Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

Jag gick långt långt bort från folket på stranden, så dom varken kunde höra eller se mig. När jag var tillräckligt långt borta stannade jag och satte mig i sanden. 
I Sverige, för längesen, hade jag en pojkvän som brydde sig om mig, mer än någon nånsin gjort. Tills han var otrogen. Jag mådde dåligt i flera veckor, och mamma gjorde det inte bättre precis. 
Iallafall har jag aldrig spelat eller sjungt för någon. Ingen vet att jag sjunger.

Jag rätade på mig och la keyboarden i knät, och började spela.

(Vi säger att det är Nathalie som sjunger, och hon har skrivit låten själv)

Minnerna spelades upp i mitt huvud, och flera tårar fälldes.

Jag fortsatte spela, trots att jag nu storgrät.

Jag torkade av tårarna med tröjan. 

- Vad vackert du sjöng.

Jag vände mig snabbt om, och fick syn på.. Han. Han från fotbollsplanen, som såg så bekant ut. Vad gjorde han här? Han satte sig ner i sanden, rätt nära men endå på avstånd, och jag följde han med blicken. Han tittade upp och mötte min blick, hans nötbruna ögon värmde hela min kropp.

Justin's perspektiv:

Jag skulle gå till "mitt" ställe, jag brukade gå dit när jag behövde vara för mig själv. Jag var påväg dit när jag hörde någon sjunga. Det vackra ljudet kom därifrån, så jag fortsatte gå, och såg en tjej sitta vänd mot vattnet med ett keyboard i knät. Hon spelade och sjöng vackert. Jag gick tyst och ställde mig bakom henne och lyssnade. Hon träffade tonerna perfekt.

- Vad vackert du sjöng. sa jag uppriktigt när hon var klar.

Hon vände sig om och såg förvånat på mig. Jag kände igen henne från fotbollsplanen, jag var lite förvånad över att hitta henne här. Man såg att hon hade gråtit, hennes ögon var röda och hon hade några streck på kinderna från tårarna. Jag satte mig ner bredvid henne i sanden och hon följde mig med blicken.

- Vad gör du här? sa hon och la sig ifrån keyboarden.
- Tja.. var ute och gick lite, vad gör du själv här?
- Jag behövde vara för mig själv lite, sa hon och ryckte på axlarna.
- Är du nyinflyttad?
- Flyttade hit med mamma i.. förrgår typ.
- Coolt, så det är du som bor i det vita huset?
Hon nickade och besvarade mitt leende. Hennes vackra leende bländade mig.
- Då bor du mittemot mig. sa jag och log.

Nathalie's perspektiv:

- Så vad heter du? frågade han och log. 
- Nathalie, du?
- Justin. Justin Bieber. sa han. Justin Bieber.. Kändisen?! 
- Kändisen? frågade jag och såg på honom. Jag kände mig dum över att jag inte kom på det tidigare.
- Japp.
- Jag visste att jag hade sett dig nånstans! sa jag och han skrattade till. Det klingande skrattet fyllde mina öron. Jag log mot honom.

Klockan var mycket men ändå såg man varandra rätt tydligt.
Justin satt och tittade på mig.

- Vad?
- Har du gråtit? sa han. Fan.
Jag skakade på huvudet.
- Har nånting hänt? Jag skakade på huvet igen. - Varför grät du då? sa han och tog bort en hårslinga från mitt ansikte ansikte. Jag ställde mig upp.

Synen började bli suddig. Fan. Jäkla tårar. Jag tittade bak snabbt på Justin, han satt fortfarande kvar och såg på mig med sina vackra ögon. Jag vände mig om igen och gick. Jag kanske var lite hård mot honom, men jag hade inte lust att prata med någon som har allt. Han skulle inte förstå. Dessutom är han säkert ett uppblåst ego, som dom flesta kändisar. Jag gick längs vägen tillbaka till helvetet. Jag öppnade ytterdörren och steg in tyst, jag la keyboarden på golvet. Jag låste dörren och vände mig om. Jag ryckte till av rädsla - där stog mamma med ett ilsket ansiktsuttryck. Hon gick med hårda steg mot mig och grep tag i min arm. 

- Varför lämnar du bara utan att säga till?! VA? SVARA MIG!!"

Innan jag hann svara låg jag redan slängd på golvet, jag vågade inte öppna mina ögon. Jag kände blod i min mun. Jag kände en smäll i magen, sen blev allt svart.

_____________

FÖRLÅT FÖR TRÅKIGT KAPITEL, MEN NI FÅR HÅLLA UT!

Har rätt bråttom så jag hinner inet skriva mer, men kommentera för mer!