Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

MELANIES PERSPEKTIV - SÖNDAG - BEGRAVNINGEN:

Idag var det alltså begravning. Jag suckade högt och reste mig ur sängen. Jag gick ner till köket och plockade fram frukost på bordet samtidigt som mina ögon blev alldeles tårögda. Jag satte mig ner på en stol och drog handen igenom håret. Detta kommer bli svårt. Jag kommer bryta ihop helt på begravningen. Jag torkade tårarna som runnit ner och åt min frukost. När jag var klar plockade jag undan och la mig i soffan och satte på tvn. Jag ville bara ligga här, jag kände inte för att göra något annat. Pappa var på jobbet, men han skulle komma på begravningen iallafall. Även Chaz, Ryan och Nicole skulle komma. Justin vet jag seriöst inte. Han åkte i fredags och det var en väldigt deppig dag. Sen dess har vi smsat, och ringt varandra så mycket det går, eftersom han är väldigt upptagen just nu. Justin var dock kvar i landet, han hade konserter i olika städer, men han får inte komma tillbaka just hit, vilket han ville, han ville stötta mig på begravningen. Men han var fullbokad, och han kan inte inställa sina konserter och svika sina fans. Och jag förstår honom. Även om jag vill ha honom här så vill jag att han ska ha kul, inte sitta och deppa med mig. 
Jag måste ha somnat i soffan, för jag väcktes av pappa senare. 
"Mel, vakna, begravningen är om en timme" sa han och skakade lite lätt på mig. 
"En timme?!" sa jag och satte mig upp, "Varför väckte du mig inte tidigare?" 
"Gumman, du har knappt sovit någonting, jag ville bara låta dig sova ut. Upp med dig nu" log han. Jag reste mig upp och sprang upp till mitt rum. Jag duschade snabbt och drog på mig underkläder och den svarta klänningen. Jag fönade och plattade håret och satte upp i en toffs. Jag sminkade mig med vattenfast mascara, kajal och läppglans. Jag ställde mig framför spegeln och satte i guldiga öronhängen. Jag granskade mig själv i spegeln. 

"Vi har samlats här idag..." pratade prästen på men jag lyssnade inte särskilt mycket. Allt jag kunde tänka på var mamma som låg i den vita kistan "Mår du bra?" frågade Nico som satt jämte mig och tog min hand. Jag nickade. Men egentligen mådde jag inte bra alls.
Nicole satt på min vänstra, och jämte henne satt Chaz och Ryan. På min högra sida satt pappa. 
"Ge en applåd för hennes dotter Melanie Moore, som ska framföra en låt" sa prästen. Jag reagerade på mitt namn och vände mig mot Nico. Hon nickade och jag reste mig upp. Jag la en rosbukett på kistan och drog fingrarna över kistan. En tår rann ner för min kind. Jag gick och satte mig vid pianot och rättade till micken.
"Min mamma.. hon betyder allt för mig. Hon har alltid stöttat mig och alltid varit där för mig. Hennes cancer har varit svår för oss alla, man gick runt deppig och undrade om hon skulle dö, och när. Jag och min mamma brukade spela piano tillsammans. Det var som våran grej, det var som att vi var dom enda i världen när vi spelade. Sen mamma dog har jag inte spelat någonting. Det påminner för mycket om henne. Men jag vet att hon hade velat att jag skulle fortsätta spela, jag skulle vara glad, jag skulle gå vidare med henne i mitt hjärta." Jag tog en paus, tårarna rann ner för mina kinder och det var svårt att koncentrera sig på att prata när man knappt ser någonting. "Hur som helst, tänkte jag spela en låt för er, för mamma, det var den första låten vi spelade tillsammans" Precis när jag skulle börja spela öppnades dörren. Jag höjde blicken och såg Justin. Min älskade Justin. Han kom. Han log och gick fram och satte sig längst fram bredvid Ryan. Jag torkade tårarna och log lite. Jag satte fingrarna på tangenterna och började spela och sjunga.

(GICK INTE MINSKA FÖR JAG HAR GOOGLE CHROME SRY!)
Hon sjunger denna låten iaf.


The rain falls, to the ground
So much harder when you’re not around
‘Cause my love for you
Is so strong
But is yours really true?
You said you loved me
But my heart still says we’re through
I’m feeling sorrow
But there’s nothing I can do
You can do what you want, baby
‘Cause I am leaving you
You can do what you want, baby
‘Cause I am leaving you
You can do what you want, baby
‘Cause I am leaving you
Leaving you

For someone who will love me true
You don’t love me
But you won’t let us be apart
It’s because you know
It will break my heart
But all the while
You’re still unhappy
So desperate to be free
And because I love you, baby
I have to let you be
So be free
I’ll let you go

I only said these things because I love you so
So, be free
I’ll let you go
I know that when you’re gone
I’m gonna miss you so
The rain falls to the ground
So much harder now you’re not around

Alla ställde sig upp och applåderade. Applåderna dånade i öronen. Jag sa "tack" i micken och reste mig upp. Jag gick ner för den korta trappan och möttes av Justin som la armarna om mig och kramade mig hårt. Då brast det ut. Tårarna forsade nerför mina kinder. "Du har aldrig berättat att du kan sjunga" viskade han i mitt öra. Jag log lite smått och kramade honom hårdare. 

"Jag trodde inte du skulle komma" sa jag när vi var utanför kyrkan. "Jag kunde inte missa begravningen" sa han och flätade in sina fingrar i mina. Jag log. 
"Så hur länge stannar du?" frågade jag. "Jag måste åka tillbaka snart, förlåt" sa Justin.
"Säg inte förlåt" log jag. "Det är okej, vi ses igen" fortsatte jag. Han nickade och kysste mig. 
"Du var helt grym Mel!" sa Chaz som kom gåendes med Nico och Ryan. "Vi visste inte att du kunde sjunga!" sa Ryan. Jag gick fram och gav varsin kram. "Tack för ni kom" sa jag. 
"Melanie!" ropade en röst bakom mig. Jag vände mig om och där kom pappa. Han gick fram till mig och kramade mig. Jag släppte taget efter en stund och han la armen om mig. 
Chaz, Ryan, Nicole och Justin hälsade på pappa. Pappa gillar Justin som tur är.
"Melanie, jag måste åka.." sa Justin tyst och pekade på en svart bil som stog på parkeringen en bit bort. "Åh" mumlade jag. Jag la armana om hans hals och kysste honom och kramade om honom sedan. Hans grepp blev hårdare och jag kände hur något blött träffade min hals. Jag släppte taget och tittade på Justin. Han grät. "Gråt inte, då gråter ju jag" sa jag och kände hur tårarna började rinna. Bilen tutade. 
"Jag måste gå, jag kommer och hälsar på, jag lovar. Jag älskar dig mest, det vet du." sa han och kramade mig ännu en gång. "Jag älskar dig" mumlade jag mot hans jacka. Vi släppte taget om varandra och han gick mot parkeringen. Han vände sig om och gjorde ett hjärta med händerna.

"ÄLSKAR DIG!" ropade han. "ÄLSKAR DIG MER" ropade jag tillbaka.
"ÄLSKAR DIG MEST"
"ÄLSKAR DIG MER ÄN MEST"
"ÄLSKAR DIG MER ÄN MER ÄN MEST" 
Jag skrattade och vinkade hejdå till honom. Jag torkade tårarna och vände mig mot pappa, Nicole, Chaz och Ryan. "Gruppkram!" sa Nicole och drog in mig i en kram. Där stog vi och kramades. I den stunden bestämde jag mig för att gå vidare. Mamma kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, men jag ska inte gå runt och vara ledsen. Jag ska vara glad. Jag ska göra mamma stolt. Jag ska leva för henne.

---

dåligt, ja. 
Men jag var tvungen att få ett slut på denna så jag kan börja på den nya. :]
Börjar skriva på den direkt, kika in om en stund så finns Kapitel 1 ute! :)