Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

Jag ville aldrig släppa taget om honom, jag kände en trygghet jag aldrig känt förut med hans armar omkring mig. Jag kände hur hans grepp om mig blev lösare och lösare så jag kramade honom hårt innan jag släppte honom. "Tack.. För du tog hand om mig duvet, och förlåt för allt jag sa, jag menade det inte." sa jag skamset, såra Justin är det sista jag vill göra.



Nicole, Chaz och Ryan var hemma hos sig, och Justin var med mig. Vi satt och pratade om allt i flera timmar. Det var skönt att prata med Justin, han förstog mig liksom, på ett sätt ingen anna gjorde. Efter ett tag bestämde vi oss för att åka ner till sjukhuset, jag måste få se mamma. När vi hoppade ur bilen dök det upp en massa paparazzis. Varfan kom dom ifrån? Justin la armen om mig och vi skyndade oss in. "Är ni tillsammans?""Justin!""Vad gör ni på sjukhuset?""Vem är tjejen?" Vi pustade ut när vi kom bort från alla paparazzis och gick mot receptionen. "Var kan jag hitta Karen Moore?" frågade jag kvinnan. (Vet inte om jag skrivit hennes mammas namn men hon får heta Karen nu) Kvinnan kollade upp något i sin dator och sa sedan "Är ni släkt?" Jag nickade, "Jag är hennes dotter" sa jag. "Hon är i rum 204" log hon. 
Jag skyndade mig till mammas rum och blev riktigt nervös när jag stog utanför dörren. Jag vet inte vad jag ska säga till henne, jag kommer bryta ihop så fort jag ser henne. Justin märkte att jag var nervös så han drog in mig i en varm kram och släppte mig sedan. "Det är okej, gå in nu" sa han lugnt och strök bort en hårslinga från mitt ansikte. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren. 
Där låg hon, min mamma, min älskade mamma som en dag kommer att dö. Jag vill inte ens tänka på det. Mamma var helt vit i ansiktet, påsar under ögonen och hon hade en sån där sjal eller vad det heter på huvudet, man såg att hon hade tappat det mesta av hennes hår. Tårar rann ner för mina kinder och det blev bara mer och mer. Jag satte mig vid kanten på hennes säng och tog hennes hand. 
"Mamma.." viskade jag. Hon öppnade långsamt ögonen och log när hon fick syn på mig. "Jag älskar dig" sa jag hackigt pga allt gråtande och la mig ner i sängen bredvid henne. "Jag älskar dig med gumman" sa hon hest och la armen om mig. Justin log lite mot oss och gick ut. Jag antar att han förstod att vi behövde lite tid ensamma. Som sagt, Justin förstår, bättre än alla andra. "Är pappa på jobbet?" frågade jag försiktigt. Jag grät fortfarande men jag kunde åtminstone andas normalt nu.
"Han måste jobba rätt mycket övertid denna veckan, och kanske nästa, sen kommer han få mycket ledigt så han kan vara här." sa hon och log. Hon var fortfarande vacker trots att man såg tydligt på henne att hon var sjuk. Vi låg och kramade om varandra och pratade lite smått. 



JUSTINS PERSPEKTIV
Jag satt på en stol utanför rummet för jag antog att dom ville vara lite själva. Jag tyckte så synd om Mel, jag förstår hur mycket hennes mamma betyder för henne och jag kan inte ens föreställa mig att förlora min egna. Jag hörde att dom pratade om något där inne men jag var inte så uppmärksam på vad dom pratade om. Jag var insjunken i mina tankar när jag hörde mitt namn inifrån. "Trevlig pojke, han där Justin" hörde jag någon hes röst säga. Jag antog att det var hennes mamma. "Aa" Jag hörde tydligt vem som pratade, Melanie. 
"Vad tycker du om honom då?" "Ehm.. Han är väl schysst" "Äh gumman, du lyser ju upp så fort du ser honom" Jag skrattade till för mig själv. "Gör jag väl inte?" sa Mel. "Gillar du honom?" "Mamma! Asså.. jag vet inte, kanske." Jag kände hur hela jag blev varm innombords och ett brett flin spreds på mitt ansikte. Tur att dom inte kunde se mig. Jag fick lite dåligt samvete över att jag satt och lyssnade på vad dom sa, men jag kunde inte låta bli. Plötsligt ringde min mobil, jag tittade på skärmen, Scooter. Vad ville han då? 
"Hallå?" svarade jag. 
"Justin, vi ska ha möte nu, vi behöver dig här" sa Scooter. Jag suckade, "Okej, ill be right there" sa jag och la på. Jag öppnade dörren till rummet där Mel och hennes mamma Karen låg, "Jag måste på något möte, sorry! Jag kommer tillbaka så fort jag är klar, okej?" frågade jag. Hon nickade. Jag kramade Melanie innan jag försvann ut genom dörren.