Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

Det var andra saker än mat som flög runt i mitt huvudet, Atlanta.

Jag skulle ju snart flytta till Atlanta men jag viste inte hur mamma kunde gå med på de.

Hon har ju träffat en pojkvän här i Sverige som bor i Atlanta så hade han övertalat henne att åka dit.

Mina tankar har ju funnits där över hur det kommer att vara där.

Jag menar, om jag inte trivs vad ska jag göra.

Om jag vill komma hem igen måste jag resa över halva jordklotet.

Sedan så vet man inte om Marks och mammas förhållande kommer att hålla så länge..

Jag grumla lite på Atlanta och hur det kunde se ut där.

En lite svag bild dunka i mitt huvud över hur det kommer att se ut, Med stora hus och en lugn gata med massa träd.

Eller kanske det inte kommer att vara så alls, Det kanske kommer att vara värre än bilden som dunka i mitt huvud.

Efter en stund slutade jag tänka på Atlanta, det återstår att se hur det ser ut när vi väl kommer ditt.

Det är inte lönt att grubbla på massa onödiga saker.

Jag la min pizza på nattduksbordet bredvid min säng som jag knapp ätit av, jag var för nervös för att äta.

Jag puffa lätt till kudden bredvid mig och sedan la jag mig mjukt ner på den rök luktande kudden.

Mina fingrar fläta in sig i varandra och min blick sikta upp mot de vita taket.

Jag visste inte varför min mamma var tvungen att vara så här mot mig.

Från olika håll hör man massa snack om mammor som gör allt åt sina barn och köper massa saker åt dom, men vad gör mig mamma åt mig.

Inget, Bara dricker och skriker på mig.

Ingen i skolan viste att jag hade problem med mamma hemma, alla trodde att jag var en vanlig värdelös person som inte hade några vänner.

Om någon i skolan går förbi mig lyfter dem upp blicken i taket som inget.

Helgen flög förbi sakta som vanligt.

Jag gjorde inget utan bara satt i sängen, lyssna på musik ur den gamla radion som stod i mitt rum och så hade jag tränat inför provet idag.

Jag vakna av att jag kände någon smälla till mig i ansiktet.

Jag öppna hastigt ögonen och lika snabbt satt jag mig upp i sängen.

Smärtan dunka i mitt ansikte och det kändes som att ansiktet hade svullnat upp.

Mina ögon såg suddigt men jag kunde snabbt tyda att mamma stod farmför mig.

Jag gnugga till ögonen för att verkligen se om det var mamma, och det var det.

Min blick titta trött och nervöst på henne, framför mig stod hon i en kort spets pyjamas i rosa färg.

- Oj, väckte jag dig? Sa hon och titta på mig.

Jag nicka på huvudet frågsammt.

- Skolan börjar om 35 minuter, Sa hon och drog bort mitt täcke jag satt på.

- Ja, Sa jag och drog tillbaka täcket.

- Inget sånt mot mig, fattar du, Sa hon och lyfte upp fingret i luften framför mig.

Det var inte lönt att fortsätta med henne, Jag visste att hon redan hade druckit en massa redan.

Hon drog tillbaka täcket igen och titta på mig med en koncentrerad blick.

- En gång till så kommer du att dö, Sa hon och titta hotfullt på mig och i samma sekund innan jag han reagera smällde hon igen dörren till mitt rum.

Jag reste mig suckade upp ur sängen och snegla lätt på klockan, 20 över 7.

Jag öppna garderoben i mitt rum och drog ut en svart tjock tröja, ett svart linne under, ett par ljusa jeans och ett halsband jag fick av pappa innan han lämnade mig och mamma.

Jag hade ingen spegeln i mitt rum, den hade mamma slagit sönder en natt när hon kom hem från Mark.

När jag drog upp den tunga purt dörren till vår lägenhet titta jag mig omkring och kände hur en snöflinga lätt föll på min kind när en hörd, svidande vin kom mot mig.

Jag drog upp min hand och kände lätt på kinden och sedan lyfte jag huvudet uppåt.

Nu hade det börjat att snö, de kunde vara ett bra tecken på att jullovet närma sig och Atlanta flytten också gjorde de.

Jag sucka djupt och sedan vände på klacken till skolan med mina svarta uggs.

När jag kommit en liten bit från huset kunde jag höra hur purt dörren smällde till.

Vägen till skolan var rätt så lång, jag funder inte så mycket på något utan bara sparka bort snö under fötterna på mig.

När jag såg den stora, bruna byggnaden lite längre bort stanna jag upp.

Jag titta noga på skolan och eleverna som gick med raska steg in till skolan.

Jag kanske skulle vända och gå tillbaka, Vad skulle jag göra här egentligen.

Rycken i min kopp började att dram mig tillbaka igen men jag vägra.

Mot min vilja gick jag mot den bruna, stora bygganden, genom den stora glasdörren, upp för trapporna till mitt blå skåp.

Min blick gick nervöst runt i korridoren för att se så att ingen kom, det var rätt tyst.

Bara små svage ljud från klassrummen hördes.

Jag öppna upp mitt skåp och drog ut mina två matteböcker, in till skåpet var klassrummet.

Innan jag trycket ner de tröga handtaget dom jag alltid brukar ha problem med att dra ner står jag stilla i några sekunder för att lyssna lite noga på dom pratade om.

Små ljud hördes men jag kunde inte tyda vad de var.

Jag tryckte ner handtaget och klampa in tyst i klassrummet med blicken nere i golvet.

Blickarna vändes mot och jag hörde hur Gunilla harkla sig tyst..

Jag grumla lite på Atlanta och hur det kunde se ut där.

En lite svag bild dunka i mitt huvud över hur det kommer att se ut, Med stora hus och en lugn gata med massa träd.

Eller kanske det inte kommer att vara så alls, Det kanske kommer att vara värre än bilden som dunka i mitt huvud.

Efter en stund slutade jag tänka på Atlanta, det återstår att se hur det ser ut när vi väl kommer ditt.

Det är inte lönt att grubbla på massa onödiga saker.

Jag la min pizza på nattduksbordet bredvid min säng som jag knapp ätit av, jag var för nervös för att äta.

Jag puffa lätt till kudden bredvid mig och sedan la jag mig mjukt ner på den rök luktande kudden.

Mina fingrar fläta in sig i varandra och min blick sikta upp mot de vita taket.

Jag visste inte varför min mamma var tvungen att vara så här mot mig.

Från olika håll hör man massa snack om mammor som gör allt åt sina barn och köper massa saker åt dom, men vad gör mig mamma åt mig.

Inget, Bara dricker och skriker på mig.

Ingen i skolan viste att jag hade problem med mamma hemma, alla trodde att jag var en vanlig värdelös person som inte hade några vänner.

Om någon i skolan går förbi mig lyfter dem upp blicken i taket som inget.

Helgen flög förbi sakta som vanligt.

Jag gjorde inget utan bara satt i sängen, lyssna på musik ur den gamla radion som stod i mitt rum och så hade jag tränat inför provet idag.

Jag vakna av att jag kände någon smälla till mig i ansiktet.

Jag öppna hastigt ögonen och lika snabbt satt jag mig upp i sängen.

Smärtan dunka i mitt ansikte och det kändes som att ansiktet hade svullnat upp.

Mina ögon såg suddigt men jag kunde snabbt tyda att mamma stod farmför mig.

Jag gnugga till ögonen för att verkligen se om det var mamma, och det var det.

Min blick titta trött och nervöst på henne, framför mig stod hon i en kort spets pyjamas i rosa färg.

Jag nicka på huvudet frågsammt.

- Skolan börjar om 35 minuter, Sa hon och drog bort mitt täcke jag satt på.

Det var inte lönt att fortsätta med henne, Jag visste att hon redan hade druckit en massa redan.

Hon drog tillbaka täcket igen och titta på mig med en koncentrerad blick.

Jag reste mig suckade upp ur sängen och snegla lätt på klockan, 20 över 7.

Jag öppna garderoben i mitt rum och drog ut en svart tjock tröja, ett svart linne under, ett par ljusa jeans och ett halsband jag fick av pappa innan han lämnade mig och mamma.

Jag hade ingen spegeln i mitt rum, den hade mamma slagit sönder en natt när hon kom hem från Mark.

När jag drog upp den tunga purt dörren till vår lägenhet titta jag mig omkring och kände hur en snöflinga lätt föll på min kind när en hörd, svidande vin kom mot mig.

Jag drog upp min hand och kände lätt på kinden och sedan lyfte jag huvudet uppåt.

Nu hade det börjat att snö, de kunde vara ett bra tecken på att jullovet närma sig och Atlanta flytten också gjorde de.

Jag sucka djupt och sedan vände på klacken till skolan med mina svarta uggs.

När jag kommit en liten bit från huset kunde jag höra hur purt dörren smällde till.

Vägen till skolan var rätt så lång, jag funder inte så mycket på något utan bara sparka bort snö under fötterna på mig.

När jag såg den stora, bruna byggnaden lite längre bort stanna jag upp.

Jag titta noga på skolan och eleverna som gick med raska steg in till skolan.

Jag kanske skulle vända och gå tillbaka, Vad skulle jag göra här egentligen.

Rycken i min kopp började att dram mig tillbaka igen men jag vägra.

Mot min vilja gick jag mot den bruna, stora bygganden, genom den stora glasdörren, upp för trapporna till mitt blå skåp.

Min blick gick nervöst runt i korridoren för att se så att ingen kom, det var rätt tyst.

Bara små svage ljud från klassrummen hördes.

Jag öppna upp mitt skåp och drog ut mina två matteböcker, in till skåpet var klassrummet.

Innan jag trycket ner de tröga handtaget dom jag alltid brukar ha problem med att dra ner står jag stilla i några sekunder för att lyssna lite noga på dom pratade om.

Små ljud hördes men jag kunde inte tyda vad de var.

Jag tryckte ner handtaget och klampa in tyst i klassrummet med blicken nere i golvet.

Blickarna vändes mot och jag hörde hur Gunilla harkla sig tyst..

---

KOMMENTERA BRA/DÅLIGT ?
MKT KOMMENTARER KOMMER DET 2 IDAG!

Jag vet att jag snart kommer at få frågan "När kommer Justin in"
och han kommer att komma in om ett tag eller ja, snart.
Det är ju en JUSTIN BIEBER NOVELL.
Och sen ville jag bara säga att jag INTE har slutat att skriva på 'My little sweethear'
Den nya bloggaren skulle skicka en del hon har skrvit till mig men hon har inte skickat, ska föröka få tag på henne.

BTW, Ni kommentera jätte bra idag, tack sötnosar älskar er! ♥