Love me or let me go - Chapter 51
"Vad roligt att se dig igen Demi!" säger Jasmine och sätter sig ner på en stol framför mig.
"Ah men jätte!" säger jag och ler ett överdrivet fejkat léende.
"Jasmine, vad gör du här?" frågar Justin och dyker upp bakom mig. Hon ler stort mot Justin.
"Jag saknade er! Jag ringde Scooter och sa att jag var jätteledsen över vad jag har gjort, och han gav mig en andra chans, så vi kan börja om på nytt!" ler hon och både jag och Justin fnyser högt.
"Ja! Vi kan bli bästa vänner, oh my gosh!" säger jag sarkastiskt. "Du borde vetat bättre, Jasmine, tror du verkligen vi någonsin skulle förlåta dig?" säger jag och höjer på ögonbrynen.
"Alltså.. Under den tiden jag varit borta och så har jag tänkt, jag förstår att ni älskar varandra och jag vill inte komma emellan det, jag har förändrats, jag lovar" säger hon och ler svagt.
"Bullshit" säger jag och vänder på klacken och börjar snabbt gå till hotellrummet. Jag vrider på huvudet och ser hur Justin sätter sig på stolen och jag kan se på lång väg att han skäller ut henne. Jag stänger dörren efter mig och lägger mig på rygg i sängen och tittar upp i taket.
Det knackar plötsligt på dörren och min första tanke är att det är Justin, men han knackar aldrig? Jag ropar Kom in och dörren öppnas. In kommer till min förvåning Pauly och sätter sig på sängkanten.
"Vad var det där om?" säger han och höjer på ögonbrynen.
"Inget" säger jag och tränger fram ett leende.
"Det såg inte ut som ingenting, du blev ju jättearg på Jasmine?" säger han och rynkar pannan.
"Bara lite bråk som inte blivit löst, inget allvarligt" ler jag och sätter på tvn. Han rycker på axlarna.
"Jag saknade er! Jag ringde Scooter och sa att jag var jätteledsen över vad jag har gjort, och han gav mig en andra chans, så vi kan börja om på nytt!" ler hon och både jag och Justin fnyser högt.
"Ja! Vi kan bli bästa vänner, oh my gosh!" säger jag sarkastiskt. "Du borde vetat bättre, Jasmine, tror du verkligen vi någonsin skulle förlåta dig?" säger jag och höjer på ögonbrynen.
"Alltså.. Under den tiden jag varit borta och så har jag tänkt, jag förstår att ni älskar varandra och jag vill inte komma emellan det, jag har förändrats, jag lovar" säger hon och ler svagt.
"Bullshit" säger jag och vänder på klacken och börjar snabbt gå till hotellrummet. Jag vrider på huvudet och ser hur Justin sätter sig på stolen och jag kan se på lång väg att han skäller ut henne. Jag stänger dörren efter mig och lägger mig på rygg i sängen och tittar upp i taket.
Det knackar plötsligt på dörren och min första tanke är att det är Justin, men han knackar aldrig? Jag ropar Kom in och dörren öppnas. In kommer till min förvåning Pauly och sätter sig på sängkanten.
"Vad var det där om?" säger han och höjer på ögonbrynen.
"Inget" säger jag och tränger fram ett leende.
"Det såg inte ut som ingenting, du blev ju jättearg på Jasmine?" säger han och rynkar pannan.
"Bara lite bråk som inte blivit löst, inget allvarligt" ler jag och sätter på tvn. Han rycker på axlarna.
JUSTINS PERSPEKTIV
"Men Justin! Fattar du inte? Jag vill bara bli eran vän igen!" säger hon och ser sorgset på mig.
"Så du vill bli vän med mig efter att ha utnyttjat mig, varit otrogen och sårat mig? Och dessutom behandlat Demi som skit?" ryter jag och höjer på ögonbrynen.
"Men jag är verkligen ledsen! Jag vet inte vad jag tänkte med, snälla förlåt mig.." säger hon och hennes ögon blir tårögda. Jag suckar och vänder mig om för att gå upp till hotellrummet. Jag öppnar dörren och det första jag får se är Demi och Pauly som sitter i soffan. Pauly har handen om henne, men när han ser att jag kommit in tar han diskret bort den och reser sig upp. Jag känner avundsjukan bubbla i magen och jag har lust att slå till honom.
"Jag borde gå" säger han och pussar Demi på kinden och går förbi mig, och inte förrän då märkte jag att Jasmine har följt efter.
"Så, Pauly alltså?" säger Jasmine menat mot Demi och lägger armarna i kors.
"Va?" säger Demi och höjer på ögonbrynen.
"Man ser ju att det är något mellan er.. Snälla, såra inte Justin bara" säger Jasmine och jag vänder mig mot henne och tittar hårt på henne.
"Sen när bryr du dig om mina känslor?" frågar jag och blänger på henne.
"Jag har alltid gjort, jag vet att varken du eller Demi tror mig men jag älskar och bryr mig om dig, kommer alltid att göra" säger Jasmine och jag suckar.
"Gå ut, Jasmine" mumlar jag och hon suckar smått och går ut. Jag stänger dörren efter mig och sätter mig ner i soffan jämte Demi.
"Vad är det mellan er två?" säger jag utan att ens titta på henne.
"Justin, det är ingenting mellan mig och Pauly" säger hon lugnt.
"Det såg inte ut så" säger jag och hon lyfter upp min haka för att möta min blick.
"Jag känner ingenting för honom, okej? Jag älskar dig, bara dig" säger hon och lägger mitt ansikte mellan mina händer och tittar djupt in i mina ögon.
"Men han känner antagligen något för dig" säger jag och suckar.
"Det var bara en puss på kinden.." mumlar hon och lägger händerna i sitt knä.
"För dig ja, inte för honom. Har du inte sett blickarna han gett dig? Han höll armen om dig, när jag kom tog han bort den, hela han lyser när du är i närheten. Det ser inte ut som bara vänskap, Demi" säger jag och hon suckar. "Men huvudsaken är att jag inte gillar honom, det är bara dig jag älskar, okej? Du är allt för mig, jag skulle aldrig byta ut dig" säger hon och lägger armarna om mig.
"Du lät honom ha armen om dig?" säger jag och hon skrattar lite.
"Jag märkte inte ens att han hade lagt den där" ler hon. Jag litar på Demi, hon skulle aldrig göra så mot mig. Jag trycker mina läppar mot henne och kramar henne hårt därefter.
"Så du vill bli vän med mig efter att ha utnyttjat mig, varit otrogen och sårat mig? Och dessutom behandlat Demi som skit?" ryter jag och höjer på ögonbrynen.
"Men jag är verkligen ledsen! Jag vet inte vad jag tänkte med, snälla förlåt mig.." säger hon och hennes ögon blir tårögda. Jag suckar och vänder mig om för att gå upp till hotellrummet. Jag öppnar dörren och det första jag får se är Demi och Pauly som sitter i soffan. Pauly har handen om henne, men när han ser att jag kommit in tar han diskret bort den och reser sig upp. Jag känner avundsjukan bubbla i magen och jag har lust att slå till honom.
"Jag borde gå" säger han och pussar Demi på kinden och går förbi mig, och inte förrän då märkte jag att Jasmine har följt efter.
"Så, Pauly alltså?" säger Jasmine menat mot Demi och lägger armarna i kors.
"Va?" säger Demi och höjer på ögonbrynen.
"Man ser ju att det är något mellan er.. Snälla, såra inte Justin bara" säger Jasmine och jag vänder mig mot henne och tittar hårt på henne.
"Sen när bryr du dig om mina känslor?" frågar jag och blänger på henne.
"Jag har alltid gjort, jag vet att varken du eller Demi tror mig men jag älskar och bryr mig om dig, kommer alltid att göra" säger Jasmine och jag suckar.
"Gå ut, Jasmine" mumlar jag och hon suckar smått och går ut. Jag stänger dörren efter mig och sätter mig ner i soffan jämte Demi.
"Justin, det är ingenting mellan mig och Pauly" säger hon lugnt.
"Det såg inte ut så" säger jag och hon lyfter upp min haka för att möta min blick.
"Jag känner ingenting för honom, okej? Jag älskar dig, bara dig" säger hon och lägger mitt ansikte mellan mina händer och tittar djupt in i mina ögon.
"Men han känner antagligen något för dig" säger jag och suckar.
"Det var bara en puss på kinden.." mumlar hon och lägger händerna i sitt knä.
"För dig ja, inte för honom. Har du inte sett blickarna han gett dig? Han höll armen om dig, när jag kom tog han bort den, hela han lyser när du är i närheten. Det ser inte ut som bara vänskap, Demi" säger jag och hon suckar. "Men huvudsaken är att jag inte gillar honom, det är bara dig jag älskar, okej? Du är allt för mig, jag skulle aldrig byta ut dig" säger hon och lägger armarna om mig.
"Du lät honom ha armen om dig?" säger jag och hon skrattar lite.
"Jag märkte inte ens att han hade lagt den där" ler hon. Jag litar på Demi, hon skulle aldrig göra så mot mig. Jag trycker mina läppar mot henne och kramar henne hårt därefter.
Kommentarer
Trackback
