Love you like a love song - Chapter 14

Jag skulle precis dra upp fötterna men Justin hann före och drog ner mig i vattnet. "Vad var det där bra för?!" skrattade jag. Vi fortsatte med våra fjantiga lekar och tävlade om vem som kunde hålla andan längst, vem som kunde simma längst under vattnet och allt sånt. Efter ett tag joinade Nicole, Chaz och Ryan oss också, och vi alla hade allmänt kul.



Jag, Justin, Nicole, Chaz och Ryan var på väg till affären för att köpa godis och sånt. Justin parkerade och hoppade ur bilen. Vi gick in och tog en kundvagn eftersom vi säkert skulle köpa en hel massa. Jag satte mig i kundvagnen medans Justin körde runt mig och dom andra letade runt efter en massa gott. Det var ett par paparazzis utanför och några få här inne men dom störde oss inte så mycket. Ännu en gång råkade Justin köra in i hyllan när vi skulle svänga, vilket fick mig att börja asgarva så jag knappt kunde andas. Han har kört in i hyllorna typ 100 gånger nu. "Oops" sa Justin och ryckte på axlarna. "Dom här tar vi!" sa Chaz och slängde ner 4 chipspåsar i kundvagnen. Jag sträckte handen mot popcornpaketen och plockade ner 2 st. 

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag störde mig på att det var lite paparazzis här och där som fotade oss, men dom andra verkade inte bry sig så mycket så jag försökte att inte bry mig så mycket. Nicole, Chaz och Ryan sprang mot lösgodiset och började plocka. Jag styrde kundvagnen mot dom och självklart skulle jag krocka in i hyllan igen. Kungvagnen var så svår att svänga. "Asså vad händer?!" sa jag och Mel brast ut i skratt. "Går det bra för dig eller?" skrattade hon. Jag log mot henne och körde mot lösgodiset där Ryan och dom andra var. Nicole och Ryan plockade ner godis i godispåsen medans Chaz diskret försökte äta några godisbitar. Jag och Melanie tittade på varandra och brast ut i skratt.
"Chazman, vi såg dig!" skrattade jag. "Va, vadå, vad menar du va?" sa Chaz och stoppade ner handen i fickan som om ingenting hade hänt. "Försök inte" sa Melanie och skrattade fortfarande lite smått. Vi handlade klart och betalade i kassan. Tjejen i kassan blev chockad när hon såg att det var jag. Hon bad mig signera en ett papper åt hennes dotter och gav mig lite rabatt. Vi hjälpes åt att packa ner allt i påsarna och la ner påsarna i kundvagnen igen. Melanie satt fortfarande i kundvagnen för hon orkade inte resa sig upp, söt hon är. Vi gick mot utgången och direkt när vi kom ut dök det upp en massa paparazzis. Just nu önskade jag att jag hade med mig Kenny, men jag hade sagt att jag inte behövde honom för vi skulle bara stanna i området. Dom började ställa en massa frågor, speciellt om Melanie. Dom visste att Chaz, Ryan och Nicole var mina bästa vänner men dom visste inte vem Mel var. "Justin! Vem är tjejen?" "Är hon din flickvän?" "Justin! Vad ska ni göra?" "När träffades ni?" Vi började skynda oss på och Mel försökte täcka ansiktet med sina händer. Jag tog Mel's hand och hon hoppade ut ur kundvagnen. Jag tänkte precis gå och lämna tillbaka den men hon stoppade mig. "Det kanske är bättre om jag gör det, så du inte blir nertrampad eller något" sa hon och log. Jag log tacksamt tillbaka men jag sa att det var okej. "Jag följer med dig då" sa hon och tog ett grepp om kundvagnen. Vi lämnade tillbaka kundvagnen och gick tillbaka till bilen. Alla papparazis var sjukt jobbiga så jag la armen om Melanie och gick tillbaka mot bilen. Dom kommer säkert hitta på någon story om att det är något mellan oss nu men vi vet ju ändå sanningen. Vi hoppade in i bilen och körde iväg. Vi började babbla och skratta på som vanligt.

Jag parkerade bilen och vi hoppade ut och tog kassarna. Vi bärde in dom till Melaniie och la dom på köksbordet. Vi alla skulle sova över hos henne, sen imorgon ska vi på den där festen. Vi hällde upp allt i skålar och Nicole, Chaz och Ryan slängde sig över sofforna. Jag sprang och satte mig i fåtöljen som var ledig. En kort stund senare när vi hade satt på filmen  hade jag en sur Melanie framför mig. "Kan du bara.. resa dig upp lite, jag tror du satte dig på något" sa hon och jag såg hur det ryckte i hennes mungipa. "No way" sa jag och la händerna bakom huvudet och lutade mig mot ryggstödet. Hon skulle precis sätta sig på golvet när jag drog ner henne i mitt knä. "Inte ska du sitta på golvet!" sa jag. Hon log ett vackert léende och stoppade en godis i munnen. 
Filmen var sjukt läskigt, dock kunde jag inte låta bli att slänga några blickar på Melanie, hon var så vacker. Vi satt och kramade om varandra så fort det blev något läskigt och dom andra satt och kramade kuddar. Så fort någon hostade eller vi hörde något skrek vi till. När filmen äntligen var slut pustade vi alla ut. "Shit" mumlade Nicole. Jag skrattade till och tittade klockan på mobilen, 00:12. "Ska vi sova eller?" frågade jag och gäspade. Melanie mumlade något ohörbart och reste sig upp. Hon rättade till sin tröja och drack lite ur sin cola. Vi hade nästan ätit upp allt, hela bordet var grisigt och fullt med massa skräp. "Städar imorgon" sa Melanie och gjorde en gest med huvudet att vi skulle följa med henne upp. Nicole skulle ligga i hennes säng medans jag, Ryan och Chaz ska sova i gästrummet. Vi hade redan hämtat kläder och sånt, så vi bytte om och borstade tänderna. "Godnatt!" sa jag till Nicole och Melanie som precis lagt sig i sängen. "Gör inget dumt där inne nu" sa hon och blinkade mot mig. Jag skrattade och gick in till gästrummet. 
"Godnatt bro" sa Chaz och släckte lampan. 

tråkig del, i know. Men det är alltid tråkigt i början. Kommer bli bättre i promise!
Och angående uppdateringen, ska försöka skriva oftare men jag har inte tid eller så orkar jag helt enkelt inte. Imorgon ska jag upp vid 10 och åka till sjukhuset och röntga mig, orkar inte förklara varför hehe. Iallafall så ska jag försöka lägga in 2 kapitel imorgon!

Love you like a love song - Chapter 13

"Kan inte du sjunga något?" frågade jag för att avbryta tystnaden. "Va? Varför då?" sa han och skrattade till. "Finns ju inget bra på radio och inget roligt att prata om" sa jag och ryckte på axlarna. "Vad ska jag sjunga då?" frågade han. "Never say never" log jag stolt. Jag älskade den låten. Det var dessutom den enda låten jag kunde av honom.. 
Justin log mot mig och började sjunga. Jag rös till av hans röst, han träffade alla toner perfekt.



Idag var det fredag, så imorgon var det äntligen helg. Jag reste mig upp ur sängen och drog på mig en vit blus, svarta jeans och en grå stickad kofta. Jag borstade igenom håret, sminkade mig med mascara och gick ner till köket för att ta frukost. Jag fick syn på en lapp på bordet så jag gick fram och läste.
"Är hos mamma på sjukhuset hela dagen, du kan komma senare om du vill men annars får du gärna vara hemma. Mat finns i kylen /kram pappa"
Bra att han äntligen kunde ta ledigt från jobbet iallafall. Jag åt min frukost och borstade tänderna efter. Jag la pengar och nycklar i min väska och knöt mina skor. Det var varmt ute så jag struntade i jackan. Jag tänkte precis gå över till Nicole när jag såg Justin's Range Rover stå vid trottoaren. Jag log och låste ytterdörren. Jag sprang ner till bilen och öppnade dörren. "Tja!" sa han samt Nicole, Chaz och Ryan som satt i baksätet. Jag hoppade in i bilen och stängde dörren efter mig. Justin började köra mot skolan. 
"Vad gör du när vi är i skolan förresten?" frågade jag och tuggade på ett tuggummi. "Är hos mormor och morfar med mamma, eller går jag typ ut och gör något" log han. "Du har tur som slipper skolan" suckade jag. Dom andra instämde och Justin bara skrattade.

Han parkerade och vi sa hejdå och stack in till skolan. Lektionerna flöt på, Amber bitchblickade mig så fort hon fick syn på mig men konstigt nog gick hon aldrig fram till mig, hon sa inte ens något. Jag antar att jag har Justin att tacka för det. Jag tänkte åka till sjukhuset men det kanske var bättre att låta henne vara med pappa ensam nu när han äntligen har ledighet. Imorgon var det en fest hos Cloe i klassen som jag, Nicole, Ryan, Chaz och Justin ska gå på. Otur nog kommer Amber också, men vi alla kom överens om att inte slå henne, haha. Iallafall, just nu var jag, Nicole, Justin, Chaz och Ryan på stranden. Jag och Nicole låg och solade på våra handdukar medans dom andra var och fjantade sig i vattnet. 
Jag hade hörlurar i öronen och lyssnade på Justin's låtar, han var typ min nya idol nu. Jag satt djupt nersjunken i Justins vackra röst men avbröts av något blött mot min kropp. Justin hade satt sig på mig. Jag drog ur hörlurarna och tog av mig mina solglasögon. "Gå av! Jag är faktiskt sjuk." sa jag och fejkhostade. Han tittade konstigt på mig. "Om du inte har märkt så har jag fått världens jäkla bieberfever, så move!" sa jag och puttade ner honom från min mage. "Jaså?" skrattade han. Jag nickade och skrattade lite och tog på mig solglasögonen igen. 

Några minuter senare var vi alla i vattnet och fjantade oss. Jag och Justin tävlade om vem som kunde göra dom snyggaste dyken från bryggan medans dom andra lekte någon konstig lek varken jag eller Justin fattade något utav. Och jag måste verkligen säga att Justin såg väldigt sexig ut utan tröja. Jag hade svårt att slita blicken från honom ibland och självklart skulle han märka det och göra mig generad. Justin dök ner i vattnet och log stolt. "Slå den du!" sa han och skvätte vatten på mig. "Med nöje" log jag. Jag ställde mig vid kanten och dök. När jag kom upp till ytan skrattade jag åt Justin. "Äh, vi båda vinner" sa han och tog cyklopet som vi lagt på bryggan. Han dök under vattnet och tog tag i mina fötter. Även om jag visste att det var Justin blev jag jätteskrämd. Jag drog min fot ur hans grepp och började simma iväg. Han kom upp till ytan men dök snabbt ner igen. Jag började simma mot bryggan och sprang upp för stegen. 

"Men!" sa Justin när han kom upp till ytan ännu en gång. "Det är läskigt" sa jag satte mig på kanten av bryggan. Jag doppade ner fötterna i det ljumma vattnet. Justin skrattade och simmade mot mig. Jag skulle precis dra upp fötterna men Justin hann före och drog ner mig i vattnet. "Vad var det där bra för?!" skrattade jag. Vi fortsatte med våra fjantiga lekar och tävlade om vem som kunde hålla andan längst, vem som kunde simma längst under vattnet och allt sånt. Efter ett tag joinade Nicole, Chaz och Ryan oss också, och vi alla hade allmänt kul.

PROBLEM MED BILDERNA

Kapitel 13 är klart, men det går inte lägga in bild? Antar att blogg.se strular IGEN. Jag lägger upp kapitlet så fort det går lägga in bild, så ni vet! :D

Love you like a love song - Chapter 12

"Justin.. Justin Bieber?!" utbrast hon. "Är du kompis med Melanie skithögen här?!" fortsatte hon. "Men håll käften" sa jag och öppnade fönstret helt så jag kunde hoppa ut. "Vi ses då Amber!" log jag. "Jag litar på dig att du inte berättat för eran lärare att hon sticker, okej?" sa Justin och flashade ett léende to die for. Hon nickade ivrigt.



Jag var på väg in till mammas rum på sjukhuset, Justin hade skjutsat mig och erbjudit sig att stanna men jag ville ha lite ensam tid med mamma. Jag öppnade dörren och där låg min mamma i sjukhussängen. Hon sken upp och log med hela ansiktet. "Hej mamma" sa jag glatt och stängde dörren efter mig. "Hej älskling" log hon. Jag satte mig i sängen bredvid henne och studerade hennes ansikte. Hon hade påsar under ögonen, var väldigt blek och såg bara allmänt trött ut. 
"Mamma.. hur mår du egentligen?" frågade jag efter en stunds tystnad. "Jag mår bra gumman" sa hon och la armen om mig. Jag la mig ner i sjukhussängen bredvid mamma och kröp upp i hennes famn. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan henne. Vi har alltid varit nära och öppna mot varandra. Jag älskar henne mer än någon annan i värlen. "Mamma, var är pappa?" frågade jag. "Han var här ett par timmar när du var i skolan, men sen var han tvungen att åka till jobbet" Pappa var chef för något företag, vad vet jag inte, jag brukar inte hålla reda på sånt. Jag tyckte lite synd om mamma som inte får så mycket tid med pappa, men någon måste ju försörja oss. Jag och mamma pratade lite om allt möjligt, när hon frågade hur det hade varit i skolan visste jag inte vad jag skulle svara. Men jag bestämde mig för att inte berätta om Amber. Vi pratade nonstop till sömnen tog över. 

"Vakna, Mel" hörde jag någon säga. Jag kände direkt igen rösten, Justin. Jag slog upp ögonen och såg Justin's ansikte. "Dom andra är hemma, jag tänkte bara komma och hämta dig, det börjar bli sent." sa han och log mjukt mot mig. Jag reste mig sakta upp och blinkade några gången för att vänja mig vid det starka ljuset. Jag vände mig om och tittade till mamma, hon låg och sov. Hon såg verkligen ut att behöva det så jag klev ur sängen försiktigt så jag inte skulle väcka henne. Jag pussade henne på kinden och tog mina saker. Jag följde med Justin ut till parkeringen och satte mig i hans bil. Det var ett par paparazzis som skrek och undrade vem jag var, om jag var hans flickvän osv så jag försökte täcka mitt ansikte. "Vad är klockan förresten?" frågade jag när vi hade börjat åka. "Typ tio" svarade han med ett leende. Jag satte på radion och bläddrade bland kanalerna för att hitta någon bra låt, - inget resultat. Jag suckade och stängde av. 
Jag tittade på Justin som koncentrerade på körningen. Han var verkligen.. vacker. Hans vita vackra léende bländade mig, hans läppar var perfekt formade, och hans nötbruna ögon ska vi inte ens tala om.
"Vad tittar du på?" skrattade han. Jag kom på mig själv sitta och stirra på honom och vände mitt huvud mot vägen istället. "Vad menar du?" frågade jag och ansträngde mig för att inte le. "Du stirrade på mig, lite läskigt faktiskt." sa han och gjorde en konstig min som fick mig att skratta. "Jag vet inte vad du pratar om" sa jag och lutade mig bakåt i sätet. Återigen blev det tyst. "Kan inte du sjunga något?" frågade jag för att avbryta tystnaden. "Va? Varför då?" sa han och skrattade till. "Finns ju inget bra på radio och inget roligt att prata om" sa jag och ryckte på axlarna. "Vad ska jag sjunga då?" frågade han. "Never say never" log jag stolt. Jag älskade den låten. Det var dessutom den enda låten jag kunde av honom.. 

Justin log mot mig och började sjunga. Jag rös till av hans röst, han träffade alla toner perfekt.

Love you like a love song - Chapter 11

"Händer det igen får du kvarsittning" sa hon och fortsatte skriva i sin bok. "Det var bara tre minuter herregud" mumlade jag och satte mig vid Chaz, Ryan och Nicole's bord. "Amber" viskade jag till dom. Lektionen flöt på som vanligt, jag försökte koncentera mig men mina tankar flöt bort till mamma.



Vi gick ner till matsalen och plockade åt oss mat på våra brickor. Vi började gå mot bordet vi alltid sitter vid när Amber dök upp framför mig och innan jag hade hunnit reagera hade hon tryckt upp brickan mot min tröja så jag hade mat över mig. Det blev tyst i matsalen men sedan började folk skratta. "VAFAN GÖR DU?!" skrek jag ilsket. "Ops, såg dig inte! Sorry" sa hon och ryckte på axlarna med ett hånflin på läpparna. "VADÅ SÅG MIG INTE? ÄR DU BLIND ELLER?" Jag puttade henne så hon nästan tappade balansen och trillade på golvet. "Men hallå?! Du kan fan inte bara putta mig sådär idiot!" skrek hon och slängde med sitt blonda hår. "Oj, förlåt låt mig gottgöra dig! Är du törstig?" sa jag och greppade snabbt tag om ett glas med mjölk i som stog på bordet bredvid mig och kastade det i ansiktet på henne. Jag var nästan rädd hur bitchig jag kan vara. Jag brukar inte alls vara elak, men med Amber kan jag inte hjälpa det, och jag tror inte jag är den enda som skulle reagera såhär. "Moore, Williams!" sa någon bakom mig. Jag vände mig om, och där stog ingen mindre än Mrs. Smith. Hon såg strängt på mig och Amber. "Ni kommer med mig!" sa hon och tog ett hårt grepp om min arm, nästan så jag fick ont. "Men släpp mig!" sa jag och ryckte åt mig armen. Jag var bara så irriterad just nu. Jag kunde höra massa jubel och applåder bakom oss när vi gick iväg.

"Melanie Moore, varför kastar du mjölk i Amber's ansikte?!" sa hon och drog ner oss på 2 stolar mittemot hennes skrivbord. "För hon tryckte upp matbrickan på min tröja" sa jag och pekade på maten. "Amber, varför gjorde du så?" frågade hon. "Jag råkade gå in i henne, det var inte meningen!" Jag skrattade till. "Vadå inte meningen?! Du gick rakt in i mig?" sa jag och höjde på ögonbrynen. Hon började snabbt protestera men Mrs. Smith avbröt oss, "Båda får kvarsittning en timme efter skolan, slutdiskuterat" sa hon och gick ut ur klassrummet. "Tack så mycket då!" sa hon och pillade med sin nagel som mer liknade en klo. "Antar att du skulle gått in i någon annan" suckade jag. "Whatever" sa hon och gick iväg.

Efter dom två sista lektionerna var skolan slut, för alla andra. "Asså jag ska döda den där Amber!" sa Ryan och bet på sin penna. "Det vill vi alla" skrattade jag. "Men vi ses senare" "Försök att inte slå Amber nu, Mel!" log Nicole. "Ska försöka!" sa jag och vinkade hejdå till dom. En kort stund efter att dom gått kom Amber in i rummet. Hon satte sig på stolen på andra sidan klassrummet. Vi sa ingenting utan bara stirrade ilsket mot varandra. Mrs. Smith kom in och ställde sig framme vid tavlan. "Jag måste iväg på möte, men ni ska stanna kvar till klockan 4 och till dess ska ni jobba i era mattehäften, uppfattat?" Vi nickade. "Bra" sa hon och gick stressat ut genom dörren. "Great, nu kommer jag missa min tid hos frisören" suckade hon. "Pratar du med mig eller är du dum i huvet och pratar med dig själv?" sa jag och drog upp ett tuggummipaket i min ficka. Jag stoppade in 2 bitar i min mun och la tillbaka tuggummipaketet i fickan igen. Amber bitchblickade mig och började fila sina naglar. Jag drog upp mina knän närmare mot min kropp och la mattehäftet mot låren och började jobba, jag hade ändå inget annat att göra. 

Jag satt koncentrerad i mitt mattehäfte när jag hörde någon knacka. Jag hoppade till av förvåning och tittade på Amber som satt förstelad med öppen mun med sina ögon riktade mot fönstret bakom mig. Jag vände mig om och såg.. Justin? Chaz, Ryan och Nicole dök upp bredvid honom. Jag öppnade fönstret och log, "Vad gör ni här?" undrade jag. "Hörde att du hade kvarsittning, så vi tänkte komma och rädda dig!" sa han glatt. Jag vände mig mot Amber som satt och stirrade, hennes ansiktsuttryck var oslagbar. "Justin.. Justin Bieber?!" utbrast hon. "Är du kompis med Melanie skithögen här?!" fortsatte hon. "Men håll käften" sa jag och öppnade fönstret helt så jag kunde hoppa ut. "Vi ses då Amber!" log jag. "Jag litar på dig att du inte berättat för eran lärare att hon sticker, okej?" sa Justin och flashade ett léende to die for. Hon nickade ivrigt.

Love you like a love song - Chapter 10

"Jag är biff, eller hur?" sa han och kysste sina armmuskler. Jag satte nästan i halsen. Jag kämpade med att svälja och började asgarva så jag vek mig i stolen. Jag gömde ansiktet i händerna och försökte kontrollera mig själv, men det gick bara inte. Justin började skratta lite med mig, men jag tror han snarare skrattade ÅT mig.



Dagen efter, alltså torsdag, var jag tvungen att gå till skolan. Mamma gillade inte att jag struntade i skolan, och inte rektorn för den delen heller. Jag och Justin hade jättekul igår, sen joina Chaz, Ryan och Nicole oss. Vi var mest på sjukhuset men gick hem för att duscha, äta och sånt. Jag drog på mig ett svart linne, slitna jeansshorts och en grå tunn hoodie över. Jag borstade tänderna och borstade igenom håret efter. Jag satte håret i en tofs på sidan och la ner pengar, nycklar och mobil i min väska. Jag tittade på klockan, tjugo i åtta. Justin skulle skjuta oss så han brode väl vara där nere nu. Jag sprang ner för trappan och tog på mig mina vita slitna converse och öppna ytterdörren, och mycket rätt, där stog en Range Rover med en glad Justin innuti. Jag låste dörren efter mig och sprang till bilen. Jag öppnade bildörren och i baksätet satt Nicole, Chaz och Ryan. Jag hälsade på alla och spände fast bältet. 
"Ready to go?" sa Justin. "Yep" svarade jag och la väskan i mitt knä. "Bra" log Justin och körde mot skolan. "Fan ska jag göra hela dagen då?" sa Justin när vi var framme vid skolan och putade med underläppen. Jag hoppade ut ur bilen och stannade vid bildörren. "Beundra ditt utséende i spegeln" log jag. "Shit bra idé!" skrattade Justin, "När slutar ni?" fortsatte han. "Tre typ" sa Nicole och ryckte på axlarna. "Awesome, jag hämtar er då." sa han. Vi sa hejdå till Justin och gick in mot skolan. Tack gud att ingen kände igen honom, skulle bli kaos då med tanke på att nästan alla tjejer är beliebers. Och låt oss inte ens gå in på vad Amber och hennes knähundar Carro och Linn som vet varje steg Justin tar skulle gjort om dom fick syn på honom här på parkeringen. Vi gick mot våra skåp och tittade på våra scheman vad vi skulle ha, - matte. Great. Jag har alltid haft svårt i matte. Alla var klara förutom jag som hade svårt att hitta mina böcker. "Gå ni, jag kommer strax" log jag. "Säker?" frågade Nicole. "Ah" nickade jag.
Dom svängde runt hörnet där klassrummet ligger. Jag måste verkligen städa mitt skåp, allt ligger huller om buller. Jag hittade äntligen min mattebok. Jag tog ut den och stängde skåpet, precis när jag stängde dök Amber's ansikte upp bakom. Jag ryckte till av rädsla. "Fan vad du skräms kvinna" sa jag och skulle precis gå förbi henne när hon tog ett grepp om min arm och drog in mig i skåpet. "Vad fan gör du?!" sa jag och puttade bort henne från mig. "Du ska inte komma och tro att du är något bara för du är kompis med Justin Bieber, Chaz och Ryan" sa hon och höll upp pekfingret mot mig som om det skulle skrämma mig. Jag fnös åt henne. "Till skillnad från dig utnyttjar jag inte folk" sa jag och gick in i henne med axeln när jag skulle gå förbi. "Bitch.. Vänta hon bara" mumlade Amber och gick iväg. Jag öppnade klassrumsdörren tyst och alla blickar vändes mot mig. Mrs. Smith harklade sig. "Varför är du så försenad?" sa hon och la ner pennan hon höll i handen.
"Hittade inte min mattebok" sa jag och stängde dörren. Jag tittade på klockan, tre minuter över åtta. Verkligen jätte försenad, 3 minuter -.- "Händer det igen får du kvarsittning" sa hon och fortsatte skriva i sin bok. "Det var bara tre minuter herregud" mumlade jag och satte mig vid Chaz, Ryan och Nicole's bord. "Amber" viskade jag till dom. Lektionen flöt på som vanligt, jag försökte koncentera mig men mina tankar flöt bort till mamma.

Love you like a love song - Chapter 9

Jag var lättad över att mamma överlevde. Men som sagt, cancern är inte borta. Jag vet att hon kanske dör nån dag. Det är därför jag är så sjukt orolig för henne hela tiden. Hon hälsade på Justin och han hälsade artigt tillbaka. Resten känner hon redan. "När kommer du ut ur detta fängelse då?" frågade jag. "Jag vet inte, dom säger att min cancer blir värre för varje dag så jag måste nog stanna här ett tag till.."

(Ignorera att hon har hörlurar och mick)


Dagen efter var Nicole, Chaz och Ryan tvungna att gå till skolan, dels fick dom inte strunta i skolan för sina föräldrar, och inte för rektorn heller. Men Justin hade inget annat för sig så han stannade med mig. Mamma låg och sov just nu, hon behövde få lite sömn efter allt hon gått igenom. Justin tycker jag också borde sova, för jag har inte sovit nånting sen igår. Jag och Justin satt i cafeterian och käkade på allt möjligt, choklad, godis, munkar, muffins, cola, redbull, allt möjligt.
"Okej, gapa!" sa jag till Justin och plockade upp en godis. Han log och gapade. Jag kastade godisen mot hans mun, och grym som jag är, träffade jag. "SCOOOOREEE!" sa jag högt, för högt. Flera ansikten vändes mot vårat håll. Jag trodde dom skulle vända sig om men nej, dom satt och glodde på mig och justin som om vi var idioter. Jag tittade på Justin som höll sig för skratt och tittade sen tillbaka på dom andra. Jag antog att dom hade fattat att det var Justin Bieber som satt där, eftersom det var mest ungdomar och tonåringar. 
"Uhm.. Ni kan gå tillbaka till vad ni nu gör.." sa jag osäkert. Dom flesta vände sig om men slängde blickar mot vårat håll ibland. "Gapa du nurå!" sa Justin glatt. Jag skrattade och gapade. Han kastade in en godis i min mun. "Har man skills eller vad!?" sa han. Så fort jag kände smaken av godisen spottade jag ut den på bordet igen. Jag gjorde en äcklad min och tittade upp mot Justin som tittade konstigt på mig. "Lakrits" sa jag och flinade. Jag hatade lakrits, jag fattar seriöst inte hur folk kan gilla det. 
Justin skrattade bara åt mig och åt upp en annan lakrits. "Vi leker en lek." sa Justin plötsligt. 
"En lek?" sa jag och höjde på ögonbrynen. Hur gamla är vi? haha. "Frågeleken, vi frågar varandra saker och vi måste svara ärligt." sa han och drack lite ur sin redbull. "Okej" 
"Var kommer du ifrån?" frågade han och pillade med godispåsen. 
"Jag föddes i New York. Bott där hela mitt liv typ, sen flyttade vi hit." sa jag, "Vad är din favoritmat?" 
"Pasta, ofcourse!" sa han glatt. "Frågar dig samma sak." fortsatte han och drack ännu en klunk redbull. Jag var tvungen att fundera där ett tag, haha, jag vet inte ens min favoritmat. 
"Uhm.. typ, tacos eller lasagne" sa jag och åt en chokladbit. "Favoritfärg?" 
"Lila. Är du ett fan? Av mig alltså." 
"Fan och fan.. Jag har väl hört ett par låtar, men jag har inte sån där bieberfever, för ärligt, jag trodde du var en sån snobb, så jag orkade inte lägga min tid på dig." sa jag och skrattade. "Tycker du jag är en snobb då?" frågade han. "Verkligen inte!" sa jag och drack lite ur colan.
"Jag är biff, eller hur?" sa han och kysste sina armmuskler. Jag satte nästan i halsen. Jag kämpade med att svälja och började asgarva så jag vek mig i stolen. Jag gömde ansiktet i händerna och försökte kontrollera mig själv, men det gick bara inte. Justin började skratta lite med mig, men jag tror han snarare skrattade ÅT mig.

Klockan är halv tre på natten nu, så jag orkar verkligen inte skriva mer :/
iallafall, kommer nog kunna skriva några kapitel imon för det kommer vara dåligt väder :)

Love you like a love song - Chapter 8

"Jag stannar här, gå in du." sa Justin. Han torkade mina tårar med sin tummar och satte på en stol utanför rummet. Jag nickade och gick osäkert in i rummet. Där låg hon, min kära mamma, i en sjukhussäng, med slangar i kroppen med en syrmask som hon andades i.



Jag hade suttit här på sjukhuset i flera timmar, klockan var runt 7. Pappa satt med mig en stund men sen var han tvungen att åka och jobba. Suck. Justin är och köper något att äta till mig. Jag vet att mamma kommer bli bra, men jag vill inte lämna henne. Hon kanske överlevde detta, men inte sin cancer. Det finns fortfarande hopp för henne, att bli fri från sin cancer, men det är inte alls stora chanser. En på miljonen typ. Jag höll mamma i handen och lutade huvudet mot sjukhussängen. Ögonlocken började kännas tunga, och jag kommer säkert somna när som helst. Även fast jag ville vara vaken när mamma vaknar så kunde jag inte låta bli att blunda. Allt blev svart.

"Mel? Du måste vakna nu." hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och fick syn på Ryan. Jag satte mig upp. Vänta, detta är inte sjukhuset? Jag tittade mig omkring och såg Nicole, Chaz och Justin stå bredvid sängen. Jag var i mitt egna rum. "Jag måste till sjukhuset!" sa jag oroligt. 
"Du ska ingenstans! Du måste äta något nu, din mamma mår bra." sa Justin och log. "Har mamma vaknat?!" sa jag. "Ja, hon vaknade igår vid 9, men du sov så hon ville inte väcka dig, och vi visste att du behövde lite sömn." sa Ryan. "Vad är klockan?" undrade jag. 
"Uhm.. halv tolv." sa han. Okej, så det är tisdag idag, alltså skola. "Skolan då?" frågade jag. "Äh, vi pratade med eran rektor."  sa Justin. "Du menar mutade?" sa Chaz. Nicole smällde till han i bakhuvudet. Jag skrattade bara åt dom. Jag hade helt underbara vänner. "Men jag måste till mamma.." sa jag. "Först ska du äta något." sa Justin och drog upp mig ur sängen. Vi gick ner till mitt kök och plockade fram mat. "Är ni hungriga?" "Gud ja!!" sa Chaz medans alla andra sa nej. "Ta för dig Chaz." skrattade jag och hällde upp flingor och mjölk i en skål.

Efter att vi ätit åkte vi till sjukhuset. Vi parkerade och började gå när det dök upp en massa paparazzis. "Haru inte Kenny med dig?" frågade Chaz. "Men duh, ser du han någonstans?" skrattade Nicole. Chaz ryckte på axlarna och vi gick snabbare och ignorerade alla frågor. 
Stackars Justin som har dom efter sig varje dag, man har sån lust att slå till allihopa. Vi gick in till mammas rum där hon låg med en laptop i knät. "Hej gumman!" sa hon glatt och kramade mig. Jag blev förvånad över hur pigg hon var, hon hade ju liksom varit med i en bilolycka, plus att hon har cancer. Jag kramade om henne hårt och kände hur en tår rann ner för min kind. Det blev bara fler och fler och till slut brast jag ut i gråt. Glädjetårar. Jag var lättad över att mamma överlevde. Men som sagt, cancern är inte borta. Jag vet att hon kanske dör nån dag. Det är därför jag är så sjukt orolig för henne hela tiden. Hon hälsade på Justin och han hälsade artigt tillbaka. Resten känner hon redan. "När kommer du ut ur detta fängelse då?" frågade jag. "Jag vet inte, dom säger att min cancer blir värre för varje dag så jag måste nog stanna här ett tag till.."

Love you like a love song - Chapter 7

"Vi vill inte ha dig här längre, hejdå!" sa Nicole och gjorde en gest med handen att hon skulle gå härifrån. Hon bitchblickade oss och gick iväg. 
"Gud vad jobbig hon är!" sa Chaz. "Menar det. Seriöst, när ska hon fatta?" sa Ryan och gav ifrån sig en hög suck. Jag instämde och fortsatte äta min mat.



Vi satt på sista lektionen och hade prov. Mrs. Smith satt vid bänken där framme och stirrade hårt på oss så fort hon hörde att vi sa något. Plötsligt vibrerade min mobil. Det var säkert bara ett sms, så jag lät det va. Men det fortsatte vibrera, så jag antog att det ringde. Jag slängde ner en penna på golvet så Mrs. Smith skulle tro att jag hade tappat den. Jag kröp ner under bordet och svarade i mobilen. "Hallå?" viskade jag tyst så inte någon skulle höra.
"Melanie? Mamma är på sjukhuset, kom när du slutar, okej?" sa pappa stressat. Man hörde att han var skakig på rösten, så jag antar att han hade gråtit. "Vad har hänt?" viskade jag. "Bara.. kom." sa han. "Jag kommer nu." viskade jag och la på.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och gick fram till Mrs. Smith. "Jag måste till sjukhuset." sa jag tyst så ingen i klassen skulle höra, men självklart skulle Mrs. Smith prata högt. "Måste du till sjukhuset? Vad har hänt med dig, du ser ut att må bra?" sa hon och rätade på sig. Jag kände alla blickar bränna i min rygg. Jag vände mig om och såg att Chaz, Ryan och Nicole tittade oroligt på mig. "Det är min mamma." mumlade jag. "Vi slutar om en timme, du kan gå då." sa hon bestämt. "Men jag måste gå, det är allvarligt!" sa jag lite högre. "Du får gå när vi har slutat, annars räknas det som skolk. Sätt dig på din plats, annar.." mer hann hon inte säga förrän jag avbröt henne -"DET ÄR MIN MAMMA, HON HAR CANCER FÖRFAN, JAG MÅSTE GÅ TILL HENNE, FATTAR DU? JAG TÄNKER FAN INTE LYSSNA PÅ DIG NÄR MIN MAMMA LIGGER PÅ SJUKHUS JUST NU, HON ÄR VIKTIGARE!" skrek jag. Jag blir alltid arg om det är något väldigt viktigt.
"Nej nu f.." "HEJDÅ" avbröt jag henne och gick snabbt ut i klassrummet. Innan jag försvann mimade jag "berättar sen" till Nicole. Alla i klassrummet tittade på mig innan jag smällde igen dörren.
Eftersom jag inte hade en bil sprang jag till busshållsplatsen. Jag tittade på tiderna, 14:10. Klockan är 14:11, helvete! Bussarna gick var 30:ionde minut, och jag tänker verkligen inte sitta och vänta i hela 30 minuter. Sjukhuset låg ju ändå bara en kvart härifrån, så jag började springa. Efter att ha sprungit ett tag var jag tvungen att stanna och andas.

JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag var på väg hem från en interjuv när jag fick syn på Melanie stå vid trottoaren. Jag saktade ner och stannade mot trottoarkanten. Jag rullade ner fönstret och möttes av Melanie's bruna ögon. Hon såg förvånat på mig och andades häftigt. "Hej! Jag trodde ni hade skola nu?" frågade jag och log. "Jag måste till sjukhuset, det är min mamma." flämtade hon. "Hoppa in!" sa jag lutade mig över sätet så jag kunde öppna dörren. Hon trängde fram ett tacksamt léende och hoppade in i bilen. Hon stängde bildörren efter sig och jag började köra. Hur nyfiken jag än var lät jag bli att fråga vad om hade hänt, det var säkert allvarligt med tanke på hur stressad hon var. Om hon vill berätta får hon göra det sen istället. Vi sa ingenting till varandra, men det var ingen pinsam tystnad. 
Jag parkerade bilen och vi sprang in till sjukhuset. På vägen till receptionen passerade vi vänterummet där hennes pappa satt. "Pappa!" utbrast hon och sprang fram till honom. Han hade röda ögon och såg väldigt trött ut. 



MELANIE'S PERSPEKTIV
"Vad har hänt med mamma?" frågade jag oroligt. 
"Hon krockade med bilen. Hennes cancer har gjort henne svagare så vi vet inte om hon kommer klara sig." sa han och en tår föll ner från hans kind. Jag kände hur det stack till i mitt hjärta. Jag försökte säga något men fick inte ut något. Jag kramade om pappa och lät tårarna rinna nerför mina kinder. Jag tittade mot Justin som såg sorgset på mig. Jag kände hur något vibrerade mot min kropp. Jag trodde det var min mobil, men det var pappas. "Förlåt älskling, jag måste ta det här" sa han ledsamt och gick iväg. Justin satte sig på stolen bredvid mig och la armarna om mig. Jag kramade honom hårt och grät. "Mel.." sa Justin tyst. Jag tittade upp mot honom. Han nickade mot något bakom mig. Jag vände på huvudet och såg en doktor. Jag släppte taget om Justin och väntade på att doktorn skulle säga något. "Melanie Moore?" frågade han.
"Ja." svarade jag och försökte kontrollera mina tårar. "Har du Ken Moore här också?" sa han. Jag nickade, "Han är och pratar i telefon, hur mår mamma?" sa jag. "Det blev en rätt rejäl smäll, men hon lever. Hon bröt högra armen. Hon sover nu, det kommer ta ett tag att återhämta sig på grund av cancern, men hon överlevde." sa han och log. "Får jag gå in till henne?" Han nickade. Jag nickade mot Justin menat att han skulle följa med mig. Han reste sig upp och la armen om mig. Vi följde efter doktorn som visade vägen till rummet hon låg i. Han öppnade dörren till oss och gick sedan iväg. "Jag stannar här, gå in du." sa Justin. Han torkade mina tårar med sin tummar och satte på en stol utanför rummet. Jag nickade och gick osäkert in i rummet. Där låg hon, min kära mamma, i en sjukhussäng, med slangar i kroppen med en syrmask som hon andades i.

Love you like a love song - Chapter 6

När vi äntligen var framme gick vi bak till baksidann och satte oss i gräset. Chaz sprang snabbt ut i köket och kom tillbaka en kort stund efter med en massa godis. Jag flinade och stoppade in en godis i munnen.



Idag var det måndag, alltså skola. Jag, Ryan, Nicole, Chaz och Justin hade varit med varandra hela dagen igår. Justin var verkligen inte som jag trott han var, en snobb. Men nej, han var jätteschysst. Jag hade även fått träffa honoms mamma som kom igår, jättetrevlig var hon, hon påminde lite om min mamma. Iallafall så satt jag på mattelektionen med Chaz, Ryan och Nicole. Vi satt som vanligt och messade varandra med mobilen under bordet istället för att koncentrera sig på vad Mrs. Smith paratar om. "Melanie?" sa Mrs.Smith. Jag avbröts av mina tankar och tittade upp mot Mrs. Smith. 
"Aa?" sa jag. "Kan du berätta vad jag nyss sa?" sa hon och satte händerna i midjan. Jag kunde känna allas blickar riktade mot mig. "Ehm.. vet inte." sa jag och ryckte på axlarna. "Som vanligt.. Lär dig lyssna på vad jag säger, Melanie!" suckade Mrs. Smith argt och frågade någon annan istälet. 
Mobilen vibrerade i fickan, jag tittade upp så ingen kollade och drog upp den ur fickan och höll den under bordet. *Den kvinnan hatar dig, haha* från Chaz.

Efter matten gick vi ner till matsalen och plockade åt oss mat. Det var god mat för en gångs skull, pasta! Vi satte oss ner vid bordet vi alltid sitter vid. Vi började äta och babbla på samtidigt som vi åt. Såklart skulle bimbon Amber komma och avbryta oss. "Hej killar! Vi hörde att Justin är i Stratford." sa hon och log. "Mm." mumlade killarna och fortsatte äta utan att ens slänga en blick mot Amber. Ryan hade berättat att dom var kompisar för några månader sen men det visade sig att hon bara utnyttjade dom för att komma nära Justin, och att hon fortfarande försöker bli kompis med Chaz och Ryan igen.
"Får man träffa honom då?" sa hon. "Pfft, varför skulle du?" sa jag. "Jag borde väl få träffa mina kompisars bästis eller?" sa hon med en bitchig attityd. Jag höjde på ögonbrynen och skulle precis svara när Chaz började prata. "Sen när är du kompis med oss?" sa han. "Chaz då!" sa hon och skrattade. "-Vi har ju varit kompisar sen flera månader tillbaka." sa hon och log så tänderna visades. "Idiot, du utnyttjar dom bara." sa jag. Jag brukar inte vara bitchig mot folk, men Amber var annorlunda. Hon är den populära i skolan, alla leker snälla mot henne, men så fort hon vänder ryggen mot dom börjar dom snacka skit. Hon tror att hon är bäst och bestämmer över alla. Om någon säger nåt elakt mot henne blir hon helt galen och förstör personens liv helt. Hon försöker förstöra mitt liv, för hon tycker att det är mitt fel att Chaz och Ryan inte vill vara kompis med henne längre. 
"Jag skulle aldrig göra nåt sånt. Varför är du själv kompis med dom? Va? För att få träffa Justin Bieber? Det kommer du inte få." sa hon och log malligt. "Det har jag redan gjort." sa jag flinandes. "Ah, men visst. Ljug mer." "Tro vad du vill." sa jag och ryckte på axlarna. "Vi vill inte ha dig här längre, hejdå!" sa Nicole och gjorde en gest med handen att hon skulle gå härifrån. Hon bitchblickade oss och gick iväg. 
"Gud vad jobbig hon är!" sa Chaz. "Menar det. Seriöst, när ska hon fatta?" sa Ryan och gav ifrån sig en hög suck. Jag instämde och fortsatte äta min mat. 

Förlåt för den långa väntan, jag har varit ute med mina kompisar hela dagen nu när det äntligen är varmt ute! Det har varit mycket regn dom andra dagarna så jag försöker passa på att vara ute nu :)

KOMMENTERA ♥



Love you like a love song - Chapter 5

Hon gjorde ett snyggt dyk ner i vattnet och simmade mot Chaz, Ryan och Nicole som asgarvade i vattnet. Jag dök under vattnet och simmade till dom. 
Vi larvade oss och hade tävlingar som vem kan hålla andan längst under vattnet, vem som gör det snyggaste dyket och såna saker ett långt tag. Till slut gick vi upp och slängde oss trötta på våra handdukar.




MELANIE'S PERSPEKTIV

Justin och Ryan hade gått till kiosken för att köpa glass så jag var ensam med Chaz och Nicole.
"Varför sa ni inget tidigare om att ni var bästis med honom?" sa jag. 
"Förlåt, vi ville inte att du skulle behandla oss annorlunda, det är många som utnyttjat oss för att komma nära Justin." sa Nicole. 
"Men ni vet ju att jag inte är ett fan av honom, ni kunde berättat.." mumlade jag. 
"Men även om du inte är ett fan så vet man ju inte hur du skulle behandla oss när du får reda på att den kändaste tonåringen i världen är våran bästa kompis. Det har hänt förut, tro mig." sa Chaz. 
"Men ni känner mig, jag skulle aldrig göra så." "Vi vet, förlåt." sa Nicole och Chaz i mun på varandra. Jag skulle aldrig någonsin utnyttja dom, dom var mina bästa vänner och jag älskade dom av hela mitt hjärta.
"Ursäkten godtagen!" sa jag och log. Dom log tillbaka och la sig ner på sina handdukar.
"Hur träffades ni förresten?" frågade jag dom. 
"Vi träffade honom innan han blev känd, han bodde ju i Stratford då." sa Chaz. Jag nickade. 
"Och vad pratar ni om då?!" hörde jag Justin säga från ingenstans. Jag vände mig om och där stog han med Ryan med 5 glassar i handen. "Dig faktiskt!" sa jag med ett léende och tog min chokladglass. "Jaså? Intressant. Snackade ni om hur snygg jag är?" sa han och vickade på ögonbrynen, ni vet sådär flirtigt. "Självklart." sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen. 
Han skrattade och räckte en glass till Nicole. Chaz hade redan slitit åt sig sin glass från Ryan och hade snart käkat upp hela. 
Justin la sig på handduken bredvid mig och jag kunde inte låta bli att snegla på hans snygga mage. Justin vände sig mot mig och log stort när han såg att jag tittade på hans mage. Jag tittade snabbt bort och log för mig själv innan jag la mig ner på min handduk och blundade. Vi låg och pratade och skojade i flera timmar. Till slut bestämde vi oss för att bege oss hemåt. Jag, Ryan och Justin skatade hem också medans Chaz och Nicole gick bredvid oss. 
"Men uhh åk inte så snabbt!" klagade Chaz för den 100:nde gången.
"Sluta klaga Chaz!" skrattade Nicole. 
"Chaz älsklingen, du måste bygga upp din kondition!" sa jag och gjorde ett trix med skateboarden. När vi äntligen var framme gick vi bak till baksidann och satte oss i gräset. Chaz sprang snabbt ut i köket och kom tillbaka en kort stund efter med en massa godis. Jag flinade och stoppade in en godis i munnen. 

Ska försöka skriva en massa kapitel nu, så ju mer ni kommenterar desto snabbare publicerar jag dom :)

Och tack ännu en gång för alla fina ord, uppskattar! ♥

Love you like a love song - Chapter 4

"Vi ses senare va?" sa han. "Aarå, men åk inte än, ska bara hämta min skateboard." sa jag flinandes och sprang runt bilen och öppnade bagageluckan och tog ut min skateboard. 
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Skatar hon?" frågade jag intresserat dom andra. Dom nickade, "Hon är grym!" sa Ryan och log. Melanie dök upp vid dörren igen. "Ses!" sa hon och stängde bildörren och sedan försvann hon in i sitt hus.
(Fortfarande Justin's perspektiv)
Ryan släppte av mig hos mormor Diane och morfar Bruce's hus. "Ses sen då!" sa jag till dom andra och stängde bildörren. Dom brukade alltid vara ute på baksidan när det var sånt här fint väder så jag chansade på att dom var där och gick ut till baksidan. Och mycket rätt, där satt dom i solstolarna. "Mormor, morfar!" sa jag glatt. Så fort dom fick syn på mig reste dom sig upp ur stolarna och sprang fram och kramade om mig länge. "Gud vad vi har saknat dig!" sa mormor. "Detsamma." sa jag och log. Mormor drog ut en till stol och la den jämte sin. Vi satte oss i stolarna och småpratade lite om vad som har hänt osv. 
"Hur länge stannar du då?" frågade morfar och drack en klunk av sitt vatten.
"Typ 2 veckor, Scooter och dom andra tyckte jag förtjänade en break, så sen har jag en månad kvar av min worldtour." sa jag.
"Ska du stanna här i Stratford eller åka hem till Atlanta då?" "Jag stannar nog här så jag kan spendera tid med er och mina kompisar. Mamma kommer ju hit imorgon också." sa jag och log. 

MELANIE'S PERSPEKTIV:
Jag och mamma gick in till köket och plockade fram lite glass. "Jag ska till sjukhuset sen förresten, dom ska bara undersöka mig och så." sa hon. "Okej." sa jag. Vi åt och småpratade lite men blev avbrutna av min mobil. Jag hade fått sms. 
*Kommer du över till Chaz? Justin och dom andra är här :D* skrev Ryan.
"Mamma, när ska du till sjukhuset?" "Om 20 minuter ungefär, hurså?" frågade hon. "Men jag går till Chaz då." sa jag och log. Hon nickade och besvarade mitt leende.
*Ofc, kommer om 5 minuter*
*Vi är på baksidan, ta med dig badkläder :)*
*Okej <3*
Jag la ner mobilen i fickan och sprang upp på mitt rum och bytte om till bikini och drog på mig en leopardmönstrad tröja och ett par ljusa slitna jeansshorts över. Jag drog på mig skorna och sa hejdå till mamma. Sedan tog jag skateboarden och skatade till Chaz. Jag åkte på asfaltsvägen in till baksidan. "Mel!" sa Ryan och allas huvud vändes mot mig. Jag stannade skateboarden och la ner den i gräset. "Whats up?" sa jag och satte mig i Ryans knä eftersom alla stolar var upptagna. Vi satt och småpratade lite. "Ska vi dra ner till stranden? Dör av värmeslag." flämtade Justin. Alla nickade. "Jag måste hem och hämta bikini." sa Nicole. "Jag med!" sa Ryan. Jag började asgarva åt vad han precis sagt. "Oj.. badbyxor asså." sa han och log oskyldigt. Nicole och Ryan sprang bort till sig och Chaz sprang in i huset och hämtade sina badkläder. Justin och jag hade redan på oss. 
"Så hur känner du Chaz, Ryan och Nico då?" frågade Justin.
"Jag träffade Nicole på min första dag i skolan, och vi blev jättebra kompisar, sen träffade jag Chaz och Ryan genom henne." sa jag och log. "Så du är nyinflyttad?" "Ja, jag flyttade in för två månader sen, jag bor typ mittemot Nicole." sa jag.
Vi pratade en stund om allt möjligt tills dom andra kom tillbaka. Jag, Justin och Ryan skatade ner till stranden med Chaz och Nicole som gick bredvid oss. När vi var framme gick vi lite längre bort från allt folk och la ut handdukarna i sanden.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Chaz, Ryan och Nicole var jättesnabba med att dra av sig sina kläder och springa in i vattnet. Jag skrattade bara åt dom och drog av mig tröjan. Jag sneglade åt Melanie som drog av sig sina shorts och sen sin tröja. Jag kunde inget annat än att stirra på hennes perfekta vältränade kropp. Wow alltså. Jag skakade på huvudet och slet bort min blick från henne. Hon la ner sina kläder i sanden och så fort hon reste sig upp bärde jag upp henne i min famn och sprang ut till bryggan. "HALLÅ VAD GÖR DU? NEJNEJNEJ DU FÅR INTE SLÄPPA MIG I VATTNET!!" protesterade hon högt. Ryan och dom andra började asgarva och nickade åt mig. Jag log mot Melanie innan jag dumpade av henne i vattnet. När hon kom upp till ytan igen såg hon på mig med en mördarblick.
"Det där va inte snällt!" sa hon och klättrade upp för stegen. Jag backade ifall hon skulle göra något. "Ta det lugnt, jag ska inte göra nåt. Vi hoppar på tre, okej?" sa hon. Jag nickade långsamt och ställde mig på kanten jämte henne. "Ett.." sa hon och innan jag hann reagera hade hon puttat ner mig i vattnet. När jag kom upp ur ytan stog hon där flinandes. "Oops.." sa hon och skrattade. Hon gjorde ett snyggt dyk ner i vattnet och simmade mot Chaz, Ryan och Nicole som asgarvade i vattnet. Jag dök under vattnet och simmade till dom. 
Vi larvade oss och hade tävlingar som vem kan hålla andan längst under vattnet, vem som gör det snyggaste dyket och såna saker. Till slut gick vi upp och slängde oss trötta på våra handdukar.

Love you like a love song - Chapter 3

"Säg bara namnet." sa jag. Jag hatade när folk höll saker från mig, det gjorde mig så sjukt nyfiken. Jag fattade inte varför dom ville säga vem han var, det var väl bara en kompis eller? "Du får se imon, end of discussion." sa Ryan och la armen om mig. Jag visste att dom inte skulle berätta, så envisa som dom är.
"Mel, vakna!" Jag öppnade mina sömniga ögon och fick syn på.. Chaz. "Vad?" sa jag med min vanliga hesa morgonröst. "Hade tråkigt." sa han och ryckte på axlarna. Jag kastade en kudde i hans huvud och kröp ihop mig som en boll under täcket. 
"Skämtar bara, vi ska ju hämta våran kompis på flygplatsen om typ en timme!" sa han glatt. Jag flög upp ur sängen och sprang till min väska där jag hade mina kläder. Jag plockade åt mig kläder och gick in i badrummet. "Jag lånar duschen!" ropade jag till Chaz. Han ropade ett okej tillbaka och sen hörde jag bara steg ner för trappen. Jag tog ut en handduk ur skåpet och hängde den på kroken. Jag hoppade in i duschen och gjorde det vanliga. När jag var klar torkade jag snabbt av kroppen med handduken och drog på mig svarta jeansleggins, ett tight grått linne med tryck på och ett vitt lite mer urringat och lösare linne över. Jag borstade igenom mitt tjocka hår och gick ner till köket där alla andra satt med en massa mat framplockat. 
"Ta för dig!" sa Chaz och tryckte in en macka i sin mun. Jag satte mig ner på stolen och bredde en macka med nutella. Jag åt upp och borstade tänderna efter. 

"Ready to go?" sa Ryan och startade bilen. "Yep" svarade jag och knäppte bältet. Vi skulle äntligen hämta upp deras älskade kompis. "Kan ni inte säga vem det är nudå?" sa jag i hopp om att dom iallafall skulle säga honoms namn. Både Chaz och Ryan mumlade ett nej. "Nicole?" sa jag och gjorde puppyface mot henne. "Sorry!" sa hon med en ledsen min. Jag suckade. 
"Varför vill ni inte säga? Vad är det för speciellt med honom? Han är bara en människa.." sa jag satte på radion. Jag höjde volymen när Yeah x3 med Chris brown sattes på. Jag har alltid varit ett stort fan av honom. Jag började sjunga högt och det slutade med att vi alla satt och tjöt i bilen. Återigen tyckte jag synd om alla som var tvungna att lyssna på oss. 

"Frammeee!" sa Chaz hypert när Ryan parkerat bilen och kunde knappt sitta still i sätet. Jag log mot honom och knäppte upp bältet. Vi hoppade ut ur bilen och gick in genom dörrarna. Vi satte oss ner på en av bänkarna och tittade på alla folk som irrade omkring. Jag försökte kolla efter någon som kunde vara deras kompis, men det var ingen som fångade Chaz, Ryan eller Nicole's uppmärksamhet.
"Butsy!" ropade någon och Ryan reagerade direkt. Han vände sig om och hans ansikte brast ut i ett stort leende, likaså Nicole's och Chaz's. Jag följde deras blick och stannade på en kille som stog med en stor mörkhyad kille bakom sig, som var omringade av en massa paparazzis och tonårstjejer. Han småsprang mot oss i ett stort léende. När han kom tillräckligt nära kunde jag se tydligt vem det var. Justin Bieber. Den Justin Bieber. 
"Chazman!" sa han och kramade om Chaz. "Nicooo, du blir sötare för varje dag!" sa han och kramade om henne. "Detsamma!" sa hon och fnissade. Han kramade om Ryan och tillsist kom han fram till mig. 
Jag förväntade mig att han skulle skaka min hand eller nånting, men istället kramade han mig. Förvånat besvarade jag kramen och släppte. "Du måste vara Melanie?" sa Justin och flashade ett léende. "Det är jag" sa jag och log. "Jag är Justin, Justin Bieber." "Jag vet." sa jag och log. Han besvarade mitt leende. "Ska vi dra då eller?" sa Ryan.
Vi nickade och Justin gjorde en gest med huvudet till den stora mannen några meter bort att han skulle komma. Vi gick mot utgången med mannen bakom oss. Jag antar att det var en livvakt eller något, med tanke på att han försökte få bort alla paparazzis osv. 

"Ses!" ropade Kenny som han hette och gick till en svart bil på parkeringen en bit längre bort från Ryans. Justin hade sett på mig att jag undrade vem han var, och det visade sig att han var honoms livvakt som hette Kenny. Vi hoppade i in i Ryans bil och körde hemmåt. Jag var fortfarande lite chockad över att Justin Bieber, den kändaste tonåringen i världen satt här i bilen bakom mig. Jag är inte helt starstruck, han är ju en vanlig kille egentligen, fast.. känd. Ryan stannade vid mitt hus. "Vi ses senare va?" sa han. "Aarå, men åk inte än, ska bara hämta min skateboard." sa jag flinandes och sprang runt bilen och öppnade bagageluckan och tog ut min skateboard. 

JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Skatar hon?" frågade jag intresserat dom andra. Dom nickade, "Hon är grym!" sa Ryan och log. Melanie dök upp vid dörren igen. "Ses!" sa hon och stängde bildörren och sedan försvann hon in i sitt hus. 

Vad har hänt med kommentarerna förresten? :(

Love you like a love song - Chapter 2

"Ursäkta?" sa hon och la handen på bröstkorgen. "Ursäkten godtagen, gå nu." sa jag och viftade med handen menat att dom skulle gå. Hon fnös och tittade på Ryan och Chaz. Båda gjorde en gest med händerna att hon skulle gå. Hon fnös och gick iväg med sina två hundar bakom sig.
"High five tjejen!" sa Chaz och höll upp handen. Jag highfivade honom och log.




Jag drog av mig skorna och hängde upp jackan och väskan på kroken i hallen. Jag tittade in i vardagsrummet där mamma låg i soffan och sov. Jag sprang upp till mitt rum och satte mig vid pianot. Jag drog mina fingrar över tangenterna och började sedan spela What are words av Chris Medina.

Mina fingrar trippade över tangenterna och mina öron fylldes med musik. Innan mamma fick cancer brukade vi alltid spela tillsammans, men nu spelar jag mest själv, men jag förstår att mamma inte orkar. What are words är låten som jag och mamma brukar spela tillsammans nu när hon har cancer, så låten betydde mycket för mig, och budskapet passade in perfekt. Jag spelade sista tonen och reste mig sakta upp från stolen. Jag la mig i sängen och blundade. Jag hade nästan somnat men väcktes av min sms signal. Med en hög suck tog jag upp mobilen och läste smset från Chaz.
'Kommer du över? :D'
'Visst, kommer om 10 :)' s
varade jag och stoppade ner mobilen i fickan. Jag sprang ner för trappan och sa till pappa som satt med jobbargrejer i köket att jag skulle dra till Chaz. Jag tog på mig skorna och skinnjackan och åkte skateboard bort till Chaz's hus. 
Jag knackade på dörren och kort därefter kom Chaz och öppnade dörren. 
"Men tja tjejen!" sa han glatt och kramade mig. "Hej darling." sa jag skämtsamt och stängde dörren. Jag tog av mig skorna och jackan och följde efter Chaz till hans rum där Nicole och Ryan låg utspridda över hans säng. "Heeeeeej!" sa Nicole högt och sträckte ut armarna. Jag kramade henne och sen Ryan. "Vad gör ni?" sa jag och slängde mig i Chaz's säng bredvid dom andra. 
"Äter!" sa Ryan och räckte mig en chipspåse. "Jaha" sa jag med ett skratt och åt en chipsbit.

Några timmar senare var vi på väg hem till mig för att hämta kläder och sånt till mig. Dom hade övertalat mig att sova över hos Chaz eftersom det var lördag imorgon, och då skulle även deras kompis som dom vägrar säga namnet på komma, så Nicole och Ryan ville också sova över. 
"Jag kommer snart då." sa jag när vi var framme och började gå mot mitt hus. "Jag följer med!" ropade Nicole och sprang ikapp mig. Nicole hälsade på mamma och följde sen med mig upp på mitt rum. "Mel.." började hon. "Vad tycker du om Justin Bieber?" fortsatte hon. "Uhm, vet inte, är inget fan av honom direkt, lyssnar inte på hans musik. Dessutom verkar han vara lite av en snobb. Varför undrar du?" sa jag. "Bara undrade!" sa hon glatt. "Okej." sa jag och skrattade. Vi packade ner lite kläder, tandborste och smink. "Jag drar till Chaz nu, kommer hem nån gång imon!" ropade jag till mamma och pappa. Vi sprang ut och hoppade in bilen. "Tjejer.." mumlade Ryan. "Vadå?" sa jag och skrattade. "Ni tar så lång tid på er!" sa han och började köra mot Chaz. Egentligen vet jag inte varför vi tog bilen, vi kunde lika väl ha gått. Vi satte på hög musik på vägen tillbaka och sjöng med högt, stackars alla grannar som tvingas lyssna på oss. Dock varade det inte länge eftersom Chaz's hus inte var så långt borta. Ryan parkerade bilen och vi gick in i Chaz's hus.

Vi satte oss i soffan och spelade xbox en stund, tills Chaz freaka ut för han inte hade något godis hemma. "Ta det lugnt Chaz, jag drar och köper." sa jag och reste mig upp. Chaz hoppade glatt med ett stort léende på läpparna, men såg plötsligt allvarlig ut. "Är det okej?" frågade han. "Såklart baby!" sa jag och log. Hans allvarliga min ändrades fort och han började le stort igen. Jag skakade på huvudet och gick in mot hallen. "Jag följer med." sa Nicole som gick bakom mig. 
Vi tog på oss skorna och jackan och gick ner till Ica som låg en liten bit bort.

Vi plockade ner allt möjligt i korgen, godispåsar, chips, popcorn, salta pinnar och massa skräpmat. 
"Shit, vi kommer bli asfeta.." sa Nicole och stirrade i korgen. "Chaz iallafall." sa jag och log. Hon skrattade och vi ställde oss vid kassan.
Vi betalade och packade ner allt i 2 påsar. Vi började bege hemmåt och babblade på om allt möjligt på vägen hem. Vi kom fram till Chaz's hus och öppnade dörren. Trötta la vi ner påsarna på golvet mot väggen och drog av oss ytterkläderna. "Vad har ni köpt!?!?!" sa Chaz och lät som en 5-årig. Han öppnade påsen och såg drömmande på allt godis. "Fan vad konstig du är Chaz." sa jag och skrattade. Vi gick in i köket och la upp allt på bordet. Vi hällde upp chips och godis i två stora skålar och poppade popcorn. Chaz försökte få ner en skål från skåpet till popcornen men jag vet inte vad han höll på med. "Chaz, behöver du hjälp eller?" frågade jag. "Nejnej, I got it.." mumlade han. Plötsligt föll en massa plastskålar ner på Chaz och ner på golvet. Alla tre började asgarva förutom Chaz som stog där och tog sig på huvudet. "Aouch!" sa han högt och flinade. Vi hjälpte honom plocka upp skålarna och sätta tillbaka dom i skåpet. Det var tur att dom var plastskålar, annars skulle det inte varit kul.  Vi bärde in skålarna i vardagsrummet och började gluffsa i sig direkt, mest Chaz såklart haha. Vi kom in på ett ämne dom inte alls ville prata om, deras kompis. "Men säg vem han är då!" klagade jag. "Du får se!" flinade Chaz. "Varför vill ni inte berätta? Är han en apa eller?" sa jag och suckade. "Nej" skrattade Ryan. "Säg bara namnet." sa jag. Jag hatade när folk höll saker från mig, det gjorde mig så sjukt nyfiken. Jag fattade inte varför dom ville säga vem han var, det var väl bara en kompis eller? "Du får se imon, end of discussion." sa Ryan och la armen om mig. Jag visste att dom inte skulle berätta, så envisa som dom är. 



BYTER NAMN.

Fick lite klagomål om att ni inte ville att hon skulle heta Selena Gomez.
Hon heter nu istället Melanie Moore :)
Iallafall, jag börjar på Kapitel 2 nu och publicerar när jag fått lite kommentarer på kapitel 1.


Love you like a love song - Chapter 1


Jag vaknade som vanligt upp av alarmet. Jag sträckte på mig innan jag reste mig upp och gick in i badrummet. Jag hade påsar under ögonen och mitt hår stog åt alla håll. Jag blötte ner mitt ansikte med kallt vatten och borstade igenom mitt hår. Jag drog på mig ett svart tight linne och ett vitt löst linne med texten "Love is all you need" överoch ett par slitna ljusa jeansshorts. Jag struntade i frukosten och borstade tänderna. Jag la ner min iphone i fickan och sprang nerför trappan. Jag gick in i köket där mamma satt och läste tidningen som vanligt.
"Jag går nu, klarar du dig?" sa jag. "Jadå gumman, hejdå." sa hon och log mot mig. Jag var alltid orolig för henne, hon säger att hon mår bra men jag kan se att hon blir svagare och svagare. Pappa jobbar alltid på morgonen men brukar komma hem vid tre så han kan vara hos mamma. 
Jag knöt mina vita converse och drog på mig skinnjackan. Jag tog min väska och min skateboard och åkte över gatan till Nicole. Jag knackade på och kort därefter öppnade hon. 
"Hej Nico! Är du klar?" sa jag med ett leende. 
"Aa. Mamma jag går nu!" ropade hon och stängde ytterdörren. Vi började gå till busshållsplatsen där vi alltid möter Chaz och Ryan, eller ja, jag åkte på skateboarden och Nicole gick bredvid mig. 
"Hur är din mamma?" frågade Nicole.
"Helt ärligt, jag vet inte. Hon säger att hon mår bra, men det syns på henne att hon blir svagare." svarade jag med en suck. 
"Jag hoppas verkligen hon mår bra." sa Nicole och tittade ner på sina fötter samtidigt som hon gick. Min mamma och Nicole's mamma blev bra kompisar nästan direkt när vi flyttade hit, det var så jag träffade Nicole. 
"Aye Chaz, Ryan!" ropade Nicole när vi var bara några meter ifrån busshållsplatsen. Jag tog upp skateboarden och bärde den istället. Vi småsprang till Ryan och Chaz och gav dom varsin kram. 
Vi babblade på som vanligt och till slut kom bussen. Vi hoppade på och satte oss längst bak. Vi fortsatte prata om allt möjligt tills vi var framme. Vi hoppade av bussen och gick mot skolan. Jag satte ner skateboarden och skejtade istället. Jag åkte i korridoren med Chaz, Ryan och Nicole vid min sida.
"Moore! Åk inte innomhus!" hörde jag någon säga. Jag hörde tydligt vem det var, Mrs. Smith. Hon var en sån som klagade på allting och gick bara runt och var sur hela dagarna. 
"Jaja." mumlade jag till henne och tog upp skateboarden i famnen. Vi gick mot skåpet och hämtade våra böcker. Jag låste in skateboarden, min jacka och väska. Ryan, Chaz och Nicole hade som tur sina skåp jämte mig. Vi går i samma klass också, vilket jag är riktigt tacksam över. Alla andra tjejer i klassen är så bitchiga och.. tjejiga. Killarna är högljudda och bara fjantar runt hela tiden. 

Lektionerna flöt på som vanligt. Otur nog hade vi Mrs. Smith som alltid ska skälla på mig och Ryan. Jag vet inte vad hon har för problem med oss, men det är alltid vi som hamnar i trubbel, även när Chaz och Nicole också är med. Vi satte oss ner vid ett bord i matsalen och började äta. 
"En kompis kommer till oss i helgen!" sa Chaz glatt. "Vem då?" sa jag nyfiket. "Ju-" började Nicole men hann inte avsluta för Ryan avbröt henne, "En kompis bara, du får se." 
"Får jag träffa honom då?" sa jag glatt. "Självklart!" sa Ryan och log. "Bra." sa jag och fortsatte äta. Plötsligt satte någon ner händerna på bordet. Jag tittade upp och möttes av Amber och hennes 2 kompisar Carro och Linn som följer efter Amber vart hon än går. 
"Hej Ryan och Chaz." sa hon och slängde med sitt blonda hår. "Tja." svarade Chaz och Ryan kort. "Vad fin tröja du har, är den ny?" sa Amber till Ryan. Jag satte nästan maten i halsen. Jag svalde och gav ifrån mig ett högt skratt. "Har du inget bättre för dig?" sa jag. 
"Vem fan pratade med dig?" sa hon tyket och stirrade på mig med sina gröna ögon. 
"Gumman då, när ska du lära dig att varken Ryan eller Chaz är intresserad av en liten bitch som du?" sa jag och fejklog. 
"Ursäkta?" sa hon och la handen på bröstkorgen. "Ursäkten godtagen, gå nu." sa jag och viftade med handen menat att dom skulle gå. Hon fnös och tittade på Ryan och Chaz. Båda gjorde en gest med händerna att hon skulle gå. Hon fnös och gick iväg med sina två hundar bakom sig.
"High five tjejen!" sa Chaz och höll upp handen. Jag highfivade honom och log. 

Första kapitlet! Kommer vara lite tråkigt i början men jag vill inte gå för fort fram. Justin kommer in i novellen runt kapitel 4 - 5. 

Kommentera :)

Novell info

Novellen kommer hamna om Melanie Moore som är 17 år. Hon flyttade till Stratford för 2 månader sen med sin pappa och sin mamma som har cancer.
Hennes bästa kompisar är Ryan, Chaz och Nicole. Hon vet inte om att Justin Bieber är deras bästa kompis. Hon är inget fan av Justin, hon tycker han verkar vara en snobb så hon bryr sig inte så mycket om honom.
Hon spelar piano, men hon spelar bara med sin mamma, och hon åker skateboard. Hon är lite av en pojkflicka, hon är rätt tuff och självsäker men ändå hur snäll som helst. 



Börjar med kapitel 1 nu.

Nyare inlägg
RSS 2.0