The Relationship Between Me And Humor - Part 4 - Just Born That Way

- Ja, hon kanske vill vara en utomjordning? Pernilla och Babbsan smälter bara in...de är som att de verkligen försöker dölja att de är utomjordningar...
- MEN DET SER VI IGENOM! Fast jag håller med, Carola är för konstig...det är som att hon vill vara en utomjording och försöker visa det till 100%! Vi såg på varandra.
- HIGH FIVE! utbrister Toria, FAN VA BRA VI ÄR!
- Kunglingt bra! instämmde jag.
- Woopwoop!
 
Christians perspektiv.
 
Jag fingrade på tangenterna och väntade på att orden skulle komma till mig.
Vad skulle jag skriva? Jag visste inte riktigt själv.
Framför mig på datoaskärmen var en flik med Paulines hemsida. Bredvid är ett nytt mail öppnat.
Jag ville lära känna den här tjejen, hon verkade väldigt intressant och rolig. Men samtidigt visste jag inte hur.
Jag var trött, mycket trött och hade suttit vid datorn större delen av natten. Men jag kunde inte somna.
Så fort jag slöt ögonen kom bilden på Pauline och hennes pojkvän Crille upp i huvudet. Varför?!
Jag kunde inte ha lyckats kära ner mig i en tjej som bodde på andra sidan jordklotet!
Jag hade lyckats igen, förstört för mig själv.
Det var därför det var nödvändigt att få hit henne. Hon måste inse hur extremt awesome jag är.
Punkt slut.
 
Crilles perspektiv.
 
- Äh! Shut up! skrattar Pau och jag ser djupt in i hennes glittrande ögon.
- Varför? Det är ju sant! flinade jag och pressade mjukt mina läppar mot hennes.
Jag känner att hennes läppar bildade ett leende mot mina och hon avslutar mjukt kyssen.
- Jag kanske är lite av en nörd. MEN BARA LITE! la hon sedan till med ett snett leende.
Jag skrattade lågt och skakade på huvudet.
Jag hade den absolut konstigaste, sexigaste, hetaste, snyggaste, stördaste, sötaste, bästa, sjukaste flickvännen på hela jorden.
- Du är allvarligt sjuk muttrade jag.
- VADÅ? sa hon med hög ljus röst och flinar igen, Äh, du älskar mig ändå! Hon ler belåtet och nickar nöjt för sig själv.
Jag log snett och lutade pannan mot hennes.
- Ja, jag älskar dig log jag och såg in i hennes fortfarande glittrande blågröna ögon.
- Vet jag väll! skrattade hon, fortfarande lika belåtet.
- Hänger du med ut? undrade jag och hon drog handen igenom håret.
- Jupp, det låter perffa! log hon och spratt upp på fötter. Kom då latmask! utbrast hon när hon insåg att jag fortfarande satt ner och betraktade henne.
- Du är vacker log jag hon skrattade till.
- Äh! Det är medfött flinade hon och tog tag i min hand för att dra med mig ut i hallen.
Vi kom ut i sloen och jag såg på henne med lyssnade ögon. Hon var verkligen vacker.
- Va stirrar du på då? undrade hon med ett flin och log mot mig.
- Hehe skrattade jag förläget, dig.
Hon log snett, 
- Äh, så snygg som jag är så är det okej, hennes leende växte och återigen kysste jag henens mjuka läppar.
- Jag vet, du är förjävligt snygg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0