Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

You need me, I will always be there for you - 9 In Atlanta

Mitt ansikte nudda de kalla fönstret och över – kanske de sista jag kunde se – Arlanda flög min blick runt.

Flygplanet lyfte och mina ögonlock stängdes, jag vågade inte att titta ut.

Mitt huvud luta sig tillbaka mot huvud stödet, jag snedda snabbt på mamma.

Hon satt med benen i kors, fingrarna in flätade i varandra och blicken satt hårt i den blå sitsen framför henne.

Nu var jag äntligen på väg.

På väg till Atlanta, till en ny sida i mitt nya liv -Kanske-...

Jag tog ett djupt andetag och sedan vände mitt huvud mot fönstret, vi hade lyft.

Min blick nådde ut till de vita tunna molnen som flygplanet gled över.

Jag stängde sakat mina ögon och kunde känna flygplanets drag.

Flygresan hade bara börjat så det var långtid kvar innan vi skulle landa i Atlanta.

Jag kände mig ganska nervös men försökte att dölja det så mycket jag kunde.

Jag tog en klunk ur min fanta som satt bredvid mig.

Vi hade 10 minuter kvar innan vi skulle landa.

Resan hade gått snabbt på tal om att jag hade sovit nästan hela vägen.

Jag titta ut genom fönstret, Jag kunde se små, små hus här och där.

Det är ett tecken på att vi snart är framme.

Solen lös starkt in igenom flygplans fönstret in i mina ögon medans jag titta ner mot Atlanta.

Fastän det var vinter i Sverige var det lite varmare här.

Jag luta mitt huvud mot fönstret och kände hur värmen trycktes mot mina kinder.

Husen blev bara större och så snart som jag kunde tro det kände jag trycket i planen och hjulen gnistra till mot asfalten.

I full fart åkte planet på den svara asfalten som då och då guppa till.

Inte som i Arlanda där planet åkte mjukt över.

Den gröna lilla bilen sakta in vid trottoar kanten och dörren öppnades.

Jag titta noga på personen som, en man med grått, svart hår, jenas och en brun kofta halvt uppdragen.

Han såg ut att vara runt 52 år åldern.

- Hej! Sa han och gick upp för trottoaren.

Jag såg hur mamma sprang med små trippande steg fram och sedan hårt krama om honom.

Mannen tog sina händer om mamma och sedan pussa henne på huvudet.

Han var en aning längre än mamma, kanske två huvuden.

- Hej, Gaby va? Frågade han osäkert och släppte mamma.

- Ja, sa jag och skaka på huvudet.

- Mark, du har säkert hört om mig tidigare, Sa han och räckte fram sin vita, skrynkliga hand framför mig.

Jag tog tag i hans hand och skaka den lite lätt.

- Ska vi åka, Hörde jag mamma säga.

Jag vände mig mot sidan där jag hörde mammas röst komma ifrån.

Hon höll upp handen i luften med bilen.

- Jaja, kom med, Sa Mark och vifta med handen.

Jag gick efter Mark och sedan öppnade jag den lilla gröna dörren.

Redan innan jag hade satt mig i bilen kunde jag känna en svag lukt av rök och plast.

Utan att andas in den obehagliga lukten satte jag mig i bilen och smällde igen dörren.

Detta kanske inte skulle bli så bra som jag hade tänkt de.

Jag titta ut genom fönstret medans vi körde förbi de stora villorna utanför staden.

Då och då kunde jag känna hur bilen ryckte till.

Mark började att sakta in bilen och sedan svängde in på en stora rak väg med hus på varje sida.

Mitt ansikte nudda de kalla fönstret och över – kanske de sista jag kunde se – Arlanda flög min blick runt.

Flygplanet lyfte och mina ögonlock stängdes, jag vågade inte att titta ut.

Mitt huvud luta sig tillbaka mot huvud stödet, jag snedda snabbt på mamma.

Hon satt med benen i kors, fingrarna in flätade i varandra och blicken satt hårt i den blå sitsen framför henne.

Nu var jag äntligen på väg.

På väg till Atlanta, till en ny sida i mitt nya liv -Kanske-...

Jag tog ett djupt andetag och sedan vände mitt huvud mot fönstret, vi hade lyft.

Min blick nådde ut till de vita tunna molnen som flygplanet gled över.

Jag stängde sakat mina ögon och kunde känna flygplanets drag.

Flygresan hade bara börjat så det var långtid kvar innan vi skulle landa i Atlanta.

Jag kände mig ganska nervös men försökte att dölja det så mycket jag kunde.

Jag tog en klunk ur min fanta som låg bredvid mig.

Vi hade 10 minuter kvar innan vi skulle landa.

Resan hade gått snabbt på tal om att jag hade sovit nästan hela vägen.

Jag titta ut genom fönstret, Jag kunde se små, små hus här och där.

Det är ett tecken på att vi snart är framme.

Solen lös starkt in igenom flygplans fönstret in i mina ögon medans jag titta ner mot Atlanta.

Fastän det var vinter i Sverige var det lite varmare här.

Jag luta mitt huvud mot fönstret och kände hur värmen trycktes mot mina kinder.

Husen blev bara större och så snart som jag kunde tro det kände jag trycket i planen och hjulen gnistra till mot asfalten.

I full fart åkte planet på den svara asfalten som då och då guppa till.

Inte som i Arlanda där planet åkte mjukt över.

Den gröna lilla bilen sakta in vid trottoar kanten och dörren öppnades.

Jag titta noga på personen som kom ut ur bilen, en man med grått, svart hår, jenas och en brun kofta halvt uppdragen.

Han såg ut att vara runt 52 år åldern.

- Hej! Sa han och gick upp för trottoaren.

Jag såg hur mamma sprang med små trippande steg fram och sedan hårt krama om honom.

Mannen tog sina händer om mamma och sedan pussa henne på huvudet.

Han var en aning längre än mamma, kanske två huvuden.

- Hej, Nathalie va? Frågade han osäkert.
- Ja, sa jag och nicka på huvudet.

- Mark, du har säkert hört om mig tidigare, Sa han och räckte fram sin ljus, skrynkliga hand framför mig.

Jag tog tag i hans hand och skaka den lite lätt.

- Ska vi åka, Hörde jag mamma säga.

Jag vände mig mot sidan där jag hörde mammas röst komma ifrån.

Hon höll upp handen i luften mot bilen.

- Jaja, kom med, Sa Mark och vifta med handen.

Jag gick efter Mark och sedan öppnade jag den lilla gröna dörren.

Redan innan jag hade satt mig i bilen kunde jag känna en svag lukt av rök och plast.

Utan att andas in den obehagliga lukten satte jag mig i bilen och smällde igen dörren.

Detta kanske inte skulle bli så bra som jag hade tänkt mig.

Jag titta ut genom fönstret medans vi körde förbi de stora villorna utanför staden.

Då och då kunde jag känna hur bilen ryckte till.

Mark började att sakta in bilen och sedan svängde in på en stora rak väg med hus på sidan om.


-------------------------------------------
-------------------------------------------


KOMMENTERA VAD NI TYCKER!?
Så, hur ska Marks hus se ut, stort eller litet.
Ska han ha ett "Lyxigt" liv eller så som Gaby hade det innan.
Vda vill ni läsa om ? :)
Snart kommer Justin att komma in i bilen.

Kankske om 2 kapitel.
Vill inet gå fööör snabbt framm.
KOMMENTERA NU VAD NI TYCKER!
NI FÅR TVÅ-TRE STYCKEN IMORGON _:D

Hm jag tycker att han Mark ska typ skydda henne och ta hand om henne medans hennes mamma skiter i henne

Men asså han kan väll ha lagom pengar men inte stenrik

lyxigt liv :)



meeeeeeeer!1

Mer, fatta hur mycket jag älskar dig!

typ halv lyxigt :)

Omg amg omb! Fan jag är beroende

super bra fortsätt