Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

"Justin.. Justin Bieber?!" utbrast hon. "Är du kompis med Melanie skithögen här?!" fortsatte hon. "Men håll käften" sa jag och öppnade fönstret helt så jag kunde hoppa ut. "Vi ses då Amber!" log jag. "Jag litar på dig att du inte berättat för eran lärare att hon sticker, okej?" sa Justin och flashade ett léende to die for. Hon nickade ivrigt.



Jag var på väg in till mammas rum på sjukhuset, Justin hade skjutsat mig och erbjudit sig att stanna men jag ville ha lite ensam tid med mamma. Jag öppnade dörren och där låg min mamma i sjukhussängen. Hon sken upp och log med hela ansiktet. "Hej mamma" sa jag glatt och stängde dörren efter mig. "Hej älskling" log hon. Jag satte mig i sängen bredvid henne och studerade hennes ansikte. Hon hade påsar under ögonen, var väldigt blek och såg bara allmänt trött ut. 
"Mamma.. hur mår du egentligen?" frågade jag efter en stunds tystnad. "Jag mår bra gumman" sa hon och la armen om mig. Jag la mig ner i sjukhussängen bredvid mamma och kröp upp i hennes famn. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan henne. Vi har alltid varit nära och öppna mot varandra. Jag älskar henne mer än någon annan i värlen. "Mamma, var är pappa?" frågade jag. "Han var här ett par timmar när du var i skolan, men sen var han tvungen att åka till jobbet" Pappa var chef för något företag, vad vet jag inte, jag brukar inte hålla reda på sånt. Jag tyckte lite synd om mamma som inte får så mycket tid med pappa, men någon måste ju försörja oss. Jag och mamma pratade lite om allt möjligt, när hon frågade hur det hade varit i skolan visste jag inte vad jag skulle svara. Men jag bestämde mig för att inte berätta om Amber. Vi pratade nonstop till sömnen tog över. 

"Vakna, Mel" hörde jag någon säga. Jag kände direkt igen rösten, Justin. Jag slog upp ögonen och såg Justin's ansikte. "Dom andra är hemma, jag tänkte bara komma och hämta dig, det börjar bli sent." sa han och log mjukt mot mig. Jag reste mig sakta upp och blinkade några gången för att vänja mig vid det starka ljuset. Jag vände mig om och tittade till mamma, hon låg och sov. Hon såg verkligen ut att behöva det så jag klev ur sängen försiktigt så jag inte skulle väcka henne. Jag pussade henne på kinden och tog mina saker. Jag följde med Justin ut till parkeringen och satte mig i hans bil. Det var ett par paparazzis som skrek och undrade vem jag var, om jag var hans flickvän osv så jag försökte täcka mitt ansikte. "Vad är klockan förresten?" frågade jag när vi hade börjat åka. "Typ tio" svarade han med ett leende. Jag satte på radion och bläddrade bland kanalerna för att hitta någon bra låt, - inget resultat. Jag suckade och stängde av. 
Jag tittade på Justin som koncentrerade på körningen. Han var verkligen.. vacker. Hans vita vackra léende bländade mig, hans läppar var perfekt formade, och hans nötbruna ögon ska vi inte ens tala om.
"Vad tittar du på?" skrattade han. Jag kom på mig själv sitta och stirra på honom och vände mitt huvud mot vägen istället. "Vad menar du?" frågade jag och ansträngde mig för att inte le. "Du stirrade på mig, lite läskigt faktiskt." sa han och gjorde en konstig min som fick mig att skratta. "Jag vet inte vad du pratar om" sa jag och lutade mig bakåt i sätet. Återigen blev det tyst. "Kan inte du sjunga något?" frågade jag för att avbryta tystnaden. "Va? Varför då?" sa han och skrattade till. "Finns ju inget bra på radio och inget roligt att prata om" sa jag och ryckte på axlarna. "Vad ska jag sjunga då?" frågade han. "Never say never" log jag stolt. Jag älskade den låten. Det var dessutom den enda låten jag kunde av honom.. 

Justin log mot mig och började sjunga. Jag rös till av hans röst, han träffade alla toner perfekt.