tar en McChicken och en sprite. 
"Så hur träffades du och Justin då?" undrar hon och tar en tugga av sin hamburgare.
"Mina föräldrar dog för några år sen, så jag fick bo hos min morbror som är Ryan Good, och eftersom jag dansar så fick jag vara med på Justin's turné, vi blev bästa vänner rätt fort och sen blev det mer liksom.." säger jag och hon nickar.
"Ledsen för det med dina föräldrar" säger hon bekymrat och jag svarar att det är lugnt. "Men Jasmine var ju på turnén när ni var tillsammans, och hon är ju Justins ex, är det inte svårt för er att vara sams?" säger hon och jag nickar.
"Haha, du ska bara veta vad hon höll på med.." suckar jag och tar en tugga av min hamburgare.
"Vadå? Vad gjorde hon?" frågar Demi nyfiket.
"Hon utnyttjade Justin för att bli känd och var otrogen mot honom" suckar jag. Jag berättar hela historien för henne, om hur hon visste att jag gillade Justin, att hon hotade mig & gjorde allt för att göra mig avundsjuk, att hon sa att hon inte kan låta mig förstöra deras förhållande nu när hon blivit så känd, att hon kastade en dricka över mig, att hon kallade mig hora så jag slog till henne och att hon då hade sprungit hem till Justin och fejkgråtit och sagt att jag gick på henne för att jag var avundsjuk på henne, att jag hörde henne prata med någon i telefon och kallade personen loverboy, att jag berättade allt för Justin men han trodde inte på mig till 100%, men sen hittade vi henne strulandes med någon kille på kvällen så han förstog att jag hade talat sanning hela tiden. Och den kvällen kysste han mig. 
"Vilken bitch! Fyfan. Det måste varit svårt för dig" säger hon och rynkar ihop ögonbrynen.
"You have no idea" säger jag och skrattar till, "Men det var ju värst för Justin dock, han älskade henne men allt hon gjorde var att såra honom" säger jag och stoppar in sista biten av hamburgaren i munnen.
"Jag trodde Jasmine var en jättehärlig tjej, så fel jag hade" säger hon och gör en äcklad grimase. Jag skrattar och nickar. 
"Men han måste väl fattat något?" undrar hon och jag skakar på huvudet.
"Hon matade in en hel del lögner i honoms huvud, så han började tro på henne.." 
"Ska vi dra?" säger jag och hon nickar. "Yep" Vi slänger våra brickor och tar med oss drickorna som vi inte är klara med ut. Vi tar på oss våra solglasögon och går mot parkeringen.

Jag ligger på mage i sängen och tittar på tv samtidigt som Demi sitter på min rygg och leker med mitt hår. Idag skulle vi till en gala, tillsammans. Jasmine ska också gå, men vi ska försöka ignorera henne om hon skulle prata med oss eller något, vi ska inte låta henne förstöra. Klockan var runt 4 och det var typ 2 timmar kvar tills vi skulle åka. 
"Nervös inför ikväll?" frågar jag samtidigt som jag reser mig upp så hon flyger ner i sängen.
"Meh!" klagar hon men jag bara flinar åt henne. Jag lägger mig ner på rygg i sängen och hon kryper upp och sätter sig på min mage.
"Måste du sitta på mig hela tiden?" säger jag och skrattar till.
"Självklart" flinar hon och lägger mitt ansikte mellan sina händer. Hon sitter och stirrar på mig och jag tittar frågandes på henne.
"Vad?" undrar jag och hon sliter blicken från mitt ansikte. Hon ler lite och biter sig i läppen. "Stum?" 
"Yes, stum av din snygghet" flinar hon och böjer sig ner för att pressa sina läppar mot mina. Vi kysser varandra passionerat men avbryts av att det knackar på dörren. Demi tittar upp mot dörren och ropar "Kom in". Dörren öppnas och in kommer Ryan. 
"Sorry att störa er lovebirds, men vi måste börja göra iordning er om ni inte vill gå sådär till galan" säger han menat mot våra kläder som består av mjukisbyxor och t-shirtar.
Jag skrattar och kliver av Justin och reser mig upp.
"Jenny är redo för dig i rummet bredvid" ler han och inte förrens nu märker jag att han hade en kosym i handen, men man såg inte mycket för det var plast runtom. 
"Make me proud Ryman" säger jag och klappar han lätt på axeln innan jag går mot dörren.
"Always" flinar han och jag stänger dörren. Jag går in till det andra hotellrummet och möts av Carin, Pattie och Jenny. Jenny är en stylist precis som Ryan och kommer hjälpa mig med håret, sminket och klänningen. Jag antar att Pattie och Carin också ska hjälpa till.
Jag sätter mig i den svarta stolen framför spegeln och snurrar den så jag är vänd mot dom.
"Får jag se klänningen?" frågar jag ivrigt och dom skrattar till.
"Du kommer älska den!" säger Carin och dom andra instämmer. Jenny kommer med en röd lång urringad klänning med ett rött band vid midjan. Jag ler stort och beundrar den.
"I love it!" ler jag. "Ska jag ta på mig den nu?" frågar jag och Jenny nickar och räcker mig klänningen.
"Det är väl bäst, så inte sminket och håret blir förstört när du tar på det" säger hon och jag nickar. Jag låser in mig på badrummet och tar av mig kläderna. Jag sätter på klänningen och jag tittar mig snabbt i spegeln innan jag går ut till dom andra igen.
"Den är som gjord för dig!" ler Pattie stort och jag tackar. Jag sätter mig i stolen och Carin och Pattie lägger fram massa smink och hårgrejer på bordet framför mig. Jenny börjar med håret och sminket därefter. Efter någon timme är hon klar och jag går till heltäcksspegeln och granskar mig själv. Jag är helt stum. Klänningen satt verkligen snyggt på mig, håret var uppsatt i någon sorts bulle där bak och luggen låg framme i lockar. Sminket bestod av maskara, lite kajal och rött läppstift. Jag ler mot min egna spegelbild och ser hur dom andra ler mot mig i spegeln. Jag är vacker.