Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

Han tar min hand och drar upp mig, sen springer vi förbi alla paparazzis och upp till vårat hotellrum igen. Där inne sitter Carro och någon jag inte hade förväntat mig att se.

---

---

"Hon vägrar gå ut, jag har försökt med allt, tro mig" säger Carro och suckar samtidigt som hon blänger mot Jasmine. Hon ställer sig upp och går fram till oss.
"Demi, förlåt för allt jag har gjort och sagt, jag ångrar mig verkligen" säger hon och Justin fnyser högt åt henne.
"Vad du än försöker med, jag går inte på det" säger jag och vi går förbi henne och sätter oss i soffan. 
"Jag vill bara prata med Justin" säger hon och suckar lite.
"Vad får dig att tro att jag vill prata med dig?" säger Justin och höjer på ögonbrynen.
"Jag vill bara be om ursäkt, och prata lite med dig" säger hon och ler lite svagt.
Justin ger mig en blick och jag suckar högt och nickar. Han kysser mig och reser sig upp för att följa med Jasmine ut. Han stänger dörren efter sig och jag reser mig upp. Jag byter om till en stickad tröja, tights och jeansshorts över.

"Jag vet inte vad hon håller på med, men jag faller inte för det" säger jag och sätter mig i fåtöljen.
"Inte jag heller, hon har något i kikaren" mumlar Carro.
"Vad sa hon till dig när hon kom in?" undrar jag och lutar mig bakåt.
"Hon bara klev in, hon knackade inte ens, sen frågade hon efter er, och jag visste inte vart ni var så hon sa att hon skulle vänta. Jag försökte dra upp henne ur soffan men hon bara skrek åt mig att inte röra henne" säger hon och rycker på axlarna.
"Sa hon inte vad hon ville?" säger jag och går till minikylen.
"Hon bad om ursäkt till mig, sen sa hon att hon ville be om ursäkt till er också, och säga något riktigt viktigt till Justin" säger hon och jag tar ut en burk saltgurka.
Jag sätter mig i fåtöljen igen och öppnar burken och biter i en saltgurka. Så otroligt gott.
"Jag försökte förklara för henne att ingen av er ville prata med henne, och ni skulle ändå inte förlåta henne, men hon vägrade gå" säger Carro och tar upp sin laptop.
"Logga in på twitter och kolla Jasmine's sida" säger jag och ler. 
"Varför då?" frågar hon förvirrat och skriver in något i datorn.
"Gör det bara" flinar jag och sväljer saltgurkan. Hon nickar.
"Ser du någon tweet som kan ha något att göra med detta?" undrar jag.
"Nej" börjar hon men ändrar sig fort, "Jo! Här!" säger hon. 
"Lets hear it then" säger jag. 
"Game on" läser Carro och tittar upp på mig med ett förvirrat ansiktsuttryck.
"Men självklart!" utbrister jag och lägger saltgurksburken på bordet och lägger upp benen över armstödet.

"Fattar du?" säger jag och suckar. Carro nickar.
"Hon kommer försöka få tillbaka Justin, eller hur?" säger hon och jag nickar.
"Antagligen" mumlar jag och drar fingrarna genom mitt hår. 
"Vad tror du hon säger där ute?" undrar Carro osäkert.
"Ingen aning, hon matar väl in sina lögner i honoms huvud igen" säger jag och reser mig upp. Jag öppnar dörren och ser Jasmine och Justin men dom verkar inte se mig.
"Jag är så ledsen, Justin! Vad ska jag göra för att få dig att förlåta mig?" säger Jasmine och suckar.
"Ingenting, för jag kommer inte förlåta dig. Du har varit otrogen, utnyttjat mig, och dessutom behandlat Demi som skit. Tror du seriöst att jag ska tro på att du har förändrats så snabbt?" säger Justin och jag ler för mig själv.
"Men jag är verkligen ledsen! Jag förstår inte vad jag tänkte med! Jag hatar mig själv för att jag gjorde så mot dig, jag fattar inte hur jag kunde, och jag var bara så avundsjuk på Demi" säger hon och jag hör en snyftning. Vänta, gråter hon? Jag går fram och ställer mig bredvid Justin och han lägger armen om min midja.
"Vad händer här då?" säger jag och ser att Jasmine en tår som rinner ner för kinden.
"Snälla förlåt Demi och Justin, jag förstår att ni älskar varandra, allt jag ber om är att bli förlåten" säger hon tar ett steg närmare oss. Jag höjer på ögonbrynen och tittar konstigt på henne. Jasmine kan inte förändras. Nej. 
"Vad du än håller på med, lägg ner" säger jag, och jag och Justin går in i rummet igen. Jag sätter mig i fåtöljen och Justin i soffan. 
"Hon kanske är ledsen på riktigt?" säger Justin och rycker lätt på axlarna.
"Nej, hon har något på gång. Jasmine kan inte förändras, inte så snabbt" säger jag.
"Men hon grät, sånt kan väl inte hon fejka?" säger Justin.
"Justin, hon var otrogen mot dig, hon utnyttjade dig för att bli känd, hur kan du ens tänka tanken att förlåta henne?" säger jag och höjer på ögonbrynen och han rycker på axlarna.