Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

Jag drog mig snabbt undan.

Vad fan höll jag på med?

Justin tittade på mig.

"Det går inte, funkar inte så" sa jag och skakade snabbt på huvudet.

Justin såg ner i sina händer.

"Förlåt" mumlade jag tyst, "men du är inte mig typ, tror jag..."

Allt hade hänt på samma gång, och jag hängde inte riktigt med.

"Det är okej" sa Justin plötsligt glad, "jag är inte typen som ger upp".

Han såg på mig, han lutade sig fram och kysste mig snabbt på kinden.

"Det är bättre än inget" viskade han och sekunden efter var han ute ur lägenheten.

*

Jag läste de sista raderna på sidan och slog igen boken.

Jag hade sjukt svårt att koncentrera mig sedan det här med Justin.

Det vägrade lämna min skalle och var jag än gick så satt Justins ansikte fast klistrat på min nät hinna.

Jag muttrade lite och kollade på Bridget.

"Dåligt läge du hamnat i" flinade hon när jag tillslut förklarat vad jag tänkte på.

"Killen du hatar har du plötsligt fått upp ögonen för?" hon höjde och sänkte flirtigt med ögonbrynen och fick sekunden efter min pocket bok i huvudet.

Jag stönade irriterat och drack snabbt av min smothie.

Jag hade verkligen ställt till det!

Min iPhone pep till och "Retard" prydde skärmen. Jag öppnade smset och läste det.

.

Nella säger; Okej? Så du skulle vara spruddlande glad om någon som stog dig nära är jättesjuk och det enda du kan tänka på är om h*n kommer klara sig? Nej jag trodde väl förfan inte det. Och om inte du har sett det så har Matildas gammelfarmor avlidit. Klart att man inte mår bäst då. Du borde tänka dig för innan du kommenterar.

Min gammelmormor har dött, kommer inte blogg ett tag framåt, jag måste hitta och resa ut på mina tankar.

Som rubriken säger :D Jag håller på o skriver o trixar på min andra novellblogg ! Kika gära in, håller på med del 12 just nu :)

Allting var helt magiskt, jag uppe i båset, och rockade på 2pac fest. Det var helt fantastiskt. Människor gungade i takt med musiken, och allting var som i en dröm. När någon knackade mig på axeln så drogs jag ur ut min lilla lyckliga bubbla. Där stod 2pac.

"Det är bra musik du gör" sa han med en uppskattande nick. Jag log försiktigt mot honom, överväldigad för att ha min stora idol framför sig.

"Tack, antar jag." sa jag och ryckte på axlarna. Det blev tyst en stund.

"Så, du och Bieber?" hans fråga var skrattretande. Aldrig att jag skulle vara med peddobear igen. Han fick sin chans, och i Kitty Moonroes värld finnns det två saker man kan göra. Äga och stanna, eller vara retard och dra.

"Absolut inte, han är den sortens person man inte ens skulle vilja spy för." fnös jag, att jag ens hade varit tillsammans honom - jag var äcklad av mig själv för min egna dumhet som fallit från början.

*

"Hejdå, det har varit jättekul." Sa jag och plockade upp min väska som jag hade slängt i ett hörn.
"Hejdå Kitty." Sa 2Pac och gav mig en stor kram. Jag log stort mot honom innan jag öppnade porten och gick ut i den mörka natten. Klockan på min iPhone 4s visade 03:46. Shit ma.. nej just det. Jag bor ju själv nu. Haha jag glömde nästa bort det. Eftersom att det inte går några tåg nu på natten så tar det lite tid att gå. Men jag klagar inte. Efter några sekunder som kändes som en hel evighet stannade en svart Range Rover bredvid mig.

"Vill du ha skjuts hem?" Det var Justin.

"Sure." Svarade jag kort och hoppade in på passagerarsidan.
"Så.." Sa han efter en stund. Varför är du ute 10 i 4 på natten?"
"Jag var DJ på 2Pacs fest." Sa jag och log ett litet léende när minnen från kvällen åkte runt i mitt huvud.
"Okej." Sa han och fortsatte koncentrera sig på vägen igen.
"Varför är du ute då?" Frågade jag, mest för att bryta den tjocka stämningen.
"Jag brukar åka runt lite på nätterna om jag har mycket att tänka på." Mumlade han frånvarande.

"Mycket att tänka på? I ditt lilla huvud? Nej allvarligt, varför är du ute?" Sa jag och skrattade. Även om Justin försökte se tjurig ut så lekte ett litet léende på hans läppar som hotade med att komma fram när som helst.

"Framme." Sa han och stannade bilen.
"Tack för skjutsen, förresten.." Sa jag och stannade upp. "Hur vet du var jag bor?"
"Jag har mina kontakter." Svarade han och flinade överlägset. Jag himlade med ögonen och smällde igen bildörren bakom mig. Precis innan jag skulle öppna porten så slingrade sig en hand runt min handled. Jag snurrade runt och stod nu med min näsa tryckt mot Justins. Mitt hjärta ökade motvilligt takten tills det slog som en oregelbunden trumma. Jag vet inte hur länge vi stod där, men tillslut pressades våra läppar mot varandra.

*

Nästa dag när jag vaknade upp på morgonen låg jag i min egen säng, i min egen lägenhet invirad i täcket. Jag svettades av den vama luften i rummet. Jag fläkte snabbt undan täcket och kände hur det genast blev skönare. jag gick fram till mitt fönster och öppnade det lite grann. En sval morgonbris slog emot mitt ansikte. Där stod ja en liten stund och kände min hud återgå till sin normala temperatur.
Sedan gick jag snabbt ut i köket för att göra mig frukost. Då fick jag en chock. På min soffa låg Justin och snusade, jag rynkade ögonbrynen innan jag fick min briljanta ide'. Jag sprang snabbt ut i köket och hämtade en hink och ställde den i diskhon. Under tiden som den fylldes med vatten så letade jag upp två grytlock. Jag la dom försiktigt på diskbänken och stängde av det rinnade vattnet.
Snart var jag på väg ut i vardagsrummet med grytlocken och hinken. När jag var framme vid soffan låg Justin fofrtfarande och sov. Han var rätt så vacker, när allting kom omkring. Hans utseende påminde mig om igår. Vad hade kyssen egentligen betytt? Jag viftade iväg tankarna och lade sakta ner hinken på golvet och började slå grytlocken i varandra.
"DAGS ATT VAKNA, KOM IGEN NU, SOFFPOTATIS" skrek jag högt. Justin piggnade till lite, han viftade med handen, som om han ville tysta mig. Ja, han får skylle sig själv. För snart hade han iskallt vatten över hela kroppen.
"KITTYYY!!" Justins röst ekade i lägenheten. Han reste sig snabbt upp ur soffan, och tog djupa, ilskna andetag. Han såg så rolig ut i sina drypande våta kläder. Men så vandrade min blick upp och mötte hans. Dom bruna ögonen som stirrade tillbaka på mig var bara... sårade. Jag förstod inte. Det här med andra personers känslor har jag väl aldrig varit bäst på.
"Ehm... Gjorde jag helt fel nu, eller?" fick jag fram med ett nervöst skratt.
"Jag trodde vi var vänner nu, nej, jag trodde vi var mer än vänner." sa han, fortfarande med den olyckliga glimten i ögat.
"Justin-" började jag. Osäker på hur jag skulle fortsätta. "Det hände så snabbt, ta det inte på fel sätt, låt mig bara tänka." Justin var snabbt över på andra sidan soffan, tätt intill mig.
"Snälla, jag vill inte vänta mer. Det som hände med Melody, det- det var hemskt. Jag trodde att jag var med dig, att du var min, att jag var din." sa han. Hans ord var så strikta och träffade mig långt in i själen. fter att han avslutat sin lilla kärleksförklaring så förde han sakta läpparna mot mina för andra gången på mindre än 10 timmar.

---

Hope you like it^^
Jag, Ida, skrev i slutet och början. Nellah skrev lite i mitten.
Hoppas att ni tyckte det blev bra!