Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

Sedan gick vi upp för att göra oss iordning och byta om för laserblasten men det slutade med att jag och Justin hoppade i sängarna som stod ihopskjutna.



Justins perspektiv

När vi kom fram till laserblasten så fick vi våra västar med vapnen på. Tjejerna var rött och vi var blått.

-Okej den här vägen ni får sal 4, sa killen och gick iväg.

Vi föjde efter och lyssnade på tjejernas ständiga tjat om att de skulle krossa oss. HA! Aldrig jag är bäst på det här! Rummet var ganska stort och mörkt med neonlysen.

-Ni ska få spö!, skrek tjejerna och sprang iväg.

Zarahs perspektiv (1 månad senare)

-Hejdå Jade jag kommer sakna dig, snyftade jag och kramade om henne.
-Äsch det är ju inte sista gången vi träffas, viskade hon i mitt öra.
-Haha nej men det känns som det, sa jag.
-Men så är det ju inte, hejdå Zarah du kommer missa flygplanet. Och jag kommer att hälsa på med de andra tjejerna. Hoppas vi får ledigt från skolan bara. Lycka till med turneén.
-Hejdå, svarade jag och kramade om henne en sista gång innan jag gick igenom kontrollen tillbaka till Justin.

Han log och kramade om mig.

-Jag älskar dig Zarah.
-Jag älskar dig ännu mer Justin.
-När vi kommer fram till Frankrike så sticker jag direkt men du måste stanna på hotellet och göra dig iordning, ta på dig något fint, sa han och log mystiskt.
-Men vad ska vi göra?, frågade jag.

Han svarade inte utan tog ett hårt tag om min hand och drog med mig mot flygplanet.



-Du tänker verkligen inte svara va?

Han svarade inte utan flinade bara. Jag suckade tungt men lät mig dras med till flygplanet. Jag frågade många gånger men han flinade bara mot mig. Så irriterande. I flygplanet så satte han i sina hörlurar och bet sig hårt i läppen. Det betyder att han vill säga men inte får. Han drog fram sin iPhone och började knappa på den, jag lutade mig över hans axel för att se, men han vred bara på sig med ett retsamt flin.

-Åh! Men kom igen! suckade jag, han flinade bara och la ner mobilen igen.
-Jag älskar dig också, sa han och flinade om möjligt ännu större.
-Ibland undrar man ju varför sjuksköterskorna förklarade dig frisk, muttrade jag surt.
-Jag tänker samma sak om dig, sa Justin och pussade mig på munnen.
-Pfft..

Justins perspektiv

Zarah gjorde allt för att få mig att berätta vad jag har planerat. Men ingen kan dra ur mig min plan nu. Hon kommer bli så förvånad, och förhoppningsvis glad. Tänk om hon inte vill? Tvivlet fanns ju där. Att Zarah skulle säga nej..

Zarahs perspektiv (på hotellet)

Justin hade åkt för cirka tio minuter sedan och jag stod nu i duschen, jag gjorde alla "dusch rutiner" men kunde inte släppa att fröska komma på vad han planerat, det gjorde mig galen!
Jag shamponerade in håret och fortsatte tänka, hela tiden i planet hade jag frösökt, likaså i bilen hit, men han höll käften, han som totalt sög på det, det måste vara viktigt!

                                                                                *

Två timmar senare kom Kenny för att hämta upp mig, Justin hade sagt åt mig att göra mig fin, och seg som jag är var jag precis klar när kenny ringde på.
Jag drog på mig mina skor och öppnade dörren.

-Kom Prinsessan, Justin väntar flinade han och jag himlade med ögonen, vi åkte ner med hissen och tillslut kunde jag inte låta bli att frpga.
-Vart ska vi? undrade jag nyfiktet.
-Wow, Justin hade rätt, du är riktigt sjukt nyfiken, jag som inte ens trodde det var möjligt att vara så nyfiken! han skrattade åt mig och hiss dörrarna öppnbades, när vi kom ut till bilen stannade Kenny mig och sa.
-Sätt på dig den här, han sträckte fram handen med en ögon bindel och jag kollade tveksamt på honom.
-Du får snabbare veta om du skyndar dig nu flinade han, jag drog snabbt på mig den och kenny hjälpte mig in i bilen.

Kankse tjugo minuter senare stannade bilen och Kenny hjälpte mig ur bilen, jag hörde att en dörr öppnades och att den stängdes bakom mig, sedan försvann ögonbindeln och jag kunde se igen, eller inte, det var helt kolsvart i rummet, men plötsligt tändes en strålkastere och jag såg att Justin lystes upp en bit bort.
Han började sakta sjunga på What are words, jag log stort när han kom närmare mig, han var bara några centimeter bort, han fortsatte sjunga och så avslutade han låten, han kysste mig mjukt, men plötsligt drog han upp sin mobil och skrev något. Sekunnden senare vibererade min mobil till och jag tog upp den och läste.

Har jag någonsin sagt att jag vill spendera hela livet med dig?

Jag log åt smset men när jag tittadee upp stod inte Justin upp längre, han hade gått ner på knä, och höll en ask med en ring i handen, jag drog häftig efter andan och väntade.

-Zarah, vill du gifta dig med mig? jag såg på honom med stora ögon.
-Ja..... jag kollade på honom, på ringen, men vafan gör jag!
-Klart jag vill! skrek jag och slängde mig i hans famn, han pustade ut, han träde sakta på ringen på mitt finger.
"Du och jag" började Justin.
"Tills döden skilljer oss åt" avslutade jag, sen mötes våra läppar i en perfekt kyss, och jag visste att jag hade hittat killen i mitt liv.
______________________________________________________________________________________
Sista kapitlet!! Både jag och Matilda har skrivit detta och tycker det blir en perfekt "avslutning" Kommentera vad ni tycker om den här novellen. - Like A Skyscraper - kommer nog med handling och prolog någon gång inatt :) KOMMENTERA
Xx/Nellah & Matilda