Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

"Detta är Caroline Smith, hon är den nya dansaren" säger han. Jag granskar Caroline som hon hette. Hon hade bruna ögon och brunrött hår. Hon var rätt söt faktiskt, hoppas bara inte hon är en sån där bortskämd bitch som var med förra året.

---

random bild hehe.

Hon sätter sig ner bredvid mig eftersom det är den enda lediga platsen. 
"Hej, jag heter Demi" hälsar jag med ett léende. "Caroline" ler hon tillbaks. 
"Så hur länge har du dansat?" frågar jag och tar en tugga av min macka. 
"Sen jag var 13 började jag dansa på riktigt, så i 4 år" ler hon. Då är hon alltså 17 år, som mig. 
"Är du hungrig? Det är bara att plocka åt sig" säger jag och dricker en klunk av min sprite.
"Åh okej" ler hon och börjar bre en macka. Vi börjar prata om allt möjligt och hon är verkligen jätteschysst och rolig. Inte alls som Melina, bitchen från förra året. Melina var precis som Caroline, ny, men hon gjorde allt för att förstöra mellan mig och Justin. Varför? Det vet jag inte. Hon började sprida falska rykten om att jag hatade Justins fans, att dom var töntiga och såna saker, vilket ledde till att jag fick en hel del haters. Men bara någon vecka senare skickades hon hem, för allt hon hade gjort. Efter att ha förklarat allt för Justin förklarade vi allt på twitter, och nu har folk börjat acceptera mig, vilket jag är väldigt glad för. Dom förstår att Justin och jag är bästa vänner och jag skulle aldrig någonsin såra varken honom eller hans fans.
*
"Det är bra! Vi tar en paus!" ropar Emily, dansläraren. Jag och Caroline andades tungt och gick åt sidan och drack ur våra vattenflaskor. "Och igen!" ropade Emily. Vi intog våra positioner och följde Emilys rörelser.

JUSTINS PERSPEKTIV
Danscrewet hade tränat på den nya koegrafin i några timmar, och om 3 timmar var konserten. Just nu skulle jag ut på soundchecken. Jag springer ut på scenen och möts av runt 100 fans som jublar när dom får syn på mig. "Whats up?" säger jag i micken och skriken blir högre. Jag skrattar till.
"Okej, tänkte att ni skulle få ställa några frågor" säger jag. Dom flesta räcker snabbt upp handen.
"Du i blå tröja" säger jag till en blond tjej och det blir lite tystare så man ska höra vad hon säger.
"Kan du sjunga Dan Kanter sången?" frågar hon och fnissar lite. 
"Well ofcourse" säger jag med engelsk accent. Dom skriker och jag hör hur några ropar "sexy" i publiken. Jag skrattar och vänder mig om till Dan. Han nickar och börjar spela på gitarren.
"Dan Kanter, we wrote this song for you, we hope you like it, we really do..
Dan Kanter, we wrote this song for you, we hope you like it, we really do"
Den går faktiskt bara så, samma mening typ 11 gånger. Det var ett fan som kom upp med det på Dan's födelsedag, och nu brukar vi alltid sjunga den för Dan.
Jag riktade mikrofonen mot publiken och lät dom sjunga med. När jag sjungt den sista meningen klappar alla hårt och jublar. "Okej, nästa fråga!" ler jag. 

DEMI'S PERSPEKTIV
"Är du nervös?" frågar jag Carro som jag börjat kalla henne. Hon skakar smått på huvudet.
"Inte så mycket, klart att jag är nervös, det är jag alltid, men jag är van att uppträda" ler hon och borstar igenom sitt hår. 
"Klar?" frågar jag henne och lägger min lila adidasväska över axeln. Hon nickar och tar sin egna väska i handen och går mot dörren. Jag följer efter henne och låser dörren efter oss. Vi går ner till lobbyn och möts av resten av crewet. Scooter, Pattie, Ryan och dom andra hade följt med Justin till soundchecken. Den har väl hållt på 1 och en halv timme så om mer än en timme börjar konserten. Vi går till utgången och hoppar in i limon som står parkerad utanför. Typiskt Justin som alltid ska fixa limos till oss. Alla pratar med alla i bilen och har allmänt roligt.
När vi är framme hoppar vi ur bilen och går in backstage i arenan. Vi går till sminkrummen och sätter oss i stolarna med våra namn på. En kvinna kommer fram till mig och börjar sminka mig och fixa mitt hår. Dom ger oss kläder och visar oss till provhyttarna. Jag kliver in och stänger dörren efter mig. Jag tar på mig kläderna och granskar mig i spegeln. Det var svarta adidasbyxor med guliga ränder, ett svart linne och en röd kort tröja över. 

När vi är klara går vi och sätter oss i sofforna bakom scenen där Pattie, Scooter, Dan och Mama Jan sitter.
"Hej! Var är Justin?" ler jag och korsar benen.
"Han är i sin loge med Ryan som väljer ut kläder åt honom" säger Pattie och ler sitt vanliga söta léende. Jag älskar Pattie, hon har alltid varit som en extramamma som mig, och det behöver jag, med tanke på att min mamma är död. 
Jag tittar på klockan och ser att konserten börjar om en kvart. Man hör röster från aranen så jag antar att dom börjat släppa in folk. Jag reser mig upp och ställer mig vid sidan av scenen så jag kan se ut över publiken men dom inte kan se mig. Det började bli helt proppfullt. Jag börjar verkligen känna av nervösiteten nu, detta var inget nytt för mig, jag har uppträtt för fler folk t.o.m, men jag var alltid lika nervös. Plötsligt lägger någon händerna för mina ögon och allt blir svart. 
"Gissa vem?" hör jag en röst säga. Och jag känner igen den direkt, Justin. Jag tar bort händerna och vänder mig om. Jag granskar hans kläder. Han har på sig svarta supras, svarta byxor, röd hoodie och en svart keps. 
"Hello beautiful, nervös?" frågar han och log sitt bländande bieber-léende. Jag får som vanligt fjärilar i magen när han säger nåt sånt.
"Ja" svarade jag och vände mig om så jag kunde se ut över publiken. Justin la händerna på mina axlar.
"Varför är du nervös?" frågar han. Jag rycker på axlarna. 
"Hur många gånger jag än uppträder så är jag alltid nervös. Antar att jag är rädd för att göra fel.."
"Hur svårt det än är för mig att säga detta.. så har du.. SWAG. Du kommer inte göra fel. Du har swag tjejen" säger han. Jag vänder mig om mot honoms håll och brister ut i skratt.