Love you like a love song - Chapter 26
"Hon är död" viskade jag. Jag kunde knappt prata för alla jäkla tårar som rann nerför mina kinder. "Jag vet, jag vet, schh" sa han tyst och kramade mig hårdare. Hans kramar fick mig att må bra, även om jag var så ledsen att jag kunde lägga mig på vägen och låta en lastbil köra över mig.
Han kysste mig på huvudet, "det kommer bli bra" viskade han. Men det kommer inte bli bra. Mamma är död, ingenting kommer vara detsamma.
"Du måste äta något." sa pappa bestämt och la en tallrik med smörgåsar på mitt nattduksbord.
"Jag vill inte ha." mumlade jag mot kudden.
"Melanie, jag vet att det är svårt för dig, det är svårt för oss alla men du kan inte skita i din hälsa. Du har inte ens sovit någonting sen hon försvann." sa han och la handen mjukt på min arm. Jag svarade inte. Jag kände hur pappa reste sig upp och försvann nerför trappan. Jag reste mig upp och torkade mina tårar med tröjärmen. Jag tog en tugga av smörgåsen men la ner resten på tallriken igen. Jag kände mig inte alls hungrig, jag mådde illa, om jag skulle ätit upp hela skulle jag bara spytt ut den igen. Jag la mig ner i sängen igen och blundade. Jag hade tagit ledigt från skolan resten av dagarna, sen på fredag ska vi ha skolavslutning, så den ska jag gå på. På söndagen är det begravning för mamma.
Det knackade på dörren och bara någon sekund senare kom pappa in.
"Jag måste till jobbet, jag måste jobba övertid ifall jag ska få något ledigt så jag kommer hem sent ikväll, klarar du dig själv gumman?" frågade han. Jag nickade. "Bra, och försök äta något" sa han och tittade menande mot maten på nattduksbordet.
*
Klockan var runt 11 och jag väntade på att dom andra skulle sluta skolan. Justin var på någon intervjuv sen skulle han ha en konsert vi skulle gå på. Jag tittade på tv en stund men bestämde mig för att gå ut och ta lite luft. Jag drog på mig mjukisbyxor, hoodie och en t-shirt med tryck på och knöt mina converse. Jag tog min vita väska med pengar, nycklar och mobil i. Jag tog på mig en mörkblå keps och gick ut. Jag började gå mot Starbucks. När jag var framme beställde jag en capuccino och satte mig ner vid ett bord. Jag fingrade lite med dragkedjan på min tröja och drack lite. Jag slängde drickan när jag var klar och gick ut igen. Solen lös men det blåste rätt mycket. Jag började tänka på mamma igen, jag kan inte fatta att hon är död. Jag kommer aldrig få se henne igen. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder men jag torkade snabbt bort dom. Plötsligt hörde jag några klick-ljud, och innan jag visste ordet av det var jag omringad av paparazzis.
"Melanie! Varför grät du?" "Dejtar du Justin Bieber?" "Var har du Justin?!" "Vad hände på sjukhuset?" "Är det sant att din mamma är död?"
"Jag dejtar inte Justin" sa jag samtidigt som jag gick hemmåt.
"Vad hände på sjukhuset?" frågade en kvinna med blont hår. "Privat" mumlade jag och kände hur ännu en tår rann ner. Jag torkade den snabbt i hopp om att ingen märkte.
"Dog din mamma?" sa en gubbe. "Vi tror att din mamma hade cancer, är det sant?" frågade en annan. Jag började gå snabbare bort från alla paparazzis men dom följde bara efter. Jag började springa och sprang tills jag såg en lekplats. Jag sprang och satte mig bakom en buske och tittade mig omkring efter paparazzisarna. Inga syntes till. Jag reste mig upp och suckade högt. Jag började gå hemmåt. På vägen hem stötte jag på Amber.
"Men gud, hej! Är det inte skolkaren va? Hur mår din mamma? Hörde att hon har dött" sa hon och skrattade till. "Vafan vill du?" sa jag och försökte låta stark men egentligen höll jag på att bryta ihop.
"Ge fan i Justin, fattar du? Du ska inte komma och tro att du är något för du är kompis med honom." sa hon och tog ett steg närmre mig.
"Och vad får dig att tro att du kan bestämma över mitt liv?" frågade jag med en suck. Jag var bara trött på allting, hur mycket jag än hatar Amber så orkade jag inte bråka med henne, inte efter allting som hänt.
"Jag vet att du utnyttjar honom för att bli känd, jag vet att du utnyttjar Chaz och Ryan för att komma närmre honom, och jag ska se till så dom får veta sanningen. Ge fan i dom!"
"Du måste äta något." sa pappa bestämt och la en tallrik med smörgåsar på mitt nattduksbord.
"Jag vill inte ha." mumlade jag mot kudden.
"Melanie, jag vet att det är svårt för dig, det är svårt för oss alla men du kan inte skita i din hälsa. Du har inte ens sovit någonting sen hon försvann." sa han och la handen mjukt på min arm. Jag svarade inte. Jag kände hur pappa reste sig upp och försvann nerför trappan. Jag reste mig upp och torkade mina tårar med tröjärmen. Jag tog en tugga av smörgåsen men la ner resten på tallriken igen. Jag kände mig inte alls hungrig, jag mådde illa, om jag skulle ätit upp hela skulle jag bara spytt ut den igen. Jag la mig ner i sängen igen och blundade. Jag hade tagit ledigt från skolan resten av dagarna, sen på fredag ska vi ha skolavslutning, så den ska jag gå på. På söndagen är det begravning för mamma.
Det knackade på dörren och bara någon sekund senare kom pappa in.
"Jag måste till jobbet, jag måste jobba övertid ifall jag ska få något ledigt så jag kommer hem sent ikväll, klarar du dig själv gumman?" frågade han. Jag nickade. "Bra, och försök äta något" sa han och tittade menande mot maten på nattduksbordet.
*
Klockan var runt 11 och jag väntade på att dom andra skulle sluta skolan. Justin var på någon intervjuv sen skulle han ha en konsert vi skulle gå på. Jag tittade på tv en stund men bestämde mig för att gå ut och ta lite luft. Jag drog på mig mjukisbyxor, hoodie och en t-shirt med tryck på och knöt mina converse. Jag tog min vita väska med pengar, nycklar och mobil i. Jag tog på mig en mörkblå keps och gick ut. Jag började gå mot Starbucks. När jag var framme beställde jag en capuccino och satte mig ner vid ett bord. Jag fingrade lite med dragkedjan på min tröja och drack lite. Jag slängde drickan när jag var klar och gick ut igen. Solen lös men det blåste rätt mycket. Jag började tänka på mamma igen, jag kan inte fatta att hon är död. Jag kommer aldrig få se henne igen. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder men jag torkade snabbt bort dom. Plötsligt hörde jag några klick-ljud, och innan jag visste ordet av det var jag omringad av paparazzis.
"Melanie! Varför grät du?" "Dejtar du Justin Bieber?" "Var har du Justin?!" "Vad hände på sjukhuset?" "Är det sant att din mamma är död?"
"Jag dejtar inte Justin" sa jag samtidigt som jag gick hemmåt.
"Vad hände på sjukhuset?" frågade en kvinna med blont hår. "Privat" mumlade jag och kände hur ännu en tår rann ner. Jag torkade den snabbt i hopp om att ingen märkte.
"Dog din mamma?" sa en gubbe. "Vi tror att din mamma hade cancer, är det sant?" frågade en annan. Jag började gå snabbare bort från alla paparazzis men dom följde bara efter. Jag började springa och sprang tills jag såg en lekplats. Jag sprang och satte mig bakom en buske och tittade mig omkring efter paparazzisarna. Inga syntes till. Jag reste mig upp och suckade högt. Jag började gå hemmåt. På vägen hem stötte jag på Amber.
"Men gud, hej! Är det inte skolkaren va? Hur mår din mamma? Hörde att hon har dött" sa hon och skrattade till. "Vafan vill du?" sa jag och försökte låta stark men egentligen höll jag på att bryta ihop.
"Ge fan i Justin, fattar du? Du ska inte komma och tro att du är något för du är kompis med honom." sa hon och tog ett steg närmre mig.
"Och vad får dig att tro att du kan bestämma över mitt liv?" frågade jag med en suck. Jag var bara trött på allting, hur mycket jag än hatar Amber så orkade jag inte bråka med henne, inte efter allting som hänt.
"Jag vet att du utnyttjar honom för att bli känd, jag vet att du utnyttjar Chaz och Ryan för att komma närmre honom, och jag ska se till så dom får veta sanningen. Ge fan i dom!"
Kommentarer
Postat av: Gabbi
uff hon borde gett den där Amber en fet box, det skulle jag ;O
Postat av: Lovisa
Jag älskar din story! Skulle bli ännu bättre om du la upp uppdatering lite oftare! :)
Puss
Postat av: Johanna
mer mer :D
Trackback
