Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

- Vad skönt det ska bli, sa mamma medans hon tog ett djupt andetag med cigaretten i munnen.

Utan att svara henne tog jag upp mackan och sedan tog jag en stor tugga, jag var väldigt hungrig..

---

Mamma sa inget utan bara fortsatte att röka, då och då titta hon på klockan i köket.
Det var som att hon hade bråttom någonstans, hon skaka lätt på benen nervöst.
Det kanske var flygresan hon var orolig efter, visserligen har jag eller hon aldrig åkt flyplan men jag försökte att inte tänka på de.
Jag åt upp min macka långsamt med stora tuggor, det skärde till i halsen när jag svalde dem stora torra tuggorna av de ljusa brödet men det gick endå.
Jag la undan tallriken och sedan la jag mig på sängen igen.
Snart var det dags, dags att åka iväg till Atlanta.
Träffa nya personen och ha en helt annan vardag.
Ingen kan vet hur det kommer att gå för mig i Atlanta, jag kan bara drömma mig bort.
Drömmen, den är väldigt positiv än så länge..
Jag vände mig på rygg i sängen och sedan tog tag i snören som hängde ner på min mage från byxorna.
Lätt började jag att snora och knyta snörena som hängde ner från de gråa mjukisbyxorna tills mina ögonlock stängdes.

* * * *

Jag satt med nästan intryckte i de kalla fönstret till bussen och titta ut på gatan och såg hur bilar körde förbi i fullfart medans slasket åkte åt alla sidor.
Det var inte lång tid kvar innan jag skulle sitta i min säng i Atlanta.
Jag sucka djupt och såg hur ande dräkten fäste sig på fönstret.

- Hejdå Sverige, Mumla jag tyst.


Jag vände mig snabbt om mot mamma, hon satt med sin fula gröna väskan i handen som vanligt och titta igenom biljetterna.
Hon hade blå ögonskugga runt ögonen och illröda läppar så att man nästan fick ont i ögonen.
Min blick vände sig från mamma när jag hör att bussen gav en strak signal.


- Nästa, Arlanda.

Jag kände hur mamma reste sig upp och sedan snabbt tog tag i stången intill sitsen så att hon inte skulle trilla omkull.
Vig gick ut ur bussen och jag kände direkt hur den kyliga vinden svep mot mig och små snöflingor landa lätt på min näsa.
Jag titta mig omkring och sedan fortsatte jag att gå efter mammas raska steg med bed blicken i marken.
Kylan kröp in igenom min skor men så snart jag kunde tro det öppna jag den stora tunga glasdörren intill den stora salen med massa folk och resväskor i.
Jag visste att det var nära nu och jag kunde inte återvända eller ångra mig, ni var det klart..

---

KOMMENTERA!

FÖRLÅT FÖR EN KORT MEN SKA PÅ KONFIRMATION NU OCH HAR INTE FIXAT MIG ÄN.
PANIIIIIKKK!!, MEN KOMMENTERA MYCKET SÅ BLIR JAG GLAD! :D