Love you like a love song - Chapter 8

"Jag stannar här, gå in du." sa Justin. Han torkade mina tårar med sin tummar och satte på en stol utanför rummet. Jag nickade och gick osäkert in i rummet. Där låg hon, min kära mamma, i en sjukhussäng, med slangar i kroppen med en syrmask som hon andades i.



Jag hade suttit här på sjukhuset i flera timmar, klockan var runt 7. Pappa satt med mig en stund men sen var han tvungen att åka och jobba. Suck. Justin är och köper något att äta till mig. Jag vet att mamma kommer bli bra, men jag vill inte lämna henne. Hon kanske överlevde detta, men inte sin cancer. Det finns fortfarande hopp för henne, att bli fri från sin cancer, men det är inte alls stora chanser. En på miljonen typ. Jag höll mamma i handen och lutade huvudet mot sjukhussängen. Ögonlocken började kännas tunga, och jag kommer säkert somna när som helst. Även fast jag ville vara vaken när mamma vaknar så kunde jag inte låta bli att blunda. Allt blev svart.

"Mel? Du måste vakna nu." hörde jag någon säga. Jag öppnade ögonen och fick syn på Ryan. Jag satte mig upp. Vänta, detta är inte sjukhuset? Jag tittade mig omkring och såg Nicole, Chaz och Justin stå bredvid sängen. Jag var i mitt egna rum. "Jag måste till sjukhuset!" sa jag oroligt. 
"Du ska ingenstans! Du måste äta något nu, din mamma mår bra." sa Justin och log. "Har mamma vaknat?!" sa jag. "Ja, hon vaknade igår vid 9, men du sov så hon ville inte väcka dig, och vi visste att du behövde lite sömn." sa Ryan. "Vad är klockan?" undrade jag. 
"Uhm.. halv tolv." sa han. Okej, så det är tisdag idag, alltså skola. "Skolan då?" frågade jag. "Äh, vi pratade med eran rektor."  sa Justin. "Du menar mutade?" sa Chaz. Nicole smällde till han i bakhuvudet. Jag skrattade bara åt dom. Jag hade helt underbara vänner. "Men jag måste till mamma.." sa jag. "Först ska du äta något." sa Justin och drog upp mig ur sängen. Vi gick ner till mitt kök och plockade fram mat. "Är ni hungriga?" "Gud ja!!" sa Chaz medans alla andra sa nej. "Ta för dig Chaz." skrattade jag och hällde upp flingor och mjölk i en skål.

Efter att vi ätit åkte vi till sjukhuset. Vi parkerade och började gå när det dök upp en massa paparazzis. "Haru inte Kenny med dig?" frågade Chaz. "Men duh, ser du han någonstans?" skrattade Nicole. Chaz ryckte på axlarna och vi gick snabbare och ignorerade alla frågor. 
Stackars Justin som har dom efter sig varje dag, man har sån lust att slå till allihopa. Vi gick in till mammas rum där hon låg med en laptop i knät. "Hej gumman!" sa hon glatt och kramade mig. Jag blev förvånad över hur pigg hon var, hon hade ju liksom varit med i en bilolycka, plus att hon har cancer. Jag kramade om henne hårt och kände hur en tår rann ner för min kind. Det blev bara fler och fler och till slut brast jag ut i gråt. Glädjetårar. Jag var lättad över att mamma överlevde. Men som sagt, cancern är inte borta. Jag vet att hon kanske dör nån dag. Det är därför jag är så sjukt orolig för henne hela tiden. Hon hälsade på Justin och han hälsade artigt tillbaka. Resten känner hon redan. "När kommer du ut ur detta fängelse då?" frågade jag. "Jag vet inte, dom säger att min cancer blir värre för varje dag så jag måste nog stanna här ett tag till.."

Kommentarer
Postat av: jennie

AS BRA !!! <3 <3 love it :)

2011-06-30 @ 21:21:07
Postat av: Anonym

Mer den är jätte bra! :D

2011-06-30 @ 21:37:45
Postat av: Anonym

mer mer mer! :)

2011-06-30 @ 21:38:28
Postat av: Emelie

Du är så himla duktig!!

2011-07-01 @ 00:14:42
URL: http://www.emeliiieboren.devote.se
Postat av: Anonym

Merr du är överbra! <3

2011-07-01 @ 08:06:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0