Matilda & Nellas noveller - It's A Thin Line Between Love And Hate

"Om jag inte hade varit där hade du varit död nu.." mumlar Justin och jag tittar ner i marken.

"Men jag är inte död, du räddade mig" säger jag och ler svagt. Han går fram till mig och tar mina händer.
"Du tänkte begå självmord, Demi. Tänk så skulle jag inte hunnit fram till dig? Jag skulle aldrig mer få se dig. Jag skulle aldrig klara av det" säger han och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Istället lägger jag armarna om honom och omfamnar han i en varm kram.

"Förlåt.." viskar jag och stänger ögonen och bara njuter av att ha hans armar runtom mig. 
"Men Demi.." börjar han och släpper taget om mig, "Varför trodde du att jag ville vara med.. Jasmine?" fortsätter han och jag biter mig i läppen och tittar ner i marken.
"Jasmine typ.. smsa mig" säger jag och möter honoms blick som förändras till ilska.
"Vad skrev hon?" säger han och jag fiskar upp min mobil ur fickan. Jag letar upp smset och visar det för honom. Han läser tyst för sig själv och jag ser hur han blir irriterad. 
"Vad fan är det för fel på den tjejen?! Jag ska fan ringa u-" 
"Du ska inte göra någonting" avbryter jag honom och han tittar förvirrat på mig. "Men alltså, jag orkar inte mer just nu, kan vi bara skita i henne för tillfället? Jag orkar inte tänka på henne nu" säger jag och han nickar.
"Jag snackar med henne när vi kommer tillbaka" ler han och jag himlar med ögonen och mumlar ett "visst". 
"När har har du tänkt åka tillbaka förresten?" frågar jag och sätter mig ner i soffan. Jag tar upp koftan jag lagt på armstöder drar på mig den. 
"Vi ska tillbaka imorgon!" ler han och betonar ordet 'Vi'. Jag suckar och han sätter sig i soffan. 
"Jag vet inte om jag orkar möta Jasmine.. Inte Pauly för den delen heller" mumlar jag och Justin drar upp mig i hans knä. Han stryker undan en hårslinga från mitt ansikte och smeker min kind nätt.
"Vi ska inte låta dom förstöra igen, right? Tro inte på några lögner dom försöker mata in i din skalle, vi har varandra och that's all that matters" säger han och jag vrider mitt huvud för att möta honoms blick. Han ler mot mig och hans blick vandrar neråt. Han spärrar upp ögonen och jag tittar förvirrat på honom. Han tar tag i min handled och tittar upp på mig igen.
"Demi?! Vad har du gjort?!" utbrister han högt och jag vänder blicken neråt. Fuck. 
"Ingenting!" säger jag snabbt och drar ner tröjärmen över mina skärmärken. Jag hade helt glömt bort dom.
"Vadå ingenting?!" säger han och jag hoppar ner från hans knä.
"Men det är ingenting säger jag ju!" skriker jag och reser mig upp. Jag springer iväg och låser in mig på badrummet. Jag vet inte varför jag blir så upprörd egentligen, jag orkar bara inte mer.
"Demi, öppna dörren" säger Justin och rycker i handtaget. Jag svarar inte utan glider ner mot väggen och sätter mig på golvet. Jag hör fotsteg som blir svagare och svagare. Efter en stund kommer dom tillbaka och jag hör hur någon pillar med låset. Dörren flyger upp och Justin sätter sig framför mig.
"Demi.." säger han och flyttar sig närmre mig och tar min hand. "Du kan prata med mig" fortsätter han. Då brister det. Tårarna rinner nerför mina kinder och Justin ser medlidande på mig. Jag ser hur hans ögon blir vattenfyllda och en tår rinner ner.
"Varför gråter du?" frågar jag förvånat och torkar mina egna tårar, inte för det hjälper direkt.
"För du gråter.. Kan inte låta bli" säger han och ler lite men blir sedan allvarlig. "Varför har du skärt dig?"